Det pågår en valrörelse i Ryssland. Sittande makt tvekar inte att med, för våra ögon, ganska brutala medel gå till angrepp mot oppositionen och försvåra för dem att göra sig hörda. Detta sker i ett grannland till Sverige. Och från officiellt svenskt håll är det väldigt svaga invändningar som kommer. Låt oss leka med tanken att liknande händelser skett i Tyskland, i Storbritannien eller i något av våra skandinaviska grannländer. Då hade tystnaden nog inte varit lika omfattande.
Med den valrörelse som pågår i Ryssland, med de krafter som har makt och efter valet får än mer makt är steget inte långt till att ta upp frågan om den planerade gasledningen i Östersjön.
Nord Stream, till 51 procent ägt av det ryska statskontrollerade Gazprom, gör allt vad man kan för att frasmtå som ofarligt, menlöst och otroligt generöst. De senste dagarna har det i riksmedia skrivits om den generositet som visats bland annat Gotland.
Från regeringen vill man bara se på de möjligheter vi har att stoppa eller påverka gasledningen när det gäller miljön. Med de fakta jag har till hands anser jag att man också borde lyfta in säkerhetsaspekterna i denna bedömning.
Det är möjligt att vi, Sverige som stat, inte kan påverka gasledningen och dess sträckning om vi häbnvisar till säkerhetsskäl. Men det borde inte hindra oss från att uttala en åsikt.
Den ryska gasledningen utvidgar den ryska intressesfären västerut politiskt, ekonomiskt och militärt. Det har den ryske försvarsministern själv förklarat så sent som 2006. Med gasledningen får vi en ökad rysk militär närvaro i Östersjön och allt vad detta för med sig.
I sammanhanget får vi inte ignorera vad man tycker i Estland, Lettland, Litauen och Polen. Dessa länders åsikter borde spela stor roll i ett svenskt ställningstagande.
Den diskussion som åter tagit fart genom riksmedias intresse när det gäller beslutet på Gotland att upplåta hamnen i Slite åt Nord stream visar med all tydlighet att den politiska makten på gotland har hoppat i galen tunna.
Det tekniska nämnden gjort, uppenbarligen med bred förankring över partigränserna i kommunstyrelsen (dock utan någon formell bahandling av ärendet), är att ge sitt indirekta stöd åt den politiska linje Ryssland har slagit in på. Detta beslut borde inte ha legat på så låg nivå i beslutskedjan. Och med tanke på dess utrikespolitiska koppliongar är det synnerligen tveksamt om det skulle ligga på en kommunal eller regional nivå. Sista ordet i frågan lär inte vara sagt.
onsdag, november 28, 2007
onsdag, november 21, 2007
Ideologiska nätverk
Det finns ett liberalt nätverk i riksdagen. Ett liberalt nätverk med tydliga tendenser åt det nyliberala hållet. Man har inga medlemsavgifter och det finns inga stadgar. Gruppen träffas med den minsta gemensamma nämnaren att de är ”liberala”. Intressant med gruppen är att den drar intresserade med denna gemensamma värdering från en rad partier. Har man varit med i politiken i några årtionden blir man överraskad hur saker och ting förändras med tiden. Ledande nyliberala krafter i detta nätverk är unga centerpartister – CUF:are. Tiderna är sannerligen föränderliga.
Att det finns en ideologisk grupp som diskuterar olika politiska frågor tycker jag är bra. Till och med mycket bra.
Det borde finnas fler grupper av denna typ i riksdagen.
Själv hade jag gärna sett att det fanns ett konservativt nätverk, där man utifrån en konservativ grundsyn kunde diskutera politiska frågor och samhällsföreteelser.
Jag har inte så där extremt mycket till övers för bröderna Robert och John Kennedy. Men en regel som följde dem hela livet var att ”någon borde göra det – varför inte vi?” Något jag har försökt ta med mig. Kräv inte att andra ska göra det – försök istället själv. Ibland lyckas det – ibland lyckas det inte alls.
Så vi får väl se – det kanske blir ett möte med konservativa riksdagsledamöter vad tiden lider.
Nord Stream och Medeltidsveckan
Efter att ha läst på gotlandstidningarnas hemsida och den debatt som pågår där borde jag lägga mig i såväl debatten om Nord Stream som om kommunala pengar till Medeltidsveckan. Men det får bli en uppgift att ta sig an i helgen.
Nord Streams planer för hamnen i Slite och Gazproms för Östersjöområdet finns det mycket mer att säga om. Och det kommer mer. När det gäller Medeltidsveckan på Gotland finns så mycket missuppfattningar och fel att det är beklämmande.
Vad som är intressant just nu är att kommunen för detta enorma marknadsföringsevenemang för Gotland bidrar med 425 000 kronor i tjänster och 25 000 i kontanter.
För detta levererar organisationen Medeltidsveckan ett arrangemang som resulterar i att det konsumeras för minst 185 miljoner kronor med direkt anknytning till denna festival. Ganska bra utdelning för kommunen med tanke på investeringen.
Men det är frågor som jag ska ta mig an i helgen.
Att det finns en ideologisk grupp som diskuterar olika politiska frågor tycker jag är bra. Till och med mycket bra.
Det borde finnas fler grupper av denna typ i riksdagen.
Själv hade jag gärna sett att det fanns ett konservativt nätverk, där man utifrån en konservativ grundsyn kunde diskutera politiska frågor och samhällsföreteelser.
Jag har inte så där extremt mycket till övers för bröderna Robert och John Kennedy. Men en regel som följde dem hela livet var att ”någon borde göra det – varför inte vi?” Något jag har försökt ta med mig. Kräv inte att andra ska göra det – försök istället själv. Ibland lyckas det – ibland lyckas det inte alls.
Så vi får väl se – det kanske blir ett möte med konservativa riksdagsledamöter vad tiden lider.
Nord Stream och Medeltidsveckan
Efter att ha läst på gotlandstidningarnas hemsida och den debatt som pågår där borde jag lägga mig i såväl debatten om Nord Stream som om kommunala pengar till Medeltidsveckan. Men det får bli en uppgift att ta sig an i helgen.
Nord Streams planer för hamnen i Slite och Gazproms för Östersjöområdet finns det mycket mer att säga om. Och det kommer mer. När det gäller Medeltidsveckan på Gotland finns så mycket missuppfattningar och fel att det är beklämmande.
Vad som är intressant just nu är att kommunen för detta enorma marknadsföringsevenemang för Gotland bidrar med 425 000 kronor i tjänster och 25 000 i kontanter.
För detta levererar organisationen Medeltidsveckan ett arrangemang som resulterar i att det konsumeras för minst 185 miljoner kronor med direkt anknytning till denna festival. Ganska bra utdelning för kommunen med tanke på investeringen.
Men det är frågor som jag ska ta mig an i helgen.
måndag, oktober 29, 2007
Partistämma, gårdsförsäljning och traditionella värderingar
Jag skäms för mitt dåliga bloggande. Måste få lite mer disciplin på det området.
Just kommen tillbaka från dem moderata partistämman i Gävle. Kommer hem med delade känslor. Vissa beslut var bra, andra till och med mycket bra och en del var sådana som inte alls föll inom den ram där mina åsikter befinner sig. Men så är det i ett demokratiskt parti. Där finns åsikter som man står mer eller mindre nära.
Jag har sedan jag fått förtroendet att representera Gotland och moderaterna i riksdagen fått frågan hur jag kan sitta kvar när en hel del frågor som röstats igenom av den nya regeringen inte riktigt stämmer in med de uppfattningar som jag har gjort mig känd för. Och det är något jag har funderat på själv också.
Men en sak måste man utgå ifrån och det är att det inte finns något parti där man håller med om allt. Vi är 97 ledamöter i den moderata riskdagsgruppen. Ingen människa tror väl att vi har exakt samma uppfattning i alla frågor? Och det har vi inte heller. Något vi ska vara djupt tacksamma för.
Jag ser moderata samlingspartiet och medlemskapet i partiet som ett paket. Antingen tar man emot paketet eller så lämnar man tillbaka det. Så länge paketet innehåller en majoritet av åsikter som jag håller med om är det inte svårt att vara medlem. Men skulle den dagen komma – vilket jag innerligt hoppas att den inte gör - då där finns fler åsikter i paketet jag har en annan uppfattning i än de jag håller med om – då är det dags att gå. Winston Churchill förklarade på sin tid att han var en sådan person som bytte parti efter åsikt och inte en sådan som bytte åsikt efter parti. Och jag håller med.
Vad var det då jag tyckte gick mindre min väg? Jo, det könsneutrala äktenskapet. Jag tror det är fel och oriktigt av många skäl. För mig är äktenskapet något som är förbehållet man och kvinna. Andra parrelationer är något annat – men inte äktenskap.
Jag sticker inte under stol med att jag är konservativ. Och som konservativ står jag för traditionella värderingar. En av de mesta och viktigaste traditionella värderingarna är tron på äktenskapet mellan man och kvinna. Äktenskapet är inte bara en parrelation, det är ett fundament i det civiliserade västerländska samhället. Jag återkommer och utvecklar dessa tankar vid ett senare tillfälle.
Samtidigt måste sägas att jag inte vill försämra för eller diskriminera samkönade par eller förändra de rättigheter som ges idag.
Jag är besviken att partiledningen och därefter stämman satte ner foten när det gäller den ryskkontrollerade gasledningen som planeras genom Östersjön. Men en liten ljusning fanns dock i Gunilla Carlsson svar när hon lovade att alla aspekter skulle ses över när Nord Stream kommer med sin ansökan. Även de säkerhetsmässiga. Och det är bra. Tidigare har man bara pratat om miljö.
Stor framgång var partiets ställningstagande när det gäller gårdsförsäljning av vin. Stämman inte bara biföll vårt önskemål från Gotland om vår ö skulle bli ett försöksområde för gårdsföljning. Man tyckte att hela Sverige skulle bli ett Gott Land, på detta område. Så det är bara att tacka och bocka. Nu kan vi bara hoppas att regeringens utredare i frågan kommer med ett snabbt och enkelt svar på hur gårdsförsäljning i Sverige ska kunna gå till.
Återkommer om det där med traditionella värderingar. Det känns som det behövs just nu.
Just kommen tillbaka från dem moderata partistämman i Gävle. Kommer hem med delade känslor. Vissa beslut var bra, andra till och med mycket bra och en del var sådana som inte alls föll inom den ram där mina åsikter befinner sig. Men så är det i ett demokratiskt parti. Där finns åsikter som man står mer eller mindre nära.
Jag har sedan jag fått förtroendet att representera Gotland och moderaterna i riksdagen fått frågan hur jag kan sitta kvar när en hel del frågor som röstats igenom av den nya regeringen inte riktigt stämmer in med de uppfattningar som jag har gjort mig känd för. Och det är något jag har funderat på själv också.
Men en sak måste man utgå ifrån och det är att det inte finns något parti där man håller med om allt. Vi är 97 ledamöter i den moderata riskdagsgruppen. Ingen människa tror väl att vi har exakt samma uppfattning i alla frågor? Och det har vi inte heller. Något vi ska vara djupt tacksamma för.
Jag ser moderata samlingspartiet och medlemskapet i partiet som ett paket. Antingen tar man emot paketet eller så lämnar man tillbaka det. Så länge paketet innehåller en majoritet av åsikter som jag håller med om är det inte svårt att vara medlem. Men skulle den dagen komma – vilket jag innerligt hoppas att den inte gör - då där finns fler åsikter i paketet jag har en annan uppfattning i än de jag håller med om – då är det dags att gå. Winston Churchill förklarade på sin tid att han var en sådan person som bytte parti efter åsikt och inte en sådan som bytte åsikt efter parti. Och jag håller med.
Vad var det då jag tyckte gick mindre min väg? Jo, det könsneutrala äktenskapet. Jag tror det är fel och oriktigt av många skäl. För mig är äktenskapet något som är förbehållet man och kvinna. Andra parrelationer är något annat – men inte äktenskap.
Jag sticker inte under stol med att jag är konservativ. Och som konservativ står jag för traditionella värderingar. En av de mesta och viktigaste traditionella värderingarna är tron på äktenskapet mellan man och kvinna. Äktenskapet är inte bara en parrelation, det är ett fundament i det civiliserade västerländska samhället. Jag återkommer och utvecklar dessa tankar vid ett senare tillfälle.
Samtidigt måste sägas att jag inte vill försämra för eller diskriminera samkönade par eller förändra de rättigheter som ges idag.
Jag är besviken att partiledningen och därefter stämman satte ner foten när det gäller den ryskkontrollerade gasledningen som planeras genom Östersjön. Men en liten ljusning fanns dock i Gunilla Carlsson svar när hon lovade att alla aspekter skulle ses över när Nord Stream kommer med sin ansökan. Även de säkerhetsmässiga. Och det är bra. Tidigare har man bara pratat om miljö.
Stor framgång var partiets ställningstagande när det gäller gårdsförsäljning av vin. Stämman inte bara biföll vårt önskemål från Gotland om vår ö skulle bli ett försöksområde för gårdsföljning. Man tyckte att hela Sverige skulle bli ett Gott Land, på detta område. Så det är bara att tacka och bocka. Nu kan vi bara hoppas att regeringens utredare i frågan kommer med ett snabbt och enkelt svar på hur gårdsförsäljning i Sverige ska kunna gå till.
Återkommer om det där med traditionella värderingar. Det känns som det behövs just nu.
torsdag, augusti 30, 2007
Sommar, Gas och Försvar
Vi skriver idag den 30 augusti och enligt vissa är sommaren slut. Jag vägrar dock erkänna detta påstående som riktigt och tar som exempel det år jag flyttade till Gotland – 1997. Då satt jag som nybliven redaktionschef på Gotlands Allehanda tillsammans med dåvarande, nu bortgångne, chefredaktören på tidningen Göran Mattsson, på restaurang Rosengården i Visby. Det var den 22 september, klockan var 22 och det var 22 grader varmt.
Tiden flyger iväg. På lördag den 1 oktober är det tio år sedan jag tillträdde som redaktionschef på Gotlands Allehanda. Så mycket – och så litet - som förändras på tio år… Det skulle kunna bli en hel bok om upplevelser, förhoppningar, glädjeämnen och tillkortakommanden. Vi får se. Får jag lite tid över så, vem vet.
Däremot måste erkännas att sommarens ledighet hastigt närmar sig slutet.
För min del har årets sommar till mycket stor del inneburit politik. Någon riktig ledighet mellan det att riksdagen åkte hem och Almedalsveckan körde igång hann det aldrig bli.
Almedalsveckan
Almedalsveckan visade sig var tämligen intressant också i år, trots att vi hade val förra året och intresset då verkligen var på topp. Almedalen är ett säkert årligen återkommande arrangemang. Det ger bra reklam för Gotland och det öppnar möjligheter för politiker och opinionsbildare att träffas under lediga former.
Själv sprang jag på en rad kollegor från riksdagen men också människor som jag inte träffat på rysligt många år.
Min politiska bakgrund har jag i Moderata Ungdomsförbundet på 1970-talet och i början av 1980-talet. Då var det en tid som ungdomsförbunden hade medlemmar och aktiviteter. Som ombudsman för Moderata Ungdomsförbundet i Malmöhus län kunde jag räkna in fler medlemmar i länet än vad MUF idag har i hela landet. Det var andra tider. Så att en del av dessa skulle fortsätta med politiken på något sätt var kanske inte så svårt att räkna ut. I vilket fall – många fanns i Almedalen i år och lär finnas med där också i framtiden.
Borgs försvarsuttalande
Finansminister Anders Borgs uttalande om nedskärningar i försvaret går inte att undvika. Jag tycker han har fel och ännu har inget övertygat mig om motsatsen.
Den turbulens som uppstod när jag och några moderata kollegor i försvarsutskottet gjorde ett uttalande som inte gick i Borgs tankebanor visar vilket känsligt ämne försvaret är. Men de reaktioner vi har fått ta del av visar också med mycket klar tydlighet att svenskarna bryr sig om sitt försvar. Inte minst moderata väljare och sympatisörer. Stödet för vårt uttalande har varit massivt och det kommer fortfarande mail och telefonsamtal från människor som ställer sig frågande till Borgs uttalande och samtidigt positiva till vårt klarläggande.
Det finns mycket att göra inom svensk försvarspolitik.
En gotländsk sommar med gas
Gazprom, Nord Stream och gasledningen har upptagit en stor del av min tid. Så sent som igår fattade tekniska nämnden på Gotland sitt beslut om att tillåta det Gazpromkontrollerade företaget Nord Stream att bygga en hamn i Slite och få ett stort markområde till sitt förfogande. Hela tekniska nämnden var överens, förutom en miljöpartist som ställde sig avvisande.
Från vännerna av Nord Stream har hela tiden hävdats att hamnen är en fråga och den planerade gasledningen genom Östersjön en annan. Ett resonemang jag varken kan förstå eller på något vis ställa mig bakom. Eftersom frågan inte heller ska upp i kommunfullmäktige kan jag inte reservera mig mot det fattade beslutet.
Synnerligen en märklig ordning att en facknämnd kan fatta ett beslut som kan få såväl säkerhets- som utrikespolitiska konsekvenser.
Genom beslutet att ta emot ”gåvan” från Nord Stream (uppförandet av en ny kaj) och att låta företaget disponera hamnen under tre år tillsammans med ett stort markområde har tekniska nämnden gjort Gotland till en bricka i Rysslands utrikespolitik. Det är ett tungt ansvar som ligger på nämnden med det beslut som fattats.
Enligt kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius är beslutet väl förankrat i kommunledningen. Märkligt enligt min mening eftersom jag inte kan hitta att frågan varit uppe på kommunstyrelsens bord för diskussion eller beslutsfattande. Jag kan förvisso ha missat något i en dagordning. För det kan väl inte vara så illa att kommunledningen genom korridorsnack eller vid prat runt kaffebordet gett tekniska nämnden sitt ”godkännande”?
Kanske är det så att kommunallagen ger tekniska nämnden rätten att fatta det beslut man nu har gjort. I så fall finns det all anledning att se över lagen. För det kan inte vara meningen att en enskild facknämnd med ett enkelt beslut ska kunna överlåta hamn och markområde till en främmande makt under längre eller kortare perioder. För det är precis vad man gjort. Det är ryska staten som får hamnen och marken i Slite till sitt förfogande under tre år genom sitt dotterdotterföretag Nord Stream. Frågan är om det ens ska vara kommunfullmäktige som fattar beslut i en fråga av denna natur.
Än lär inte sista ordet vara sagt i denna fråga.
Riksdagen tar sin början igen den 18 september. Men arbetet har redan kört igång. Det blir en mycket intressant höst vi har framför oss. Många intressanta frågor kommer upp i riksdagen och i slutet på oktober är det dags för den moderata partistämman i Gävle.
Tiden flyger iväg. På lördag den 1 oktober är det tio år sedan jag tillträdde som redaktionschef på Gotlands Allehanda. Så mycket – och så litet - som förändras på tio år… Det skulle kunna bli en hel bok om upplevelser, förhoppningar, glädjeämnen och tillkortakommanden. Vi får se. Får jag lite tid över så, vem vet.
Däremot måste erkännas att sommarens ledighet hastigt närmar sig slutet.
För min del har årets sommar till mycket stor del inneburit politik. Någon riktig ledighet mellan det att riksdagen åkte hem och Almedalsveckan körde igång hann det aldrig bli.
Almedalsveckan
Almedalsveckan visade sig var tämligen intressant också i år, trots att vi hade val förra året och intresset då verkligen var på topp. Almedalen är ett säkert årligen återkommande arrangemang. Det ger bra reklam för Gotland och det öppnar möjligheter för politiker och opinionsbildare att träffas under lediga former.
Själv sprang jag på en rad kollegor från riksdagen men också människor som jag inte träffat på rysligt många år.
Min politiska bakgrund har jag i Moderata Ungdomsförbundet på 1970-talet och i början av 1980-talet. Då var det en tid som ungdomsförbunden hade medlemmar och aktiviteter. Som ombudsman för Moderata Ungdomsförbundet i Malmöhus län kunde jag räkna in fler medlemmar i länet än vad MUF idag har i hela landet. Det var andra tider. Så att en del av dessa skulle fortsätta med politiken på något sätt var kanske inte så svårt att räkna ut. I vilket fall – många fanns i Almedalen i år och lär finnas med där också i framtiden.
Borgs försvarsuttalande
Finansminister Anders Borgs uttalande om nedskärningar i försvaret går inte att undvika. Jag tycker han har fel och ännu har inget övertygat mig om motsatsen.
Den turbulens som uppstod när jag och några moderata kollegor i försvarsutskottet gjorde ett uttalande som inte gick i Borgs tankebanor visar vilket känsligt ämne försvaret är. Men de reaktioner vi har fått ta del av visar också med mycket klar tydlighet att svenskarna bryr sig om sitt försvar. Inte minst moderata väljare och sympatisörer. Stödet för vårt uttalande har varit massivt och det kommer fortfarande mail och telefonsamtal från människor som ställer sig frågande till Borgs uttalande och samtidigt positiva till vårt klarläggande.
Det finns mycket att göra inom svensk försvarspolitik.
En gotländsk sommar med gas
Gazprom, Nord Stream och gasledningen har upptagit en stor del av min tid. Så sent som igår fattade tekniska nämnden på Gotland sitt beslut om att tillåta det Gazpromkontrollerade företaget Nord Stream att bygga en hamn i Slite och få ett stort markområde till sitt förfogande. Hela tekniska nämnden var överens, förutom en miljöpartist som ställde sig avvisande.
Från vännerna av Nord Stream har hela tiden hävdats att hamnen är en fråga och den planerade gasledningen genom Östersjön en annan. Ett resonemang jag varken kan förstå eller på något vis ställa mig bakom. Eftersom frågan inte heller ska upp i kommunfullmäktige kan jag inte reservera mig mot det fattade beslutet.
Synnerligen en märklig ordning att en facknämnd kan fatta ett beslut som kan få såväl säkerhets- som utrikespolitiska konsekvenser.
Genom beslutet att ta emot ”gåvan” från Nord Stream (uppförandet av en ny kaj) och att låta företaget disponera hamnen under tre år tillsammans med ett stort markområde har tekniska nämnden gjort Gotland till en bricka i Rysslands utrikespolitik. Det är ett tungt ansvar som ligger på nämnden med det beslut som fattats.
Enligt kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius är beslutet väl förankrat i kommunledningen. Märkligt enligt min mening eftersom jag inte kan hitta att frågan varit uppe på kommunstyrelsens bord för diskussion eller beslutsfattande. Jag kan förvisso ha missat något i en dagordning. För det kan väl inte vara så illa att kommunledningen genom korridorsnack eller vid prat runt kaffebordet gett tekniska nämnden sitt ”godkännande”?
Kanske är det så att kommunallagen ger tekniska nämnden rätten att fatta det beslut man nu har gjort. I så fall finns det all anledning att se över lagen. För det kan inte vara meningen att en enskild facknämnd med ett enkelt beslut ska kunna överlåta hamn och markområde till en främmande makt under längre eller kortare perioder. För det är precis vad man gjort. Det är ryska staten som får hamnen och marken i Slite till sitt förfogande under tre år genom sitt dotterdotterföretag Nord Stream. Frågan är om det ens ska vara kommunfullmäktige som fattar beslut i en fråga av denna natur.
Än lär inte sista ordet vara sagt i denna fråga.
Riksdagen tar sin början igen den 18 september. Men arbetet har redan kört igång. Det blir en mycket intressant höst vi har framför oss. Många intressanta frågor kommer upp i riksdagen och i slutet på oktober är det dags för den moderata partistämman i Gävle.
lördag, juni 23, 2007
All anledning vara tveksam till utlåning av Slite hamn
Matias Lundström och Stefaan De Maecker, båda mp, oroar sig bland annat i en insändare över den planerade tysk-ryska gasledningen genom Östersjön och företaget Nordstreams planer på att göra Slite till ”hemmahamn” för bygget. Jag förstår oron – och jag delar den till fullo.
Min kritik mot gasledningen är gammal och den har på intet sätt mattats av. Tvärtom. Ju mer man studerar planerna desto större anledning till att vara skeptisk finns det.
Uppenbarligen pågår diskussioner mellan tekniska förvaltningen i Gotlands kommun och företaget Nordstream om en hamnupplåtelse i Slite under tre år; från 2009 till 2011. Nordstream ska också ha erbjudit sig att bygga en kaj som uppfyller de krav man ställer från företagets sida.
Om man får tro de medisuppgifter som framkommit i fallet så har den borgerliga alliansen inget att erinra mot att det rysk-tyska företaget lägger beslag på hamnen i Slite. Man ser det som en ”ren hamnfråga”.
Jag har föga förståelse för en sådan inställning. Och i sak håller jag med de båda miljöpartisterna i den uppfattning som framkommer i deras insändare. Det är inte lämpligt att tekniska förvaltningen, i denna mycket känsliga och politiskt brännbara fråga, förhandlar med Nordstream utan att det är politiskt förankrat. Och någon politisk förankring kan jag inte se att det – ännu – finns.
Frågan har inte varit uppe i kommunfullmäktige och den har inte diskuterats i vår moderata fullmäktiggrupp. Någon avsiktsförklaring känner jag inte till. Skulle en sådan redan finnas är det mycket olyckligt.
Redan miljöskälen, där Sveriges röst har betydelse, är tillräckliga för att säga nej till gasledningen. Om vi sedan ser på de säkerhetsmässiga skälen finns ytterliga minst lika många goda skäl för att säga nej.
Från svensk sida borde mycket klart markeras att det inte ligger i Sveriges intresse att det byggs en gasledning; av såväl miljö- som säkerhetspolitiska skäl.
Att företaget Nordstream gör vad dom kan för att få så bra marknadsfördelar som möjligt förvånar inte. Nordstream och deras personal ska göra vad som är bäst för det egna företaget. Sådana är marknadsekonomins regler. Problemet är inte Nordstream. Problemet är att företagets majoritetsägare heter Gazprom, med den ryska staten som huvudägare.
Att hänvisa till många arbetstillfällen – under en begränsad tid – en etablering i Slite skulle innebära är att se allt för snävt på frågan. Det finns många verksamheter som ger arbetstillfällen.
Det finns all anledning att sätta upp ett varnande finger för att Slite ska bli en stödpunkt för rysk utrikespolitik när det gäller export av energi.
Min kritik mot gasledningen är gammal och den har på intet sätt mattats av. Tvärtom. Ju mer man studerar planerna desto större anledning till att vara skeptisk finns det.
Uppenbarligen pågår diskussioner mellan tekniska förvaltningen i Gotlands kommun och företaget Nordstream om en hamnupplåtelse i Slite under tre år; från 2009 till 2011. Nordstream ska också ha erbjudit sig att bygga en kaj som uppfyller de krav man ställer från företagets sida.
Om man får tro de medisuppgifter som framkommit i fallet så har den borgerliga alliansen inget att erinra mot att det rysk-tyska företaget lägger beslag på hamnen i Slite. Man ser det som en ”ren hamnfråga”.
Jag har föga förståelse för en sådan inställning. Och i sak håller jag med de båda miljöpartisterna i den uppfattning som framkommer i deras insändare. Det är inte lämpligt att tekniska förvaltningen, i denna mycket känsliga och politiskt brännbara fråga, förhandlar med Nordstream utan att det är politiskt förankrat. Och någon politisk förankring kan jag inte se att det – ännu – finns.
Frågan har inte varit uppe i kommunfullmäktige och den har inte diskuterats i vår moderata fullmäktiggrupp. Någon avsiktsförklaring känner jag inte till. Skulle en sådan redan finnas är det mycket olyckligt.
Redan miljöskälen, där Sveriges röst har betydelse, är tillräckliga för att säga nej till gasledningen. Om vi sedan ser på de säkerhetsmässiga skälen finns ytterliga minst lika många goda skäl för att säga nej.
Från svensk sida borde mycket klart markeras att det inte ligger i Sveriges intresse att det byggs en gasledning; av såväl miljö- som säkerhetspolitiska skäl.
Att företaget Nordstream gör vad dom kan för att få så bra marknadsfördelar som möjligt förvånar inte. Nordstream och deras personal ska göra vad som är bäst för det egna företaget. Sådana är marknadsekonomins regler. Problemet är inte Nordstream. Problemet är att företagets majoritetsägare heter Gazprom, med den ryska staten som huvudägare.
Att hänvisa till många arbetstillfällen – under en begränsad tid – en etablering i Slite skulle innebära är att se allt för snävt på frågan. Det finns många verksamheter som ger arbetstillfällen.
Det finns all anledning att sätta upp ett varnande finger för att Slite ska bli en stödpunkt för rysk utrikespolitik när det gäller export av energi.
tisdag, juni 19, 2007
Är socialdemokraterna förmer än andra?
Det var partiledardebatt i riksdagen i förra veckan. Jag borde ha skrivit om det. Men – av någon anledning blev det inte av.
Partiledardebatter är inte lika spännande som de var förr. Eller minns jag fel?
Fokus i debatten hamnade direkt på meningsutbytet mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Tyvärr inget nytt. Och den förnyelse som Mona Sahlin har lovat för socialdemokratin låter vänta på sig. Det var samma gamla argument som vi alltid hört från socialdemokraterna – ”ni är onda – vi är goda” i olika variationer. Så här någon vecka senare minns jag ärligt inte mycket av det som sades. Förutom en mening från Mona Sahlin som i sin simpelhet är allt för avslöjande för att man ska känna sig tillfreds. Mona Sahlin förklarade med stor övertygelse att ”Fredrik Reinfeldt är moderat – därför vet han inte vad rättvisa är”. Så sa hon – socialdemokraternas nya partiledare i sin första partiledardebatt. Det hemska är att jag tror hon verkligen själv tror på det hon sa.
Mona Sahlin representerar en kategori socialdemokrater som ser på sitt parti och sin politiska hemvisst som mer än ett politiskt ställningstagande.
När det gäller Mona Sahlin så har vi hört liknande vittnesmål tidigare om hur hon upplever och ser på det egna partiet.
Vi kan återvända till yttrandet om Fredrik Reinfeldt, att han är moderat och att han därför inte förstår vad rättvisa är.
Vem tror Mona Sahlin att hon är? Att hon har ensamrätt på vad som är rättvisa? Att hon, för att hon är socialdemokrat, vet bättre än alla som inte är socialdemokrat vad som är rättvisa? Givetvis är det struntprat från Sahlins sida. Men det avslöjar en självbild som är synnerligen intressant och det avslöjar ett förakt för andra människor som inte delar Sahlins uppfattning och har insett storheten i att vara socialdemokrat och därför inte förstår vad som menas med rättvisa.
För Mona Sahlin är det uppenbarligen något andligt med att vara socialdemokrat. Att vara något mer än alla andra som inte förstår vad rättvisa är. Bara om man är socialdemokrat och har nått den själsliga höjd som bara socialdemokrater kan har man förmågan att se vad som är verkig rättvisa.
Jag kan driva tesen om andligt högtstående socialdemokrater mycket längre. Men jag ska inte göra det.
Vad Mona Sahlin sa under partiledardebatten bekräftar den bild många socialdemokrater har där allt som har värde och betydelse flyttats över till det socialdemokratiska partiet. Det förklarar att partisekreteraren Marita Ulvskog tycker det är en statskupp när borgerligheten vunnit ett demokratiskt val.
Socialdemokraterna ser ner på andra som inte är socialdemokrater. På något annat sätt går det inte att tolka Monas Sahlins uttalande. Och det är mycket intressant för en person som har så lätt att stämpla begreppet ”rasist” på andra som inte delar hennes uppfattning.
Egentligen borde jag skrivit några rader om det könsneutrala äktenskapet efter att den moderata partistyrelsen uttalat sig för detta första skede i nedmonteringen av familjen. Som tur var fanns där en ledamot som reserverade sig – Hans Wallmark. Go Wallmark!
Partiledardebatter är inte lika spännande som de var förr. Eller minns jag fel?
Fokus i debatten hamnade direkt på meningsutbytet mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Tyvärr inget nytt. Och den förnyelse som Mona Sahlin har lovat för socialdemokratin låter vänta på sig. Det var samma gamla argument som vi alltid hört från socialdemokraterna – ”ni är onda – vi är goda” i olika variationer. Så här någon vecka senare minns jag ärligt inte mycket av det som sades. Förutom en mening från Mona Sahlin som i sin simpelhet är allt för avslöjande för att man ska känna sig tillfreds. Mona Sahlin förklarade med stor övertygelse att ”Fredrik Reinfeldt är moderat – därför vet han inte vad rättvisa är”. Så sa hon – socialdemokraternas nya partiledare i sin första partiledardebatt. Det hemska är att jag tror hon verkligen själv tror på det hon sa.
Mona Sahlin representerar en kategori socialdemokrater som ser på sitt parti och sin politiska hemvisst som mer än ett politiskt ställningstagande.
När det gäller Mona Sahlin så har vi hört liknande vittnesmål tidigare om hur hon upplever och ser på det egna partiet.
Vi kan återvända till yttrandet om Fredrik Reinfeldt, att han är moderat och att han därför inte förstår vad rättvisa är.
Vem tror Mona Sahlin att hon är? Att hon har ensamrätt på vad som är rättvisa? Att hon, för att hon är socialdemokrat, vet bättre än alla som inte är socialdemokrat vad som är rättvisa? Givetvis är det struntprat från Sahlins sida. Men det avslöjar en självbild som är synnerligen intressant och det avslöjar ett förakt för andra människor som inte delar Sahlins uppfattning och har insett storheten i att vara socialdemokrat och därför inte förstår vad som menas med rättvisa.
För Mona Sahlin är det uppenbarligen något andligt med att vara socialdemokrat. Att vara något mer än alla andra som inte förstår vad rättvisa är. Bara om man är socialdemokrat och har nått den själsliga höjd som bara socialdemokrater kan har man förmågan att se vad som är verkig rättvisa.
Jag kan driva tesen om andligt högtstående socialdemokrater mycket längre. Men jag ska inte göra det.
Vad Mona Sahlin sa under partiledardebatten bekräftar den bild många socialdemokrater har där allt som har värde och betydelse flyttats över till det socialdemokratiska partiet. Det förklarar att partisekreteraren Marita Ulvskog tycker det är en statskupp när borgerligheten vunnit ett demokratiskt val.
Socialdemokraterna ser ner på andra som inte är socialdemokrater. På något annat sätt går det inte att tolka Monas Sahlins uttalande. Och det är mycket intressant för en person som har så lätt att stämpla begreppet ”rasist” på andra som inte delar hennes uppfattning.
Egentligen borde jag skrivit några rader om det könsneutrala äktenskapet efter att den moderata partistyrelsen uttalat sig för detta första skede i nedmonteringen av familjen. Som tur var fanns där en ledamot som reserverade sig – Hans Wallmark. Go Wallmark!
måndag, juni 11, 2007
Dåligt ställt med toleransen
Då har åtta moderata riksdagsledamöter skrivit ett inlägg till Dagens Nyheter som publicerats på DN-debatt.
Åtta moderater som läser lusen av alla som inte delar deras uppfattning om så kallade könsneutrala äktenskap.
Man tar ställning för en uppfattning som finns med i förslaget till nytt handlingsprogram för moderaterna. Förslaget har varit ute på remiss och ska diskuteras och beslutas på den kommande partistämman i höst.
De åtta ställer ultimatum och kräver att vi andra moderater som finns med i riksdagsgruppen ska ställa oss bakom deras åsikter – blir det inte så är de beredda att överge en moderat linje, om den går emot deras uppfattning, och röstar med socialdemokraterna i frågan. Ultimatum, hot, oförsonlighet, åsiktsintolerans. Det är dåligt ställt med toleransen.
Debatten saknar nyanser
Jag har kommenterat förslaget om att införa ett könsneutralt äktenskap på den här bloggen tidigare. Med de åttas inlägg och de intervjuer och minidebatter som arrangerats i radio och TV är jag väl om möjligt än mer säker i min uppfattning och i mitt nej till ett könsneutralt äktenskap.
Det finns inga nyanser i debatten. Är man inte villig att säga ja till samkönade äktenskap är man mörkerman, grottmänniska och allt vad som hittills slungats ut i fördömanden från de politiskt korrekta. Och för att hamna i de fördömdas gäng räcker det med att man är av uppfattningen att äktenskapet är förbehållet en man och en kvinna.
Märk väl att det handlar inte om att införa diskriminerande lagar eller ta bort partnerskapet som idag finns. Några sådana uppfattningar har det inte ens viskats om.
Jag är kränkt politiskt, kulturellt och religiöst
Man kan onekligen ställa sig frågan vad dessa människor egentligen tycker om åsiktsfrihet som princip. I den här frågan har man naket avslöjat sin uppfattning; ”tyck som vi eller bli fördömd”.
Vi har också fått ta del av vittnesmål om hur människor som är för könsneutrala äktenskap säger sig ha blivit kränkta av artikeln som undertecknats av bland andra Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson och moderaternas Hans Wallmark.
Personligen är jag kränkt av de åttas artikel; politiskt, kulturellt och religiöst.
Åtta moderater som läser lusen av alla som inte delar deras uppfattning om så kallade könsneutrala äktenskap.
Man tar ställning för en uppfattning som finns med i förslaget till nytt handlingsprogram för moderaterna. Förslaget har varit ute på remiss och ska diskuteras och beslutas på den kommande partistämman i höst.
De åtta ställer ultimatum och kräver att vi andra moderater som finns med i riksdagsgruppen ska ställa oss bakom deras åsikter – blir det inte så är de beredda att överge en moderat linje, om den går emot deras uppfattning, och röstar med socialdemokraterna i frågan. Ultimatum, hot, oförsonlighet, åsiktsintolerans. Det är dåligt ställt med toleransen.
Debatten saknar nyanser
Jag har kommenterat förslaget om att införa ett könsneutralt äktenskap på den här bloggen tidigare. Med de åttas inlägg och de intervjuer och minidebatter som arrangerats i radio och TV är jag väl om möjligt än mer säker i min uppfattning och i mitt nej till ett könsneutralt äktenskap.
Det finns inga nyanser i debatten. Är man inte villig att säga ja till samkönade äktenskap är man mörkerman, grottmänniska och allt vad som hittills slungats ut i fördömanden från de politiskt korrekta. Och för att hamna i de fördömdas gäng räcker det med att man är av uppfattningen att äktenskapet är förbehållet en man och en kvinna.
Märk väl att det handlar inte om att införa diskriminerande lagar eller ta bort partnerskapet som idag finns. Några sådana uppfattningar har det inte ens viskats om.
Jag är kränkt politiskt, kulturellt och religiöst
Man kan onekligen ställa sig frågan vad dessa människor egentligen tycker om åsiktsfrihet som princip. I den här frågan har man naket avslöjat sin uppfattning; ”tyck som vi eller bli fördömd”.
Vi har också fått ta del av vittnesmål om hur människor som är för könsneutrala äktenskap säger sig ha blivit kränkta av artikeln som undertecknats av bland andra Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson och moderaternas Hans Wallmark.
Personligen är jag kränkt av de åttas artikel; politiskt, kulturellt och religiöst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)