Samtidigt som man i Tyskland har beslutat sig för en radikal avveckling av den
egna kärnkraften blir landet allt mer beroende av gas från Ryssland. Gas som
ryssarna nu ska utvinna med hjälp av ett stort antal nybyggda flytande
kärnkraftverk.
Just nu färdigställs i S:t
Petersburg den första i en lång serie av flytande kärnkraftverk. De två
reaktorerna som ska finnas på standardmodellen ska kunna leverera tillräckligt
med energi för att försörja 200 000 hushåll. Kärnkraftverken byggs på
pråmar som ska bogseras till sina destinationer där de ska leverera energi. För
rysk del har kärnkraftspråmarna två primära användningsområden. De ska kunna
leverera energi till avlägsna befolkningscentra och ge den energi som krävs för
att utvinna den idag svåråtkomliga gasen som krävs för att fullfölja kontrakten
med Gazproms kunder. Gasfält som man tror finns i Arktis och som man vet finns
i Ryssland.
Vi har alltså den smått bisarra
situationen att Tyskland med sitt kärnkraftsbeslut gör sig allt mer beroende av
rysk naturgas. Naturgas som man endast kan få ta del av om/när Ryssland har
byggt ut sina kärnkraftverk för att kunna utvinna denna gas.
Det är inte svårt att se att
Tyskland här begår ett dubbelfel av kolossalformat. Den tyska
kärnkraftsnedläggningen är ett slag i luften när samtidigt en granne en bit
österut bygger ut sina verk som en konsekvens av den tyska nedläggningen.
Politiskt är det svårt att hitta ord till det Tyskland nu håller på med.
Medvetet manövrerar man sig in i en situation där man blir allt mer beroende av
energi från Ryssland. Ju mer beroende man blir desto större
påtryckningsmöjligheter från Moskva på Berlin.
Det nya återförenade Tyskland är
viktigt för Europa. Det är viktigt för EU och det är viktigt för NATO. Hur
självständigt detta Tyskland i framtiden kan vara när det är Ryssland som
bestämmer om landet ska få tillräcklig med energi till hushåll och till
industri återstår att se. Redan har vi kunnat se hur Tyskland i sina utrikes-
och säkerhetspolitiska ställningstaganden tar hänsyn till vad man tycker i
Moskva.
Det är svårt att inte se hur man
från rysk sida tänker utnyttja de nya flytande kärnkraftspråmarna. Dessa blir
en direkt fortsättning på gasledningspolitiken.
Ett 50-tal kärnkraftspråmar lär
täcka det nuvarande behovet i Ryssland. Men det finns också ett utländskt
intresse för dessa. Enligt den ryska kärnkraftsmyndigheten Rosatom ska ett
15-tal länder vara intresserade av att köpa eller hyra ryska kärnkraftspråmar.
Här finns det anledning att komma ihåg en av Vladimir Putins doktriner. Nuvarande premiärministern och
tidigare presidenten har slagit fast när det gäller rysk energiförsäljning att
”All rysk energiexport ska användas för att öka Rysslands inflytande i
omvärlden”. När det gäller Tyskland har det varit lätt. Tyskarna har själv
manövrerat sig in i ett beroende av Ryssland.
Med en export av flytande
kärnkraftverk följer ett starkt ryskt inflytande. Vad kommer med som
följdavtal? När
gasledningen i Östersjön blev en realitet fick vi veta från president Putin att
den ryska Östersjöflottan fått en ny uppgift. Får den ryska flottan fler nya
uppgifter och med uthyrningen av kärnkraftspråmarna? Länder i Latinamerika,
Asien och Afrika är spekulanter. Risken är uppenbar att antalet icke-demokratiska
länder med tillgång till kärnkraft ökar. Ryssland tvekar inte att sälja (eller
hyra ut) sina produkter till regimer som inte är demokratier eller vägrar
respektera de mänskliga rättigheterna.
Ryssland går med sina flytande
kärnkraftverk ytterligare ett steg i att utnyttja energin som ett vapen för
ökat politiskt inflytande i världen. Ett steg som innebär ökad osäkerhet,
påtagliga miljörisker och en grå zon när det gäller kontroll av världens
kärnkraftverk.
En officiell kommentar från den
svenska regeringen borde vara på sin plats. Dessa flytande kärnkraftspråmar ska
bogseras genom Östersjön, förbi svenska kuster och möjligen genom
Öresund. Detta är absolut en svensk angelägenhet. Vilka är riskerna under
transporterna? Finns det rysk beredskap? Krävs det utbyggd svensk beredskap?
