torsdag, september 10, 2009
Lars Tobissons bok
Jag finns med på den konservativa bloggen Tradition och Fason med en recension av Lars Tobissons bok ”Främling i folkhemmet – Ett högerspöke ser tillbaka”. www.traditionochfason.se. En för politiskt intresserade intressant bok som ger bilder inifrån det politiska livet med tyngdpunkten på hur moderaterna fungerat de senaste 30 åren. Boken kan rekommenderas.
måndag, september 07, 2009
Korkat förslag om gårdsförsäljning
PRESSMEDDELANDE
Rolf K Nilsson
Riksdagsledmot (m)
070-3337900
0498-247611
- Förslaget är som flaskor för många bättre viner, korkat! Det säger Rolf K Nilsson, gotländsk riksdagsledamot för moderaterna, i en kommentar till Systembolagschefens tolkning av vad som är ”gårdsförsäljning”.
- Det som föreslås är inte gårdsförsäljning, det är ett exempel på svensk byråkrati där man med konstlade medel gör allt för att behålla och även förstärka Systembolagets monopol.
- Gårdsförsäljning innebär gårdsförsäljning och inte en byråkratisk omväg via Systembolaget, säger Rolf K Nilsson.
- Svenska vinproducenter diskrimineras med gällande svensk lagstiftning och en snar ändring vore till gagn för alla.
- Det är bra att Systembolaget har fått en ny chef som är ambitiös. Men frågan är om hon i denna fråga inte är mer politisk än vad som ingår i hennes uppgift?
- Att beställa gårdsvin via nätet för att några dagar senare hämta ut det på Systembolaget förändrar inte för vinproducenterna. Tanken att kunna köpa några flaskor vin på gården när man är där, har fått se och höra om tillverkningen och kanske druckit av vinet på gårdens restaurang är på alla plan bra mycket bättre än den byråkratisväng som nu föreslås, säger Rolf K Nilsson. Både näringslivet och turismen skulle gynnas.
Rolf K Nilsson
Riksdagsledmot (m)
070-3337900
0498-247611
- Förslaget är som flaskor för många bättre viner, korkat! Det säger Rolf K Nilsson, gotländsk riksdagsledamot för moderaterna, i en kommentar till Systembolagschefens tolkning av vad som är ”gårdsförsäljning”.
- Det som föreslås är inte gårdsförsäljning, det är ett exempel på svensk byråkrati där man med konstlade medel gör allt för att behålla och även förstärka Systembolagets monopol.
- Gårdsförsäljning innebär gårdsförsäljning och inte en byråkratisk omväg via Systembolaget, säger Rolf K Nilsson.
- Svenska vinproducenter diskrimineras med gällande svensk lagstiftning och en snar ändring vore till gagn för alla.
- Det är bra att Systembolaget har fått en ny chef som är ambitiös. Men frågan är om hon i denna fråga inte är mer politisk än vad som ingår i hennes uppgift?
- Att beställa gårdsvin via nätet för att några dagar senare hämta ut det på Systembolaget förändrar inte för vinproducenterna. Tanken att kunna köpa några flaskor vin på gården när man är där, har fått se och höra om tillverkningen och kanske druckit av vinet på gårdens restaurang är på alla plan bra mycket bättre än den byråkratisväng som nu föreslås, säger Rolf K Nilsson. Både näringslivet och turismen skulle gynnas.
fredag, september 04, 2009
Aftonbladet, Israel, yttrandefrihet, Odell och konst
Dåligt maskerat eller omedvetet har Aftonbladet i och med publiceringen av Donald Broströms artikel och påståendet att israeler stjäl kroppsdelar från sina palestinska offer spridit en mycket gammal antisemitisk myt. Från ledningen på Aftonbladets kultursida tycker man inte man har gjort något fel alls. Att Åsa Lindeborg, som själv inte drar sig för att beskriva sig som kommunist, inte har mycket över för staten Israel det känner vi till.
Upprördheten i Israel är stor mot artikeln i Aftonbladet. Den israeliska regeringen har också krävt att den svenska regeringen ska ta avstånd från innehållet i texten. Sveriges ambassadör i Israel tog i ett brev avstånd från de påståenden som Donald Broströms förmedlade i sin text. Något som upprört vänstern i allmänhet och de anti-israeliska krafterna i synnerhet.
Tyvärr vill den svenska regeringen inte säga något utan hänvisar till den svenska yttrandefriheten. Yttrandefriheten är viktig, men att ha en åsikt om vad som förs fram under yttrandefrihetens mantel finns det inga hinder för att kritisera – eller ta avstånd ifrån. Så länge man inte försöker, eller aktivt arbetar för att, hindra någon uttrycka en åsikt eller beskriva en nyhet i media. Men att kommentera eller ha uppfattning om något som står i en tidning eller presenteras i radio eller TV står alla fritt.
Den svenska yttrandefriheten innebär inte att man är skyddad från kritik eller avståndstaganden från någon – politiker inkluderade.
Vänstern i allmänhet men också den politiskt korrekta borgerligheten lider av beröringsskräck när det gäller Israel. Från en allmänt kritisk uppfattning till ren anti-israelism som mellan varven blommar ut i rent judehat.
Tyvärr präglas också media av denna uppfattning, och även ibland den påstått objektiva journalistiken. Bedömningen av händelser i Israel och hos Israels fiender presenteras ofta på helt olika sätt. Skulden är given redan när nyheterna ska presenteras. Det är Israel som står för allt ont och de Israels fiender som är offer och vill allt väl.
Vänsterns höga skrin om yttrandefriheten när Aftonbladet fickkritik för att sprida antisemitiska myter rimmar dåligt med samma grupps iver att strypa yttrandefriheten när de så kallade Muhammedkarikatyrerna var aktuella. Då var det sannerligen inte tal om att försvara yttrandefriheten eller bevara det journalistiska oberoendet. Man kan ha vilken åsikt man vill om karikatyrerna, men att de skulle få tryckas och visas i media borde det inte råda någon tvekan om. Men då var det vänstern som högljutt ville förbjuda, bojkotta och menade att publiceringen handlade om rasism och fördomar. Vad är det man bejakar när man hyllar Donald Broströms artikel?
Ska bekämpandet av rasism och förtryck av oliktänkande betyda något och ge verkligt resultat så får denna kamp inte vara selektiv. Det som är fel att beskylla en grupp för kan inte vara rätt att låta drabba en annan.
I den debatt som följde Anna Odells dom har det kommit nästan lika märkliga åsikter till uttryck om journalister och journalistikens roll. Kanske borde den debatten mer ha handlat om konstnärernas roll och konstnärens förhållande till samhället. Men det finns paralleller. Den kanske mest felaktiga och som många tyvärr ställer sig bakom är att såväl konstnärer som journalister står utanför såväl lag som samhälle och kan bete sig därefter. Så är det givetvis inte.
Det Anna Odell gjorde var olagligt, det stal sjukvårdsresurser från andra som var i behov av hjälp.
Att diskutera vad som är konst och vad som inte är konst blir alltid en diskussion utan segrare. Det finns inget objektivt svar och det finns ingen allmängiltig regel. Däremot vill jag hävda, medveten om att jag får mothugg, att det Anna Odell gjorde inte har med konst att göra.
Vad är då kontentan av detta? Jo, att det måste stå alla fritt att ifrågasätta och kritisera. Vad en journalist, eller författare, skriver är inte upp till bara andra journalister och författare att ha åsikt om. En text, ett påstående eller ett om det en konstnär gör är konst eller inte har vi alla rätt att ha en uppfattning om. Lika mycket rätt att som Anna Odell säga att det hon gjorde var konst lika mycket rätt har jag och alla andra att hävda att så inte är fallet. Enligt mig var det ett kriminellt agerande för att få uppmärksamhet, vilket hon också lyckades med.
Kritiken, ifrågasättandet får aldrig tystna. Inga grupper eller intressen får stå skyddade från kritik eller ifrågasättande – sedan må det vara politiker, journalister eller konstnärer.
Upprördheten i Israel är stor mot artikeln i Aftonbladet. Den israeliska regeringen har också krävt att den svenska regeringen ska ta avstånd från innehållet i texten. Sveriges ambassadör i Israel tog i ett brev avstånd från de påståenden som Donald Broströms förmedlade i sin text. Något som upprört vänstern i allmänhet och de anti-israeliska krafterna i synnerhet.
Tyvärr vill den svenska regeringen inte säga något utan hänvisar till den svenska yttrandefriheten. Yttrandefriheten är viktig, men att ha en åsikt om vad som förs fram under yttrandefrihetens mantel finns det inga hinder för att kritisera – eller ta avstånd ifrån. Så länge man inte försöker, eller aktivt arbetar för att, hindra någon uttrycka en åsikt eller beskriva en nyhet i media. Men att kommentera eller ha uppfattning om något som står i en tidning eller presenteras i radio eller TV står alla fritt.
Den svenska yttrandefriheten innebär inte att man är skyddad från kritik eller avståndstaganden från någon – politiker inkluderade.
Vänstern i allmänhet men också den politiskt korrekta borgerligheten lider av beröringsskräck när det gäller Israel. Från en allmänt kritisk uppfattning till ren anti-israelism som mellan varven blommar ut i rent judehat.
Tyvärr präglas också media av denna uppfattning, och även ibland den påstått objektiva journalistiken. Bedömningen av händelser i Israel och hos Israels fiender presenteras ofta på helt olika sätt. Skulden är given redan när nyheterna ska presenteras. Det är Israel som står för allt ont och de Israels fiender som är offer och vill allt väl.
Vänsterns höga skrin om yttrandefriheten när Aftonbladet fickkritik för att sprida antisemitiska myter rimmar dåligt med samma grupps iver att strypa yttrandefriheten när de så kallade Muhammedkarikatyrerna var aktuella. Då var det sannerligen inte tal om att försvara yttrandefriheten eller bevara det journalistiska oberoendet. Man kan ha vilken åsikt man vill om karikatyrerna, men att de skulle få tryckas och visas i media borde det inte råda någon tvekan om. Men då var det vänstern som högljutt ville förbjuda, bojkotta och menade att publiceringen handlade om rasism och fördomar. Vad är det man bejakar när man hyllar Donald Broströms artikel?
Ska bekämpandet av rasism och förtryck av oliktänkande betyda något och ge verkligt resultat så får denna kamp inte vara selektiv. Det som är fel att beskylla en grupp för kan inte vara rätt att låta drabba en annan.
I den debatt som följde Anna Odells dom har det kommit nästan lika märkliga åsikter till uttryck om journalister och journalistikens roll. Kanske borde den debatten mer ha handlat om konstnärernas roll och konstnärens förhållande till samhället. Men det finns paralleller. Den kanske mest felaktiga och som många tyvärr ställer sig bakom är att såväl konstnärer som journalister står utanför såväl lag som samhälle och kan bete sig därefter. Så är det givetvis inte.
Det Anna Odell gjorde var olagligt, det stal sjukvårdsresurser från andra som var i behov av hjälp.
Att diskutera vad som är konst och vad som inte är konst blir alltid en diskussion utan segrare. Det finns inget objektivt svar och det finns ingen allmängiltig regel. Däremot vill jag hävda, medveten om att jag får mothugg, att det Anna Odell gjorde inte har med konst att göra.
Vad är då kontentan av detta? Jo, att det måste stå alla fritt att ifrågasätta och kritisera. Vad en journalist, eller författare, skriver är inte upp till bara andra journalister och författare att ha åsikt om. En text, ett påstående eller ett om det en konstnär gör är konst eller inte har vi alla rätt att ha en uppfattning om. Lika mycket rätt att som Anna Odell säga att det hon gjorde var konst lika mycket rätt har jag och alla andra att hävda att så inte är fallet. Enligt mig var det ett kriminellt agerande för att få uppmärksamhet, vilket hon också lyckades med.
Kritiken, ifrågasättandet får aldrig tystna. Inga grupper eller intressen får stå skyddade från kritik eller ifrågasättande – sedan må det vara politiker, journalister eller konstnärer.
måndag, augusti 24, 2009
Pressmeddelande maa Gotlands kommunstyrelses nej till gasledningen
- Ett klokt och förnuftigt beslut, det enda rimliga att komma fram till, säger Rolf K Nilsson, moderat riksdagsledamot från Gotland och motståndare till gasledningen.
- Jag har hela tiden hoppats på ett enigt nej från kommunstyrelsen men de rapporter som nått media och oss som inte sitter med i de inre rummen har det sett ut som det skulle bli ett ja med en negativ skrivning. Nu blev det inte så, nu blev det ett nej och då är jag så långt nöjd, säger Rolf K Nilsson.
- Kommunstyrelsen har valt i sitt yttrande att helt inrikta sig på miljön. Och det är förvisso ett val man kan göra. Miljöskälen är tillräckliga för att säga nej till gasledningen. Men jag hade gärna sett att man också nämnt de säkerhets- och rättspolitiska skäl som finns. Då hade Gotlands nej varit ännu tydligare.
- Nu hoppas jag att detta eniga och tydliga nej från kommunstyrelsen kan hyfsa debatten så vi slipper argument som ”rysskräck” eller argumentet direkt taget ur Nord Streams propaganda som beskriver det hela som ett ”fredsprojekt”, säger Rolf K Nilsson!
- Jag har hela tiden hoppats på ett enigt nej från kommunstyrelsen men de rapporter som nått media och oss som inte sitter med i de inre rummen har det sett ut som det skulle bli ett ja med en negativ skrivning. Nu blev det inte så, nu blev det ett nej och då är jag så långt nöjd, säger Rolf K Nilsson.
- Kommunstyrelsen har valt i sitt yttrande att helt inrikta sig på miljön. Och det är förvisso ett val man kan göra. Miljöskälen är tillräckliga för att säga nej till gasledningen. Men jag hade gärna sett att man också nämnt de säkerhets- och rättspolitiska skäl som finns. Då hade Gotlands nej varit ännu tydligare.
- Nu hoppas jag att detta eniga och tydliga nej från kommunstyrelsen kan hyfsa debatten så vi slipper argument som ”rysskräck” eller argumentet direkt taget ur Nord Streams propaganda som beskriver det hela som ett ”fredsprojekt”, säger Rolf K Nilsson!
torsdag, augusti 20, 2009
Rysk storövning när Gotlands KS yttrar sig om gasaledningen
Kommunstyrelsen yttrar sig under rysk storövningJust nu pågår det ryska militära övningar i Östersjön. Ubåtar och landstigningsfartyg med marininfanteri deltar. Uppdraget: att försvara och bevaka den planerade ryska gasledningen i Östersjön. Nytt i övningen är att fallskärmsjägartrupper ska samöva med flyget och marinen - något som ska bli standard i framtiden. Insatsen är tre gånger den som användes för att invadera Georgien.
Uppgifterna om övningen och dess syfte är ryska och fanns att läsa för någon vecka sedan i de dagliga medierna, bland annat i Nezavisimaja Gazeta som beskriver de ryska militära uppgifterna i Östersjön i en artikel med den talande rubriken "Armén i oljebranschens tjänst".
Den 24 augusti sammanträder kommunstyrelsen på Gotland för att klubba Gotlands kommuns remissvar till Näringsdepartementet om Nord Strems/Gazproms planerade gasledning genom Östersjön.
Dagen före, den 23 augusti, är det 70 år sedan Sovjetunionens och Nazi-Tysklands utrikesministrar, Vjatjeslav Molotov och Joachim von Ribbentrop undertecknade den pakt som delade Polen mellan Stalin och Hitler och gav Sovjetunionen fria händer med Finland, Estland, Lettland och Litauen.
Onekligen vilar historiens skugga tung också över vår lokala kommunstyrelse när den ska tycka till om Nord Stream/Gazproms politisk-ekonomisk-militärstrategiska gasledning.
Men vad tycker kommunstyrelsen? Oroväckande uppgifter har presenterats i lokalmedia om att det inte är så mycket bevänt med alla de vittnesmål vi fick höra i debatten om att ta emot Nord Strams kravlösa (?) gåva när det gällde ombyggnationen av hamnen i Slite. Då fick vi höra att det gick alldeles utmärkt att skilja frågan om hamnen med frågan om gasledningen - och att man var för hamnbygget men motståndare till gasledningen. När KS sammanträder och remissvaret ska formuleras gäller det att visa att det inte bara var ett debattknep.
I samma ögonblick som kommunstyrelsen på Gotland tar sitt beslut remissvaret övar omfattande ryska styrkor i Östersjön med landstigningsfartyg och marininfanteri bevakning av den planerade gasledningen.
Det vore en stor olycka, inte bara för Gotland utan också för Sverige, och det vore direkt osolidariskt med de baltiska länderna och med Polen om KS fullföljer vad man påbörjat.
Skälen till att säga nej till gasledningen har inte minskat sedan kommunfullmäktige tog det olyckliga beslutet att bli medspelare till Nord Stream/Gazprom. Tvärtom. Skälen blir allt fler och de står allt tydligare. Den pågående militära övningen Östersjön, med anledning av gasledningen, visar med all tydlighet att vi i framtiden får leva med en kraftfullt ökad rysk militär närvaro i vår direkta närhet. Att fortfarande vägra se gasledningsprojektet i ett säkerhetspolitiskt perspektiv är att se verkligheten med skygglappar.
Ska vi tro uppgifterna i lokalmedia så laborerar nu kommunstyrelsen med att författa en kritisk, ja rent av negativ, skrivning om gasledningen - som slutar med ett ja...
Texten innan man ger ett ja betyder ingenting i detta sammanhang. Ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Vid en sammanställning av remissinstansernas svar är det ingen som intresserar sig för hur negativt eller hur positiv resonemanget har varit innan man kommit fram till om man är för eller emot gasledningen.
Gasledningen berör Gotland på många olika plan - miljömässigt, politiskt och militärt. Det finns bara ett rimligt svar att ge - nej!
ROLF K NILSSON
Uppgifterna om övningen och dess syfte är ryska och fanns att läsa för någon vecka sedan i de dagliga medierna, bland annat i Nezavisimaja Gazeta som beskriver de ryska militära uppgifterna i Östersjön i en artikel med den talande rubriken "Armén i oljebranschens tjänst".
Den 24 augusti sammanträder kommunstyrelsen på Gotland för att klubba Gotlands kommuns remissvar till Näringsdepartementet om Nord Strems/Gazproms planerade gasledning genom Östersjön.
Dagen före, den 23 augusti, är det 70 år sedan Sovjetunionens och Nazi-Tysklands utrikesministrar, Vjatjeslav Molotov och Joachim von Ribbentrop undertecknade den pakt som delade Polen mellan Stalin och Hitler och gav Sovjetunionen fria händer med Finland, Estland, Lettland och Litauen.
Onekligen vilar historiens skugga tung också över vår lokala kommunstyrelse när den ska tycka till om Nord Stream/Gazproms politisk-ekonomisk-militärstrategiska gasledning.
Men vad tycker kommunstyrelsen? Oroväckande uppgifter har presenterats i lokalmedia om att det inte är så mycket bevänt med alla de vittnesmål vi fick höra i debatten om att ta emot Nord Strams kravlösa (?) gåva när det gällde ombyggnationen av hamnen i Slite. Då fick vi höra att det gick alldeles utmärkt att skilja frågan om hamnen med frågan om gasledningen - och att man var för hamnbygget men motståndare till gasledningen. När KS sammanträder och remissvaret ska formuleras gäller det att visa att det inte bara var ett debattknep.
I samma ögonblick som kommunstyrelsen på Gotland tar sitt beslut remissvaret övar omfattande ryska styrkor i Östersjön med landstigningsfartyg och marininfanteri bevakning av den planerade gasledningen.
Det vore en stor olycka, inte bara för Gotland utan också för Sverige, och det vore direkt osolidariskt med de baltiska länderna och med Polen om KS fullföljer vad man påbörjat.
Skälen till att säga nej till gasledningen har inte minskat sedan kommunfullmäktige tog det olyckliga beslutet att bli medspelare till Nord Stream/Gazprom. Tvärtom. Skälen blir allt fler och de står allt tydligare. Den pågående militära övningen Östersjön, med anledning av gasledningen, visar med all tydlighet att vi i framtiden får leva med en kraftfullt ökad rysk militär närvaro i vår direkta närhet. Att fortfarande vägra se gasledningsprojektet i ett säkerhetspolitiskt perspektiv är att se verkligheten med skygglappar.
Ska vi tro uppgifterna i lokalmedia så laborerar nu kommunstyrelsen med att författa en kritisk, ja rent av negativ, skrivning om gasledningen - som slutar med ett ja...
Texten innan man ger ett ja betyder ingenting i detta sammanhang. Ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Vid en sammanställning av remissinstansernas svar är det ingen som intresserar sig för hur negativt eller hur positiv resonemanget har varit innan man kommit fram till om man är för eller emot gasledningen.
Gasledningen berör Gotland på många olika plan - miljömässigt, politiskt och militärt. Det finns bara ett rimligt svar att ge - nej!
ROLF K NILSSON
tisdag, augusti 11, 2009
Onyanserade kommentarer på Newsmill
Efter att ha blivit uppringd av PM Nilsson på Newsmill och ombedd att skriva en artikel om vad prinsessan Madeleine betytt för det svenska kungahuset gjorde jag det (http://newsmill.se/artikel/2009/08/11/madeleine-har-forankrat-monarkin-hos-ungdomarna). Ett ämne jag själv inte skulle valt att debattera, så jag såg det som en utmaning. Jag försökte göra en objektiv analys av prinsessan Madeleine utefter vad hon gjort och detta i förhållande till övriga delar av kungahuset. Jag kom fram till en ganska positiv bild, och förmedlade också denna.
Detta har resulterat i de mest föraktfulla, nedsättande, ointelligenta, fördomsfulla och intoleranta inlägg jag läst på mycket, mycket länge.
Att kungahuset kan röra upp känslor vet jag. Men så mörka, så negativa och så brutalt intoleranta inför vad andra tycker förvånar mig. Många av de tillmälen jag fått slängt över mig missar faktiskt helt. Kritikerna drar slutsatser om mina åsikter och landar helt fel. Men man gör det med sådan övertygelse och så fördömande att yttrandefriheten i dessa sammanhang har ett mycket litet värde. Skrämmande låg nivå på en tänkt seriös debatt. Att vi som individer inte kan ha, eller har, lika åsikter är bra. Men vad som känns olustigt är att man för att hävda sin egen uppfattning måste idiotförklara eller förlöjliga de som inte delar denna.
Ännu märkligare i sammanhanget blir kommentarerna när jag i min artikel – faktiskt - inte tar ställning till monarkin. Vare sig för eller emot. Jag gör en betraktelse utifrån mitt sett att se det över prinsessan Madeleine och hennes roll i det svenska kungahuset. Det är onekligen intressant att se vilka krafter detta har släppt loss. Skrämmande!
Detta har resulterat i de mest föraktfulla, nedsättande, ointelligenta, fördomsfulla och intoleranta inlägg jag läst på mycket, mycket länge.
Att kungahuset kan röra upp känslor vet jag. Men så mörka, så negativa och så brutalt intoleranta inför vad andra tycker förvånar mig. Många av de tillmälen jag fått slängt över mig missar faktiskt helt. Kritikerna drar slutsatser om mina åsikter och landar helt fel. Men man gör det med sådan övertygelse och så fördömande att yttrandefriheten i dessa sammanhang har ett mycket litet värde. Skrämmande låg nivå på en tänkt seriös debatt. Att vi som individer inte kan ha, eller har, lika åsikter är bra. Men vad som känns olustigt är att man för att hävda sin egen uppfattning måste idiotförklara eller förlöjliga de som inte delar denna.
Ännu märkligare i sammanhanget blir kommentarerna när jag i min artikel – faktiskt - inte tar ställning till monarkin. Vare sig för eller emot. Jag gör en betraktelse utifrån mitt sett att se det över prinsessan Madeleine och hennes roll i det svenska kungahuset. Det är onekligen intressant att se vilka krafter detta har släppt loss. Skrämmande!
fredag, augusti 07, 2009
Tänk på medborgarna!
(Debattartikel i Gotlands Allehanda 7 augusti 2009)
Debatten efter avslöjandena om landshövdingen på Gotlands uppfattning om hur lagen ska tillämpas har kommit att handla om många saker på en och samma gång.
Vi måste bena ut vad debatten egentligen handlar om. Som det nu är blandas det vilt och gemensamt för alla åsiktsinlägg är stor frustration.
Många har, i likhet med mig, reagerat på den principiella uppfattning som landshövdingen gett uttryck för. Att vi med hjälp av dispenser, undantag med mera, ska locka och hålla kvar viktiga företagare på Gotland.
Detta kräver en egen debatt där vi kan diskutera principen om likhet inför lagen. Ska lagen tillämpas eller är det rättfärdigat i vissa fall att ändamålet helgar medlen?
Sedan kommer vi till den inte helt oväsentliga frågan hur länsstyrelsen på Gotland agerar som myndighet. Är länsstyrelsen en förvaltning som är till för medborgarna eller för att göra saker besvärligare än de behöver vara?
Oroväckande många skildringar från företagare och lantbrukare vittnar om paragrafrytteri, stelbenthet, ovilja och oförstående från länsstyrelsens sida för att de ska lämnas därhän.
Ett visst missnöje med myndigheter när beslut går emot det personliga intresset får man räkna med. Men när missnöjesyttringarna växer och återkommer allt för ofta finns det all anledning att se över hur det egentligen förhåller sig.
Det finns ett missnöje med länsstyrelsen på Gotland, men det betyder långt ifrån att man kan döma ut hela förvaltningen. Oftast är det vad som är fel och det som inte fungerar som vi får höra talas om - inte det som är bra och går till som det ska. Men det är tillräckligt för att organisationen ska ses över och kritiken tas på allvar.
Oavsett vem som är landshövding är det nödvändigt att det är ett fungerande samarbete mellan högste chefen och övrig personal. Det ligger ett stort ansvar på såväl landshövdingen själv som på personalen att samarbetet fungerar. En länsstyrelse är ingen vanlig arbetsplats. Förhållandet att högste chefen byts ut med jämna mellanrum gör att det måste utvecklas en kultur som kan hantera detta på ett för alla tillfredställande sätt.
Efter en vecka kom beskedet att landshövdingen lämnar sin post. Det var inget oväntat besked, det var den enda rimliga fortsättningen på historien. Personligen tycker jag dock att ärendet kunde hanterats snabbare. När regeringen kallar på en myndighetschef att inställa sig ska det inte behöva ta flera dagar. Sådant ska ske med omedelbar verkan. Även om det "bara" tog en vecka så var det en onödig långdragen process.
Jag tillhör inte dem som vill att länsstyrelsen ska upphöra som självständig myndighet och istället bli en del av Stockholms. Gotland blir region 2011. Låt oss istället utveckla regionorganisation och renodla landshövdingeämbetet och länsstyrelsen till att bli en (betydligt förminskad) statlig tillsynsmyndighet - inte någon verksamhetsmyndighet med administrativt ansvar.
Mer makt till regionen är att föredra framför ombudspolitiker utsedda av regeringen och som endast kan avsättas av densamma. Som politiker har vi fördelen, för väljarna, att de kan slänga ut oss när och om de så behagar.
Vad de gotländska medborgare nu måste få klarhet i är hur lagarna har tolkats på länsstyrelsen. Vilka kriterier har gällt när länsstyrelsen fattat sina beslut? Är det den princip landshövdingen gav uttryck får på den hemliga bandinspelningen eller har det varit efter lagens bokstav? Svar på dessa frågor har gotlänningarna rätt att begära.
Det viktigaste för ögonblicket är att länsstyrelsen får arbetsro och ett arbetsklimat som inte bara tillfredställer personalen utan också ger gotlänningarna vad de har rätt att få ut av sin länsstyrelse.
Rolf K Nilsson (m)
Riksdagsledamot Gotland
Debatten efter avslöjandena om landshövdingen på Gotlands uppfattning om hur lagen ska tillämpas har kommit att handla om många saker på en och samma gång.
Vi måste bena ut vad debatten egentligen handlar om. Som det nu är blandas det vilt och gemensamt för alla åsiktsinlägg är stor frustration.
Många har, i likhet med mig, reagerat på den principiella uppfattning som landshövdingen gett uttryck för. Att vi med hjälp av dispenser, undantag med mera, ska locka och hålla kvar viktiga företagare på Gotland.
Detta kräver en egen debatt där vi kan diskutera principen om likhet inför lagen. Ska lagen tillämpas eller är det rättfärdigat i vissa fall att ändamålet helgar medlen?
Sedan kommer vi till den inte helt oväsentliga frågan hur länsstyrelsen på Gotland agerar som myndighet. Är länsstyrelsen en förvaltning som är till för medborgarna eller för att göra saker besvärligare än de behöver vara?
Oroväckande många skildringar från företagare och lantbrukare vittnar om paragrafrytteri, stelbenthet, ovilja och oförstående från länsstyrelsens sida för att de ska lämnas därhän.
Ett visst missnöje med myndigheter när beslut går emot det personliga intresset får man räkna med. Men när missnöjesyttringarna växer och återkommer allt för ofta finns det all anledning att se över hur det egentligen förhåller sig.
Det finns ett missnöje med länsstyrelsen på Gotland, men det betyder långt ifrån att man kan döma ut hela förvaltningen. Oftast är det vad som är fel och det som inte fungerar som vi får höra talas om - inte det som är bra och går till som det ska. Men det är tillräckligt för att organisationen ska ses över och kritiken tas på allvar.
Oavsett vem som är landshövding är det nödvändigt att det är ett fungerande samarbete mellan högste chefen och övrig personal. Det ligger ett stort ansvar på såväl landshövdingen själv som på personalen att samarbetet fungerar. En länsstyrelse är ingen vanlig arbetsplats. Förhållandet att högste chefen byts ut med jämna mellanrum gör att det måste utvecklas en kultur som kan hantera detta på ett för alla tillfredställande sätt.
Efter en vecka kom beskedet att landshövdingen lämnar sin post. Det var inget oväntat besked, det var den enda rimliga fortsättningen på historien. Personligen tycker jag dock att ärendet kunde hanterats snabbare. När regeringen kallar på en myndighetschef att inställa sig ska det inte behöva ta flera dagar. Sådant ska ske med omedelbar verkan. Även om det "bara" tog en vecka så var det en onödig långdragen process.
Jag tillhör inte dem som vill att länsstyrelsen ska upphöra som självständig myndighet och istället bli en del av Stockholms. Gotland blir region 2011. Låt oss istället utveckla regionorganisation och renodla landshövdingeämbetet och länsstyrelsen till att bli en (betydligt förminskad) statlig tillsynsmyndighet - inte någon verksamhetsmyndighet med administrativt ansvar.
Mer makt till regionen är att föredra framför ombudspolitiker utsedda av regeringen och som endast kan avsättas av densamma. Som politiker har vi fördelen, för väljarna, att de kan slänga ut oss när och om de så behagar.
Vad de gotländska medborgare nu måste få klarhet i är hur lagarna har tolkats på länsstyrelsen. Vilka kriterier har gällt när länsstyrelsen fattat sina beslut? Är det den princip landshövdingen gav uttryck får på den hemliga bandinspelningen eller har det varit efter lagens bokstav? Svar på dessa frågor har gotlänningarna rätt att begära.
Det viktigaste för ögonblicket är att länsstyrelsen får arbetsro och ett arbetsklimat som inte bara tillfredställer personalen utan också ger gotlänningarna vad de har rätt att få ut av sin länsstyrelse.
Rolf K Nilsson (m)
Riksdagsledamot Gotland
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)