När det gäller den moderata försvarspolitiken i regeringen så har det nog
aldrig varit sämre än vad det är just nu. Försvaret har skriande behov av mer
pengar. Uteblir dessa går det inte fullfölja de uppgifter som regering och
riksdag har ålagt. Vad som är ytterligare besvärande i sammanhanget är att
försvaret, utöver det som demokratiskt har beslutats i vår Riksdag, borde vara
kvantitativt större än vad det är för att ha den förmåga och beredskap som
världsläget kräver.
I detta läge har vi nu en alliansregering där moderaterna är det mest
försvarsnegativa partiet av de fyra. Hur kunde det gå så illa? Jo, sedan
finansen har blivit näst intill allenarådande också när det gäller de politiska
besluten, det politiska innehållet.
Vi ska vara glada för att vi har en så bra ekonomi som vi har i Sverige.
Anders Borg är en skicklig finansminsiter som kan hålla ordning på statskassan.
Men att få ekonomin att gå ihop är bara ena halvan av problemet. Politiken måste
också gå ihop och då blir det betydligt svårare för finansministern – givetvis.
Om man ständigt säger nej och skär ner i kostnaderna, utan att se på
konsekvenserna, är det inte svårt att få en ekonomi i balans. Skickligheten
sätts på spel när ekonomi och politik ska gå ihop. På försvarssidan har
regeringen misslyckats – vilket jag sannerligen beklagar.
Folkpartiet inser det, kristdemokraterna inser det, centern inser det –
moderaterna vägrar med hänvisningar till pågående byråkratiska förändringar och
en beklaglig fortsatt skönmålning av verkligheten, att det svenska försvaret
måste tillföras mer pengar.
Som moderat sedan tonåren har jag alltid varit stolt över den moderata
försvarspolitiken. Här fanns en fråga som man visste partiet aldrig skulle svika
i. Moderaterna var Sveriges mest försvarsvänliga parti. Det kändes tryggt att
arbeta för ett sådant parti. Nu, med facit i hand så kan vi konstatera att med
de nya moderaternas maktövertagande i partiet så har man svikit sina gamla
ideal. Moderaterna är det försvarsnegativa partiet i regeringen. Det har gått
stegvis men efter valet 2010 har det gått väldigt fort. Med omgörningen till de
nya moderaterna har försvarspolitiken blivit offrad. Man kan fråga sig varför.
Vilka tankar styrde denna process?
Moderaterna står vid ett vägskäl just nu när det gäller försvarspolitiken.
Antingen tar partiet sitt förnuft till fånga och kommer tillsammans med sina
regeringskollegor fram till hur försvarsbudgeten ska förstärkas. Eller så
fortsätter man den inslagna försvarspolitiska ökenvandringen med de risker detta
innebär. Det värsta är inte att partiet förlorar sympatisörer och medlemmar. Det
värsta är att det är Sveriges försvarsförmåga som drabbas.
Moderaterna måste ta ett omtag när det gäller försvarspolitiken. Det måste
vara behovet som avgör hur stor del an budgeten som försvaret ska uppta. Det är
dags för moderaterna att tänka om nu!
