fredag, mars 04, 2011

Att inte reta ryssen?

En sovjetisk ubåt av whiskymodell på havets botten söder om Gotland. Officiellt upptäckt 2009 men något intresse från det svenska försvaret att titta närmre på ubåten fanns inte när informationen nådde militären. Men något händer under dagen och på kvällen hade man av någon anledning ändrat uppfattning. Vilket får ses som en positiv vändning. Men varför denna ovilja från början?
Om ubåten är en sovjetbyggd whisky, vilket experterna tycks vara eniga om, så bör den vara av antingen sovjetisk eller polsk nationalitet. Vapen och nationalitetsbeteckningar är borttagna.
Mellan åren 1949 till 1958 tillfördes den sovjetiska flottan 236 ubåtar av whiskyklassen. (Övriga länder som utrustades med denna ubåt var Albanien 4 st, Bulgarien 2, Kina, 5 från Sovjet och 21 byggda med sovjetiskt stöd, Egypten 7, Nordkorea 4, Indonesien 12 och Polen 4.)
Svenskt ointresse
En mängd obesvarade frågor skulle kunna få svar om man tog sig tiden att undersöka vraket. Den beräknade kostnaden för en undersökning (ett par hundratusen) borde inte heller avskräcka.
Vad som hände i maktens korridorer i Stockholm under torsdagen vore intressant att veta. Från ett tydligt ointresse på morgonen till uppgifterna ppå kvällen att man ska göra en undersökning. Också försvarsminister Sten Tolgfors gjorde ett uttalande som kan tolkas att han fram mot kvällen hade kommit fram till att en undersökning vore befogad.
Just att vi inte vet vad det är för en ubåt eller hur den har hamnat där den nu ligger är tillräckliga skäl för att göra en undersökning. Det kan ha varit som man först hävdade från försvaret att båten var på väg till skrotning och av någon anledning gått till botten innan den bogserats till sin destination. Men det kan också finnas andra skäl; t.ex. svenska vapeninsatser vid någon ubåtsjakt på 1980-talet.
Ett ytterligare skäl är för att ta reda på om det finns något ombord. Finns där kvarlämnat miljöfarligt materiel? Finns där bevis på vad ubåten gjorde så nära Gotland? Eller är det en ofarlig skrothög som ligger där? Nu när vi vet att ubåten ligger där så måste vi också få veta hur det förhåller sig. Det kan vara en tickande miljöbomb.
Under gårdagen kom det fram ett önskemål om att det borde finnas en myndighet ansvarig för vrak och fartyg som förliser på svenskt vatten eller i svensk ekonomisk zon. Och inte att det inte ska vara som idag - spritt på en mängd olika händer. Låter som ett förnuftig förslag.

Inte reta ryssen?
Jag kan inte släppa det svenska ointresset för att gå till botten (ursäkta uttrycket) när det gäller förmodad sovjetisk inblandning i händelser med anknytning till Östersjön och Östersjöområdet.
Jag tänker på de misstänkta dumpningar av kemiskt och radioaktivt avfall som ska ha gjorts under Sovjetväldets sista dagar och det handlar om ubåten söder om Gotland. Det handlar om den ryska gasledningen genom Östersjön och det handlar om ryska militärövningar i området - bland annat.
Jag kan inte komma ifrån misstanken att det från regeringen har intagits en position där vi från svensk sida inte ska störa förbindelserna med Ryssland. Och framför allt om det handlar om vad gamla Sovjet gjorde så ska vi inte ställa ryssarna till svars för detta. En teoretiskt kanske förnuftig inställning, men i praktiken rent förkastlig. Jag hoppas jag har fel, jag vill tro att jag har fel – men det finns inget som pekar på motsatsen.
Ryssland hävdar på alla områden att man är Sovjetunionens legitime efterföljare. Man har inte heller gjort upp med den kommunistiska diktaturen. Höga positioner i Sovjet garanterade höga positioner i det nya Ryssland. Höga befattningar i den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB var inte till nackdel för den som ville göra karriär i det nyfödda Ryssland - tvärtom. Vladimir Putin; premiärminister-president-premiärminister och kanske president igen var överste i KGB. Det ryska regeringskansliet kryllar av tidigare KGB -officerare.

Föraktar svaghet
Med oviljan att göra upp med det förflutna har Ryssland ett stort ansvar för vad Sovjetunionen gjorde och stod för.
Ryssland,Sovjet, har alltid föraktat svaghet. En svag motståndare lyssnar man inte på, tar ingen hänsyn till. En motståndare som visar fasthet,styrka och kan sätta makt bakom sina ord visar Ryssland respekt för. Så länge vi hukar för den verklighet vi ser ligga framför oss är vi i underläge.