Debatten om gasledningen fortsätter här på Gotland. Och med ett inlägg i dagens GT på Folkbladets ledarsida går den socialdemokratiske nestorn Henry Lindkvist åter till hårt angrepp mot mig och mitt ”rysshat” - http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=5731316.
Givetvis med bifall från Gotlands störste Rysslandskramare Tore Gannholm.
På lördag den 16 januari ska den av Gazprom (Nord Stream) bekostade hamnen i Slite invigas. Det är en sorglig dag. Inget hörs om varför man från rysk sida vill ha gasledningen, inte heller om den allt annat än hemliga agendan för rysk utrikespolitik. Endast hur positiv denna hamn är för Slite och för Gotland. Att sätta in den i ett större sammanhang är uppenbarligen allt för skamligt.
Jag är extremt trött på alla påståenden om mitt rysshat. Men har man inte fler argument i den sakliga debatten är detta bra att ta till. Tyvärr finns där alltid någon som går på det.
Jag skulle vara mycket tacksam om alla som har kritiska uppfattningar om gasledningen, syftet bakom den och den allt mer aggressiva ryska utrikespolitiken också lät sin kritik komma till gotlänningarnas kännedom. Skriv till de gotländska tidningarna och deltag i debatten på nätet. Än är inte sista ordet sagt i denna fråga.
ROLF K NILSSON
tisdag, januari 12, 2010
torsdag, januari 07, 2010
Rysk kontroll av ubåtstrafiken i Östersjön
PRESSMEDDELANDE
Rolf K Nilsson
Riksdagsledamot(m)
Ledamot av försvarsutskottet
Ang. Rysk kontroll av ubåtstrafiken i Östersjön
- Desinformation var en av Sovjetunionens metoder för att förvirra och föra västvärlden bakom ljuset. En metod som helt tydligt ärvs av Ryssland och som praktiseras flitigt i samband med den planerade gasledningen genom Östersjön, säger moderate riskdagsledamoten Rolf K Nilsson i en kommentar till de uppgifter radioekot presenterade i helgen.
- Det ter sig sannerligen lite märkligt när Nord Streams svenske talesperson, Lars O Grönstedt, utan darr på rösten i svensk radio dementerar vad såväl den ryske premiärministern, tidigare presidenten, Putin och nuvarande vicepremiärministern, tidigare försvarsministern, Ivanov vid mer än ett tillfälle förklarat; att det blir den ryska Östersjöflottan som får till uppgift att bevaka gasledningen såväl under byggnationen som när den är färdig, säger Rolf K Nilsson. Grönstedt får ursäkta, men i den här frågan väger de ryska ledarnas ord tyngre än den förre bankdirektörens.
Såväl den svenska militären som totalförsvarets forskningsinstitut hävdar med bestämdhet att med sensorer (som ser ut som elkablar)placerade på gasledningen kan man från rysk sida få kontroll över undervattensrörelserna i Östersjön.
Sen svenske generalen Michael Moore förklarade i Ekots sändning att den svenska marinen är beredd, men att någon återmilitarisering av Gotland inte är aktuellt.
- Jag har stor respekt för Michael Moore, men en återmilitarisering av Gotland måste vara en öppen fråga, säger Rolf K Nilsson. Efter den svenska regeringens ja till gasledningen, enligt gällande internationella miljöregler, och de ryska storövningarna i slutet på 2009 som bland annat genomfördes med anledning av den planerade gasledningen har vi en ny säkerhetspolitisk situation. Vad som var sanning för ett år, eller ett halvår, sedan behöver inte vara det idag.
Rolf K Nilsson
Riksdagsledamot(m)
Ledamot av försvarsutskottet
Ang. Rysk kontroll av ubåtstrafiken i Östersjön
- Desinformation var en av Sovjetunionens metoder för att förvirra och föra västvärlden bakom ljuset. En metod som helt tydligt ärvs av Ryssland och som praktiseras flitigt i samband med den planerade gasledningen genom Östersjön, säger moderate riskdagsledamoten Rolf K Nilsson i en kommentar till de uppgifter radioekot presenterade i helgen.
- Det ter sig sannerligen lite märkligt när Nord Streams svenske talesperson, Lars O Grönstedt, utan darr på rösten i svensk radio dementerar vad såväl den ryske premiärministern, tidigare presidenten, Putin och nuvarande vicepremiärministern, tidigare försvarsministern, Ivanov vid mer än ett tillfälle förklarat; att det blir den ryska Östersjöflottan som får till uppgift att bevaka gasledningen såväl under byggnationen som när den är färdig, säger Rolf K Nilsson. Grönstedt får ursäkta, men i den här frågan väger de ryska ledarnas ord tyngre än den förre bankdirektörens.
Såväl den svenska militären som totalförsvarets forskningsinstitut hävdar med bestämdhet att med sensorer (som ser ut som elkablar)placerade på gasledningen kan man från rysk sida få kontroll över undervattensrörelserna i Östersjön.
Sen svenske generalen Michael Moore förklarade i Ekots sändning att den svenska marinen är beredd, men att någon återmilitarisering av Gotland inte är aktuellt.
- Jag har stor respekt för Michael Moore, men en återmilitarisering av Gotland måste vara en öppen fråga, säger Rolf K Nilsson. Efter den svenska regeringens ja till gasledningen, enligt gällande internationella miljöregler, och de ryska storövningarna i slutet på 2009 som bland annat genomfördes med anledning av den planerade gasledningen har vi en ny säkerhetspolitisk situation. Vad som var sanning för ett år, eller ett halvår, sedan behöver inte vara det idag.
tisdag, december 22, 2009
Två notiser....
På bloggen http://rkpress.blogspot.com/ har jag nu lagt in två notiser. En om den ryske supernationalisten Zjirinovskijs liberal-demokratiska parti och en om ryska reaktioner på en amerikansk bas i Polen.
fredag, december 18, 2009
Startar presstjänst
Från och med januari kör jag i lite mer organiserad form igång en presstjänst här på nätet. Det finns så mycket nyheter och fakta rörande försvars- och säkerhetspolitik, inte minst i vårt svensak närområde, som av någon anledning aldrig når ut genom våra svenska tidningar eller i radio och TV. Jag ämnar nu tämligen anspråkslöst försöka få till stånd en ändring genom att öppna en kanal för såväl notiser som artiklar och ännu längre inlägg i dessa frågor.
Officiellt startdatum blir den 1 januari 2010. Men jag kommer lite försiktigt att smygstarta innan dess.
Ytterligare information om Rolf K:s Presstjänst kommer.
Officiellt startdatum blir den 1 januari 2010. Men jag kommer lite försiktigt att smygstarta innan dess.
Ytterligare information om Rolf K:s Presstjänst kommer.
fredag, december 11, 2009
Har någon rätt stoppa konsten?
Rubriken i Gotlands Allehanda var ”Politiker vill kunna styra kulturen mer”. En rubrik som får vissa kulturutövare att hicka och reagera reflexmässigt.
Bakgrunden är denna. Med anledning av att fyra regioner från och med nästa år får större ansvar för hur statens kulturpengar ska fördelas har Sveriges Televisions ”Kulturnytt” ställt frågor till, som jag förstår, kulturnämnderna i de berörda regionerna.
Frågan löd: "Bör en politiker kunna stoppa till exempel utställningar eller föreställningar i offentlig finansierad verksamhet, till exempel konsthallar, museer och teatrar?"
I Gotlands kultur- (och fritids-)nämnd svarade 5 av de 13 ledamöterna ja, vilket är lika med 38 procent. I jämförelse med övriga regioners svar en ganska hög siffra.(Halland 13 procent, Västra Götaland 12 och Skåne 6 procent).
I Kulturnytt intervjuades nämndens ordförande Imnger Harlevi som var av uppfattningen att politiken ska vara ”… väldigt generös med att tillåta fria uttryckssätt, men till exempel kultur med inslag av rasism bör man kunna stoppa”. Dan Blomgren som är socialdemokratisk ledamot av nämnden delar sin ordförandes uppfattning men tycker också att ”…kultur som kränker troende bör ifrågasättas”.
Jag är mycket skeptisk till att politiken ska lägga sig i det direkta kulturutövandet. Men redan idag är det politiken som styr kulturen genom att besluta om anslag och dess storlek.
Det finns vissa saker som behöver benas ut i denna debatt. För det första är det skillnad mellan offentligt, det vill säga av våra skattepengar, finansierad kultur och privat finansierad.
Det är stor skillnad mellan att vara kritisk och att vara kränkande. Att vara kränkande med hjälp av skattemedel har jag synnerligen svårt att kunna acceptera. Att kulturen ska vara kritisk är en självklarhet.
Konsten ska vara fri men det finns inget som säger att skattemedel ska gå till alla typer av konstutövning. Här har redan idag politiken suverän rätt att styra och fatta beslut. Konsten är inte bara fri för att den finansieras med skattemedel. Men den känsliga frågan är uppenbarligen om politiken ska få gå in och stoppa kulturevenemang. Generellt är jag skeptisk till den politiska styrningen i det direkta konst- och kulturutövandet. Men det går inte att säga ett hundraprocentigt ja eller nej.
Rasism under kulturell täckmantel finansierad av skattemedel ska kunna stoppas. Det tycker jag är en självklarhet. Då har man gått över en gräns som inte ska överskridas. Om de sker spridande av rasism på en privatfinansierad tillställning blir det upp till den juridiska processen att ta hand om den.
I den aktuella GA-artikeln reagerar jag på Dan Blomgrens (s) svar som tycker att kultur som kränker troende också skulle kunna vara något som politiken lades sig i och stoppade.
Då infinner sig direkt frågan: vad är att kränka? Det jag uppfattar som kränkning kanske andra inte alls gör det.
Mycket av det som vi i Sverige uppfattar som normal kritik uppfattas i utlandet som kränkande. Vi är extremt rädda för att vara kritiska till det som presenteras som religion, framför allt om det är annan trosutövning än den förhärskande svenska varianten av kristendom som Svenska kyrkan står för.
Riktigt rädd blir jag när jag läser uttalandet från kulturrådets ordförande Kerstin Brunnberg som ”…uppmanar de gotländska politikerna att ’göra sin läxa’ - att läsa på vad som står i kulturpropositionen och de lagar som ligger till grund för vår yttrandefrihet”. Tala om pekpinnar.
Detta är ingen enkel fråga och har därför inte heller något enkelt svar. Men det går inte, får inte vara så, att gömma vilka kränkande eller rent rasistiska budskap bakom ”religionsfrihet”, ”yttrandefrihet” eller ”kultur”. Inte heller ohämmad politisk propaganda bör smygas in och få godkänt under dessa rubriker.
Debatten fortsätter.
Bakgrunden är denna. Med anledning av att fyra regioner från och med nästa år får större ansvar för hur statens kulturpengar ska fördelas har Sveriges Televisions ”Kulturnytt” ställt frågor till, som jag förstår, kulturnämnderna i de berörda regionerna.
Frågan löd: "Bör en politiker kunna stoppa till exempel utställningar eller föreställningar i offentlig finansierad verksamhet, till exempel konsthallar, museer och teatrar?"
I Gotlands kultur- (och fritids-)nämnd svarade 5 av de 13 ledamöterna ja, vilket är lika med 38 procent. I jämförelse med övriga regioners svar en ganska hög siffra.(Halland 13 procent, Västra Götaland 12 och Skåne 6 procent).
I Kulturnytt intervjuades nämndens ordförande Imnger Harlevi som var av uppfattningen att politiken ska vara ”… väldigt generös med att tillåta fria uttryckssätt, men till exempel kultur med inslag av rasism bör man kunna stoppa”. Dan Blomgren som är socialdemokratisk ledamot av nämnden delar sin ordförandes uppfattning men tycker också att ”…kultur som kränker troende bör ifrågasättas”.
Jag är mycket skeptisk till att politiken ska lägga sig i det direkta kulturutövandet. Men redan idag är det politiken som styr kulturen genom att besluta om anslag och dess storlek.
Det finns vissa saker som behöver benas ut i denna debatt. För det första är det skillnad mellan offentligt, det vill säga av våra skattepengar, finansierad kultur och privat finansierad.
Det är stor skillnad mellan att vara kritisk och att vara kränkande. Att vara kränkande med hjälp av skattemedel har jag synnerligen svårt att kunna acceptera. Att kulturen ska vara kritisk är en självklarhet.
Konsten ska vara fri men det finns inget som säger att skattemedel ska gå till alla typer av konstutövning. Här har redan idag politiken suverän rätt att styra och fatta beslut. Konsten är inte bara fri för att den finansieras med skattemedel. Men den känsliga frågan är uppenbarligen om politiken ska få gå in och stoppa kulturevenemang. Generellt är jag skeptisk till den politiska styrningen i det direkta konst- och kulturutövandet. Men det går inte att säga ett hundraprocentigt ja eller nej.
Rasism under kulturell täckmantel finansierad av skattemedel ska kunna stoppas. Det tycker jag är en självklarhet. Då har man gått över en gräns som inte ska överskridas. Om de sker spridande av rasism på en privatfinansierad tillställning blir det upp till den juridiska processen att ta hand om den.
I den aktuella GA-artikeln reagerar jag på Dan Blomgrens (s) svar som tycker att kultur som kränker troende också skulle kunna vara något som politiken lades sig i och stoppade.
Då infinner sig direkt frågan: vad är att kränka? Det jag uppfattar som kränkning kanske andra inte alls gör det.
Mycket av det som vi i Sverige uppfattar som normal kritik uppfattas i utlandet som kränkande. Vi är extremt rädda för att vara kritiska till det som presenteras som religion, framför allt om det är annan trosutövning än den förhärskande svenska varianten av kristendom som Svenska kyrkan står för.
Riktigt rädd blir jag när jag läser uttalandet från kulturrådets ordförande Kerstin Brunnberg som ”…uppmanar de gotländska politikerna att ’göra sin läxa’ - att läsa på vad som står i kulturpropositionen och de lagar som ligger till grund för vår yttrandefrihet”. Tala om pekpinnar.
Detta är ingen enkel fråga och har därför inte heller något enkelt svar. Men det går inte, får inte vara så, att gömma vilka kränkande eller rent rasistiska budskap bakom ”religionsfrihet”, ”yttrandefrihet” eller ”kultur”. Inte heller ohämmad politisk propaganda bör smygas in och få godkänt under dessa rubriker.
Debatten fortsätter.
söndag, november 22, 2009
PRESSMEDDELANDE
- Vi har fått en ny säkerhetspolitisk situation i Östersjöområdet som måste vägas in när vi ser på vilka resurser som ska tillföras försvaret i framtiden, förklarade Rolf K Nilsson då han på lördagen talade försvarspolitik på Ängelholmmoderaternas ledarskapsutbildning.
- Personligen ser jag ingen möjlighet hur man ska kunna undgå att tillföra försvaret mer pengar i budgetarna efter 2010 om vi ska ha det försvar vi behöver.
- Försvaret har genomgått ett nödvändigt stålbad. Kanske hade det kunnat genoföras annorlunda, inte minst när det gäller förbandsnedläggningar. Men nu befinner vi oss i en ny situation där det behövs en ny strategi och utökade militära resurser, menar Rolf K Nilsson.
- När Nord Streams/Gazproms gasledning i Östersjön blir en realitet får vi en utökad konstant närvaro av den ryska Östersjöflottan i vårt närområde. Att ryssarna menar allvar råder det ingen tvekan om.
- I Sverige har vi valt att se på gasledningen som en ren miljötillståndsfråga. De stora ryska militärövningar som genomförts för några månader sedan - med gasledningen som ett av motiven - och som ska återkomma vartannat är visar på ökade risker för militära incidenter i Östersjöområdet, tror Rolf K Nilsson. Våra grannar i Estland, Lettland, Litauen och Polen har vid upprepade tillfällen visat sitt missnöje och sin oro med vad gasledningen får för följdverkningar. Det är hög tid vi tar de ryska aktiviteterna på allvar och lyssnar på våra mer erfarna grannar på andra sidan Östersjön!
- Personligen ser jag ingen möjlighet hur man ska kunna undgå att tillföra försvaret mer pengar i budgetarna efter 2010 om vi ska ha det försvar vi behöver.
- Försvaret har genomgått ett nödvändigt stålbad. Kanske hade det kunnat genoföras annorlunda, inte minst när det gäller förbandsnedläggningar. Men nu befinner vi oss i en ny situation där det behövs en ny strategi och utökade militära resurser, menar Rolf K Nilsson.
- När Nord Streams/Gazproms gasledning i Östersjön blir en realitet får vi en utökad konstant närvaro av den ryska Östersjöflottan i vårt närområde. Att ryssarna menar allvar råder det ingen tvekan om.
- I Sverige har vi valt att se på gasledningen som en ren miljötillståndsfråga. De stora ryska militärövningar som genomförts för några månader sedan - med gasledningen som ett av motiven - och som ska återkomma vartannat är visar på ökade risker för militära incidenter i Östersjöområdet, tror Rolf K Nilsson. Våra grannar i Estland, Lettland, Litauen och Polen har vid upprepade tillfällen visat sitt missnöje och sin oro med vad gasledningen får för följdverkningar. Det är hög tid vi tar de ryska aktiviteterna på allvar och lyssnar på våra mer erfarna grannar på andra sidan Östersjön!
tisdag, november 17, 2009
Ryska intressesfären vidgas
Efter den svenska regeringens ja till Nord Streams/Gazproms planerade gasledning är förmodligen de formella hindren för byggandet borta.
I december 2007 när Nord Streams första ansökan lämnades in konstaterade Dirk van Ameln, som då var ansvarig för tillståndsprocessen, att det inte fanns några rättsliga skäl för Sverige att säga nej och att man inte heller räknade med det eftersom man ville tro att Sverige var en ”rättsstat”. Och när regeringen i torsdags kom med sitt besked kunde miljöminister Andreas Carlgren ge ett direkt svar till van Ameln, då han förklarade att det inte fanns något skäl inom internationell rätt för Sverige att säga nej. ”Sverige är en rättsstat”, förklarade Carlgren, varför det måste bli ett ja.
Vi får nu inrätta oss för en framtid med en ryskkontrollerad gasledning som skär rakt ner genom Östersjön och allt vad det innebär. Att det blir en förändring mot det som varit torde det inte råda någon tvekan om.
De baltiska ländernas försvarsministrar har i ett gemensamt uttalande efter det svenska svaret just varnat för en ökad militarisering av Östersjön. Och det är inga uppgifter tagna ur luften, eller någon gammal ”rysskräck” som ligger bakom.
Redan i början på 2000-talet kunde vi från dåvarande presidenten Vladimir Putin få vet att med gasledningen skulle den ryska Östersjöflottan få nya och utökade uppgifter. Dåvarande försvarsministern Sergei Ivanov, numera vice premiärminister, förklarade att den ryska intressesfären i och med gasledningens tillkomst skulle öka västerut politiskt, ekonomiskt och militärt. Och det är precis där vi befinner oss. Att det inte bara var ord, eller propaganda för inhemskt bruk kunde vi se för drygt en månad sedan då Ryssland genomförde de största militära övningarna i och kring Östersjön sedan den ryska statens nybildande. Inte sedan Sovjetunionen genomförde sina övningar 1981 har vi sett en sådan militär koncentration i våra farvatten.
I övningarna ingick att skydda och försvara gasledningen. Något man till mångas förvåning gjorde med landstigningsövningar och luftlandsättningar av pansarfordon. Beskedet från rysk sida var tydligt. Med Zapad 09 och Ladoga 09 uppfyller man Putins och Ivanovs löften från tidigt 2000-tal. Militariseringen av Östersjön är ett faktum.
I Sverige har debatten runt gasledningen koncentrerats till att handla om miljön och vilka miljökonsekvenserna blir om/när ledningen blir verklighet. Detta har fått många att tro att ledningens dragning har handlat om miljö och inte något annat. Mer fel går det knappast att ha.
Den ryskkontrollerade gasledningen är i första hand ett politiskt bygge med militära inslag.
I Rysslands planer att axla Sovjetunionens roll som stormakt ingår att med energin som vapen utöva politisk makt.
I första etappen kan Ryssland när ledningen blir färdig stänga av gasleveranserna till de baltiska länderna, Ukraina och det övriga sovjetstyrda Östeuropa. Detta utan att tillförseln till Västeuropa hotas. Idag har vidaretransporterna till väst varit en garanti för att också Östeuropa ska få ta del av den ryska energin.
Som ett övergripande mål svävar Putins förkunnelse om att använda all energiexport för att öka Rysslands inflytande. Det kan också uttalas i klartext: att göra Västeuropa beroende av rysk energi.
Från svensk sida måste vi nu analysera den nya situation som blivit realitet och anpassa den svenska försvars- och utrikespolitiken efter detta. Och det kan än en gång konstateras att gasledningen inte ligger i svenskt intresse.
Rolf K Nilsson
I december 2007 när Nord Streams första ansökan lämnades in konstaterade Dirk van Ameln, som då var ansvarig för tillståndsprocessen, att det inte fanns några rättsliga skäl för Sverige att säga nej och att man inte heller räknade med det eftersom man ville tro att Sverige var en ”rättsstat”. Och när regeringen i torsdags kom med sitt besked kunde miljöminister Andreas Carlgren ge ett direkt svar till van Ameln, då han förklarade att det inte fanns något skäl inom internationell rätt för Sverige att säga nej. ”Sverige är en rättsstat”, förklarade Carlgren, varför det måste bli ett ja.
Vi får nu inrätta oss för en framtid med en ryskkontrollerad gasledning som skär rakt ner genom Östersjön och allt vad det innebär. Att det blir en förändring mot det som varit torde det inte råda någon tvekan om.
De baltiska ländernas försvarsministrar har i ett gemensamt uttalande efter det svenska svaret just varnat för en ökad militarisering av Östersjön. Och det är inga uppgifter tagna ur luften, eller någon gammal ”rysskräck” som ligger bakom.
Redan i början på 2000-talet kunde vi från dåvarande presidenten Vladimir Putin få vet att med gasledningen skulle den ryska Östersjöflottan få nya och utökade uppgifter. Dåvarande försvarsministern Sergei Ivanov, numera vice premiärminister, förklarade att den ryska intressesfären i och med gasledningens tillkomst skulle öka västerut politiskt, ekonomiskt och militärt. Och det är precis där vi befinner oss. Att det inte bara var ord, eller propaganda för inhemskt bruk kunde vi se för drygt en månad sedan då Ryssland genomförde de största militära övningarna i och kring Östersjön sedan den ryska statens nybildande. Inte sedan Sovjetunionen genomförde sina övningar 1981 har vi sett en sådan militär koncentration i våra farvatten.
I övningarna ingick att skydda och försvara gasledningen. Något man till mångas förvåning gjorde med landstigningsövningar och luftlandsättningar av pansarfordon. Beskedet från rysk sida var tydligt. Med Zapad 09 och Ladoga 09 uppfyller man Putins och Ivanovs löften från tidigt 2000-tal. Militariseringen av Östersjön är ett faktum.
I Sverige har debatten runt gasledningen koncentrerats till att handla om miljön och vilka miljökonsekvenserna blir om/när ledningen blir verklighet. Detta har fått många att tro att ledningens dragning har handlat om miljö och inte något annat. Mer fel går det knappast att ha.
Den ryskkontrollerade gasledningen är i första hand ett politiskt bygge med militära inslag.
I Rysslands planer att axla Sovjetunionens roll som stormakt ingår att med energin som vapen utöva politisk makt.
I första etappen kan Ryssland när ledningen blir färdig stänga av gasleveranserna till de baltiska länderna, Ukraina och det övriga sovjetstyrda Östeuropa. Detta utan att tillförseln till Västeuropa hotas. Idag har vidaretransporterna till väst varit en garanti för att också Östeuropa ska få ta del av den ryska energin.
Som ett övergripande mål svävar Putins förkunnelse om att använda all energiexport för att öka Rysslands inflytande. Det kan också uttalas i klartext: att göra Västeuropa beroende av rysk energi.
Från svensk sida måste vi nu analysera den nya situation som blivit realitet och anpassa den svenska försvars- och utrikespolitiken efter detta. Och det kan än en gång konstateras att gasledningen inte ligger i svenskt intresse.
Rolf K Nilsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)