Gasledningsdebatt i Riksdagen

Det var ingen upplyftande debatt att ta del av när gasledningen i Östersjön debatterades på fredagsförmiddagen i Sveriges Riksdag.
Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet hade begärt en särskild debatt om gasledningen. Och eftersom vare sig regeringen eller oppositionen vill ha en diskussion om gasledningen sett ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv handlade det till största delen om miljön och miljöfrågorna. Men då samtliga partier är skeptiska till gasledningen just av miljöskäl så hamnade man i en position där det bråkades om vem som tyckt vad när och om man ändrat sig i denna uppfattning. Politik när den är som sämst.

Miljöminister Andreas Carlgren (c) var mycket tydlig och redogjorde för de möjliga juridiska konsekvenserna vid en felhantering av ärendet. Dvs att rådande lagar och konventioner på miljöområdet inte får verka fullt ut.

Att diskutera gasledningen och göra det enbart utifrån miljöhänseende är att amputera debatten. Gasledningen och vad den betyder för framtiden kan inte diskuteras på ett relevant sätt om inte säkerhetsaspekten kommer in. Och om det nu är så att regeringen och dess företrädare inte vill diskutera gasledningen eftersom lagar och konventioner på miljöområdet hindrar dem från att göra det borde det inte vara omöjligt att diskutera frågan utifrån säkerhetsskäl.

Jag hyser stor respekt för Ola Sundell(m), en erfaren och mycket kompetent politiker. Men när han nuddade vid risken för rysk militär närvaro i den svenska ekonomiska zonen och hänvisade till försvarsberedningens rapport blev jag beklämd.
Sundell menade att det idag inte finns något som hindrar rysk marin närvaro i den svenska ekonomiska zonen och att gasledningen inte skulle förändra bilden mot hur det ser ut idag. Som ett "bevis" på riktigheten i sin argumentering hänvisade han till försvarsberedningens rapport.
Försvarsberedningen tar gasledningen och Gazproms dotterföretag Nord Streams aktiviteter med ro och det tycker uppenbarligen Ola Sundell att vi andra också ska göra. Jag håller inte med.

Försvarsberedningens rapport är inget facit. Det är sju personers sammanfattande uppfattningar. Sju personer som med helt olika förutsättningar och förankringar för sina åsikter. Jag har påtalat det tidigare och jag kan göra det igen. Försvarsberedningen borde ha krävt en säkerhetsanalys med anledning av Nord Stream, Gazprom och gasledningen. Med skälet att Nord Stream är dotterföretag till Gazprom som i sin tur är en del av den verkställande ryska makten och förverkligar intentionerna i den ryska utrikespolitiken.

Ola Sundell tror, om jag tolkar honom rätt i hans debattinlägg, inte att gasledningen skulle innebära ökad rysk militär närvaro. Fel, fel, fel. Allting tyder på en ökad rysk militär närvaro under såväl konstruktionsfasen som under driften. Inte minst uttalanden från president Putin och förre försvarsministern Ivanov pekar på detta. Enligt Putin får den ryska Östersjöflottan nya uppgifter med gasledningen tillblivelse. Enligt Ivanov utökas den ryska intressesfären västerut politiskt, militärt och ekonomiskt med gasledningen. Ryssarna har beställt nya, supermoderna ubåtar som ska placeras i Östersjön. Den ryska militära närvaron kommer att öka drastiskt under såväl byggandet av gasledningen som när den är i drift! Låt oss inte hysa någon tvekan om detta.

Gasledningen i Östersjön är ett politiskt projekt. Ett politiskt projekt som ryska staten dessutom tjänar pengar på. Den ryska planen är tydlig och nästan så öppet offentlig den kan

Försvarsberedningen - Ryssland och Östersjön

Om man ser försvarsberedningens rapport som ett debattinlägg, så behöver man kanske inte vara så besviken över vad som saknas. Då hade man kunnat slänga sig in i debatten och tillföra de bitar som borde vara med och sedan fortsatt diskussionen utifrån detta. Skulle det däremot visa sig att försvarsberedningens rapport blir ett styrdokument för försvarsdepartementet och för regeringen är det illa. Riktigt illa.

Försvarsberedningen har bestått av Göran Lennmarker (m), Håkan Juholt (s), Staffan Danielsson (c), Allan Widman (fp), Gunilla Wahlén (v), Else-Marie Lindgren (kd) , samtliga riksdagsledamöter, samt förre riksdagsledamoten Annika Nordgren Christensen (mp).

Försvarsberedningens rapport är ett tvärpolitiskt dokument och den enighet man uppnått har prisats under tisdagen. Jag ställer mig dock avvisande till en försvarsberedning som instrument att forma svensk försvarspolitik och jag ställer mig inte i hyllningskören till enigheten som kan visa sig bedövande för fortsatt svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Risken med den till stora delar eniga rapporten är att den blir facit för inom vilka ramar man ”får tycka och ha åsikter när det gäller svensk försvars- och säkerhetspolitik. Försvarsberedningens rapport blir det politiskt korrekta som direkt misstänkliggör eller förringar den som har avvikande uppfattning.

Knyter inte ihop slutsatserna
Det är tisdagseftermiddag. Jag har läst försvarsberedningens rapport och även hunnit med en stor del av bilagorna. Läsningen är både bättre och värre än vad jag hoppats på. Och det här med att vara både bättre och värre beskriver på ett ganska bra sätt vad beredningen kommit fram till när det gäller kapitel 8 och 10. Kapitel 8 tar upp Ryssland och kapitel 10 Norden och Östersjöregionen.

När det gäller Ryssland kommer beredningen fram till många både bra och enligt min uppfattning logiska slutsatser. Men samtidigt vågar/vill/mäktar man inte knyta ihop de slutsatser man själv kommit fram. Vilket får anses som en brist i analysen.

När det gäller Ryssland menar beredningen att den ryska statsledningen gärna ser Ryssland som en stormakt. Och att man med detta som motiv strävar för att Ryssland ska stärka sitt ekonomiska och politiska inflytande, såväl globalt som i sitt närområde. I rapporten tycker beredningen att Ryssland med sina stora energitillgångar har ett användbart påtryckningsmedel i utrikespolitiken. Nog så riktigt. Att den planerade gasledningen är en del av denna politik vill beredningen dock inte sätta ut i skrift - vilket för mig är milt uttryckt märkligt.
För att återgå till rapporten så slås det i alla fall fast att den planerade gasledningen genom Östersjön ökar det ryska intresset i regionen. Det tackar vi för. Det hade ju varit svårt att räkna ut på egen hand.

Oroad över utvecklingen
Begripligt nog är beredningen oroad över den politiska utvecklingen i Ryssland som man beskriver har auktoritära drag. Det har blivit svårare för den politiska oppositionen att verka och flera personer som har vågat kritisera regimen har omkommit under oklara omständigheter. Det officiella Ryssland lägger ökad vikt vid patriotism och nationalism. Beredningen oroar sig för utlänningsfientlighet och rasistiska tendenser som förekommer i Ryssland.

Inte heller ser försvarsberedningen med positiva ögon på hur det ryska näringslivets ägarstruktur ser ut då den i rapporten skriver att det är den politiska eliten i Ryssland som kontrollerar en stor del av näringslivet. Korruptionen i det ryska samhället är en fråga som tas upp och här varnas för risken att ryska aktörer genom mutor försöker påverka beslutsfattare i andra länder. Något som enligt försvarsberedningen idag är en realitet.

Flest kärnvapen
Beredningen slår fast att den tyska militära operativa förmågan ökar. Men att det finns en begränsning till konventionella militär aktioner. Det är nog ett riktigt konstaterande. Men för att en gång för alla slå fast: Det är ingen som i det läge Ryssland i dag befinner sig, som hävdar att vi ska frukta en rysk invasion av Sverige. Det är inte invasionen som utgör ett möjligt ryskt militärt hot. Det finns så mycket mer man kan göra med militära medel. Allt från att med sin blotta närvaro irritera till att blockera, försvåra, bestraffa mm. Det är egentligen bara uppfinningsrikedomen som sätter gränser. I sammanhanget får man inte heller glömma att Ryssland idag är det land i världen med klart flest kärnvapen.

När Försvarsberedningen i kapitel 10 slår fast att Östersjöregionen är av de stabilaste och säkraste i världen kan man med fog undra varifrån dessa uppgifter är hämtade. Ryssland kan med sin kortsiktiga politik inte betraktas som stabilt. Och så länge Ryssland saknar denna stabilitet är inte heller Östersjöregionen stabil – hur gärna man än vill att det ska vara så.
Samtidigt vill försvarsberedningen att vi ska ta till oss informationen att Östersjön och dess utlopp utgör vitala intressen för alla Östersjöstater. Dessa intressen är ekonomiska, miljömässiga och säkerhetspolitiska, slås fast.

"Behöver övervägas..."
Det mest kritiska beredningen kommer fram till när det gäller gasledningen är att: ”Frågan har emellertid flera dimensioner som noga behöver övervägas.” Jo, tack. Här behövs åtskilligt med övervägningar. Vad som bland annat behöver övervägas svarar beredningen själv på när den konstaterar att ryska staten genom sitt majoritetsägande i Gazprom får ett betydande inflytande över ledningen som därmed blir politiskt styrd. Jo, så är det ju. Vidare skriver man ”Det ligger i svenskt intresse att övervakning och skydd av sjötransporter och eventuella gasledningar kan ske i samarbete mellan Östersjöstaterna.”
Beredningen tycker också att Sverige bör ta initiativet till en gemensam civil övervakning av Östersjön, typ den svenska kustbevakningen. Redan förra året förklarade den dåvarande ryske försvarsministern, nuvarande vice premiärminister, Sergei Ivanov att den ryska Östersjöflottan i och med gasledningen får helt nya uppgifter i Östersjön. Det är samme man som likaså förklarat att med gasledningen flyttar Ryssland sin intressesfär västerut; ekonomiskt, politiskt och militärt.

Det skulle vara intressant att veta hur bland annat dessa uttalanden viftats bort av Försvarsberedningen.

Säkerhetsanalys efterlyses
En öppen fråga är ryska statens och den politiska ledningens inflytande över och syfte med Nord Stream vilket i sin tur väcker en rad principiella frågor. En minsta åtgärd vore att miljöprövningen av projektet kompletteras med en analys av olika säkerhetsaspekter på en gasledning i Östersjön.

Den del som behandlar Östersjöregionen i Försvarsberedningens rapport, kapitel 10, saknar betydande delar som hade kunna göra analysen trovärdigare och mer politisk i fas med hur verkligheten ser ut, som till exempel den i stycket ovan föreslagna säkerhetsanalysen.

Försvarsberedningens rapport och gasledningen

Har som många andra nu på tisdagsförmiddagen sett på presskonferensen där Försvarsberedningen presenterade sin rapport till försvarsministern. I skrivande stund håller jag på att printa ut hela rapporten för att försöka hinna ta mig igenom den idag.

För att gå rakt på sak när det gäller en fråga som för mig är mycket angelägen: Gasledningen genom Östersjön.
Efter att ha använt mig av datorns sökfunktioner och letat mig fram genom texten på "Gazprom" och "Nord stream" så är jag mycket besviken.
Försvarsberedningen hukar och hukade gjorde man också på presskonferensen när frågorna om gasledningen och rysk militär närvaro i närheten av denna kom upp. Positivt är dock att gasledningen nämns och att man konstaterar att ledningen genom Gazproms ägande blir politiskt styrd. Alltid något. Det finns anledning att återkomma i frågan.

Nu ska jag sätta mig ner och läsa de 162 sidorna. Efter den inledande presskonferensen gör jag det med viss skepsis.

Ryssland, gas - än en gång

Det pågår en valrörelse i Ryssland. Sittande makt tvekar inte att med, för våra ögon, ganska brutala medel gå till angrepp mot oppositionen och försvåra för dem att göra sig hörda. Detta sker i ett grannland till Sverige. Och från officiellt svenskt håll är det väldigt svaga invändningar som kommer. Låt oss leka med tanken att liknande händelser skett i Tyskland, i Storbritannien eller i något av våra skandinaviska grannländer. Då hade tystnaden nog inte varit lika omfattande.

Med den valrörelse som pågår i Ryssland, med de krafter som har makt och efter valet får än mer makt är steget inte långt till att ta upp frågan om den planerade gasledningen i Östersjön.
Nord Stream, till 51 procent ägt av det ryska statskontrollerade Gazprom, gör allt vad man kan för att frasmtå som ofarligt, menlöst och otroligt generöst. De senste dagarna har det i riksmedia skrivits om den generositet som visats bland annat Gotland.

Från regeringen vill man bara se på de möjligheter vi har att stoppa eller påverka gasledningen när det gäller miljön. Med de fakta jag har till hands anser jag att man också borde lyfta in säkerhetsaspekterna i denna bedömning.
Det är möjligt att vi, Sverige som stat, inte kan påverka gasledningen och dess sträckning om vi häbnvisar till säkerhetsskäl. Men det borde inte hindra oss från att uttala en åsikt.

Den ryska gasledningen utvidgar den ryska intressesfären västerut politiskt, ekonomiskt och militärt. Det har den ryske försvarsministern själv förklarat så sent som 2006. Med gasledningen får vi en ökad rysk militär närvaro i Östersjön och allt vad detta för med sig.

I sammanhanget får vi inte ignorera vad man tycker i Estland, Lettland, Litauen och Polen. Dessa länders åsikter borde spela stor roll i ett svenskt ställningstagande.

Den diskussion som åter tagit fart genom riksmedias intresse när det gäller beslutet på Gotland att upplåta hamnen i Slite åt Nord stream visar med all tydlighet att den politiska makten på gotland har hoppat i galen tunna.
Det tekniska nämnden gjort, uppenbarligen med bred förankring över partigränserna i kommunstyrelsen (dock utan någon formell bahandling av ärendet), är att ge sitt indirekta stöd åt den politiska linje Ryssland har slagit in på. Detta beslut borde inte ha legat på så låg nivå i beslutskedjan. Och med tanke på dess utrikespolitiska koppliongar är det synnerligen tveksamt om det skulle ligga på en kommunal eller regional nivå. Sista ordet i frågan lär inte vara sagt.

Ideologiska nätverk

Det finns ett liberalt nätverk i riksdagen. Ett liberalt nätverk med tydliga tendenser åt det nyliberala hållet. Man har inga medlemsavgifter och det finns inga stadgar. Gruppen träffas med den minsta gemensamma nämnaren att de är ”liberala”. Intressant med gruppen är att den drar intresserade med denna gemensamma värdering från en rad partier. Har man varit med i politiken i några årtionden blir man överraskad hur saker och ting förändras med tiden. Ledande nyliberala krafter i detta nätverk är unga centerpartister – CUF:are. Tiderna är sannerligen föränderliga.

Att det finns en ideologisk grupp som diskuterar olika politiska frågor tycker jag är bra. Till och med mycket bra.
Det borde finnas fler grupper av denna typ i riksdagen.
Själv hade jag gärna sett att det fanns ett konservativt nätverk, där man utifrån en konservativ grundsyn kunde diskutera politiska frågor och samhällsföreteelser.

Jag har inte så där extremt mycket till övers för bröderna Robert och John Kennedy. Men en regel som följde dem hela livet var att ”någon borde göra det – varför inte vi?” Något jag har försökt ta med mig. Kräv inte att andra ska göra det – försök istället själv. Ibland lyckas det – ibland lyckas det inte alls.
Så vi får väl se – det kanske blir ett möte med konservativa riksdagsledamöter vad tiden lider.

Nord Stream och Medeltidsveckan
Efter att ha läst på gotlandstidningarnas hemsida och den debatt som pågår där borde jag lägga mig i såväl debatten om Nord Stream som om kommunala pengar till Medeltidsveckan. Men det får bli en uppgift att ta sig an i helgen.
Nord Streams planer för hamnen i Slite och Gazproms för Östersjöområdet finns det mycket mer att säga om. Och det kommer mer. När det gäller Medeltidsveckan på Gotland finns så mycket missuppfattningar och fel att det är beklämmande.
Vad som är intressant just nu är att kommunen för detta enorma marknadsföringsevenemang för Gotland bidrar med 425 000 kronor i tjänster och 25 000 i kontanter.
För detta levererar organisationen Medeltidsveckan ett arrangemang som resulterar i att det konsumeras för minst 185 miljoner kronor med direkt anknytning till denna festival. Ganska bra utdelning för kommunen med tanke på investeringen.
Men det är frågor som jag ska ta mig an i helgen.

Partistämma, gårdsförsäljning och traditionella värderingar

Jag skäms för mitt dåliga bloggande. Måste få lite mer disciplin på det området.
Just kommen tillbaka från dem moderata partistämman i Gävle. Kommer hem med delade känslor. Vissa beslut var bra, andra till och med mycket bra och en del var sådana som inte alls föll inom den ram där mina åsikter befinner sig. Men så är det i ett demokratiskt parti. Där finns åsikter som man står mer eller mindre nära.

Jag har sedan jag fått förtroendet att representera Gotland och moderaterna i riksdagen fått frågan hur jag kan sitta kvar när en hel del frågor som röstats igenom av den nya regeringen inte riktigt stämmer in med de uppfattningar som jag har gjort mig känd för. Och det är något jag har funderat på själv också.
Men en sak måste man utgå ifrån och det är att det inte finns något parti där man håller med om allt. Vi är 97 ledamöter i den moderata riskdagsgruppen. Ingen människa tror väl att vi har exakt samma uppfattning i alla frågor? Och det har vi inte heller. Något vi ska vara djupt tacksamma för.

Jag ser moderata samlingspartiet och medlemskapet i partiet som ett paket. Antingen tar man emot paketet eller så lämnar man tillbaka det. Så länge paketet innehåller en majoritet av åsikter som jag håller med om är det inte svårt att vara medlem. Men skulle den dagen komma – vilket jag innerligt hoppas att den inte gör - då där finns fler åsikter i paketet jag har en annan uppfattning i än de jag håller med om – då är det dags att gå. Winston Churchill förklarade på sin tid att han var en sådan person som bytte parti efter åsikt och inte en sådan som bytte åsikt efter parti. Och jag håller med.

Vad var det då jag tyckte gick mindre min väg? Jo, det könsneutrala äktenskapet. Jag tror det är fel och oriktigt av många skäl. För mig är äktenskapet något som är förbehållet man och kvinna. Andra parrelationer är något annat – men inte äktenskap.

Jag sticker inte under stol med att jag är konservativ. Och som konservativ står jag för traditionella värderingar. En av de mesta och viktigaste traditionella värderingarna är tron på äktenskapet mellan man och kvinna. Äktenskapet är inte bara en parrelation, det är ett fundament i det civiliserade västerländska samhället. Jag återkommer och utvecklar dessa tankar vid ett senare tillfälle.
Samtidigt måste sägas att jag inte vill försämra för eller diskriminera samkönade par eller förändra de rättigheter som ges idag.

Jag är besviken att partiledningen och därefter stämman satte ner foten när det gäller den ryskkontrollerade gasledningen som planeras genom Östersjön. Men en liten ljusning fanns dock i Gunilla Carlsson svar när hon lovade att alla aspekter skulle ses över när Nord Stream kommer med sin ansökan. Även de säkerhetsmässiga. Och det är bra. Tidigare har man bara pratat om miljö.

Stor framgång var partiets ställningstagande när det gäller gårdsförsäljning av vin. Stämman inte bara biföll vårt önskemål från Gotland om vår ö skulle bli ett försöksområde för gårdsföljning. Man tyckte att hela Sverige skulle bli ett Gott Land, på detta område. Så det är bara att tacka och bocka. Nu kan vi bara hoppas att regeringens utredare i frågan kommer med ett snabbt och enkelt svar på hur gårdsförsäljning i Sverige ska kunna gå till.

Återkommer om det där med traditionella värderingar. Det känns som det behövs just nu.

Sommar, Gas och Försvar

Vi skriver idag den 30 augusti och enligt vissa är sommaren slut. Jag vägrar dock erkänna detta påstående som riktigt och tar som exempel det år jag flyttade till Gotland – 1997. Då satt jag som nybliven redaktionschef på Gotlands Allehanda tillsammans med dåvarande, nu bortgångne, chefredaktören på tidningen Göran Mattsson, på restaurang Rosengården i Visby. Det var den 22 september, klockan var 22 och det var 22 grader varmt.
Tiden flyger iväg. På lördag den 1 oktober är det tio år sedan jag tillträdde som redaktionschef på Gotlands Allehanda. Så mycket – och så litet - som förändras på tio år… Det skulle kunna bli en hel bok om upplevelser, förhoppningar, glädjeämnen och tillkortakommanden. Vi får se. Får jag lite tid över så, vem vet.
Däremot måste erkännas att sommarens ledighet hastigt närmar sig slutet.
För min del har årets sommar till mycket stor del inneburit politik. Någon riktig ledighet mellan det att riksdagen åkte hem och Almedalsveckan körde igång hann det aldrig bli.

Almedalsveckan
Almedalsveckan visade sig var tämligen intressant också i år, trots att vi hade val förra året och intresset då verkligen var på topp. Almedalen är ett säkert årligen återkommande arrangemang. Det ger bra reklam för Gotland och det öppnar möjligheter för politiker och opinionsbildare att träffas under lediga former.

Själv sprang jag på en rad kollegor från riksdagen men också människor som jag inte träffat på rysligt många år.
Min politiska bakgrund har jag i Moderata Ungdomsförbundet på 1970-talet och i början av 1980-talet. Då var det en tid som ungdomsförbunden hade medlemmar och aktiviteter. Som ombudsman för Moderata Ungdomsförbundet i Malmöhus län kunde jag räkna in fler medlemmar i länet än vad MUF idag har i hela landet. Det var andra tider. Så att en del av dessa skulle fortsätta med politiken på något sätt var kanske inte så svårt att räkna ut. I vilket fall – många fanns i Almedalen i år och lär finnas med där också i framtiden.

Borgs försvarsuttalande
Finansminister Anders Borgs uttalande om nedskärningar i försvaret går inte att undvika. Jag tycker han har fel och ännu har inget övertygat mig om motsatsen.
Den turbulens som uppstod när jag och några moderata kollegor i försvarsutskottet gjorde ett uttalande som inte gick i Borgs tankebanor visar vilket känsligt ämne försvaret är. Men de reaktioner vi har fått ta del av visar också med mycket klar tydlighet att svenskarna bryr sig om sitt försvar. Inte minst moderata väljare och sympatisörer. Stödet för vårt uttalande har varit massivt och det kommer fortfarande mail och telefonsamtal från människor som ställer sig frågande till Borgs uttalande och samtidigt positiva till vårt klarläggande.
Det finns mycket att göra inom svensk försvarspolitik.

En gotländsk sommar med gas
Gazprom, Nord Stream och gasledningen har upptagit en stor del av min tid. Så sent som igår fattade tekniska nämnden på Gotland sitt beslut om att tillåta det Gazpromkontrollerade företaget Nord Stream att bygga en hamn i Slite och få ett stort markområde till sitt förfogande. Hela tekniska nämnden var överens, förutom en miljöpartist som ställde sig avvisande.
Från vännerna av Nord Stream har hela tiden hävdats att hamnen är en fråga och den planerade gasledningen genom Östersjön en annan. Ett resonemang jag varken kan förstå eller på något vis ställa mig bakom. Eftersom frågan inte heller ska upp i kommunfullmäktige kan jag inte reservera mig mot det fattade beslutet.
Synnerligen en märklig ordning att en facknämnd kan fatta ett beslut som kan få såväl säkerhets- som utrikespolitiska konsekvenser.
Genom beslutet att ta emot ”gåvan” från Nord Stream (uppförandet av en ny kaj) och att låta företaget disponera hamnen under tre år tillsammans med ett stort markområde har tekniska nämnden gjort Gotland till en bricka i Rysslands utrikespolitik. Det är ett tungt ansvar som ligger på nämnden med det beslut som fattats.

Enligt kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius är beslutet väl förankrat i kommunledningen. Märkligt enligt min mening eftersom jag inte kan hitta att frågan varit uppe på kommunstyrelsens bord för diskussion eller beslutsfattande. Jag kan förvisso ha missat något i en dagordning. För det kan väl inte vara så illa att kommunledningen genom korridorsnack eller vid prat runt kaffebordet gett tekniska nämnden sitt ”godkännande”?

Kanske är det så att kommunallagen ger tekniska nämnden rätten att fatta det beslut man nu har gjort. I så fall finns det all anledning att se över lagen. För det kan inte vara meningen att en enskild facknämnd med ett enkelt beslut ska kunna överlåta hamn och markområde till en främmande makt under längre eller kortare perioder. För det är precis vad man gjort. Det är ryska staten som får hamnen och marken i Slite till sitt förfogande under tre år genom sitt dotterdotterföretag Nord Stream. Frågan är om det ens ska vara kommunfullmäktige som fattar beslut i en fråga av denna natur.
Än lär inte sista ordet vara sagt i denna fråga.

Riksdagen tar sin början igen den 18 september. Men arbetet har redan kört igång. Det blir en mycket intressant höst vi har framför oss. Många intressanta frågor kommer upp i riksdagen och i slutet på oktober är det dags för den moderata partistämman i Gävle.