Birgitta Ohlssons inlägg på Brännpunkt i Svenska Dagbladet - http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/oppna-sveriges-hemliga-arkiv_4157741.svd - manar till eftertanke om vad som har skett och vad som sker i Kungariket Sverige.
Sverige som ett rättfärdigt och lagligt land som gör vad som är rätt när det gäller krigsförbrytare och med dessa nära besläktade får en törn om man studerar vår historia lite närmare.
Allt för många krigsförbrytare som själva varit eller varit lierade med nazister har kunnat både gömma sig och få en fristad i Sverige. Tyvärr har detta inte varit ett alltid populärt ämne att ta upp. För den svenska nationella självkänslan och möjligen upprättelse i förhållande till i första hand våra nordiska grannar som inte klarade sig undan andra världskriget har det varit viktigt att vi handlat korrekt efter kriget och ställt skyldiga till svars för sina gärningar. Det började inte bra och frågan är hur det egentligen har fortsatt.
Folke Bernadottes aktioner med de Vita bussarna har i svensk tappning alltid beskrivits som ett hjältedåd. Och för alla dem som kunde räddas med livet i behåll ur de nazistiska koncentrationslägren var det givetvis mycket bra och inget ska förringa denna insats. Men nu var det inte bara koncentrationslägersfångar som kom med bussarna. Dessa användes också för att smuggla ut nazister på höga poster. Inte sällan med SS-bakgrund. Och hur kunde då detta gå till?
Hur de kom ombord på bussarna från början är fortfarande till stora delar okänt. Vem tipsade dem? Vem kunde ge besked om hur de skulle omhändertas när de väl kom till Sverige? Säkerligen fanns det folk på plats i mottagningsanläggningarna som informerade om detta.
Om det berodde på naivitet, ren dumhet eller om andra skäl fanns med i bakgrunden har jag för lite bakgrundsmateriel av för att kunna spekulera om. Men rutinen var sådan att när man i det sk Ramlösalägret i Ramlösabrunn utanför Helsingborg tog emot passagerarna i de Vita bussarna ifrågasatte man aldrig deras identitet. Man tog deras ord för gott med motiveringen att dessa människor fått utstå så mycket elände att de inte skulle ifrågasättas på något vis när det kom till Sverige. På så vis var det inga större problem för gamla SS-män att uppge falsk identitet och få nya identitetshandlingar som de sedan kunde gömma sig bakom resten av livet.
Intresset från svensk sida att bistå i jakten på gömda nazister i Sverige har vari begränsad. Sorgligt nog.
Ännu tristare är att intresset för att komma till rätta med och avslöja de brott som de gamla östdiktaturernas hantlangare í Sverige gjort sig skyldiga till är så svagt. Det finns idag informatörer, agenter och tidigare anställda, både svenskar och utländska medborgare, med nära anknytning till bl.a. Stasi. Det är dags att en gång för alla lätta på förlåten och göra allmänt känt vilka dessa människor är som sålt ut Sverige och svenska medborgare till en diktaturs hemliga polis. Dimridåerna måste lätta!
