Efter riksdagens öppnande igår känns det som verksamheten går på tomgång idag. Nu väntar alla på att budgeten ska komma och att utskotten ska börja med sina möten. För egen del så har försvarsutskottet sitt första möte på tisdag i nästa vecka.
Har haft två telefonsamtal nu på förmiddagen från fastighetsägare på Gotland men skrivna på fastlandet, som vill ha billigare resor när de åker till Gotland. Det blir dyrt om man inte har Gotlandsrabatten och åker ofta. Hur mycket mer skulle det kosta av allmänna medel om samtliga fastighetsägare på Gotland fick rabatt? Är det möjligt. Det kan i alla fall vara värt att kolla upp.
I övrigt så är det den allmänna motionstiden som hägrar. Några dagar in i oktober har vi möjlighet att skriva motioner i frågor som vi tycker är angelägna. Betydligt ”svårare” att skriva motioner i majoritet än i minoritet. Vi får tänka på att inte skriva några motioner som rubbar den framförhandlade budgeten. Att skriva motioner är inte detsamma som att skriva en önskelista. En oskriven lag, oavsett vem som sitter vid makten, är att man inte skriver motioner i frågor som ska behandlas i det egna utskottet. Risken är då att man vid de interna diskussionerna har hamnat i minoritet och när frågan sedan tas upp i utskottet lämnar fältet fritt för minoriteten att utnyttja denna ”splittring” i helt andra syften.
Ett ganska dumt system, som ”alla” uppenbarligen accepterat och slår vakt om där parti går före individ.
En än en gång slår jag ett slag för enmansvalkretsar där det inte råder något tvivel om vem man ska tacka för mandatet – väljarna eller partiet. Överhuvudtaget har vi allt för mycket kollektivism i Sverige och allt för lite individualism. Det är enklare att styra och ställa om vi placeras i olika kollektiv som man fattar generella beslut om än om vi respekteras och uppfattas som enskilda människor med egna och högst individuella uppfattningar om vad som är rätt och fel. Sammanfattning: enmansvalkretsar och mindre kollektivism!
onsdag, september 17, 2008
tisdag, september 16, 2008
Ryska Östersjöflottan övar
Igår, måndagen den 15 september, startade den ryska Östersjöflottan en veckolång övning som ska hålla på till den 22 september. Över 20 krigsfartyg och mer än tio underhållsfartyg deltar. Ett 15-tal flygplan deltar också. I övning ingår missilskjutning på kustnära mål, precisionsbombning, artilleriskjutning och andra moment. Allt enligt RIA Novosti.
Måndag i Riksdagen
Nu är riksdagen i full verksamhet igen. Ledamöter från hela landet har kommit till Stockholm för att vara med om Riksdagens ganska så högtidliga öppnande (det var förvisso ganska många år sedan, men jag saknar drabanterna) idag tisdag.
Måndagen var fulltecknad för min del. Klockan 8 lämnade jag in min dator till riksdagens serviceavdelning, läste gotlandstidningarna på nätet, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter på papper och konstaterade att intervjun med mig var med i DN.
Svarade på mail, det är förvånande många som sitter och skriver dylika på nätterna, ringde några telefonsamtal och begav mig till dagens första möte klockan 10 med den moderata försvarskommittén (moderaterna i försvarsutskottet). Snabb lunch och sedan en kortare promenad till Vasagatan 8-10 där kommunikationsdepartementet låg en gång i tiden. Sammanträde klockan 13 med Pliktutredningen. Sammanträdet varade till halv fyra vilket föll sig bra i planeringen eftersom den moderata riksdagsgruppen sammanträdde klockan 16, som vanligt i den gamla förstakammarsalen. Föredragningar av Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann. Kvällen avslutades med mingel för de moderata riksdagsledamöterna med respektive i de så kallade Nubiska rummet i gamla riksdagshuset..
Borde ha skrivit en hel del mer än vad jag hann med, men det får göras längre fram. Hann dock med några inlägg i den försvarsdebatt som pågår på Hela Gotlands chat.
Intressanta att läsa vilka uppfattningar som debattörerna har om varandra och givetvis om mig. En av debattörerna menade att jag endast var intresserad av att arbeta för militären, jaga kommunister och lufsa runt på Medeltidsveckan. Synd att dessa insiktsfulla människor inte skriver ut sina namn, utan hellre väljer att agera under signatur.
Det finns anledning att återkomma till Hela Gotlands chat.
Onekligen skulle det vara intressant att veta hur många som verkligen läser den. Tydligt är att det till största delen är samma debattörer som idogt kommer med inlägg i de mest skiftande och fascinerande ämnen.
Måndagen var fulltecknad för min del. Klockan 8 lämnade jag in min dator till riksdagens serviceavdelning, läste gotlandstidningarna på nätet, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter på papper och konstaterade att intervjun med mig var med i DN.
Svarade på mail, det är förvånande många som sitter och skriver dylika på nätterna, ringde några telefonsamtal och begav mig till dagens första möte klockan 10 med den moderata försvarskommittén (moderaterna i försvarsutskottet). Snabb lunch och sedan en kortare promenad till Vasagatan 8-10 där kommunikationsdepartementet låg en gång i tiden. Sammanträde klockan 13 med Pliktutredningen. Sammanträdet varade till halv fyra vilket föll sig bra i planeringen eftersom den moderata riksdagsgruppen sammanträdde klockan 16, som vanligt i den gamla förstakammarsalen. Föredragningar av Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann. Kvällen avslutades med mingel för de moderata riksdagsledamöterna med respektive i de så kallade Nubiska rummet i gamla riksdagshuset..
Borde ha skrivit en hel del mer än vad jag hann med, men det får göras längre fram. Hann dock med några inlägg i den försvarsdebatt som pågår på Hela Gotlands chat.
Intressanta att läsa vilka uppfattningar som debattörerna har om varandra och givetvis om mig. En av debattörerna menade att jag endast var intresserad av att arbeta för militären, jaga kommunister och lufsa runt på Medeltidsveckan. Synd att dessa insiktsfulla människor inte skriver ut sina namn, utan hellre väljer att agera under signatur.
Det finns anledning att återkomma till Hela Gotlands chat.
Onekligen skulle det vara intressant att veta hur många som verkligen läser den. Tydligt är att det till största delen är samma debattörer som idogt kommer med inlägg i de mest skiftande och fascinerande ämnen.
söndag, september 14, 2008
Göran Skytte - förvirrat konservativ
Göran Skytte, en borgerlig konvertit, tidigare ospecificerad röd bekänner sig i söndagens Svenska Dagbladet till konservatismen. Jag är skeptisk.
Han berättar hur den socialistiska tidningen Arena hört av sig till honom med en förfrågan om att få intervjua honom om ”den nya konservatismen”. För Skytte är de uppenbarligen förvirrande att bli tillfrågad och än mer förvirrande att han – kanske – betraktas som konservativ.
På något sätt faller Skytte i sin egen förvirring när han som resultat av en betingad reflex börjar rabbla upp brukspatroner, värjor, frackar och godsägare. Sedan tar han sig för att definiera konservatismen: ”…ett tyst men bestämt avståndstagande från allt som är extremt. En stilla, men ändå klart hörbar lovsång till förnuft och verklighet. Sans och måtta.”
Sedan hävdar han att ”den folkliga konservatismen” ibland kan ses inom socialdemokratin och nämner då Göran Persson som ett exempel på detta.
Efter att ha blivit förvånad, näst intill förvirrad, konstaterat att många socialdemokrater är konservativa och kryddat denna anrättning med godsägare och frackar sammanfattar Skytte konservatismen och har med sin egen bakgrundsbeskrivning kunnat komma så långt att han hunnit bli ”vi” med konservatismen. Han skriver: ”vi är reformister, inte revolutionärer. Detta gäller både dem till vänster och till höger. Och jag tror att detta är en viktig del av modern konservatism, oavsett partifärg”.
Vad Skytte gör är att ganska så bra definiera en konservativ attityd. Men den politiska dimensionen missar han. Och det är inte alltid lätt att hitta den politiska kärnan i konservatismen. Och gör man som Skytte; kommer utifrån och tittar in i den konservativa idévärlden måste det nog bli precis som det sinnestillstånd Skytte beskriver befinna sig i, i början av sin krönika – förvirrat.
Det är förvisso bra att Göran skytte på Svenska Dagbladets ledarsida tar upp konservatismen och faktiskt i ganska positiva ordalag, men samtidigt är risken att hans läsare som lika förvånat som Skytte ställs inför konservatismen en första gång – får en allt för lättviktig uppfattning vad det verkligen innebär att vara konservativ i Sverige idag 2008.
Han berättar hur den socialistiska tidningen Arena hört av sig till honom med en förfrågan om att få intervjua honom om ”den nya konservatismen”. För Skytte är de uppenbarligen förvirrande att bli tillfrågad och än mer förvirrande att han – kanske – betraktas som konservativ.
På något sätt faller Skytte i sin egen förvirring när han som resultat av en betingad reflex börjar rabbla upp brukspatroner, värjor, frackar och godsägare. Sedan tar han sig för att definiera konservatismen: ”…ett tyst men bestämt avståndstagande från allt som är extremt. En stilla, men ändå klart hörbar lovsång till förnuft och verklighet. Sans och måtta.”
Sedan hävdar han att ”den folkliga konservatismen” ibland kan ses inom socialdemokratin och nämner då Göran Persson som ett exempel på detta.
Efter att ha blivit förvånad, näst intill förvirrad, konstaterat att många socialdemokrater är konservativa och kryddat denna anrättning med godsägare och frackar sammanfattar Skytte konservatismen och har med sin egen bakgrundsbeskrivning kunnat komma så långt att han hunnit bli ”vi” med konservatismen. Han skriver: ”vi är reformister, inte revolutionärer. Detta gäller både dem till vänster och till höger. Och jag tror att detta är en viktig del av modern konservatism, oavsett partifärg”.
Vad Skytte gör är att ganska så bra definiera en konservativ attityd. Men den politiska dimensionen missar han. Och det är inte alltid lätt att hitta den politiska kärnan i konservatismen. Och gör man som Skytte; kommer utifrån och tittar in i den konservativa idévärlden måste det nog bli precis som det sinnestillstånd Skytte beskriver befinna sig i, i början av sin krönika – förvirrat.
Det är förvisso bra att Göran skytte på Svenska Dagbladets ledarsida tar upp konservatismen och faktiskt i ganska positiva ordalag, men samtidigt är risken att hans läsare som lika förvånat som Skytte ställs inför konservatismen en första gång – får en allt för lättviktig uppfattning vad det verkligen innebär att vara konservativ i Sverige idag 2008.
lördag, september 13, 2008
Halt i nedläggningar
Inga förbandsnedläggningar. De pengar som försvaret sparar in på
materielkostnader får man behålla. Och det är bra att det inte blir någon halvering av hemvärnet. Det är bra besked som kommer från regeringen idag på Svenska Dagbladets debattsida.
Med försvarsministerns senareläggande av den kommande
försvarspropositionen finns det nu, även om det är kort, tid för
eftertanke. Vilken värd är det vi lever i? Hur ser hotbilden ut? Finns det risker för militära konflikter i Sveriges direkta närhet? Finns det risker för militära incidenter i vårt närområde och i övriga delar av Europa?
Ja, det gör det nu - precis som det har gjort tidigare.
Konflikten i Georgien har inte förändrat det spända läge som råder i Europa och i övriga delar av världen. Rysslands agerande i Georgien har i allt elände fört det positiva med sig att många människors ögon har öppnats för vad Ryssland är berett att göra för att driva igenom sina politiska mål.
Ryssland har en strävan att fylla det tomrum som funnits sedan det gamla Sovjet bröt samman. Det är ingen hemlighet. Det har varit Putins mål sedan han blev president och lär fortfarande vara det som premiärminister. Ett mål och en längtan han delar med många politiker, militärer, gamla partibyråkrater och - tyvärr - stora delar av den ryska befolkningen.
Förnedrat Ryssland
Ryssland blev förnedrat av de mest utstuderade västliga kapitalistiska intressena. För att berika enskilda var det kanske slugt att kasta sig över det raserade sovjetimperiet. Men för att bygga ett förtroende för väst och den västerländska synen på demokrati, frihet och respekt för mänskliga rättigheter var det förödande.
Helt plötsligt stod det gamla Sovjet för ordning och reda, för moral och - makt. Västligt leverne kom för ryssarna att betyda dekadens, utsugning, rofferi, hänsynslöshet och bristande respekt för allt det Ryssland stod för. I sanning ingen bra väg att gå för att skapa förtroende och lägga grunden för ett framtida samarbete.
Missnöje och misstänksamhet, en till stora delar förnedrad befolkning kombinerat med en nationalistisk revanschlystnad i ett land som aldrig gjort upp med kommunismens brott mot mänskligheten är livsfarliga ingredienser. Det är vad vi idag har i Ryssland. Ett Ryssland som inte längtar att bli som vi är i väst (vilket vi till stor del tämligen övermodigt är övertygade om), ett Ryssland som tror på sin egen kraft och styrka som inte vill gå i västs ledband. Detta är något vi måste lära oss och respektera. Och vara väl införstådda vilka politiska konsekvenser detta kan få.
Alltså har vi i Sveriges närhet ett mäktigt land som vill axla arvet - som innebär makt och inflytande över världspolitiken - efter det fallna Sovjet. Vi har tre grannländer på andra sidan Östersjön - Estland, Lettland och Litauen - som med stor oro ser på den väg Ryssland valt att gå. Doktriner om rätten att överallt i världen ”skydda” ryska medborgare är ett direkt hot mot de baltiska länderna, främst Estland och Lettland, som har stora rysktalande befolkningsminoriteter. Liknande problem finns i det från Sverige inte allt för avlägsna Ukraina.
På Krim, som är en del av Ukraina, pågår en kampanj där man från rysk sida delar ut ryska pass till den rysktalande befolkningen. På detta vis växer den ryska minoriteten och snart kan kraven från ryssarna i Ukraina komma om större självbestämmande vilket utvecklas till önskemålen om att bli en del av Ryssland. Och med tanke på hur stor den ryska befolkningen är så torde det inte dröja länge förrän det från Moskva kommer signaler om nödvändigheten att ställa upp på dessa ryska medborgares krav om förening med Moder Ryssland.
Vi har en liknande situation i den estniska staden Narva med en rysk befolkningsmajoritet som inte skulle tveka om att låta
nationsgränserna ändras så att staden blev en del av det Ryssland som finns på andra sidan gränsen.
Anledning begrunda
Den planerade ryska gasledningen genom Östersjön, ryska statens
dotterbolag Nord Stream som i två år ska inneha ensamrätten på hamnen i Slite och detta kryddat med den ryska Östersjöflottan
utrustad med kärnvapen. Nog finns det anledning att begrunda hur det svenska försvaret ska se ut i framtiden.
Som boende på Gotland ser jag givetvis med stor oro på att vi inte har en större militär närvaro på Gotland än vad som är fallet. Med den militära styrka som Ryssland håller på att bygga upp och med den militarisering av Östersjön som sker från rysk sida är stationering av svensk militär på Gotland mer än önskvärt.
Jag ser gärna att vi får någon form av amfibieenhet på ön. Militär med tillgång till såväl sjö- som luft- och markstridskrafter. Att sjöstridskrafter av någon sort borde vara stationerade på Gotland är för mig en självklarhet.
Ryska bombplan hos Chavez
I skrivande stund har vi kunnat ta del av mediernas information om de ryska bombplans som kommit till Venezuela för att delta i en militärövning. Ryska bombplan hos Hugo Chavez känns inte betryggande. Bilder från massmöten med presidenten Chavez hetsande massorna i ett blint USA-hat är otäcka.
Tyvärr är inte steget från Hugo Chavez till förre socialdemokratiske ministern och folkpartistiske partisekreteraren Carl Tham så långt. Jag hade det tveksamma nöjet att höra ett inlägg från denne man i OBS-kulturkvarten. Tham anklagar USA för det inträffade i Georgien och tycks överhuvudtaget inte se frågan från något annat håll än det rent ryska.
materielkostnader får man behålla. Och det är bra att det inte blir någon halvering av hemvärnet. Det är bra besked som kommer från regeringen idag på Svenska Dagbladets debattsida.
Med försvarsministerns senareläggande av den kommande
försvarspropositionen finns det nu, även om det är kort, tid för
eftertanke. Vilken värd är det vi lever i? Hur ser hotbilden ut? Finns det risker för militära konflikter i Sveriges direkta närhet? Finns det risker för militära incidenter i vårt närområde och i övriga delar av Europa?
Ja, det gör det nu - precis som det har gjort tidigare.
Konflikten i Georgien har inte förändrat det spända läge som råder i Europa och i övriga delar av världen. Rysslands agerande i Georgien har i allt elände fört det positiva med sig att många människors ögon har öppnats för vad Ryssland är berett att göra för att driva igenom sina politiska mål.
Ryssland har en strävan att fylla det tomrum som funnits sedan det gamla Sovjet bröt samman. Det är ingen hemlighet. Det har varit Putins mål sedan han blev president och lär fortfarande vara det som premiärminister. Ett mål och en längtan han delar med många politiker, militärer, gamla partibyråkrater och - tyvärr - stora delar av den ryska befolkningen.
Förnedrat Ryssland
Ryssland blev förnedrat av de mest utstuderade västliga kapitalistiska intressena. För att berika enskilda var det kanske slugt att kasta sig över det raserade sovjetimperiet. Men för att bygga ett förtroende för väst och den västerländska synen på demokrati, frihet och respekt för mänskliga rättigheter var det förödande.
Helt plötsligt stod det gamla Sovjet för ordning och reda, för moral och - makt. Västligt leverne kom för ryssarna att betyda dekadens, utsugning, rofferi, hänsynslöshet och bristande respekt för allt det Ryssland stod för. I sanning ingen bra väg att gå för att skapa förtroende och lägga grunden för ett framtida samarbete.
Missnöje och misstänksamhet, en till stora delar förnedrad befolkning kombinerat med en nationalistisk revanschlystnad i ett land som aldrig gjort upp med kommunismens brott mot mänskligheten är livsfarliga ingredienser. Det är vad vi idag har i Ryssland. Ett Ryssland som inte längtar att bli som vi är i väst (vilket vi till stor del tämligen övermodigt är övertygade om), ett Ryssland som tror på sin egen kraft och styrka som inte vill gå i västs ledband. Detta är något vi måste lära oss och respektera. Och vara väl införstådda vilka politiska konsekvenser detta kan få.
Alltså har vi i Sveriges närhet ett mäktigt land som vill axla arvet - som innebär makt och inflytande över världspolitiken - efter det fallna Sovjet. Vi har tre grannländer på andra sidan Östersjön - Estland, Lettland och Litauen - som med stor oro ser på den väg Ryssland valt att gå. Doktriner om rätten att överallt i världen ”skydda” ryska medborgare är ett direkt hot mot de baltiska länderna, främst Estland och Lettland, som har stora rysktalande befolkningsminoriteter. Liknande problem finns i det från Sverige inte allt för avlägsna Ukraina.
På Krim, som är en del av Ukraina, pågår en kampanj där man från rysk sida delar ut ryska pass till den rysktalande befolkningen. På detta vis växer den ryska minoriteten och snart kan kraven från ryssarna i Ukraina komma om större självbestämmande vilket utvecklas till önskemålen om att bli en del av Ryssland. Och med tanke på hur stor den ryska befolkningen är så torde det inte dröja länge förrän det från Moskva kommer signaler om nödvändigheten att ställa upp på dessa ryska medborgares krav om förening med Moder Ryssland.
Vi har en liknande situation i den estniska staden Narva med en rysk befolkningsmajoritet som inte skulle tveka om att låta
nationsgränserna ändras så att staden blev en del av det Ryssland som finns på andra sidan gränsen.
Anledning begrunda
Den planerade ryska gasledningen genom Östersjön, ryska statens
dotterbolag Nord Stream som i två år ska inneha ensamrätten på hamnen i Slite och detta kryddat med den ryska Östersjöflottan
utrustad med kärnvapen. Nog finns det anledning att begrunda hur det svenska försvaret ska se ut i framtiden.
Som boende på Gotland ser jag givetvis med stor oro på att vi inte har en större militär närvaro på Gotland än vad som är fallet. Med den militära styrka som Ryssland håller på att bygga upp och med den militarisering av Östersjön som sker från rysk sida är stationering av svensk militär på Gotland mer än önskvärt.
Jag ser gärna att vi får någon form av amfibieenhet på ön. Militär med tillgång till såväl sjö- som luft- och markstridskrafter. Att sjöstridskrafter av någon sort borde vara stationerade på Gotland är för mig en självklarhet.
Ryska bombplan hos Chavez
I skrivande stund har vi kunnat ta del av mediernas information om de ryska bombplans som kommit till Venezuela för att delta i en militärövning. Ryska bombplan hos Hugo Chavez känns inte betryggande. Bilder från massmöten med presidenten Chavez hetsande massorna i ett blint USA-hat är otäcka.
Tyvärr är inte steget från Hugo Chavez till förre socialdemokratiske ministern och folkpartistiske partisekreteraren Carl Tham så långt. Jag hade det tveksamma nöjet att höra ett inlägg från denne man i OBS-kulturkvarten. Tham anklagar USA för det inträffade i Georgien och tycks överhuvudtaget inte se frågan från något annat håll än det rent ryska.
onsdag, september 10, 2008
Otrevligt - men inte förvånande
Det händer mycket inom försvarspolitiken just nu. I måndags skickade vi i den moderata försvarskommittén (de moderata ledamöterna i försvarsutskottet) ut vår debattartikel (se föregående inlägg på denna blogg) ett antal så kallade ”landsortstidningar” (tycker personligen illa om begreppet landsorten) dvs tidningar utanför storstadsområdena. Några tidningar nappade direkt, andra dagen därpå och förhoppningsvis är det ytterligare de som tillkommer. Idag har jag också hunnit med att läsa några ledarkommentarer till vårt debattinlägg.
Och så kom då igår utspelet från försvarsministern om att det inte blir någon inriktningsproposition i december utan den kommer först i mars. Skälet: en ny säkerhetssituation efter Rysslands militära insatser mot Georgien och erkännandet av de båda utbrytarrepublikerna. En situation som kräver förnyad omvärldsanalys.
Jag tycker det är både bra och rätt av försvarsministern att skjuta upp inriktningspropositionen för försvaret. Allt för mycket som beslutats om försvaret har gått allt för fort, från försvarsbeslutet 2004 och framåt. Men egentligen är situationen idag inte annorlunda än den var före de ryska aktiviteterna i Georgien.
Ryssland är inte som våra västliga demokratier. Man har en helt annan syn på hur världen bör styras, vem som ska styra och hur det ska gå till. Dessutom har man arvet efter Sovjetunionen. Stormakten, enpartistaten, diktaturen, polisstaten, militärstaten, ockupationsmakten, imperiemakten… Ett arv man varken gjort upp med eller tagit avstånd ifrån. Istället hyllas många av de gamla sovjetiska ”egenskaperna” öppet idag. Det är inte utan att man kan dra paralleller från det gamla Sovjet som också var duktiga på att hylla det förflutna ryska – om det låg tillräckligt långt tillbaka. Tsarerna före revolutionen kunde man givetvis inte se något positivt med – men Peter den Store låg tillräckligt långt tillbaka i tiden för att lyftas fram och beundras. Inte minst hans imperiebyggande med Ryssland och det ryska i centrum.
Att detta Ryssland med det gamla Sovjets verktyg och personal i stort sett intakt, förutom att man bytt namn och symboler, skulle ha omvandlats till en västerländsk demokrati med respekt för andra stater, för mänskliga rättigheter och en yttrandefrihet som är vardag för oss kan väl knappast någon innerst inne ha trott. Att man skulle vilja att det var så är en helt annan sak. Men att önsketänkandet förvandlas till verklighetsuppfattning är direkt farligt. Tyvärr i väst, och inte minst i Sverige, allt för vanligt förekommande.
Sedan Putin blev president i Ryssland och även sedan han övergått till att bli premiärminister har man inte behövt gissa sig till vad Ryssland vill eller vad man har för uppfattningar. Ryssland ledare har varit förvånande tydliga i sina uttalanden, hot och förklaringar.
Utvecklingen i Ryssland går mot mindre demokrati och fortsatta brister i utövandet av de mänskliga rättigheterna.
Ryssland har aldrig accepterat att de tidigare sovjetrepublikerna allt mer inlemmas i de västliga gemenskaperna. Medlemskap i EU och Nato ser man som direkt fientliga mot Ryssland. Och anser att detta är en rysk angelägenhet. Med Georgien visade man i handling att man är fullt beredd att gå från ord till handling – oavsett vad man i väst tycker. Många blev förvånade över det som hände i Georgien. Vad som är förvånande är att så många blev förvånade. Har man följt Ryssland, är politiskt intresserad, kan sin historia och med några år på nacken vet hur människor fungerar var det som hände Georgien fullt logiskt.
Ryssland delar ut pass på Krim till den ryska befolkningen. I den estniska staden Narva finns en stor rysk majoritet i befolkningen. Ryssvänligheten och skepticismen när det gäller den estniska republiken är påtaglig.
Det skulle inte förvåna om nästa steg från rysk sida blir att ställa krav på Krims införlivande med Ryssland och att Narva, som gränsar till Ryssland, ska bli en rysk stad – eftersom befolkningen till största delen är rysk… Må det ta aldrig hända – men med den politiska styrning Ryssland har idag, så skulle det inte förvåna.
Och så kom då igår utspelet från försvarsministern om att det inte blir någon inriktningsproposition i december utan den kommer först i mars. Skälet: en ny säkerhetssituation efter Rysslands militära insatser mot Georgien och erkännandet av de båda utbrytarrepublikerna. En situation som kräver förnyad omvärldsanalys.
Jag tycker det är både bra och rätt av försvarsministern att skjuta upp inriktningspropositionen för försvaret. Allt för mycket som beslutats om försvaret har gått allt för fort, från försvarsbeslutet 2004 och framåt. Men egentligen är situationen idag inte annorlunda än den var före de ryska aktiviteterna i Georgien.
Ryssland är inte som våra västliga demokratier. Man har en helt annan syn på hur världen bör styras, vem som ska styra och hur det ska gå till. Dessutom har man arvet efter Sovjetunionen. Stormakten, enpartistaten, diktaturen, polisstaten, militärstaten, ockupationsmakten, imperiemakten… Ett arv man varken gjort upp med eller tagit avstånd ifrån. Istället hyllas många av de gamla sovjetiska ”egenskaperna” öppet idag. Det är inte utan att man kan dra paralleller från det gamla Sovjet som också var duktiga på att hylla det förflutna ryska – om det låg tillräckligt långt tillbaka. Tsarerna före revolutionen kunde man givetvis inte se något positivt med – men Peter den Store låg tillräckligt långt tillbaka i tiden för att lyftas fram och beundras. Inte minst hans imperiebyggande med Ryssland och det ryska i centrum.
Att detta Ryssland med det gamla Sovjets verktyg och personal i stort sett intakt, förutom att man bytt namn och symboler, skulle ha omvandlats till en västerländsk demokrati med respekt för andra stater, för mänskliga rättigheter och en yttrandefrihet som är vardag för oss kan väl knappast någon innerst inne ha trott. Att man skulle vilja att det var så är en helt annan sak. Men att önsketänkandet förvandlas till verklighetsuppfattning är direkt farligt. Tyvärr i väst, och inte minst i Sverige, allt för vanligt förekommande.
Sedan Putin blev president i Ryssland och även sedan han övergått till att bli premiärminister har man inte behövt gissa sig till vad Ryssland vill eller vad man har för uppfattningar. Ryssland ledare har varit förvånande tydliga i sina uttalanden, hot och förklaringar.
Utvecklingen i Ryssland går mot mindre demokrati och fortsatta brister i utövandet av de mänskliga rättigheterna.
Ryssland har aldrig accepterat att de tidigare sovjetrepublikerna allt mer inlemmas i de västliga gemenskaperna. Medlemskap i EU och Nato ser man som direkt fientliga mot Ryssland. Och anser att detta är en rysk angelägenhet. Med Georgien visade man i handling att man är fullt beredd att gå från ord till handling – oavsett vad man i väst tycker. Många blev förvånade över det som hände i Georgien. Vad som är förvånande är att så många blev förvånade. Har man följt Ryssland, är politiskt intresserad, kan sin historia och med några år på nacken vet hur människor fungerar var det som hände Georgien fullt logiskt.
Ryssland delar ut pass på Krim till den ryska befolkningen. I den estniska staden Narva finns en stor rysk majoritet i befolkningen. Ryssvänligheten och skepticismen när det gäller den estniska republiken är påtaglig.
Det skulle inte förvåna om nästa steg från rysk sida blir att ställa krav på Krims införlivande med Ryssland och att Narva, som gränsar till Ryssland, ska bli en rysk stad – eftersom befolkningen till största delen är rysk… Må det ta aldrig hända – men med den politiska styrning Ryssland har idag, så skulle det inte förvåna.
tisdag, september 09, 2008
Aktuell debattartikel
En rykande färsk debattartikel från den moderata försvarskommittén (de moderata ledamöterna i riksdagens försvarsutskott)
Det är dags att göra halt! Svenska folket måste känna trygghet i sitt försvar
Det har skett tillräckligt med besparingar och nedläggningar inom det svenska försvaret. Det är nu dags att stoppa planerade nedläggningar och göra halt.
Socialdemokraterna gjorde, under sin regeringstid, 1994-2006, kraftiga besparingar. Ett otal förband runt om i landet lades ned och verksamhet förändrades dramatiskt. Men det är något socialdemokraterna inte vill höra
talas om - idag. Men det politiska spel socialdemokraterna ägnar sig åt med besparingar på 8-10 miljarder de närmaste åren - samtidigt som man lovar satsningar - är falsk och ohederlig politik.Under sin regeringstid har socialdemokraterna, bland annat, halverat hemvärnet flera gånger om. Ett pinsamt stycke verklighet man nu valt att
glömma för att framstå som hemvärnsivrare.
Hur många förband lades ned när Sveriges försvarsminister var
socialdemokrat och hette Leni Björklund?
Visst har vi i Alliansen sett över försvarets kostnader. Vi har synat varje krona och ställt exakt samma krav på försvaret som vi ställer på övriga samhället. Detta eftersom det är skattebetalarnas pengar vi hanterar. Här finns också en skiljelinje mellan oss och vänstersidan. Men nu bör vi göra halt!
De nedläggningar som har aviserats av försvarsmakten bör inte genomföras, i varje fall inte nu. Vad framtiden ger vet ingen.
Inriktningspropositionen från regeringen, som kommer kring årsskiftet, får ge en vidare vägledning om framtiden.
Vi vet vad som händer i vårt närområde. Rysslands ageranden i Georgien visar att det inte är så lugnt som det ofta framställts. Några av oss har framfört sin oro över vad som händer i Ryssland, men då har vi kritiserats. Sanningen kom snabbare än någon kunnat ana.
Vi har förståelse för den stora oro som finns runt om i landet, inte minst i familjer där någon är försvarsanställd. Hela tiden talas det om nedläggningar. Det här påverkar också möjligheten att rekrytera till försvaret. Vem vill börja i ett företag som hela tiden pratar om att skära ned?
Vi ställer krav på försvarsmakten att hanteringen av pengar skall ske på ett bättre sätt. Den utredning som gjorts visar att det finns mycket att göra på den sidan.
Det finns i dag oro på många försvarsorter i landet; Luleå, Arvidsjaur, Kvarn/Linköping, Härnösand, Uppsala, Visby, Karlsborg, Såtenäs, Eksjö, Revingehed, Umeå, Malmö och Karlskrona är några exempel. Samma sak på utbildningsgrupperna; Lapplandsjägargruppen, Fältjägargruppen,
Västernorrlandsgruppen, Gävleborgsgruppen, Örebro- och Värmlandsgruppen, Södermanlandsgruppen, Bohus-Dalsgruppen, Hallandsgruppen och Norra Smålandsgruppen. Detsamma gäller förslagen på en halvering av hemvärnet - En tanke som inte bör bli mer än just en tanke.
Nedläggningarna bör nu läggas på hyllan. Svenska folket måste kunna känna trygghet med sitt försvar, och inte oro för det. Det som händer i världen, det som händer i vår närhet visar med all tydlighet att Sverige måste ha ett starkt försvar och att Sverige är berett att påta sig tunga uppdrag utomlands, allt i fredens tjänst.
Rolf Gunnarsson (m)
Vice ordförande försvarsutskottet
Karin Enström (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Nils-Oskar Nilsson (m)
Ledamot försvarsutskottet
Isabella Jernbeck (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Rolf K Nilsson (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Det är dags att göra halt! Svenska folket måste känna trygghet i sitt försvar
Det har skett tillräckligt med besparingar och nedläggningar inom det svenska försvaret. Det är nu dags att stoppa planerade nedläggningar och göra halt.
Socialdemokraterna gjorde, under sin regeringstid, 1994-2006, kraftiga besparingar. Ett otal förband runt om i landet lades ned och verksamhet förändrades dramatiskt. Men det är något socialdemokraterna inte vill höra
talas om - idag. Men det politiska spel socialdemokraterna ägnar sig åt med besparingar på 8-10 miljarder de närmaste åren - samtidigt som man lovar satsningar - är falsk och ohederlig politik.Under sin regeringstid har socialdemokraterna, bland annat, halverat hemvärnet flera gånger om. Ett pinsamt stycke verklighet man nu valt att
glömma för att framstå som hemvärnsivrare.
Hur många förband lades ned när Sveriges försvarsminister var
socialdemokrat och hette Leni Björklund?
Visst har vi i Alliansen sett över försvarets kostnader. Vi har synat varje krona och ställt exakt samma krav på försvaret som vi ställer på övriga samhället. Detta eftersom det är skattebetalarnas pengar vi hanterar. Här finns också en skiljelinje mellan oss och vänstersidan. Men nu bör vi göra halt!
De nedläggningar som har aviserats av försvarsmakten bör inte genomföras, i varje fall inte nu. Vad framtiden ger vet ingen.
Inriktningspropositionen från regeringen, som kommer kring årsskiftet, får ge en vidare vägledning om framtiden.
Vi vet vad som händer i vårt närområde. Rysslands ageranden i Georgien visar att det inte är så lugnt som det ofta framställts. Några av oss har framfört sin oro över vad som händer i Ryssland, men då har vi kritiserats. Sanningen kom snabbare än någon kunnat ana.
Vi har förståelse för den stora oro som finns runt om i landet, inte minst i familjer där någon är försvarsanställd. Hela tiden talas det om nedläggningar. Det här påverkar också möjligheten att rekrytera till försvaret. Vem vill börja i ett företag som hela tiden pratar om att skära ned?
Vi ställer krav på försvarsmakten att hanteringen av pengar skall ske på ett bättre sätt. Den utredning som gjorts visar att det finns mycket att göra på den sidan.
Det finns i dag oro på många försvarsorter i landet; Luleå, Arvidsjaur, Kvarn/Linköping, Härnösand, Uppsala, Visby, Karlsborg, Såtenäs, Eksjö, Revingehed, Umeå, Malmö och Karlskrona är några exempel. Samma sak på utbildningsgrupperna; Lapplandsjägargruppen, Fältjägargruppen,
Västernorrlandsgruppen, Gävleborgsgruppen, Örebro- och Värmlandsgruppen, Södermanlandsgruppen, Bohus-Dalsgruppen, Hallandsgruppen och Norra Smålandsgruppen. Detsamma gäller förslagen på en halvering av hemvärnet - En tanke som inte bör bli mer än just en tanke.
Nedläggningarna bör nu läggas på hyllan. Svenska folket måste kunna känna trygghet med sitt försvar, och inte oro för det. Det som händer i världen, det som händer i vår närhet visar med all tydlighet att Sverige måste ha ett starkt försvar och att Sverige är berett att påta sig tunga uppdrag utomlands, allt i fredens tjänst.
Rolf Gunnarsson (m)
Vice ordförande försvarsutskottet
Karin Enström (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Nils-Oskar Nilsson (m)
Ledamot försvarsutskottet
Isabella Jernbeck (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Rolf K Nilsson (m)
Ledamot av försvarsutskottet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)