Inga förbandsnedläggningar. De pengar som försvaret sparar in på
materielkostnader får man behålla. Och det är bra att det inte blir någon halvering av hemvärnet. Det är bra besked som kommer från regeringen idag på Svenska Dagbladets debattsida.
Med försvarsministerns senareläggande av den kommande
försvarspropositionen finns det nu, även om det är kort, tid för
eftertanke. Vilken värd är det vi lever i? Hur ser hotbilden ut? Finns det risker för militära konflikter i Sveriges direkta närhet? Finns det risker för militära incidenter i vårt närområde och i övriga delar av Europa?
Ja, det gör det nu - precis som det har gjort tidigare.
Konflikten i Georgien har inte förändrat det spända läge som råder i Europa och i övriga delar av världen. Rysslands agerande i Georgien har i allt elände fört det positiva med sig att många människors ögon har öppnats för vad Ryssland är berett att göra för att driva igenom sina politiska mål.
Ryssland har en strävan att fylla det tomrum som funnits sedan det gamla Sovjet bröt samman. Det är ingen hemlighet. Det har varit Putins mål sedan han blev president och lär fortfarande vara det som premiärminister. Ett mål och en längtan han delar med många politiker, militärer, gamla partibyråkrater och - tyvärr - stora delar av den ryska befolkningen.
Förnedrat Ryssland
Ryssland blev förnedrat av de mest utstuderade västliga kapitalistiska intressena. För att berika enskilda var det kanske slugt att kasta sig över det raserade sovjetimperiet. Men för att bygga ett förtroende för väst och den västerländska synen på demokrati, frihet och respekt för mänskliga rättigheter var det förödande.
Helt plötsligt stod det gamla Sovjet för ordning och reda, för moral och - makt. Västligt leverne kom för ryssarna att betyda dekadens, utsugning, rofferi, hänsynslöshet och bristande respekt för allt det Ryssland stod för. I sanning ingen bra väg att gå för att skapa förtroende och lägga grunden för ett framtida samarbete.
Missnöje och misstänksamhet, en till stora delar förnedrad befolkning kombinerat med en nationalistisk revanschlystnad i ett land som aldrig gjort upp med kommunismens brott mot mänskligheten är livsfarliga ingredienser. Det är vad vi idag har i Ryssland. Ett Ryssland som inte längtar att bli som vi är i väst (vilket vi till stor del tämligen övermodigt är övertygade om), ett Ryssland som tror på sin egen kraft och styrka som inte vill gå i västs ledband. Detta är något vi måste lära oss och respektera. Och vara väl införstådda vilka politiska konsekvenser detta kan få.
Alltså har vi i Sveriges närhet ett mäktigt land som vill axla arvet - som innebär makt och inflytande över världspolitiken - efter det fallna Sovjet. Vi har tre grannländer på andra sidan Östersjön - Estland, Lettland och Litauen - som med stor oro ser på den väg Ryssland valt att gå. Doktriner om rätten att överallt i världen ”skydda” ryska medborgare är ett direkt hot mot de baltiska länderna, främst Estland och Lettland, som har stora rysktalande befolkningsminoriteter. Liknande problem finns i det från Sverige inte allt för avlägsna Ukraina.
På Krim, som är en del av Ukraina, pågår en kampanj där man från rysk sida delar ut ryska pass till den rysktalande befolkningen. På detta vis växer den ryska minoriteten och snart kan kraven från ryssarna i Ukraina komma om större självbestämmande vilket utvecklas till önskemålen om att bli en del av Ryssland. Och med tanke på hur stor den ryska befolkningen är så torde det inte dröja länge förrän det från Moskva kommer signaler om nödvändigheten att ställa upp på dessa ryska medborgares krav om förening med Moder Ryssland.
Vi har en liknande situation i den estniska staden Narva med en rysk befolkningsmajoritet som inte skulle tveka om att låta
nationsgränserna ändras så att staden blev en del av det Ryssland som finns på andra sidan gränsen.
Anledning begrunda
Den planerade ryska gasledningen genom Östersjön, ryska statens
dotterbolag Nord Stream som i två år ska inneha ensamrätten på hamnen i Slite och detta kryddat med den ryska Östersjöflottan
utrustad med kärnvapen. Nog finns det anledning att begrunda hur det svenska försvaret ska se ut i framtiden.
Som boende på Gotland ser jag givetvis med stor oro på att vi inte har en större militär närvaro på Gotland än vad som är fallet. Med den militära styrka som Ryssland håller på att bygga upp och med den militarisering av Östersjön som sker från rysk sida är stationering av svensk militär på Gotland mer än önskvärt.
Jag ser gärna att vi får någon form av amfibieenhet på ön. Militär med tillgång till såväl sjö- som luft- och markstridskrafter. Att sjöstridskrafter av någon sort borde vara stationerade på Gotland är för mig en självklarhet.
Ryska bombplan hos Chavez
I skrivande stund har vi kunnat ta del av mediernas information om de ryska bombplans som kommit till Venezuela för att delta i en militärövning. Ryska bombplan hos Hugo Chavez känns inte betryggande. Bilder från massmöten med presidenten Chavez hetsande massorna i ett blint USA-hat är otäcka.
Tyvärr är inte steget från Hugo Chavez till förre socialdemokratiske ministern och folkpartistiske partisekreteraren Carl Tham så långt. Jag hade det tveksamma nöjet att höra ett inlägg från denne man i OBS-kulturkvarten. Tham anklagar USA för det inträffade i Georgien och tycks överhuvudtaget inte se frågan från något annat håll än det rent ryska.
lördag, september 13, 2008
onsdag, september 10, 2008
Otrevligt - men inte förvånande
Det händer mycket inom försvarspolitiken just nu. I måndags skickade vi i den moderata försvarskommittén (de moderata ledamöterna i försvarsutskottet) ut vår debattartikel (se föregående inlägg på denna blogg) ett antal så kallade ”landsortstidningar” (tycker personligen illa om begreppet landsorten) dvs tidningar utanför storstadsområdena. Några tidningar nappade direkt, andra dagen därpå och förhoppningsvis är det ytterligare de som tillkommer. Idag har jag också hunnit med att läsa några ledarkommentarer till vårt debattinlägg.
Och så kom då igår utspelet från försvarsministern om att det inte blir någon inriktningsproposition i december utan den kommer först i mars. Skälet: en ny säkerhetssituation efter Rysslands militära insatser mot Georgien och erkännandet av de båda utbrytarrepublikerna. En situation som kräver förnyad omvärldsanalys.
Jag tycker det är både bra och rätt av försvarsministern att skjuta upp inriktningspropositionen för försvaret. Allt för mycket som beslutats om försvaret har gått allt för fort, från försvarsbeslutet 2004 och framåt. Men egentligen är situationen idag inte annorlunda än den var före de ryska aktiviteterna i Georgien.
Ryssland är inte som våra västliga demokratier. Man har en helt annan syn på hur världen bör styras, vem som ska styra och hur det ska gå till. Dessutom har man arvet efter Sovjetunionen. Stormakten, enpartistaten, diktaturen, polisstaten, militärstaten, ockupationsmakten, imperiemakten… Ett arv man varken gjort upp med eller tagit avstånd ifrån. Istället hyllas många av de gamla sovjetiska ”egenskaperna” öppet idag. Det är inte utan att man kan dra paralleller från det gamla Sovjet som också var duktiga på att hylla det förflutna ryska – om det låg tillräckligt långt tillbaka. Tsarerna före revolutionen kunde man givetvis inte se något positivt med – men Peter den Store låg tillräckligt långt tillbaka i tiden för att lyftas fram och beundras. Inte minst hans imperiebyggande med Ryssland och det ryska i centrum.
Att detta Ryssland med det gamla Sovjets verktyg och personal i stort sett intakt, förutom att man bytt namn och symboler, skulle ha omvandlats till en västerländsk demokrati med respekt för andra stater, för mänskliga rättigheter och en yttrandefrihet som är vardag för oss kan väl knappast någon innerst inne ha trott. Att man skulle vilja att det var så är en helt annan sak. Men att önsketänkandet förvandlas till verklighetsuppfattning är direkt farligt. Tyvärr i väst, och inte minst i Sverige, allt för vanligt förekommande.
Sedan Putin blev president i Ryssland och även sedan han övergått till att bli premiärminister har man inte behövt gissa sig till vad Ryssland vill eller vad man har för uppfattningar. Ryssland ledare har varit förvånande tydliga i sina uttalanden, hot och förklaringar.
Utvecklingen i Ryssland går mot mindre demokrati och fortsatta brister i utövandet av de mänskliga rättigheterna.
Ryssland har aldrig accepterat att de tidigare sovjetrepublikerna allt mer inlemmas i de västliga gemenskaperna. Medlemskap i EU och Nato ser man som direkt fientliga mot Ryssland. Och anser att detta är en rysk angelägenhet. Med Georgien visade man i handling att man är fullt beredd att gå från ord till handling – oavsett vad man i väst tycker. Många blev förvånade över det som hände i Georgien. Vad som är förvånande är att så många blev förvånade. Har man följt Ryssland, är politiskt intresserad, kan sin historia och med några år på nacken vet hur människor fungerar var det som hände Georgien fullt logiskt.
Ryssland delar ut pass på Krim till den ryska befolkningen. I den estniska staden Narva finns en stor rysk majoritet i befolkningen. Ryssvänligheten och skepticismen när det gäller den estniska republiken är påtaglig.
Det skulle inte förvåna om nästa steg från rysk sida blir att ställa krav på Krims införlivande med Ryssland och att Narva, som gränsar till Ryssland, ska bli en rysk stad – eftersom befolkningen till största delen är rysk… Må det ta aldrig hända – men med den politiska styrning Ryssland har idag, så skulle det inte förvåna.
Och så kom då igår utspelet från försvarsministern om att det inte blir någon inriktningsproposition i december utan den kommer först i mars. Skälet: en ny säkerhetssituation efter Rysslands militära insatser mot Georgien och erkännandet av de båda utbrytarrepublikerna. En situation som kräver förnyad omvärldsanalys.
Jag tycker det är både bra och rätt av försvarsministern att skjuta upp inriktningspropositionen för försvaret. Allt för mycket som beslutats om försvaret har gått allt för fort, från försvarsbeslutet 2004 och framåt. Men egentligen är situationen idag inte annorlunda än den var före de ryska aktiviteterna i Georgien.
Ryssland är inte som våra västliga demokratier. Man har en helt annan syn på hur världen bör styras, vem som ska styra och hur det ska gå till. Dessutom har man arvet efter Sovjetunionen. Stormakten, enpartistaten, diktaturen, polisstaten, militärstaten, ockupationsmakten, imperiemakten… Ett arv man varken gjort upp med eller tagit avstånd ifrån. Istället hyllas många av de gamla sovjetiska ”egenskaperna” öppet idag. Det är inte utan att man kan dra paralleller från det gamla Sovjet som också var duktiga på att hylla det förflutna ryska – om det låg tillräckligt långt tillbaka. Tsarerna före revolutionen kunde man givetvis inte se något positivt med – men Peter den Store låg tillräckligt långt tillbaka i tiden för att lyftas fram och beundras. Inte minst hans imperiebyggande med Ryssland och det ryska i centrum.
Att detta Ryssland med det gamla Sovjets verktyg och personal i stort sett intakt, förutom att man bytt namn och symboler, skulle ha omvandlats till en västerländsk demokrati med respekt för andra stater, för mänskliga rättigheter och en yttrandefrihet som är vardag för oss kan väl knappast någon innerst inne ha trott. Att man skulle vilja att det var så är en helt annan sak. Men att önsketänkandet förvandlas till verklighetsuppfattning är direkt farligt. Tyvärr i väst, och inte minst i Sverige, allt för vanligt förekommande.
Sedan Putin blev president i Ryssland och även sedan han övergått till att bli premiärminister har man inte behövt gissa sig till vad Ryssland vill eller vad man har för uppfattningar. Ryssland ledare har varit förvånande tydliga i sina uttalanden, hot och förklaringar.
Utvecklingen i Ryssland går mot mindre demokrati och fortsatta brister i utövandet av de mänskliga rättigheterna.
Ryssland har aldrig accepterat att de tidigare sovjetrepublikerna allt mer inlemmas i de västliga gemenskaperna. Medlemskap i EU och Nato ser man som direkt fientliga mot Ryssland. Och anser att detta är en rysk angelägenhet. Med Georgien visade man i handling att man är fullt beredd att gå från ord till handling – oavsett vad man i väst tycker. Många blev förvånade över det som hände i Georgien. Vad som är förvånande är att så många blev förvånade. Har man följt Ryssland, är politiskt intresserad, kan sin historia och med några år på nacken vet hur människor fungerar var det som hände Georgien fullt logiskt.
Ryssland delar ut pass på Krim till den ryska befolkningen. I den estniska staden Narva finns en stor rysk majoritet i befolkningen. Ryssvänligheten och skepticismen när det gäller den estniska republiken är påtaglig.
Det skulle inte förvåna om nästa steg från rysk sida blir att ställa krav på Krims införlivande med Ryssland och att Narva, som gränsar till Ryssland, ska bli en rysk stad – eftersom befolkningen till största delen är rysk… Må det ta aldrig hända – men med den politiska styrning Ryssland har idag, så skulle det inte förvåna.
tisdag, september 09, 2008
Aktuell debattartikel
En rykande färsk debattartikel från den moderata försvarskommittén (de moderata ledamöterna i riksdagens försvarsutskott)
Det är dags att göra halt! Svenska folket måste känna trygghet i sitt försvar
Det har skett tillräckligt med besparingar och nedläggningar inom det svenska försvaret. Det är nu dags att stoppa planerade nedläggningar och göra halt.
Socialdemokraterna gjorde, under sin regeringstid, 1994-2006, kraftiga besparingar. Ett otal förband runt om i landet lades ned och verksamhet förändrades dramatiskt. Men det är något socialdemokraterna inte vill höra
talas om - idag. Men det politiska spel socialdemokraterna ägnar sig åt med besparingar på 8-10 miljarder de närmaste åren - samtidigt som man lovar satsningar - är falsk och ohederlig politik.Under sin regeringstid har socialdemokraterna, bland annat, halverat hemvärnet flera gånger om. Ett pinsamt stycke verklighet man nu valt att
glömma för att framstå som hemvärnsivrare.
Hur många förband lades ned när Sveriges försvarsminister var
socialdemokrat och hette Leni Björklund?
Visst har vi i Alliansen sett över försvarets kostnader. Vi har synat varje krona och ställt exakt samma krav på försvaret som vi ställer på övriga samhället. Detta eftersom det är skattebetalarnas pengar vi hanterar. Här finns också en skiljelinje mellan oss och vänstersidan. Men nu bör vi göra halt!
De nedläggningar som har aviserats av försvarsmakten bör inte genomföras, i varje fall inte nu. Vad framtiden ger vet ingen.
Inriktningspropositionen från regeringen, som kommer kring årsskiftet, får ge en vidare vägledning om framtiden.
Vi vet vad som händer i vårt närområde. Rysslands ageranden i Georgien visar att det inte är så lugnt som det ofta framställts. Några av oss har framfört sin oro över vad som händer i Ryssland, men då har vi kritiserats. Sanningen kom snabbare än någon kunnat ana.
Vi har förståelse för den stora oro som finns runt om i landet, inte minst i familjer där någon är försvarsanställd. Hela tiden talas det om nedläggningar. Det här påverkar också möjligheten att rekrytera till försvaret. Vem vill börja i ett företag som hela tiden pratar om att skära ned?
Vi ställer krav på försvarsmakten att hanteringen av pengar skall ske på ett bättre sätt. Den utredning som gjorts visar att det finns mycket att göra på den sidan.
Det finns i dag oro på många försvarsorter i landet; Luleå, Arvidsjaur, Kvarn/Linköping, Härnösand, Uppsala, Visby, Karlsborg, Såtenäs, Eksjö, Revingehed, Umeå, Malmö och Karlskrona är några exempel. Samma sak på utbildningsgrupperna; Lapplandsjägargruppen, Fältjägargruppen,
Västernorrlandsgruppen, Gävleborgsgruppen, Örebro- och Värmlandsgruppen, Södermanlandsgruppen, Bohus-Dalsgruppen, Hallandsgruppen och Norra Smålandsgruppen. Detsamma gäller förslagen på en halvering av hemvärnet - En tanke som inte bör bli mer än just en tanke.
Nedläggningarna bör nu läggas på hyllan. Svenska folket måste kunna känna trygghet med sitt försvar, och inte oro för det. Det som händer i världen, det som händer i vår närhet visar med all tydlighet att Sverige måste ha ett starkt försvar och att Sverige är berett att påta sig tunga uppdrag utomlands, allt i fredens tjänst.
Rolf Gunnarsson (m)
Vice ordförande försvarsutskottet
Karin Enström (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Nils-Oskar Nilsson (m)
Ledamot försvarsutskottet
Isabella Jernbeck (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Rolf K Nilsson (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Det är dags att göra halt! Svenska folket måste känna trygghet i sitt försvar
Det har skett tillräckligt med besparingar och nedläggningar inom det svenska försvaret. Det är nu dags att stoppa planerade nedläggningar och göra halt.
Socialdemokraterna gjorde, under sin regeringstid, 1994-2006, kraftiga besparingar. Ett otal förband runt om i landet lades ned och verksamhet förändrades dramatiskt. Men det är något socialdemokraterna inte vill höra
talas om - idag. Men det politiska spel socialdemokraterna ägnar sig åt med besparingar på 8-10 miljarder de närmaste åren - samtidigt som man lovar satsningar - är falsk och ohederlig politik.Under sin regeringstid har socialdemokraterna, bland annat, halverat hemvärnet flera gånger om. Ett pinsamt stycke verklighet man nu valt att
glömma för att framstå som hemvärnsivrare.
Hur många förband lades ned när Sveriges försvarsminister var
socialdemokrat och hette Leni Björklund?
Visst har vi i Alliansen sett över försvarets kostnader. Vi har synat varje krona och ställt exakt samma krav på försvaret som vi ställer på övriga samhället. Detta eftersom det är skattebetalarnas pengar vi hanterar. Här finns också en skiljelinje mellan oss och vänstersidan. Men nu bör vi göra halt!
De nedläggningar som har aviserats av försvarsmakten bör inte genomföras, i varje fall inte nu. Vad framtiden ger vet ingen.
Inriktningspropositionen från regeringen, som kommer kring årsskiftet, får ge en vidare vägledning om framtiden.
Vi vet vad som händer i vårt närområde. Rysslands ageranden i Georgien visar att det inte är så lugnt som det ofta framställts. Några av oss har framfört sin oro över vad som händer i Ryssland, men då har vi kritiserats. Sanningen kom snabbare än någon kunnat ana.
Vi har förståelse för den stora oro som finns runt om i landet, inte minst i familjer där någon är försvarsanställd. Hela tiden talas det om nedläggningar. Det här påverkar också möjligheten att rekrytera till försvaret. Vem vill börja i ett företag som hela tiden pratar om att skära ned?
Vi ställer krav på försvarsmakten att hanteringen av pengar skall ske på ett bättre sätt. Den utredning som gjorts visar att det finns mycket att göra på den sidan.
Det finns i dag oro på många försvarsorter i landet; Luleå, Arvidsjaur, Kvarn/Linköping, Härnösand, Uppsala, Visby, Karlsborg, Såtenäs, Eksjö, Revingehed, Umeå, Malmö och Karlskrona är några exempel. Samma sak på utbildningsgrupperna; Lapplandsjägargruppen, Fältjägargruppen,
Västernorrlandsgruppen, Gävleborgsgruppen, Örebro- och Värmlandsgruppen, Södermanlandsgruppen, Bohus-Dalsgruppen, Hallandsgruppen och Norra Smålandsgruppen. Detsamma gäller förslagen på en halvering av hemvärnet - En tanke som inte bör bli mer än just en tanke.
Nedläggningarna bör nu läggas på hyllan. Svenska folket måste kunna känna trygghet med sitt försvar, och inte oro för det. Det som händer i världen, det som händer i vår närhet visar med all tydlighet att Sverige måste ha ett starkt försvar och att Sverige är berett att påta sig tunga uppdrag utomlands, allt i fredens tjänst.
Rolf Gunnarsson (m)
Vice ordförande försvarsutskottet
Karin Enström (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Nils-Oskar Nilsson (m)
Ledamot försvarsutskottet
Isabella Jernbeck (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Rolf K Nilsson (m)
Ledamot av försvarsutskottet
måndag, september 08, 2008
Halvtid i Riksdagen
För att underlätta för både läsare och mig själv har jag nu rensat i mina publiceringsarenor på nätet. Nu har jag en blogg – denna – som jag tänker använda till att kommentera både stort och smått. Jag har sedan en hemsida med bakgrunder, artiklar mm. Adressen dit är www.rolfknilsson.dinstudio.se
Det har i dagarna gått snart två år sedan valet 2006. Ett val som för min del innebar att jag fick ta plats i Sveriges Riksdag som en av två ledamöter från Gotland.
Det har varit två mycket intressanta år med både besvikelser och glädjeämnen. En fyrpartiregering innebär många kompromisser, att hålla sig till ingångna avtal och att hitta minsta gemensamma nämnare. I stort att hålla ihop även om det ibland kan spreta en hel del mellan uppfattningarna.
Sittande regering har lyckats genomföra största delen av sina vallöften. Ett nog så unikt halvtidsresultat.
En intressant iakttagelse under dessa båda gångna år är med vilken blekhet socialdemokraterna uppträder. Det lär ta tid för Mona Sahlin att få ett parti med den styrka som krävs för att på ett konstruktivt sätt ta ledningen för oppositionen och utgöra ett seriöst regeringsalternativ. Socialdemokraterna har inget att komma med. Den trötthet man drabbats av sitter i.
Försvaret, frågan om vilket försvars vi ska ha i Sverige är en fråga som diskuteras allt mer. Och det är bra. Betydligt fler människor borde lägga sig i försvarsdebatten. Jag sticker inte under stol med att jag gärna hade sätt en mer offensiv försvarspolitik, färre nedläggningar och en militär närvaro värd namnet på Gotland. Men det är ämnen som jag återkommer till.
I övrigt, förutom arbetet i försvarsutskottet och arbetet med Gotlandsfrågorna kommer nog en stor del av min tankeverksamhet att upptas av ett försök att formulerar en svensk kultursyn utifrån en politiskt konservativ grunduppfattning. Ett arbete som nog kan stöta på patrull även inom de egna leden. Att vara bekännande konservativ är kanske inte det politiskt mest korrekta.
Ideologier och ideologisk medvetenhet är tyvärr något som inte står högt i kurs i dagens politik. Allt för många vill föra ut den ideologiska basen från såväl handlings som principprogram. Något som jag tror är helt fel väg att gå. Ideologin är en kompass som kan leda många vilsna själar rätt i den politisk a djungeln. Det blir mer ideologi på denna sida. Mer politiska uppfattningar och invändningar utifrån en socialkonservativ grundsyn.
Det har i dagarna gått snart två år sedan valet 2006. Ett val som för min del innebar att jag fick ta plats i Sveriges Riksdag som en av två ledamöter från Gotland.
Det har varit två mycket intressanta år med både besvikelser och glädjeämnen. En fyrpartiregering innebär många kompromisser, att hålla sig till ingångna avtal och att hitta minsta gemensamma nämnare. I stort att hålla ihop även om det ibland kan spreta en hel del mellan uppfattningarna.
Sittande regering har lyckats genomföra största delen av sina vallöften. Ett nog så unikt halvtidsresultat.
En intressant iakttagelse under dessa båda gångna år är med vilken blekhet socialdemokraterna uppträder. Det lär ta tid för Mona Sahlin att få ett parti med den styrka som krävs för att på ett konstruktivt sätt ta ledningen för oppositionen och utgöra ett seriöst regeringsalternativ. Socialdemokraterna har inget att komma med. Den trötthet man drabbats av sitter i.
Försvaret, frågan om vilket försvars vi ska ha i Sverige är en fråga som diskuteras allt mer. Och det är bra. Betydligt fler människor borde lägga sig i försvarsdebatten. Jag sticker inte under stol med att jag gärna hade sätt en mer offensiv försvarspolitik, färre nedläggningar och en militär närvaro värd namnet på Gotland. Men det är ämnen som jag återkommer till.
I övrigt, förutom arbetet i försvarsutskottet och arbetet med Gotlandsfrågorna kommer nog en stor del av min tankeverksamhet att upptas av ett försök att formulerar en svensk kultursyn utifrån en politiskt konservativ grunduppfattning. Ett arbete som nog kan stöta på patrull även inom de egna leden. Att vara bekännande konservativ är kanske inte det politiskt mest korrekta.
Ideologier och ideologisk medvetenhet är tyvärr något som inte står högt i kurs i dagens politik. Allt för många vill föra ut den ideologiska basen från såväl handlings som principprogram. Något som jag tror är helt fel väg att gå. Ideologin är en kompass som kan leda många vilsna själar rätt i den politisk a djungeln. Det blir mer ideologi på denna sida. Mer politiska uppfattningar och invändningar utifrån en socialkonservativ grundsyn.
fredag, december 21, 2007
Gasledningsdebatt i Riksdagen
Det var ingen upplyftande debatt att ta del av när gasledningen i Östersjön debatterades på fredagsförmiddagen i Sveriges Riksdag.
Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet hade begärt en särskild debatt om gasledningen. Och eftersom vare sig regeringen eller oppositionen vill ha en diskussion om gasledningen sett ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv handlade det till största delen om miljön och miljöfrågorna. Men då samtliga partier är skeptiska till gasledningen just av miljöskäl så hamnade man i en position där det bråkades om vem som tyckt vad när och om man ändrat sig i denna uppfattning. Politik när den är som sämst.
Miljöminister Andreas Carlgren (c) var mycket tydlig och redogjorde för de möjliga juridiska konsekvenserna vid en felhantering av ärendet. Dvs att rådande lagar och konventioner på miljöområdet inte får verka fullt ut.
Att diskutera gasledningen och göra det enbart utifrån miljöhänseende är att amputera debatten. Gasledningen och vad den betyder för framtiden kan inte diskuteras på ett relevant sätt om inte säkerhetsaspekten kommer in. Och om det nu är så att regeringen och dess företrädare inte vill diskutera gasledningen eftersom lagar och konventioner på miljöområdet hindrar dem från att göra det borde det inte vara omöjligt att diskutera frågan utifrån säkerhetsskäl.
Jag hyser stor respekt för Ola Sundell(m), en erfaren och mycket kompetent politiker. Men när han nuddade vid risken för rysk militär närvaro i den svenska ekonomiska zonen och hänvisade till försvarsberedningens rapport blev jag beklämd.
Sundell menade att det idag inte finns något som hindrar rysk marin närvaro i den svenska ekonomiska zonen och att gasledningen inte skulle förändra bilden mot hur det ser ut idag. Som ett "bevis" på riktigheten i sin argumentering hänvisade han till försvarsberedningens rapport.
Försvarsberedningen tar gasledningen och Gazproms dotterföretag Nord Streams aktiviteter med ro och det tycker uppenbarligen Ola Sundell att vi andra också ska göra. Jag håller inte med.
Försvarsberedningens rapport är inget facit. Det är sju personers sammanfattande uppfattningar. Sju personer som med helt olika förutsättningar och förankringar för sina åsikter. Jag har påtalat det tidigare och jag kan göra det igen. Försvarsberedningen borde ha krävt en säkerhetsanalys med anledning av Nord Stream, Gazprom och gasledningen. Med skälet att Nord Stream är dotterföretag till Gazprom som i sin tur är en del av den verkställande ryska makten och förverkligar intentionerna i den ryska utrikespolitiken.
Ola Sundell tror, om jag tolkar honom rätt i hans debattinlägg, inte att gasledningen skulle innebära ökad rysk militär närvaro. Fel, fel, fel. Allting tyder på en ökad rysk militär närvaro under såväl konstruktionsfasen som under driften. Inte minst uttalanden från president Putin och förre försvarsministern Ivanov pekar på detta. Enligt Putin får den ryska Östersjöflottan nya uppgifter med gasledningen tillblivelse. Enligt Ivanov utökas den ryska intressesfären västerut politiskt, militärt och ekonomiskt med gasledningen. Ryssarna har beställt nya, supermoderna ubåtar som ska placeras i Östersjön. Den ryska militära närvaron kommer att öka drastiskt under såväl byggandet av gasledningen som när den är i drift! Låt oss inte hysa någon tvekan om detta.
Gasledningen i Östersjön är ett politiskt projekt. Ett politiskt projekt som ryska staten dessutom tjänar pengar på. Den ryska planen är tydlig och nästan så öppet offentlig den kan
Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet hade begärt en särskild debatt om gasledningen. Och eftersom vare sig regeringen eller oppositionen vill ha en diskussion om gasledningen sett ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv handlade det till största delen om miljön och miljöfrågorna. Men då samtliga partier är skeptiska till gasledningen just av miljöskäl så hamnade man i en position där det bråkades om vem som tyckt vad när och om man ändrat sig i denna uppfattning. Politik när den är som sämst.
Miljöminister Andreas Carlgren (c) var mycket tydlig och redogjorde för de möjliga juridiska konsekvenserna vid en felhantering av ärendet. Dvs att rådande lagar och konventioner på miljöområdet inte får verka fullt ut.
Att diskutera gasledningen och göra det enbart utifrån miljöhänseende är att amputera debatten. Gasledningen och vad den betyder för framtiden kan inte diskuteras på ett relevant sätt om inte säkerhetsaspekten kommer in. Och om det nu är så att regeringen och dess företrädare inte vill diskutera gasledningen eftersom lagar och konventioner på miljöområdet hindrar dem från att göra det borde det inte vara omöjligt att diskutera frågan utifrån säkerhetsskäl.
Jag hyser stor respekt för Ola Sundell(m), en erfaren och mycket kompetent politiker. Men när han nuddade vid risken för rysk militär närvaro i den svenska ekonomiska zonen och hänvisade till försvarsberedningens rapport blev jag beklämd.
Sundell menade att det idag inte finns något som hindrar rysk marin närvaro i den svenska ekonomiska zonen och att gasledningen inte skulle förändra bilden mot hur det ser ut idag. Som ett "bevis" på riktigheten i sin argumentering hänvisade han till försvarsberedningens rapport.
Försvarsberedningen tar gasledningen och Gazproms dotterföretag Nord Streams aktiviteter med ro och det tycker uppenbarligen Ola Sundell att vi andra också ska göra. Jag håller inte med.
Försvarsberedningens rapport är inget facit. Det är sju personers sammanfattande uppfattningar. Sju personer som med helt olika förutsättningar och förankringar för sina åsikter. Jag har påtalat det tidigare och jag kan göra det igen. Försvarsberedningen borde ha krävt en säkerhetsanalys med anledning av Nord Stream, Gazprom och gasledningen. Med skälet att Nord Stream är dotterföretag till Gazprom som i sin tur är en del av den verkställande ryska makten och förverkligar intentionerna i den ryska utrikespolitiken.
Ola Sundell tror, om jag tolkar honom rätt i hans debattinlägg, inte att gasledningen skulle innebära ökad rysk militär närvaro. Fel, fel, fel. Allting tyder på en ökad rysk militär närvaro under såväl konstruktionsfasen som under driften. Inte minst uttalanden från president Putin och förre försvarsministern Ivanov pekar på detta. Enligt Putin får den ryska Östersjöflottan nya uppgifter med gasledningen tillblivelse. Enligt Ivanov utökas den ryska intressesfären västerut politiskt, militärt och ekonomiskt med gasledningen. Ryssarna har beställt nya, supermoderna ubåtar som ska placeras i Östersjön. Den ryska militära närvaron kommer att öka drastiskt under såväl byggandet av gasledningen som när den är i drift! Låt oss inte hysa någon tvekan om detta.
Gasledningen i Östersjön är ett politiskt projekt. Ett politiskt projekt som ryska staten dessutom tjänar pengar på. Den ryska planen är tydlig och nästan så öppet offentlig den kan
tisdag, december 04, 2007
Försvarsberedningen - Ryssland och Östersjön
Om man ser försvarsberedningens rapport som ett debattinlägg, så behöver man kanske inte vara så besviken över vad som saknas. Då hade man kunnat slänga sig in i debatten och tillföra de bitar som borde vara med och sedan fortsatt diskussionen utifrån detta. Skulle det däremot visa sig att försvarsberedningens rapport blir ett styrdokument för försvarsdepartementet och för regeringen är det illa. Riktigt illa.
Försvarsberedningen har bestått av Göran Lennmarker (m), Håkan Juholt (s), Staffan Danielsson (c), Allan Widman (fp), Gunilla Wahlén (v), Else-Marie Lindgren (kd) , samtliga riksdagsledamöter, samt förre riksdagsledamoten Annika Nordgren Christensen (mp).
Försvarsberedningens rapport är ett tvärpolitiskt dokument och den enighet man uppnått har prisats under tisdagen. Jag ställer mig dock avvisande till en försvarsberedning som instrument att forma svensk försvarspolitik och jag ställer mig inte i hyllningskören till enigheten som kan visa sig bedövande för fortsatt svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Risken med den till stora delar eniga rapporten är att den blir facit för inom vilka ramar man ”får tycka och ha åsikter när det gäller svensk försvars- och säkerhetspolitik. Försvarsberedningens rapport blir det politiskt korrekta som direkt misstänkliggör eller förringar den som har avvikande uppfattning.
Knyter inte ihop slutsatserna
Det är tisdagseftermiddag. Jag har läst försvarsberedningens rapport och även hunnit med en stor del av bilagorna. Läsningen är både bättre och värre än vad jag hoppats på. Och det här med att vara både bättre och värre beskriver på ett ganska bra sätt vad beredningen kommit fram till när det gäller kapitel 8 och 10. Kapitel 8 tar upp Ryssland och kapitel 10 Norden och Östersjöregionen.
När det gäller Ryssland kommer beredningen fram till många både bra och enligt min uppfattning logiska slutsatser. Men samtidigt vågar/vill/mäktar man inte knyta ihop de slutsatser man själv kommit fram. Vilket får anses som en brist i analysen.
När det gäller Ryssland menar beredningen att den ryska statsledningen gärna ser Ryssland som en stormakt. Och att man med detta som motiv strävar för att Ryssland ska stärka sitt ekonomiska och politiska inflytande, såväl globalt som i sitt närområde. I rapporten tycker beredningen att Ryssland med sina stora energitillgångar har ett användbart påtryckningsmedel i utrikespolitiken. Nog så riktigt. Att den planerade gasledningen är en del av denna politik vill beredningen dock inte sätta ut i skrift - vilket för mig är milt uttryckt märkligt.
För att återgå till rapporten så slås det i alla fall fast att den planerade gasledningen genom Östersjön ökar det ryska intresset i regionen. Det tackar vi för. Det hade ju varit svårt att räkna ut på egen hand.
Oroad över utvecklingen
Begripligt nog är beredningen oroad över den politiska utvecklingen i Ryssland som man beskriver har auktoritära drag. Det har blivit svårare för den politiska oppositionen att verka och flera personer som har vågat kritisera regimen har omkommit under oklara omständigheter. Det officiella Ryssland lägger ökad vikt vid patriotism och nationalism. Beredningen oroar sig för utlänningsfientlighet och rasistiska tendenser som förekommer i Ryssland.
Inte heller ser försvarsberedningen med positiva ögon på hur det ryska näringslivets ägarstruktur ser ut då den i rapporten skriver att det är den politiska eliten i Ryssland som kontrollerar en stor del av näringslivet. Korruptionen i det ryska samhället är en fråga som tas upp och här varnas för risken att ryska aktörer genom mutor försöker påverka beslutsfattare i andra länder. Något som enligt försvarsberedningen idag är en realitet.
Flest kärnvapen
Beredningen slår fast att den tyska militära operativa förmågan ökar. Men att det finns en begränsning till konventionella militär aktioner. Det är nog ett riktigt konstaterande. Men för att en gång för alla slå fast: Det är ingen som i det läge Ryssland i dag befinner sig, som hävdar att vi ska frukta en rysk invasion av Sverige. Det är inte invasionen som utgör ett möjligt ryskt militärt hot. Det finns så mycket mer man kan göra med militära medel. Allt från att med sin blotta närvaro irritera till att blockera, försvåra, bestraffa mm. Det är egentligen bara uppfinningsrikedomen som sätter gränser. I sammanhanget får man inte heller glömma att Ryssland idag är det land i världen med klart flest kärnvapen.
När Försvarsberedningen i kapitel 10 slår fast att Östersjöregionen är av de stabilaste och säkraste i världen kan man med fog undra varifrån dessa uppgifter är hämtade. Ryssland kan med sin kortsiktiga politik inte betraktas som stabilt. Och så länge Ryssland saknar denna stabilitet är inte heller Östersjöregionen stabil – hur gärna man än vill att det ska vara så.
Samtidigt vill försvarsberedningen att vi ska ta till oss informationen att Östersjön och dess utlopp utgör vitala intressen för alla Östersjöstater. Dessa intressen är ekonomiska, miljömässiga och säkerhetspolitiska, slås fast.
"Behöver övervägas..."
Det mest kritiska beredningen kommer fram till när det gäller gasledningen är att: ”Frågan har emellertid flera dimensioner som noga behöver övervägas.” Jo, tack. Här behövs åtskilligt med övervägningar. Vad som bland annat behöver övervägas svarar beredningen själv på när den konstaterar att ryska staten genom sitt majoritetsägande i Gazprom får ett betydande inflytande över ledningen som därmed blir politiskt styrd. Jo, så är det ju. Vidare skriver man ”Det ligger i svenskt intresse att övervakning och skydd av sjötransporter och eventuella gasledningar kan ske i samarbete mellan Östersjöstaterna.”
Beredningen tycker också att Sverige bör ta initiativet till en gemensam civil övervakning av Östersjön, typ den svenska kustbevakningen. Redan förra året förklarade den dåvarande ryske försvarsministern, nuvarande vice premiärminister, Sergei Ivanov att den ryska Östersjöflottan i och med gasledningen får helt nya uppgifter i Östersjön. Det är samme man som likaså förklarat att med gasledningen flyttar Ryssland sin intressesfär västerut; ekonomiskt, politiskt och militärt.
Det skulle vara intressant att veta hur bland annat dessa uttalanden viftats bort av Försvarsberedningen.
Säkerhetsanalys efterlyses
En öppen fråga är ryska statens och den politiska ledningens inflytande över och syfte med Nord Stream vilket i sin tur väcker en rad principiella frågor. En minsta åtgärd vore att miljöprövningen av projektet kompletteras med en analys av olika säkerhetsaspekter på en gasledning i Östersjön.
Den del som behandlar Östersjöregionen i Försvarsberedningens rapport, kapitel 10, saknar betydande delar som hade kunna göra analysen trovärdigare och mer politisk i fas med hur verkligheten ser ut, som till exempel den i stycket ovan föreslagna säkerhetsanalysen.
Försvarsberedningen har bestått av Göran Lennmarker (m), Håkan Juholt (s), Staffan Danielsson (c), Allan Widman (fp), Gunilla Wahlén (v), Else-Marie Lindgren (kd) , samtliga riksdagsledamöter, samt förre riksdagsledamoten Annika Nordgren Christensen (mp).
Försvarsberedningens rapport är ett tvärpolitiskt dokument och den enighet man uppnått har prisats under tisdagen. Jag ställer mig dock avvisande till en försvarsberedning som instrument att forma svensk försvarspolitik och jag ställer mig inte i hyllningskören till enigheten som kan visa sig bedövande för fortsatt svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Risken med den till stora delar eniga rapporten är att den blir facit för inom vilka ramar man ”får tycka och ha åsikter när det gäller svensk försvars- och säkerhetspolitik. Försvarsberedningens rapport blir det politiskt korrekta som direkt misstänkliggör eller förringar den som har avvikande uppfattning.
Knyter inte ihop slutsatserna
Det är tisdagseftermiddag. Jag har läst försvarsberedningens rapport och även hunnit med en stor del av bilagorna. Läsningen är både bättre och värre än vad jag hoppats på. Och det här med att vara både bättre och värre beskriver på ett ganska bra sätt vad beredningen kommit fram till när det gäller kapitel 8 och 10. Kapitel 8 tar upp Ryssland och kapitel 10 Norden och Östersjöregionen.
När det gäller Ryssland kommer beredningen fram till många både bra och enligt min uppfattning logiska slutsatser. Men samtidigt vågar/vill/mäktar man inte knyta ihop de slutsatser man själv kommit fram. Vilket får anses som en brist i analysen.
När det gäller Ryssland menar beredningen att den ryska statsledningen gärna ser Ryssland som en stormakt. Och att man med detta som motiv strävar för att Ryssland ska stärka sitt ekonomiska och politiska inflytande, såväl globalt som i sitt närområde. I rapporten tycker beredningen att Ryssland med sina stora energitillgångar har ett användbart påtryckningsmedel i utrikespolitiken. Nog så riktigt. Att den planerade gasledningen är en del av denna politik vill beredningen dock inte sätta ut i skrift - vilket för mig är milt uttryckt märkligt.
För att återgå till rapporten så slås det i alla fall fast att den planerade gasledningen genom Östersjön ökar det ryska intresset i regionen. Det tackar vi för. Det hade ju varit svårt att räkna ut på egen hand.
Oroad över utvecklingen
Begripligt nog är beredningen oroad över den politiska utvecklingen i Ryssland som man beskriver har auktoritära drag. Det har blivit svårare för den politiska oppositionen att verka och flera personer som har vågat kritisera regimen har omkommit under oklara omständigheter. Det officiella Ryssland lägger ökad vikt vid patriotism och nationalism. Beredningen oroar sig för utlänningsfientlighet och rasistiska tendenser som förekommer i Ryssland.
Inte heller ser försvarsberedningen med positiva ögon på hur det ryska näringslivets ägarstruktur ser ut då den i rapporten skriver att det är den politiska eliten i Ryssland som kontrollerar en stor del av näringslivet. Korruptionen i det ryska samhället är en fråga som tas upp och här varnas för risken att ryska aktörer genom mutor försöker påverka beslutsfattare i andra länder. Något som enligt försvarsberedningen idag är en realitet.
Flest kärnvapen
Beredningen slår fast att den tyska militära operativa förmågan ökar. Men att det finns en begränsning till konventionella militär aktioner. Det är nog ett riktigt konstaterande. Men för att en gång för alla slå fast: Det är ingen som i det läge Ryssland i dag befinner sig, som hävdar att vi ska frukta en rysk invasion av Sverige. Det är inte invasionen som utgör ett möjligt ryskt militärt hot. Det finns så mycket mer man kan göra med militära medel. Allt från att med sin blotta närvaro irritera till att blockera, försvåra, bestraffa mm. Det är egentligen bara uppfinningsrikedomen som sätter gränser. I sammanhanget får man inte heller glömma att Ryssland idag är det land i världen med klart flest kärnvapen.
När Försvarsberedningen i kapitel 10 slår fast att Östersjöregionen är av de stabilaste och säkraste i världen kan man med fog undra varifrån dessa uppgifter är hämtade. Ryssland kan med sin kortsiktiga politik inte betraktas som stabilt. Och så länge Ryssland saknar denna stabilitet är inte heller Östersjöregionen stabil – hur gärna man än vill att det ska vara så.
Samtidigt vill försvarsberedningen att vi ska ta till oss informationen att Östersjön och dess utlopp utgör vitala intressen för alla Östersjöstater. Dessa intressen är ekonomiska, miljömässiga och säkerhetspolitiska, slås fast.
"Behöver övervägas..."
Det mest kritiska beredningen kommer fram till när det gäller gasledningen är att: ”Frågan har emellertid flera dimensioner som noga behöver övervägas.” Jo, tack. Här behövs åtskilligt med övervägningar. Vad som bland annat behöver övervägas svarar beredningen själv på när den konstaterar att ryska staten genom sitt majoritetsägande i Gazprom får ett betydande inflytande över ledningen som därmed blir politiskt styrd. Jo, så är det ju. Vidare skriver man ”Det ligger i svenskt intresse att övervakning och skydd av sjötransporter och eventuella gasledningar kan ske i samarbete mellan Östersjöstaterna.”
Beredningen tycker också att Sverige bör ta initiativet till en gemensam civil övervakning av Östersjön, typ den svenska kustbevakningen. Redan förra året förklarade den dåvarande ryske försvarsministern, nuvarande vice premiärminister, Sergei Ivanov att den ryska Östersjöflottan i och med gasledningen får helt nya uppgifter i Östersjön. Det är samme man som likaså förklarat att med gasledningen flyttar Ryssland sin intressesfär västerut; ekonomiskt, politiskt och militärt.
Det skulle vara intressant att veta hur bland annat dessa uttalanden viftats bort av Försvarsberedningen.
Säkerhetsanalys efterlyses
En öppen fråga är ryska statens och den politiska ledningens inflytande över och syfte med Nord Stream vilket i sin tur väcker en rad principiella frågor. En minsta åtgärd vore att miljöprövningen av projektet kompletteras med en analys av olika säkerhetsaspekter på en gasledning i Östersjön.
Den del som behandlar Östersjöregionen i Försvarsberedningens rapport, kapitel 10, saknar betydande delar som hade kunna göra analysen trovärdigare och mer politisk i fas med hur verkligheten ser ut, som till exempel den i stycket ovan föreslagna säkerhetsanalysen.
Försvarsberedningens rapport och gasledningen
Har som många andra nu på tisdagsförmiddagen sett på presskonferensen där Försvarsberedningen presenterade sin rapport till försvarsministern. I skrivande stund håller jag på att printa ut hela rapporten för att försöka hinna ta mig igenom den idag.
För att gå rakt på sak när det gäller en fråga som för mig är mycket angelägen: Gasledningen genom Östersjön.
Efter att ha använt mig av datorns sökfunktioner och letat mig fram genom texten på "Gazprom" och "Nord stream" så är jag mycket besviken.
Försvarsberedningen hukar och hukade gjorde man också på presskonferensen när frågorna om gasledningen och rysk militär närvaro i närheten av denna kom upp. Positivt är dock att gasledningen nämns och att man konstaterar att ledningen genom Gazproms ägande blir politiskt styrd. Alltid något. Det finns anledning att återkomma i frågan.
Nu ska jag sätta mig ner och läsa de 162 sidorna. Efter den inledande presskonferensen gör jag det med viss skepsis.
För att gå rakt på sak när det gäller en fråga som för mig är mycket angelägen: Gasledningen genom Östersjön.
Efter att ha använt mig av datorns sökfunktioner och letat mig fram genom texten på "Gazprom" och "Nord stream" så är jag mycket besviken.
Försvarsberedningen hukar och hukade gjorde man också på presskonferensen när frågorna om gasledningen och rysk militär närvaro i närheten av denna kom upp. Positivt är dock att gasledningen nämns och att man konstaterar att ledningen genom Gazproms ägande blir politiskt styrd. Alltid något. Det finns anledning att återkomma i frågan.
Nu ska jag sätta mig ner och läsa de 162 sidorna. Efter den inledande presskonferensen gör jag det med viss skepsis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)