Partistämma, gårdsförsäljning och traditionella värderingar

Jag skäms för mitt dåliga bloggande. Måste få lite mer disciplin på det området.
Just kommen tillbaka från dem moderata partistämman i Gävle. Kommer hem med delade känslor. Vissa beslut var bra, andra till och med mycket bra och en del var sådana som inte alls föll inom den ram där mina åsikter befinner sig. Men så är det i ett demokratiskt parti. Där finns åsikter som man står mer eller mindre nära.

Jag har sedan jag fått förtroendet att representera Gotland och moderaterna i riksdagen fått frågan hur jag kan sitta kvar när en hel del frågor som röstats igenom av den nya regeringen inte riktigt stämmer in med de uppfattningar som jag har gjort mig känd för. Och det är något jag har funderat på själv också.
Men en sak måste man utgå ifrån och det är att det inte finns något parti där man håller med om allt. Vi är 97 ledamöter i den moderata riskdagsgruppen. Ingen människa tror väl att vi har exakt samma uppfattning i alla frågor? Och det har vi inte heller. Något vi ska vara djupt tacksamma för.

Jag ser moderata samlingspartiet och medlemskapet i partiet som ett paket. Antingen tar man emot paketet eller så lämnar man tillbaka det. Så länge paketet innehåller en majoritet av åsikter som jag håller med om är det inte svårt att vara medlem. Men skulle den dagen komma – vilket jag innerligt hoppas att den inte gör - då där finns fler åsikter i paketet jag har en annan uppfattning i än de jag håller med om – då är det dags att gå. Winston Churchill förklarade på sin tid att han var en sådan person som bytte parti efter åsikt och inte en sådan som bytte åsikt efter parti. Och jag håller med.

Vad var det då jag tyckte gick mindre min väg? Jo, det könsneutrala äktenskapet. Jag tror det är fel och oriktigt av många skäl. För mig är äktenskapet något som är förbehållet man och kvinna. Andra parrelationer är något annat – men inte äktenskap.

Jag sticker inte under stol med att jag är konservativ. Och som konservativ står jag för traditionella värderingar. En av de mesta och viktigaste traditionella värderingarna är tron på äktenskapet mellan man och kvinna. Äktenskapet är inte bara en parrelation, det är ett fundament i det civiliserade västerländska samhället. Jag återkommer och utvecklar dessa tankar vid ett senare tillfälle.
Samtidigt måste sägas att jag inte vill försämra för eller diskriminera samkönade par eller förändra de rättigheter som ges idag.

Jag är besviken att partiledningen och därefter stämman satte ner foten när det gäller den ryskkontrollerade gasledningen som planeras genom Östersjön. Men en liten ljusning fanns dock i Gunilla Carlsson svar när hon lovade att alla aspekter skulle ses över när Nord Stream kommer med sin ansökan. Även de säkerhetsmässiga. Och det är bra. Tidigare har man bara pratat om miljö.

Stor framgång var partiets ställningstagande när det gäller gårdsförsäljning av vin. Stämman inte bara biföll vårt önskemål från Gotland om vår ö skulle bli ett försöksområde för gårdsföljning. Man tyckte att hela Sverige skulle bli ett Gott Land, på detta område. Så det är bara att tacka och bocka. Nu kan vi bara hoppas att regeringens utredare i frågan kommer med ett snabbt och enkelt svar på hur gårdsförsäljning i Sverige ska kunna gå till.

Återkommer om det där med traditionella värderingar. Det känns som det behövs just nu.

Sommar, Gas och Försvar

Vi skriver idag den 30 augusti och enligt vissa är sommaren slut. Jag vägrar dock erkänna detta påstående som riktigt och tar som exempel det år jag flyttade till Gotland – 1997. Då satt jag som nybliven redaktionschef på Gotlands Allehanda tillsammans med dåvarande, nu bortgångne, chefredaktören på tidningen Göran Mattsson, på restaurang Rosengården i Visby. Det var den 22 september, klockan var 22 och det var 22 grader varmt.
Tiden flyger iväg. På lördag den 1 oktober är det tio år sedan jag tillträdde som redaktionschef på Gotlands Allehanda. Så mycket – och så litet - som förändras på tio år… Det skulle kunna bli en hel bok om upplevelser, förhoppningar, glädjeämnen och tillkortakommanden. Vi får se. Får jag lite tid över så, vem vet.
Däremot måste erkännas att sommarens ledighet hastigt närmar sig slutet.
För min del har årets sommar till mycket stor del inneburit politik. Någon riktig ledighet mellan det att riksdagen åkte hem och Almedalsveckan körde igång hann det aldrig bli.

Almedalsveckan
Almedalsveckan visade sig var tämligen intressant också i år, trots att vi hade val förra året och intresset då verkligen var på topp. Almedalen är ett säkert årligen återkommande arrangemang. Det ger bra reklam för Gotland och det öppnar möjligheter för politiker och opinionsbildare att träffas under lediga former.

Själv sprang jag på en rad kollegor från riksdagen men också människor som jag inte träffat på rysligt många år.
Min politiska bakgrund har jag i Moderata Ungdomsförbundet på 1970-talet och i början av 1980-talet. Då var det en tid som ungdomsförbunden hade medlemmar och aktiviteter. Som ombudsman för Moderata Ungdomsförbundet i Malmöhus län kunde jag räkna in fler medlemmar i länet än vad MUF idag har i hela landet. Det var andra tider. Så att en del av dessa skulle fortsätta med politiken på något sätt var kanske inte så svårt att räkna ut. I vilket fall – många fanns i Almedalen i år och lär finnas med där också i framtiden.

Borgs försvarsuttalande
Finansminister Anders Borgs uttalande om nedskärningar i försvaret går inte att undvika. Jag tycker han har fel och ännu har inget övertygat mig om motsatsen.
Den turbulens som uppstod när jag och några moderata kollegor i försvarsutskottet gjorde ett uttalande som inte gick i Borgs tankebanor visar vilket känsligt ämne försvaret är. Men de reaktioner vi har fått ta del av visar också med mycket klar tydlighet att svenskarna bryr sig om sitt försvar. Inte minst moderata väljare och sympatisörer. Stödet för vårt uttalande har varit massivt och det kommer fortfarande mail och telefonsamtal från människor som ställer sig frågande till Borgs uttalande och samtidigt positiva till vårt klarläggande.
Det finns mycket att göra inom svensk försvarspolitik.

En gotländsk sommar med gas
Gazprom, Nord Stream och gasledningen har upptagit en stor del av min tid. Så sent som igår fattade tekniska nämnden på Gotland sitt beslut om att tillåta det Gazpromkontrollerade företaget Nord Stream att bygga en hamn i Slite och få ett stort markområde till sitt förfogande. Hela tekniska nämnden var överens, förutom en miljöpartist som ställde sig avvisande.
Från vännerna av Nord Stream har hela tiden hävdats att hamnen är en fråga och den planerade gasledningen genom Östersjön en annan. Ett resonemang jag varken kan förstå eller på något vis ställa mig bakom. Eftersom frågan inte heller ska upp i kommunfullmäktige kan jag inte reservera mig mot det fattade beslutet.
Synnerligen en märklig ordning att en facknämnd kan fatta ett beslut som kan få såväl säkerhets- som utrikespolitiska konsekvenser.
Genom beslutet att ta emot ”gåvan” från Nord Stream (uppförandet av en ny kaj) och att låta företaget disponera hamnen under tre år tillsammans med ett stort markområde har tekniska nämnden gjort Gotland till en bricka i Rysslands utrikespolitik. Det är ett tungt ansvar som ligger på nämnden med det beslut som fattats.

Enligt kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius är beslutet väl förankrat i kommunledningen. Märkligt enligt min mening eftersom jag inte kan hitta att frågan varit uppe på kommunstyrelsens bord för diskussion eller beslutsfattande. Jag kan förvisso ha missat något i en dagordning. För det kan väl inte vara så illa att kommunledningen genom korridorsnack eller vid prat runt kaffebordet gett tekniska nämnden sitt ”godkännande”?

Kanske är det så att kommunallagen ger tekniska nämnden rätten att fatta det beslut man nu har gjort. I så fall finns det all anledning att se över lagen. För det kan inte vara meningen att en enskild facknämnd med ett enkelt beslut ska kunna överlåta hamn och markområde till en främmande makt under längre eller kortare perioder. För det är precis vad man gjort. Det är ryska staten som får hamnen och marken i Slite till sitt förfogande under tre år genom sitt dotterdotterföretag Nord Stream. Frågan är om det ens ska vara kommunfullmäktige som fattar beslut i en fråga av denna natur.
Än lär inte sista ordet vara sagt i denna fråga.

Riksdagen tar sin början igen den 18 september. Men arbetet har redan kört igång. Det blir en mycket intressant höst vi har framför oss. Många intressanta frågor kommer upp i riksdagen och i slutet på oktober är det dags för den moderata partistämman i Gävle.

All anledning vara tveksam till utlåning av Slite hamn

Matias Lundström och Stefaan De Maecker, båda mp, oroar sig bland annat i en insändare över den planerade tysk-ryska gasledningen genom Östersjön och företaget Nordstreams planer på att göra Slite till ”hemmahamn” för bygget. Jag förstår oron – och jag delar den till fullo.
Min kritik mot gasledningen är gammal och den har på intet sätt mattats av. Tvärtom. Ju mer man studerar planerna desto större anledning till att vara skeptisk finns det.
Uppenbarligen pågår diskussioner mellan tekniska förvaltningen i Gotlands kommun och företaget Nordstream om en hamnupplåtelse i Slite under tre år; från 2009 till 2011. Nordstream ska också ha erbjudit sig att bygga en kaj som uppfyller de krav man ställer från företagets sida.

Om man får tro de medisuppgifter som framkommit i fallet så har den borgerliga alliansen inget att erinra mot att det rysk-tyska företaget lägger beslag på hamnen i Slite. Man ser det som en ”ren hamnfråga”.
Jag har föga förståelse för en sådan inställning. Och i sak håller jag med de båda miljöpartisterna i den uppfattning som framkommer i deras insändare. Det är inte lämpligt att tekniska förvaltningen, i denna mycket känsliga och politiskt brännbara fråga, förhandlar med Nordstream utan att det är politiskt förankrat. Och någon politisk förankring kan jag inte se att det – ännu – finns.
Frågan har inte varit uppe i kommunfullmäktige och den har inte diskuterats i vår moderata fullmäktiggrupp. Någon avsiktsförklaring känner jag inte till. Skulle en sådan redan finnas är det mycket olyckligt.

Redan miljöskälen, där Sveriges röst har betydelse, är tillräckliga för att säga nej till gasledningen. Om vi sedan ser på de säkerhetsmässiga skälen finns ytterliga minst lika många goda skäl för att säga nej.
Från svensk sida borde mycket klart markeras att det inte ligger i Sveriges intresse att det byggs en gasledning; av såväl miljö- som säkerhetspolitiska skäl.
Att företaget Nordstream gör vad dom kan för att få så bra marknadsfördelar som möjligt förvånar inte. Nordstream och deras personal ska göra vad som är bäst för det egna företaget. Sådana är marknadsekonomins regler. Problemet är inte Nordstream. Problemet är att företagets majoritetsägare heter Gazprom, med den ryska staten som huvudägare.

Att hänvisa till många arbetstillfällen – under en begränsad tid – en etablering i Slite skulle innebära är att se allt för snävt på frågan. Det finns många verksamheter som ger arbetstillfällen.
Det finns all anledning att sätta upp ett varnande finger för att Slite ska bli en stödpunkt för rysk utrikespolitik när det gäller export av energi.

Är socialdemokraterna förmer än andra?

Det var partiledardebatt i riksdagen i förra veckan. Jag borde ha skrivit om det. Men – av någon anledning blev det inte av.
Partiledardebatter är inte lika spännande som de var förr. Eller minns jag fel?
Fokus i debatten hamnade direkt på meningsutbytet mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Tyvärr inget nytt. Och den förnyelse som Mona Sahlin har lovat för socialdemokratin låter vänta på sig. Det var samma gamla argument som vi alltid hört från socialdemokraterna – ”ni är onda – vi är goda” i olika variationer. Så här någon vecka senare minns jag ärligt inte mycket av det som sades. Förutom en mening från Mona Sahlin som i sin simpelhet är allt för avslöjande för att man ska känna sig tillfreds. Mona Sahlin förklarade med stor övertygelse att ”Fredrik Reinfeldt är moderat – därför vet han inte vad rättvisa är”. Så sa hon – socialdemokraternas nya partiledare i sin första partiledardebatt. Det hemska är att jag tror hon verkligen själv tror på det hon sa.
Mona Sahlin representerar en kategori socialdemokrater som ser på sitt parti och sin politiska hemvisst som mer än ett politiskt ställningstagande.
När det gäller Mona Sahlin så har vi hört liknande vittnesmål tidigare om hur hon upplever och ser på det egna partiet.
Vi kan återvända till yttrandet om Fredrik Reinfeldt, att han är moderat och att han därför inte förstår vad rättvisa är.

Vem tror Mona Sahlin att hon är? Att hon har ensamrätt på vad som är rättvisa? Att hon, för att hon är socialdemokrat, vet bättre än alla som inte är socialdemokrat vad som är rättvisa? Givetvis är det struntprat från Sahlins sida. Men det avslöjar en självbild som är synnerligen intressant och det avslöjar ett förakt för andra människor som inte delar Sahlins uppfattning och har insett storheten i att vara socialdemokrat och därför inte förstår vad som menas med rättvisa.
För Mona Sahlin är det uppenbarligen något andligt med att vara socialdemokrat. Att vara något mer än alla andra som inte förstår vad rättvisa är. Bara om man är socialdemokrat och har nått den själsliga höjd som bara socialdemokrater kan har man förmågan att se vad som är verkig rättvisa.
Jag kan driva tesen om andligt högtstående socialdemokrater mycket längre. Men jag ska inte göra det.
Vad Mona Sahlin sa under partiledardebatten bekräftar den bild många socialdemokrater har där allt som har värde och betydelse flyttats över till det socialdemokratiska partiet. Det förklarar att partisekreteraren Marita Ulvskog tycker det är en statskupp när borgerligheten vunnit ett demokratiskt val.
Socialdemokraterna ser ner på andra som inte är socialdemokrater. På något annat sätt går det inte att tolka Monas Sahlins uttalande. Och det är mycket intressant för en person som har så lätt att stämpla begreppet ”rasist” på andra som inte delar hennes uppfattning.

Egentligen borde jag skrivit några rader om det könsneutrala äktenskapet efter att den moderata partistyrelsen uttalat sig för detta första skede i nedmonteringen av familjen. Som tur var fanns där en ledamot som reserverade sig – Hans Wallmark. Go Wallmark!

Dåligt ställt med toleransen

Då har åtta moderata riksdagsledamöter skrivit ett inlägg till Dagens Nyheter som publicerats på DN-debatt.
Åtta moderater som läser lusen av alla som inte delar deras uppfattning om så kallade könsneutrala äktenskap.
Man tar ställning för en uppfattning som finns med i förslaget till nytt handlingsprogram för moderaterna. Förslaget har varit ute på remiss och ska diskuteras och beslutas på den kommande partistämman i höst.
De åtta ställer ultimatum och kräver att vi andra moderater som finns med i riksdagsgruppen ska ställa oss bakom deras åsikter – blir det inte så är de beredda att överge en moderat linje, om den går emot deras uppfattning, och röstar med socialdemokraterna i frågan. Ultimatum, hot, oförsonlighet, åsiktsintolerans. Det är dåligt ställt med toleransen.

Debatten saknar nyanser
Jag har kommenterat förslaget om att införa ett könsneutralt äktenskap på den här bloggen tidigare. Med de åttas inlägg och de intervjuer och minidebatter som arrangerats i radio och TV är jag väl om möjligt än mer säker i min uppfattning och i mitt nej till ett könsneutralt äktenskap.

Det finns inga nyanser i debatten. Är man inte villig att säga ja till samkönade äktenskap är man mörkerman, grottmänniska och allt vad som hittills slungats ut i fördömanden från de politiskt korrekta. Och för att hamna i de fördömdas gäng räcker det med att man är av uppfattningen att äktenskapet är förbehållet en man och en kvinna.
Märk väl att det handlar inte om att införa diskriminerande lagar eller ta bort partnerskapet som idag finns. Några sådana uppfattningar har det inte ens viskats om.

Jag är kränkt politiskt, kulturellt och religiöst
Man kan onekligen ställa sig frågan vad dessa människor egentligen tycker om åsiktsfrihet som princip. I den här frågan har man naket avslöjat sin uppfattning; ”tyck som vi eller bli fördömd”.
Vi har också fått ta del av vittnesmål om hur människor som är för könsneutrala äktenskap säger sig ha blivit kränkta av artikeln som undertecknats av bland andra Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson och moderaternas Hans Wallmark.
Personligen är jag kränkt av de åttas artikel; politiskt, kulturellt och religiöst.

Många hör av sig...

Omständigheterna har gjort att jag varit utan mobiltelefon några dagar. Irriterade, samtidigt som det varit mycket lugnt och skönt.
Konstaterade att det fanns väldigt många obesvarade samtal när jag återfick telefonen. Det är väldigt många människor som ringer till mig. Om man räknar bort vänkretsen som ibland undrar var jag befinner mig så är det många som ringer av anledningen att jag sitter i riksdagen. Det handlar om stora saker och det handlar om små.

Tyvärr har jag inte den makt i mina händer att få saker och ting att hända snabbt och precis som de vill som ringer.
Tillgången till regeringens ledamöter är inte heller så snabb och så enkel som man gärna vill tro. Varken det egna partiets ministrar eller övriga allianspartiers står till ständigt förfogande för oss som är ledamöter. Och det är ganska begripligt – även om det kan vara nog så irriterande.
Vi är många som söker kontakt med regeringen och försöker framlägga ”våra” frågor. Till sist kommer vi fram – för det mesta – men det kan ta tid.
Att vara minister är mer än en heltidssysselsättning. Uppdrag både i Sverige och utomlands. Och samtidigt nästan 180 ledamöter från riksdagen som tycker att den egna regeringen borde lyssna – med en gång, när en viktig fråga i den egna valkretsen dyker upp.

Jag önskar jag hade haft mer tid till mitt förfogande. Kanske att man tjänstgjort hemma varannan vecka och i riksdagen varannan. Den tid som man befinner sig i riksdagen är oftast väldigt inrutad av möten och genomgångar. Kalendern är intecknad flera veckor i förväg.
Vi går mot sommaren och det blir uppehåll i riksdagen. Jag hoppas, och tror, att mina rutiner till nästa ”säsong” är bättre och mer slipade – så att jag hinner med mer av det jag anser jag borde göra.
Hade det bara varit en eller två som ringt, berättat och velat ha uppföljning för sina saker hade det inte varit några större problem. Men det är så många fler… Jag tror jag har 14-15 personer som just nu ringer mig mer eller mindre regelbundet. Alla lika viktiga. Men tyvärr så kan jag inte finnas på plats varje gång det kommer ett samtal. Även om jag försöker svara och återkomma så ofta det finns en möjlighet.
Jag är väldigt glad för dessa samtal. Jag har fått kontakt med människor som berättar om sin verklighet, en verklighet som gäller på Gotland. Det är nästan uteslutande trevliga och vänliga personer som hör av sig. Och jag känner att jag skulle vilja ägan var och en mer tid än vad jag har möjlighet till.

Rikstrafiken och Gotland
Kommenterade i ett pressmeddelande Rikstrafikens brev till Oskarshamns kommun där man kunde utläsa en hel del otydligheter vad gäller färjetrafikens framtid för Gotlands del.
Jag vill ha tvåhamnsalternativ, jag vill ha snabba färjor, jag vill ha en långsiktigt trafiklösning som gör att såväl företag som privatpersoner kan planera för ett överskådlig framtid.

Reaktionerna har varit positiva och många. Och alla undrar vad som jag ska göra härnäst, såväl ledarskribenter som privatpersoner. Det intressanta – och lite märkliga - är att inte en enda kommunpolitiker spontant hört av sig. Jag arbetar med frågan och återkommer i ärendet. Den kan bland annat, när det blir dags, resultera i någon motion till riksdagen. Det kan också bli motioner i frågan till Gotlands kommunfullmäktige. Men – som sagt – jag hoppas återkomma ganska snart i ämnet.

Radiodebatt mot Thage G Peterson på torsdag, 7 juni
I måndags var jag på Radio Gotland och spelade in en debatt mot förre försvarsministern och Gotlandsvännen Thage G Peterson.
Jag hyser stor respekt för Thage G och blir därför ganska besviken när han uttrycker de åsikter han gör när det gäller den planerade ryska gasledningen i Östersjön. Nu har jag ingen aning om hur debatten blir när den väl är redigerad. Men det brukar bli bra och jag var helt nöjd med det jag fick sagt.
Det finns anledning att återkomma med en kommentar i morgon efter att den är sänd. Någon gång mellan klockan 15 och 17 lär det bli.

Inte mycket bevänt med åsiktsfriheten

Det blev precis så mycket storm som man kunde förutse efter debattartikeln i Dagens Nyheter i fredags om samkönade äktenskap. Förutsägbara och fördomsfulla.
Vi tror att vi i Sverige har ett öppet debattklimat, att rätten att få uttrycka våra åsikter är allmänt accepterade och att denna rätt tas till försvar av alla som vill kalla sig demokrater. Icke! Alls icke så.
Vi ”får” tänka fritt bara så länge det håller sig inom vissa ramar. Vissa områden kan man ”få” tycka vad man vill inom andra är det endast en mycket snäv portal att passera igenom. Allt annat får inte tyckas, ska inte tyckas, accepteras inte att tyckas.
Jag har satt ”får” inom citat. För det finns ju ingen myndighet som ger sitt godkännande om vad som tillåts och vad som inte tillåts. Däremot finns det inom politiken och inom media grupper som med utfall och pekpinnar mycket tydligt talar om vad som är korrekt och vad som inte är korrekt. Och detta är tyvärr något som är väldigt betecknande på det liberala och vidsynta Sverige. Ha vilka åsikter som helst – så länge de är korrekta. Det är inte så mycket bevänt med åsiktsfriheten när man väljer att inte vara politiskt korrekt.
Vad är det då för reaktioner som har kommit med debattartikeln i Dagens Nyheter? Jo –väntade. ”Mörkermän”, ”dinosaurier”, ”gamla”, ”äldre generation”… Jag blir trött – och besviken på hur annars förnuftiga och kloka människor rycks med i en uppiskad stämning och i en rädsla för att inte befinna sig i det korrekta facket slungar ur sig den ena orimligheten efter den andra. Mona Sahlin har fördömt och låtit sig chockeras av åsikterna. Expressens ledarsida går på i samma stil.
En av få som gett uttryck för en sansad åsikt är statsrådet Andreas Carlgren (c), (själv öppet homosexuell och i partnerskap med en man). Han förklarade att han inte höll med om åsikterna i debattartikeln – men – att det var en åsikt som måste respekteras. Precis så bör det vara. Man håller inte med om varandras åsikter men respekterar likväl att någon annan har dem.

Att tycka att det är fel att två människor av samma kön ingår äktenskap betyder inte att man vill bränna homosexuella personer på bål - vilket man lätt får intryck av då man lyssnar på de allt annat än nyanserade reaktionerna på debattartikeln i DN. Debattörerna vill inte ens förbjuda samkönade relationer. Man är till och med (nu är jag ironisk vilket förmodligen är bäst att påpeka) för att homosexuella personer inte ska få diskrimineras på något område på grund av deras sexuella läggning.
Man är däremot av den uppfattningen att äktenskapet är något unikt och att det är förbehållet personer av olika kön. En man och en kvinna. Och sedan kommer hela barnaspekten in. Att barn har rätt till såväl en far som en mor.

Jag står helt bakom linjen att äktenskapet är biologiskt. Ett förhållande mellan man och kvinna. Ett samkönat förhållande är något annat.

Och när jag ändå är igång och får på mig alla politiskt korrekta så kan jag berätta att jag tycker innerligt illa om allt vad prideparader heter. Ja, då var det sagt.
Jag är så gammalmodig att jag tycker att människors sexuella läggning är en privatsak. Inte något man måste förevisa i parader med flaggviftande trosfränder längs gatorna.
Hade heterosexuella människor ”levt ut” på samma sätt som ”HBT”-personer gör i prideparaderna hade anklagelserna om pornografi inte låtit vänta på sig. Men nu är det inte heterosexuella som visar upp sin läggning. Och då är det helt plötsligt fint, livsbejakande och på alla vis berömvärt. Tala om dubbelmoral!