söndag, september 28, 2008

Över 100 miljoner till "värdegrundsarbete"

Den 23 september skickade jag ut nedanstående pressmeddelande med anledning av att uppgifterna om att försvaret lagt ner över 100 miljoner kronor på "värdegrundsarbete". Ett pågående projekt som fortfarande tickar på och kostar skattebetalarna pengar. Men uppenbarligen är det ännu värre än vad Expressen kunde rapportera i förra veckan. Läs Svenska Dagbladet idag (söndag)http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1792421.svd och inlägget från Ulrika Häggroth, chefredaktör på Värnpåliktsnytt, som ger en mycket intressant, men oroväckande, bakgrund.


PRESSMEDDELANDE

-Ett ofattbart högt belopp, säger ledamoten av försvarsutskottet Rolf K Nilsson (m) i en kommentar om de pengar som försvarsmakten sedan 2005 betalat till ett privat företag för att arbeta med värdegrunden inom det svenska försvaret.

- Om man får tro de uppgifter som kommit fram i media så har detta uppdrag pågått sedan 2005 och pågår fortfarande. Hittills har ett och samma företag fått 101, 2 miljoner kronor. Nog känns det märkligt om ingen ställt sig på bromsen under denna tid, säger Rolf K Nilsson.

- Det är inte uppdraget som sådant jag ställer mig tveksam till, det är den höga kostnaden för hittills utfört arbete. Det skulle vara på sin plats om vi som beviljat försvaret pengar fick en redovisning av vilka kostnader detta projekt dragit med sig och vad vi fått för våra skattepengar.

- I en tid av effektivisering och ekonomisk genomlysning av försvarets kostnader sticker en utgiftspost som denna ut på ett anmärkningsvärt sätt. När vi sedan kan läsa såväl försvarsmaktens som företagets snabba kommentarer om att arbetet absolut inte skulle ha kunnat göras billigare blir jag riktigt orolig. Jag är helt övertygad om att det skulle kunna ha gjorts billigare, det är inte rimligt att tro något annat.

- Enligt tidningsuppgifterna skulle kostnaderna för projektet ha tagits från pengar som annars skulle ha gått till kompetensutveckling. För mig är kompetensutveckling lika med att utveckla och höja kompetensen hos den anställda personalen. Antingen är uppgiften fel eller så har försvarsmakten utvidgat ramen för vad som ingår i begreppet ”kompetensutveckling”. Kostnaden är så hög att den kräver en förklaring, säger Rolf K Nilsson.

fredag, september 26, 2008

EU går inte att lita på

Har varit på bokmässan i Göteborg. Deltog i ett miniseminarium om det svenska försvaret. Det var den kristna tidningen Världen idag som inbjudit till diskussion under Siwert Öholms ledning.
Världen idag har tryckt upp en specialbilaga med tema försvar och där Gotland tas upp som ett sorgligt exempel på hur en strategiskt viktig del av landet lämnas utan betydande militär närvaro.

Övriga deltagare i diskussionen var Bo Pellnäs och DN:s förre chefredaktör Hans Bergström samt Ruben Agnarsson, tf chefredaktör för Världen idag.
Hans Bergström med sin nya bok om McCain gav diskussionen ett perspektiv också från amerikanskt håll. Bergström är idag amerikansk medborgare och bosatt i USA. Dessutom republikan. Vilket är en ganska intressant utveckling efter att ha lämnat Dagens Nyheter. Men nu var det inte etta det skulle handla om, det var det svenska försvaret.
Jag har aldrig träffat Bo Pellnäs ”live” och kunde konstatera att den skrivande Pellnäs osar betydligt mer svavel än de muntligt framträdande. Argumenten var de samma som vi kunnat läsa i dagspressen. I stora delar håller jag med honom, bland annat om att vi bör ha militär stationerad på Gotland.

Lite förvånad blev jag när vi kom in på Ryssland då Pellnäs började tala om rättmätiga ryska säkerhetskrav. Han var också kritisk, som jag uppfattade det, mot USA:s stöd åt Georgien och försöken at få Georgien med i NATO. Tyvärr lät inte debattledaren Siwert Öholm honom utveckla detta eller låta oss andra kommentera.

Kanske uppfattade jag Pellnäs uttalande om Rysslands rättmätiga krav på säkerhet och kritiken mot USA därför jag hört densamma från ett antal, främst äldre, officerare. Inte så att jag uppfattar det som en vanlig uppfattning – men därför inte heller ovanlig. Det finns en socialdemokratisk uppfattning liggande latent hos många från det kalla krigets dagar då inte minst Olof Palme gjorde vad han kunde för att få Sovjetunionen och USA att framstå som lika goda kålsupare (kålsuparteorin).

Låt oss med en gång slå fast att Ryssland överhuvudtaget inte har några rättigheter att diktera vilka handels- eller försvarsorganisationer som de självständiga republiker landet gränsar till har avtal med eller är medlemmar i.

Att dessa stater som gränsar till Ryssland vänder sig över Atlanten till USA är inget att förvåna sig över. Vi är väl många som hoppats att EU skulle bli den organisation som bevakade samtliga medlemsländers intressen. Men så är det ju tyvärr inte. Tyskland, Frankrike och Italien har visat sig vara mycket intresserade av att göra egna överenskommelser med Ryssland. Det finns inte någon utrikes- eller försvarspolitisk enighet inom EU. Det är beklagligt, men så är det.
Och här finns det anledning att kommentera Bo Pellnäs önskemål om att EU skulle stationera trupp i de baltiska länderna för att markera mot Ryssland. Att visa att ”här finns vi, en aggression mot något av de baltiska länderna är en aggression mot hela EU”. Tyvärr är jag beredd att slå vad en högre summa att vi aldrig får uppleva en sådan enighet inom EU. De nya EU-länderna (och kanske också vissa av de gamla) kan inte förlita sig på EU som organisation. Därför sätter man sitt hopp till USA i första hand och NATO i andra hand. Helst USA – NATO i kombination. Att tro att EU skulle bli den organisation där medlemsländerna med vapen i hand går in och försvarar varandra är en utopi.
För övrigt anser jag att Sverige ska bli medlem i NATO och att vi snarast startar en upplysningskampanj om fördelarna, och nödvändigheten, av ett, medlemskap.

b

onsdag, september 24, 2008

Småjäktigt i Riksdagen

Tisdagen i riksdagen ägnades åt förmöte med alliansgruppen i försvarsutskottet följt av utskottssammanträde. På eftermiddagen sammanträde den moderata riskdagsgruppen med ytterligare budgetinformation från Anders Borg. Tobias Billström redogjorde för vad som hänt rörande migrationsfrågor under denna regerings två första år och vad vi har att vänta oss under resten av mandatperioden.

Idag, onsdag, har det inte varit några längre stunder jag kunnat tillbringa på mitt kontor. Förmiddagen började med ett möte för de moderata riksdagsledamöterna som vi i den moderata försvarskommittén tagit initiativ till. FRA – frågor och svar. Både av politisk och tekniks art. Försvarsminister Sten Tolgfors deltog och drygt 40 av riksdagsgruppens ledamöter hade möjlighet att närvara. Många frågor och – många svar.
Ryktena gick samtidigt i korridorerna om att en bred överenskommelse var på gång. Något jag inte kunnat få bekräftat överhuvudtaget. Men vem vet vad som sker i det tysta.

Klockan 12 hade jag lunchmöte med en näringslivsrepresentant från Göteborg och klockan två med en i Stockholm baserad person som i många år arbetat med gotlänningar och det gotländska näringslivet. Båda mötena bra som ska följas av fler. Klockan 15 hade den israeliska ambassadören bett att få träffa moderata riksdagsledamöter. Och vi var ett antal som infann oss för att ha informella diskussioner med ambassadören. Det visade sig att den nya ambassadören i Stockholm från Israel var en mycket öppen och, som jag uppfattade det, ärlig person i de diskussioner vi hade.

Kvällen fortsatte med att svara på mail, författa motioner, skriva kallelser och fortsätta med planeringen för ett antal kommande projektet som ska genomföras på Gotland och till viss´, mindre, del även på fastlandet. När det blir dags så kan man förhoppningsvis läsa om det både i lokalmedia och här på denna blogg.

Siewert Öholm ringde i måndagskväll och undrade om jag kunde vara med i en paneldiskussion i Göteborg under bokmässan med inriktning på försvaret. Andra paneldeltagare ska Bo Pellnäs och Hans Bergström vara. Givetvis var jag intresserad. Så på torsdag förmiddag tar jag mig till Göteborg. Har passat på att boka in andra möten på mässan när jag ändå har ärende dit.

måndag, september 22, 2008

Lunch med Estlands försvarsminister

Har i dag deltagit i en lunch i riksdagen tillsammans med Estlands försvarsminister Jaak Aaviksoo. Arrangör var Svenska Atlantkommittén. Deltog från estnisk sida gjorde också landets Stockholmsambassadör Alar Streimann.

Efter en inledning av förvarsministern som till stor del tog upp Natos förhållande till Ryssland efter Georgienhändelserna fick vi möjlighet att ställa frågor. Jag tog chansen och frågade om den planerade gasledningen i Östersjön. Ett ämne som inte var helt främmande för försvarsministern.

Det står helt klart att man från estnisk sida är negativ till såväl gasledningen som till hanteringen av projektet från rysk-tysk sida. Inte minst förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröders agerande.
När Tyskland och Ryssland gör upp om förhållandena i ett område som Östersjön, där Estland, Lettland, Litauen och Polen är direkt eller indirekt berörda är det omöjligt att inte dra historiska paralleller. Den sovjet-tyska Molotov-Ribbentrop pakten som ligger som en skugga över hela uppgörelsen.
När det gällde den estniska befolkningens inställning till den planerade gasledningen trodde han att runt 80 procent var motståndare.

Han påminde om de ryska ”löftena” om att utöka sin Östersjöflotta just med hänvisning till den planerade gasledningen. Men han var tveksam till att det berodde på den. En upprustning skulle ha kommit i alla fall.

Jag frågade vad han trodde skulle hända om Sverige av miljöskäl skulle säga nej till gasledningen. (De enda internationella avtal som gör det möjligt för Sverige att på rättslig grund säga nej). Om man från rysk sida skulle acceptera detta eller om man skulle lägga ledningen i vilket fall.

Han menade att det nog inte berodde så mycket på ryssarna som p tyskarna. Från rysk sida trodde han inte det fanns så stor tvekan och om man från tysk sida säger ”kör” så blir det en gasledning. Oavsett vad Sverige tycker.

Detta får mig att fundera på avtalet mellan Gotlands kommun och Nord Stream. Om svenska staten av miljöskäl säger nej till Nord Stream – hur reagerar då den majoritet i kommunfullmäktige som sa ja till avtalet? (Vi var 19 som röstade nej.) Kommer Gotlands kommun att vara positivt till att ställa Slite hamn till Nord Streams förfogande för färdigställande av gasledningen om svenska staten säger nej tack? Det är en fråga jag gärna skulle vilja ha svar på. På vilken sida ställer sig majoriteten av Gotlands kommunpolitiker som tyckte det var rätt att ta emot pengarna från Nord Stream för att ge dem hamnen under två år? På Sveriges eller Rysslands?

söndag, september 21, 2008

Ryssland rustar

Ryssland prioriterar modernisering av sina militära styrkor enligt en text från den ryska nyhetsbyrån RIA Novosti. President Medvedev slår fast att moderniseringen av de (ryska)väpnade styrkorna är prioriterat som en konsekvens av konflikten med Georgien.
-Vi måste nu fokusera på att återbeväpna de väpnade styrkorna med moderna vapen, och göra detta noggrant och konsekvent, förklarade den ryske presidenten för nyhetsbyrån. Vi behöver moderna och effektiva väpnade styrkorn. Och enligt presidenten är detta en av viktigaste uppgifterna för Ryssland just nu.
Efter konflikten med Georgien har Ryssland erkänt de båda utbytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien.
President Medvedev säger i samma artikel att det skulle vara mer fördelaktigt om USA arbetat tillsammans med Ryssland i kampen mot terrorismen i stället för att utveckla sina förbindelser med "ruttna regimer".


Den 17 september kunde RIA Novosti berätta om hur Ryssland lyckats återetablera de militärtekniska samarbetet med en rad afrikanska länder. Ett samarbete som upphörde i och med Sovjetunionens undergång.
- Vi har nyligen återupptagit våra kontakter med samtliga länder i Afrika som tidigare traditionellt köpte sina vapen från Sovjet, berättade generaldirektören för Rosoboronexport vid en presskonferens I samband med flyg och försvarsutställning i närheten av Kapstaden i Sydafrika.
Rysslands vapenkunder i Afrika är många. I artikeln nämns Algeriet, Libyen, Angola, Etiopien, Uganda, Marocko, Botswana, Zimbabwe, Namibia, Mocambique och Burkino Fasso. Vad som lockar länderna är pålitligheten hos de ryska vapensystemen och det förhållandevis låga priset.
Helikoptrar från Sovjet var förr ingen ovanlig syn I Afrika. En tradition som uppenbarligen Ryssland har återupptagit. Ryssland ska ha försett länder i Afrika med runt 700 helikoptrar, och då ska också ett antal av attackhelikoptern a Mi-24/35 Hind finnas med bland dessa.
Enligt generaldirektören så erbjuder man också från rysk sida förmånliga betalningsvillkor för militär utrustning som Joint Venture och ensamrätten till att exploatera naturtillgångar.
Ryssland har fördubblat sin vapenexport sedan 2000 och är nu världens största vapenexportör efter USA.
Ryssland exporterar vapen till cirka 80 länder. De största köparna är Kina, Indien, Algeriet, Venezuela, Iran, Malaysia och Serbien.

fredag, september 19, 2008

Både bra och mer tveksamma sparförslag

Den så kallade Genomförandegruppen presenterade på torsdagen sina förslag till materielbesparingar för försvaret. Eller som man har valt att kalla det ”förslag på effektiviseringar av materielförsörjningen”.
Förslaget innehåller en rad projekt som aldrig ska sättas igång och andra som ska minskas. Mycket pengar är det som sparas in. Och här råder det väl knappast någon tvekan – det går att spara inom försvaret. Men sedan gäller det att enas om att det är rätt saker som det sparas på.
Jag har ännu inte haft möjlighet att sätta mig in i detaljerna på vad det är som ska sparas och vilka konsekvenserna bli. Det tar lite tid att sätta sig in i vad som döljer sig bakom rubrikerna. Spontant ser jag, om jag nu gör rätt tolkning vad som döljer sig bakom rubrikerna, att där finns besparingar som jag tycker är helt korrekta. Andra med tveksamma. Men – jag ska försöka med hjälp av experter på området gå igenom rubrikerna. Återkommer här på bloggen om några dagar i frågan.
Materielförsörjningen av försvaret är av yttersta vikt. Det gäller att se till att försvaret har vad det behöver inte bara just nu utan också framgent. Precis som när det gäller utbildningen av soldater så behövs det hela tiden reserver att ta till. Reserver som inte står efter vare sig i kvantitet eller kvalitet. Men dt finns anledning att också återkomma till detta.

torsdag, september 18, 2008

Dags kampanja för NATO-medlemskap

Frågan om svenskt medlemskap i NATO finns bakom varje diskussion om det svenska försvarets framtid. Om inte allt så väldigt mycket hänger samman med om vi blir fullvärdiga medlemmar i NATO eller fortsätter som tämligen lojala hangarounds.

Sveriges ambassadör till NATO Veronika Wand-Danielsson, har i dagens Svenska Dagblad en synnerligen intressant och klargörande artikel om vad ett medlemskap i NATO skulle innebära och hur NATO idag fungerar.
Inledningsvis konstaterar hon att det finns behov av att sprida kunskap om dagens NATO – inte minst om man utgår från alla de debattinlägg som handlar om NATO. Jag kan inte annat än att hålla med.
Alliansöverenskommelsen för denna mandatperiod är att frågan om NATO-medlemskap inte ska upp på agendan. Må så vara. Men det hindrar inte att vi snarast borde starta en kampanj för medlemskap i NATO. En folkupplysningskampanj som tydligt visar på de fördelar som ett medlemskap skulle innebära, men också vilka krav ett sådant ställer på Sverige.
Moderaterna har förklarat att ett medlemskap i NATO blir aktuellt först då vi har en folkopinion för det. Men ska vi få en folkopinion så kräver det också vissa insatser – som en kampanj för svenskt medlemskap i NATO. Och ju snarare den tar sin början desto bättre.

Veronika Wand-Danielsson konstaterar i sin artikel att NATO sannerligen inte är ett redskap för amerikansk utrikespolitik. NATO:s verksamhet. Tvärtom, medlemsländerna är synnerligen aktiva. Inte minst de nya medlemmarna från det gamla sovjetblocket. Intresset bland medlemmarna är också stort när det gäller NATO:s utvidgning. Här är det de gamla medlemmarna, främst Tyskland och Frankrike som blockerar.
USA har tillsammans med ett stort antal andra medlemmar hoppats att Georgien och Ukraina kunde ha erbjudits status som kandidatländer vid NATO-mötet i Bukarest i april. Och det var Grekland som blockerade för Makedonien att bli medlem. Än en gång i protest mot namnet på den tidigare jugoslaviska delrepubliken.

Tyvärr finns det i Sverige, och i många andra länder, de som tycker att Ryssland har berättigade krav och synpunkter på vilka länder som i framtiden ska kunna bli medlemmar i NATO.
Än en gång kan jag inte annat än hålla med vår svenska ambassadör. Det kan inte accepteras att Ryssland har rätt till en säkerhetspolitisk intressesfär oavsett vad de berörda länderna har för uppfattning och egna säkerhetspolitiska ambitioner. Ska Ryssland som den tveksamma demokrati landet är, ha rätt att bestämma över sina demokratiska grannländers säkerhetspolitik? Knappast.

Med en inställning att ”inte reta ryssen” skulle alltså NATO tvingas säga nej till medlemskap för länder som vill bli det? Det är inget rimligt ställningstagande.

NATO behövs idag i lika stor grad som under kalla kriget. NATO är en garant för det ”euroatlantiska” säkerhetssamarbetet.

Ambassadör Wand-Danielssons debattinlägg är en ovanligt uppfriskande fläkt i den svenska NATO-debatten. Det är hög tid vi börjar tala öppet om NATO och ett svenskt medlemskap.

onsdag, september 17, 2008

Enmansvalkretsar och mindre kollektivism

Efter riksdagens öppnande igår känns det som verksamheten går på tomgång idag. Nu väntar alla på att budgeten ska komma och att utskotten ska börja med sina möten. För egen del så har försvarsutskottet sitt första möte på tisdag i nästa vecka.

Har haft två telefonsamtal nu på förmiddagen från fastighetsägare på Gotland men skrivna på fastlandet, som vill ha billigare resor när de åker till Gotland. Det blir dyrt om man inte har Gotlandsrabatten och åker ofta. Hur mycket mer skulle det kosta av allmänna medel om samtliga fastighetsägare på Gotland fick rabatt? Är det möjligt. Det kan i alla fall vara värt att kolla upp.

I övrigt så är det den allmänna motionstiden som hägrar. Några dagar in i oktober har vi möjlighet att skriva motioner i frågor som vi tycker är angelägna. Betydligt ”svårare” att skriva motioner i majoritet än i minoritet. Vi får tänka på att inte skriva några motioner som rubbar den framförhandlade budgeten. Att skriva motioner är inte detsamma som att skriva en önskelista. En oskriven lag, oavsett vem som sitter vid makten, är att man inte skriver motioner i frågor som ska behandlas i det egna utskottet. Risken är då att man vid de interna diskussionerna har hamnat i minoritet och när frågan sedan tas upp i utskottet lämnar fältet fritt för minoriteten att utnyttja denna ”splittring” i helt andra syften.
Ett ganska dumt system, som ”alla” uppenbarligen accepterat och slår vakt om där parti går före individ.

En än en gång slår jag ett slag för enmansvalkretsar där det inte råder något tvivel om vem man ska tacka för mandatet – väljarna eller partiet. Överhuvudtaget har vi allt för mycket kollektivism i Sverige och allt för lite individualism. Det är enklare att styra och ställa om vi placeras i olika kollektiv som man fattar generella beslut om än om vi respekteras och uppfattas som enskilda människor med egna och högst individuella uppfattningar om vad som är rätt och fel. Sammanfattning: enmansvalkretsar och mindre kollektivism!

tisdag, september 16, 2008

Ryska Östersjöflottan övar

Igår, måndagen den 15 september, startade den ryska Östersjöflottan en veckolång övning som ska hålla på till den 22 september. Över 20 krigsfartyg och mer än tio underhållsfartyg deltar. Ett 15-tal flygplan deltar också. I övning ingår missilskjutning på kustnära mål, precisionsbombning, artilleriskjutning och andra moment. Allt enligt RIA Novosti.

Måndag i Riksdagen

Nu är riksdagen i full verksamhet igen. Ledamöter från hela landet har kommit till Stockholm för att vara med om Riksdagens ganska så högtidliga öppnande (det var förvisso ganska många år sedan, men jag saknar drabanterna) idag tisdag.
Måndagen var fulltecknad för min del. Klockan 8 lämnade jag in min dator till riksdagens serviceavdelning, läste gotlandstidningarna på nätet, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter på papper och konstaterade att intervjun med mig var med i DN.
Svarade på mail, det är förvånande många som sitter och skriver dylika på nätterna, ringde några telefonsamtal och begav mig till dagens första möte klockan 10 med den moderata försvarskommittén (moderaterna i försvarsutskottet). Snabb lunch och sedan en kortare promenad till Vasagatan 8-10 där kommunikationsdepartementet låg en gång i tiden. Sammanträde klockan 13 med Pliktutredningen. Sammanträdet varade till halv fyra vilket föll sig bra i planeringen eftersom den moderata riksdagsgruppen sammanträdde klockan 16, som vanligt i den gamla förstakammarsalen. Föredragningar av Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann. Kvällen avslutades med mingel för de moderata riksdagsledamöterna med respektive i de så kallade Nubiska rummet i gamla riksdagshuset..
Borde ha skrivit en hel del mer än vad jag hann med, men det får göras längre fram. Hann dock med några inlägg i den försvarsdebatt som pågår på Hela Gotlands chat.

Intressanta att läsa vilka uppfattningar som debattörerna har om varandra och givetvis om mig. En av debattörerna menade att jag endast var intresserad av att arbeta för militären, jaga kommunister och lufsa runt på Medeltidsveckan. Synd att dessa insiktsfulla människor inte skriver ut sina namn, utan hellre väljer att agera under signatur.
Det finns anledning att återkomma till Hela Gotlands chat.
Onekligen skulle det vara intressant att veta hur många som verkligen läser den. Tydligt är att det till största delen är samma debattörer som idogt kommer med inlägg i de mest skiftande och fascinerande ämnen.

söndag, september 14, 2008

Göran Skytte - förvirrat konservativ

Göran Skytte, en borgerlig konvertit, tidigare ospecificerad röd bekänner sig i söndagens Svenska Dagbladet till konservatismen. Jag är skeptisk.
Han berättar hur den socialistiska tidningen Arena hört av sig till honom med en förfrågan om att få intervjua honom om ”den nya konservatismen”. För Skytte är de uppenbarligen förvirrande att bli tillfrågad och än mer förvirrande att han – kanske – betraktas som konservativ.
På något sätt faller Skytte i sin egen förvirring när han som resultat av en betingad reflex börjar rabbla upp brukspatroner, värjor, frackar och godsägare. Sedan tar han sig för att definiera konservatismen: ”…ett tyst men bestämt avståndstagande från allt som är extremt. En stilla, men ändå klart hörbar lovsång till förnuft och verklighet. Sans och måtta.”

Sedan hävdar han att ”den folkliga konservatismen” ibland kan ses inom socialdemokratin och nämner då Göran Persson som ett exempel på detta.
Efter att ha blivit förvånad, näst intill förvirrad, konstaterat att många socialdemokrater är konservativa och kryddat denna anrättning med godsägare och frackar sammanfattar Skytte konservatismen och har med sin egen bakgrundsbeskrivning kunnat komma så långt att han hunnit bli ”vi” med konservatismen. Han skriver: ”vi är reformister, inte revolutionärer. Detta gäller både dem till vänster och till höger. Och jag tror att detta är en viktig del av modern konservatism, oavsett partifärg”.

Vad Skytte gör är att ganska så bra definiera en konservativ attityd. Men den politiska dimensionen missar han. Och det är inte alltid lätt att hitta den politiska kärnan i konservatismen. Och gör man som Skytte; kommer utifrån och tittar in i den konservativa idévärlden måste det nog bli precis som det sinnestillstånd Skytte beskriver befinna sig i, i början av sin krönika – förvirrat.

Det är förvisso bra att Göran skytte på Svenska Dagbladets ledarsida tar upp konservatismen och faktiskt i ganska positiva ordalag, men samtidigt är risken att hans läsare som lika förvånat som Skytte ställs inför konservatismen en första gång – får en allt för lättviktig uppfattning vad det verkligen innebär att vara konservativ i Sverige idag 2008.

lördag, september 13, 2008

Halt i nedläggningar

Inga förbandsnedläggningar. De pengar som försvaret sparar in på
materielkostnader får man behålla. Och det är bra att det inte blir någon halvering av hemvärnet. Det är bra besked som kommer från regeringen idag på Svenska Dagbladets debattsida.

Med försvarsministerns senareläggande av den kommande
försvarspropositionen finns det nu, även om det är kort, tid för
eftertanke. Vilken värd är det vi lever i? Hur ser hotbilden ut? Finns det risker för militära konflikter i Sveriges direkta närhet? Finns det risker för militära incidenter i vårt närområde och i övriga delar av Europa?
Ja, det gör det nu - precis som det har gjort tidigare.
Konflikten i Georgien har inte förändrat det spända läge som råder i Europa och i övriga delar av världen. Rysslands agerande i Georgien har i allt elände fört det positiva med sig att många människors ögon har öppnats för vad Ryssland är berett att göra för att driva igenom sina politiska mål.

Ryssland har en strävan att fylla det tomrum som funnits sedan det gamla Sovjet bröt samman. Det är ingen hemlighet. Det har varit Putins mål sedan han blev president och lär fortfarande vara det som premiärminister. Ett mål och en längtan han delar med många politiker, militärer, gamla partibyråkrater och - tyvärr - stora delar av den ryska befolkningen.

Förnedrat Ryssland
Ryssland blev förnedrat av de mest utstuderade västliga kapitalistiska intressena. För att berika enskilda var det kanske slugt att kasta sig över det raserade sovjetimperiet. Men för att bygga ett förtroende för väst och den västerländska synen på demokrati, frihet och respekt för mänskliga rättigheter var det förödande.
Helt plötsligt stod det gamla Sovjet för ordning och reda, för moral och - makt. Västligt leverne kom för ryssarna att betyda dekadens, utsugning, rofferi, hänsynslöshet och bristande respekt för allt det Ryssland stod för. I sanning ingen bra väg att gå för att skapa förtroende och lägga grunden för ett framtida samarbete.

Missnöje och misstänksamhet, en till stora delar förnedrad befolkning kombinerat med en nationalistisk revanschlystnad i ett land som aldrig gjort upp med kommunismens brott mot mänskligheten är livsfarliga ingredienser. Det är vad vi idag har i Ryssland. Ett Ryssland som inte längtar att bli som vi är i väst (vilket vi till stor del tämligen övermodigt är övertygade om), ett Ryssland som tror på sin egen kraft och styrka som inte vill gå i västs ledband. Detta är något vi måste lära oss och respektera. Och vara väl införstådda vilka politiska konsekvenser detta kan få.

Alltså har vi i Sveriges närhet ett mäktigt land som vill axla arvet - som innebär makt och inflytande över världspolitiken - efter det fallna Sovjet. Vi har tre grannländer på andra sidan Östersjön - Estland, Lettland och Litauen - som med stor oro ser på den väg Ryssland valt att gå. Doktriner om rätten att överallt i världen ”skydda” ryska medborgare är ett direkt hot mot de baltiska länderna, främst Estland och Lettland, som har stora rysktalande befolkningsminoriteter. Liknande problem finns i det från Sverige inte allt för avlägsna Ukraina.
På Krim, som är en del av Ukraina, pågår en kampanj där man från rysk sida delar ut ryska pass till den rysktalande befolkningen. På detta vis växer den ryska minoriteten och snart kan kraven från ryssarna i Ukraina komma om större självbestämmande vilket utvecklas till önskemålen om att bli en del av Ryssland. Och med tanke på hur stor den ryska befolkningen är så torde det inte dröja länge förrän det från Moskva kommer signaler om nödvändigheten att ställa upp på dessa ryska medborgares krav om förening med Moder Ryssland.
Vi har en liknande situation i den estniska staden Narva med en rysk befolkningsmajoritet som inte skulle tveka om att låta
nationsgränserna ändras så att staden blev en del av det Ryssland som finns på andra sidan gränsen.

Anledning begrunda
Den planerade ryska gasledningen genom Östersjön, ryska statens
dotterbolag Nord Stream som i två år ska inneha ensamrätten på hamnen i Slite och detta kryddat med den ryska Östersjöflottan
utrustad med kärnvapen. Nog finns det anledning att begrunda hur det svenska försvaret ska se ut i framtiden.

Som boende på Gotland ser jag givetvis med stor oro på att vi inte har en större militär närvaro på Gotland än vad som är fallet. Med den militära styrka som Ryssland håller på att bygga upp och med den militarisering av Östersjön som sker från rysk sida är stationering av svensk militär på Gotland mer än önskvärt.

Jag ser gärna att vi får någon form av amfibieenhet på ön. Militär med tillgång till såväl sjö- som luft- och markstridskrafter. Att sjöstridskrafter av någon sort borde vara stationerade på Gotland är för mig en självklarhet.

Ryska bombplan hos Chavez
I skrivande stund har vi kunnat ta del av mediernas information om de ryska bombplans som kommit till Venezuela för att delta i en militärövning. Ryska bombplan hos Hugo Chavez känns inte betryggande. Bilder från massmöten med presidenten Chavez hetsande massorna i ett blint USA-hat är otäcka.

Tyvärr är inte steget från Hugo Chavez till förre socialdemokratiske ministern och folkpartistiske partisekreteraren Carl Tham så långt. Jag hade det tveksamma nöjet att höra ett inlägg från denne man i OBS-kulturkvarten. Tham anklagar USA för det inträffade i Georgien och tycks överhuvudtaget inte se frågan från något annat håll än det rent ryska.

onsdag, september 10, 2008

Otrevligt - men inte förvånande

Det händer mycket inom försvarspolitiken just nu. I måndags skickade vi i den moderata försvarskommittén (de moderata ledamöterna i försvarsutskottet) ut vår debattartikel (se föregående inlägg på denna blogg) ett antal så kallade ”landsortstidningar” (tycker personligen illa om begreppet landsorten) dvs tidningar utanför storstadsområdena. Några tidningar nappade direkt, andra dagen därpå och förhoppningsvis är det ytterligare de som tillkommer. Idag har jag också hunnit med att läsa några ledarkommentarer till vårt debattinlägg.
Och så kom då igår utspelet från försvarsministern om att det inte blir någon inriktningsproposition i december utan den kommer först i mars. Skälet: en ny säkerhetssituation efter Rysslands militära insatser mot Georgien och erkännandet av de båda utbrytarrepublikerna. En situation som kräver förnyad omvärldsanalys.
Jag tycker det är både bra och rätt av försvarsministern att skjuta upp inriktningspropositionen för försvaret. Allt för mycket som beslutats om försvaret har gått allt för fort, från försvarsbeslutet 2004 och framåt. Men egentligen är situationen idag inte annorlunda än den var före de ryska aktiviteterna i Georgien.
Ryssland är inte som våra västliga demokratier. Man har en helt annan syn på hur världen bör styras, vem som ska styra och hur det ska gå till. Dessutom har man arvet efter Sovjetunionen. Stormakten, enpartistaten, diktaturen, polisstaten, militärstaten, ockupationsmakten, imperiemakten… Ett arv man varken gjort upp med eller tagit avstånd ifrån. Istället hyllas många av de gamla sovjetiska ”egenskaperna” öppet idag. Det är inte utan att man kan dra paralleller från det gamla Sovjet som också var duktiga på att hylla det förflutna ryska – om det låg tillräckligt långt tillbaka. Tsarerna före revolutionen kunde man givetvis inte se något positivt med – men Peter den Store låg tillräckligt långt tillbaka i tiden för att lyftas fram och beundras. Inte minst hans imperiebyggande med Ryssland och det ryska i centrum.

Att detta Ryssland med det gamla Sovjets verktyg och personal i stort sett intakt, förutom att man bytt namn och symboler, skulle ha omvandlats till en västerländsk demokrati med respekt för andra stater, för mänskliga rättigheter och en yttrandefrihet som är vardag för oss kan väl knappast någon innerst inne ha trott. Att man skulle vilja att det var så är en helt annan sak. Men att önsketänkandet förvandlas till verklighetsuppfattning är direkt farligt. Tyvärr i väst, och inte minst i Sverige, allt för vanligt förekommande.

Sedan Putin blev president i Ryssland och även sedan han övergått till att bli premiärminister har man inte behövt gissa sig till vad Ryssland vill eller vad man har för uppfattningar. Ryssland ledare har varit förvånande tydliga i sina uttalanden, hot och förklaringar.
Utvecklingen i Ryssland går mot mindre demokrati och fortsatta brister i utövandet av de mänskliga rättigheterna.
Ryssland har aldrig accepterat att de tidigare sovjetrepublikerna allt mer inlemmas i de västliga gemenskaperna. Medlemskap i EU och Nato ser man som direkt fientliga mot Ryssland. Och anser att detta är en rysk angelägenhet. Med Georgien visade man i handling att man är fullt beredd att gå från ord till handling – oavsett vad man i väst tycker. Många blev förvånade över det som hände i Georgien. Vad som är förvånande är att så många blev förvånade. Har man följt Ryssland, är politiskt intresserad, kan sin historia och med några år på nacken vet hur människor fungerar var det som hände Georgien fullt logiskt.

Ryssland delar ut pass på Krim till den ryska befolkningen. I den estniska staden Narva finns en stor rysk majoritet i befolkningen. Ryssvänligheten och skepticismen när det gäller den estniska republiken är påtaglig.
Det skulle inte förvåna om nästa steg från rysk sida blir att ställa krav på Krims införlivande med Ryssland och att Narva, som gränsar till Ryssland, ska bli en rysk stad – eftersom befolkningen till största delen är rysk… Må det ta aldrig hända – men med den politiska styrning Ryssland har idag, så skulle det inte förvåna.

tisdag, september 09, 2008

Aktuell debattartikel

En rykande färsk debattartikel från den moderata försvarskommittén (de moderata ledamöterna i riksdagens försvarsutskott)

Det är dags att göra halt! Svenska folket måste känna trygghet i sitt försvar

Det har skett tillräckligt med besparingar och nedläggningar inom det svenska försvaret. Det är nu dags att stoppa planerade nedläggningar och göra halt.

Socialdemokraterna gjorde, under sin regeringstid, 1994-2006, kraftiga besparingar. Ett otal förband runt om i landet lades ned och verksamhet förändrades dramatiskt. Men det är något socialdemokraterna inte vill höra
talas om - idag. Men det politiska spel socialdemokraterna ägnar sig åt med besparingar på 8-10 miljarder de närmaste åren - samtidigt som man lovar satsningar - är falsk och ohederlig politik.Under sin regeringstid har socialdemokraterna, bland annat, halverat hemvärnet flera gånger om. Ett pinsamt stycke verklighet man nu valt att
glömma för att framstå som hemvärnsivrare.
Hur många förband lades ned när Sveriges försvarsminister var
socialdemokrat och hette Leni Björklund?

Visst har vi i Alliansen sett över försvarets kostnader. Vi har synat varje krona och ställt exakt samma krav på försvaret som vi ställer på övriga samhället. Detta eftersom det är skattebetalarnas pengar vi hanterar. Här finns också en skiljelinje mellan oss och vänstersidan. Men nu bör vi göra halt!

De nedläggningar som har aviserats av försvarsmakten bör inte genomföras, i varje fall inte nu. Vad framtiden ger vet ingen.
Inriktningspropositionen från regeringen, som kommer kring årsskiftet, får ge en vidare vägledning om framtiden.

Vi vet vad som händer i vårt närområde. Rysslands ageranden i Georgien visar att det inte är så lugnt som det ofta framställts. Några av oss har framfört sin oro över vad som händer i Ryssland, men då har vi kritiserats. Sanningen kom snabbare än någon kunnat ana.

Vi har förståelse för den stora oro som finns runt om i landet, inte minst i familjer där någon är försvarsanställd. Hela tiden talas det om nedläggningar. Det här påverkar också möjligheten att rekrytera till försvaret. Vem vill börja i ett företag som hela tiden pratar om att skära ned?
Vi ställer krav på försvarsmakten att hanteringen av pengar skall ske på ett bättre sätt. Den utredning som gjorts visar att det finns mycket att göra på den sidan.

Det finns i dag oro på många försvarsorter i landet; Luleå, Arvidsjaur, Kvarn/Linköping, Härnösand, Uppsala, Visby, Karlsborg, Såtenäs, Eksjö, Revingehed, Umeå, Malmö och Karlskrona är några exempel. Samma sak på utbildningsgrupperna; Lapplandsjägargruppen, Fältjägargruppen,
Västernorrlandsgruppen, Gävleborgsgruppen, Örebro- och Värmlandsgruppen, Södermanlandsgruppen, Bohus-Dalsgruppen, Hallandsgruppen och Norra Smålandsgruppen. Detsamma gäller förslagen på en halvering av hemvärnet - En tanke som inte bör bli mer än just en tanke.

Nedläggningarna bör nu läggas på hyllan. Svenska folket måste kunna känna trygghet med sitt försvar, och inte oro för det. Det som händer i världen, det som händer i vår närhet visar med all tydlighet att Sverige måste ha ett starkt försvar och att Sverige är berett att påta sig tunga uppdrag utomlands, allt i fredens tjänst.


Rolf Gunnarsson (m)
Vice ordförande försvarsutskottet
Karin Enström (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Nils-Oskar Nilsson (m)
Ledamot försvarsutskottet
Isabella Jernbeck (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Rolf K Nilsson (m)
Ledamot av försvarsutskottet

måndag, september 08, 2008

Halvtid i Riksdagen

För att underlätta för både läsare och mig själv har jag nu rensat i mina publiceringsarenor på nätet. Nu har jag en blogg – denna – som jag tänker använda till att kommentera både stort och smått. Jag har sedan en hemsida med bakgrunder, artiklar mm. Adressen dit är www.rolfknilsson.dinstudio.se


Det har i dagarna gått snart två år sedan valet 2006. Ett val som för min del innebar att jag fick ta plats i Sveriges Riksdag som en av två ledamöter från Gotland.

Det har varit två mycket intressanta år med både besvikelser och glädjeämnen. En fyrpartiregering innebär många kompromisser, att hålla sig till ingångna avtal och att hitta minsta gemensamma nämnare. I stort att hålla ihop även om det ibland kan spreta en hel del mellan uppfattningarna.
Sittande regering har lyckats genomföra största delen av sina vallöften. Ett nog så unikt halvtidsresultat.

En intressant iakttagelse under dessa båda gångna år är med vilken blekhet socialdemokraterna uppträder. Det lär ta tid för Mona Sahlin att få ett parti med den styrka som krävs för att på ett konstruktivt sätt ta ledningen för oppositionen och utgöra ett seriöst regeringsalternativ. Socialdemokraterna har inget att komma med. Den trötthet man drabbats av sitter i.

Försvaret, frågan om vilket försvars vi ska ha i Sverige är en fråga som diskuteras allt mer. Och det är bra. Betydligt fler människor borde lägga sig i försvarsdebatten. Jag sticker inte under stol med att jag gärna hade sätt en mer offensiv försvarspolitik, färre nedläggningar och en militär närvaro värd namnet på Gotland. Men det är ämnen som jag återkommer till.

I övrigt, förutom arbetet i försvarsutskottet och arbetet med Gotlandsfrågorna kommer nog en stor del av min tankeverksamhet att upptas av ett försök att formulerar en svensk kultursyn utifrån en politiskt konservativ grunduppfattning. Ett arbete som nog kan stöta på patrull även inom de egna leden. Att vara bekännande konservativ är kanske inte det politiskt mest korrekta.

Ideologier och ideologisk medvetenhet är tyvärr något som inte står högt i kurs i dagens politik. Allt för många vill föra ut den ideologiska basen från såväl handlings som principprogram. Något som jag tror är helt fel väg att gå. Ideologin är en kompass som kan leda många vilsna själar rätt i den politisk a djungeln. Det blir mer ideologi på denna sida. Mer politiska uppfattningar och invändningar utifrån en socialkonservativ grundsyn.