ALMEDALEN
Att köra på Visbys gator under Almedalsveckan är inget som rekommenderas den som har anlag för förhöjt blodtryck.
Respekten för fordon som följer gällande trafiklagar, hastigheter och som inte gör något större väsen av sig möter noll och ingen förståelse av den inreste Almedalsbesökaren. För den inreste är Visby som Skansen i havet. Här kan man gå hur som helst och bilarna som kommer är bara illusioner, dom finns egentligen inte därför behöver man inte heller flytta sig. Och går man in i en stillastående bil så är det stackaren bakom ratten som har gjort fel och ska få skäll. OM man kan dra paralleller mellan trafiksituationen i Visby innerstad med den rådande politiska situationen överlåter jag åt läsaren.
Diskussionerna och kommentarerna på de sociala medierna har varit få när det gäller moderaternas rapport om bli en folkrörelse. Moderaterna, de aktiva, ligger lågt Mycket lågt. Det är inte utan att tankarna går till George Orwell. Om det är Djurfarmen eller 1984 jag tänker på vet jag inte men med lite fri tolkning kan det på de moderata anslagstavlorna nu med de nya moderaterna vid styret i några år skrivas: "Vad som var rätt förr är nu fel. Vad som var fel förr är nu rätt."
Helt som en blixt från klar himmel kom inte folkrörelsebekännelsen. Den har varit förberedd och stigen har trampats upp av en deklaration som kom för ett eller ett och ett halvt år sedan. Då kunde vi höra statsministern tala om att det nu var dags för moderaterna att bi det statsbärande partiet i Sverige.
Moderaterna; det statsbärande partiet. Det lät inte bra då och det låter ännu sämre idag efter folkrörelsebekännelsen. Ett statsbärande parti innebär att det är ett politiskt parti som hela förvaltningen, hela den politiska processen vilar på. Ett parti med vidgat ansvar. Ansvar för att staten ska fungera. Ingen demokrati bör ha ett parti som är statsbärande. Statsbärande partier betyder i nästan alla fall kompromisser med demokratin.Vi har med ett i en demokrati groteskt långt socialdemokratiskt maktinnehav kompromissat tillräckligt med demokratin. När den socialdemokratiska eran nu till synes är över behöver vi inte en moderat era som tar över. Vi behöver inte återuppväckta täckorganisationer för det statsbärande partiet. Vi behöver inte mer partimakt i Sverige, demokratin kräver mindre för partierna, mer för individerna.
Ju mer moderaterna blickar mot socialdemokraterna och tar efter desto större utrymme lämnar man efter sig. Det blir ett vakum i svensk politik. Ett vakuum där arvet efter Lindman, Hjalmarsson och Bohman borde tagit plats.
Den politiska värdegrunden, det politiska arvet inom moderaterna håller på att raderas ut och ersättas av Fredrik Reinfeldt/Per Schlingmanns-tänkande. Och är det så de nya moderaterna vill ha det så får de väl ha det så. Men det bådar inte gott.
