torsdag, augusti 30, 2007

Sommar, Gas och Försvar

Vi skriver idag den 30 augusti och enligt vissa är sommaren slut. Jag vägrar dock erkänna detta påstående som riktigt och tar som exempel det år jag flyttade till Gotland – 1997. Då satt jag som nybliven redaktionschef på Gotlands Allehanda tillsammans med dåvarande, nu bortgångne, chefredaktören på tidningen Göran Mattsson, på restaurang Rosengården i Visby. Det var den 22 september, klockan var 22 och det var 22 grader varmt.
Tiden flyger iväg. På lördag den 1 oktober är det tio år sedan jag tillträdde som redaktionschef på Gotlands Allehanda. Så mycket – och så litet - som förändras på tio år… Det skulle kunna bli en hel bok om upplevelser, förhoppningar, glädjeämnen och tillkortakommanden. Vi får se. Får jag lite tid över så, vem vet.
Däremot måste erkännas att sommarens ledighet hastigt närmar sig slutet.
För min del har årets sommar till mycket stor del inneburit politik. Någon riktig ledighet mellan det att riksdagen åkte hem och Almedalsveckan körde igång hann det aldrig bli.

Almedalsveckan
Almedalsveckan visade sig var tämligen intressant också i år, trots att vi hade val förra året och intresset då verkligen var på topp. Almedalen är ett säkert årligen återkommande arrangemang. Det ger bra reklam för Gotland och det öppnar möjligheter för politiker och opinionsbildare att träffas under lediga former.

Själv sprang jag på en rad kollegor från riksdagen men också människor som jag inte träffat på rysligt många år.
Min politiska bakgrund har jag i Moderata Ungdomsförbundet på 1970-talet och i början av 1980-talet. Då var det en tid som ungdomsförbunden hade medlemmar och aktiviteter. Som ombudsman för Moderata Ungdomsförbundet i Malmöhus län kunde jag räkna in fler medlemmar i länet än vad MUF idag har i hela landet. Det var andra tider. Så att en del av dessa skulle fortsätta med politiken på något sätt var kanske inte så svårt att räkna ut. I vilket fall – många fanns i Almedalen i år och lär finnas med där också i framtiden.

Borgs försvarsuttalande
Finansminister Anders Borgs uttalande om nedskärningar i försvaret går inte att undvika. Jag tycker han har fel och ännu har inget övertygat mig om motsatsen.
Den turbulens som uppstod när jag och några moderata kollegor i försvarsutskottet gjorde ett uttalande som inte gick i Borgs tankebanor visar vilket känsligt ämne försvaret är. Men de reaktioner vi har fått ta del av visar också med mycket klar tydlighet att svenskarna bryr sig om sitt försvar. Inte minst moderata väljare och sympatisörer. Stödet för vårt uttalande har varit massivt och det kommer fortfarande mail och telefonsamtal från människor som ställer sig frågande till Borgs uttalande och samtidigt positiva till vårt klarläggande.
Det finns mycket att göra inom svensk försvarspolitik.

En gotländsk sommar med gas
Gazprom, Nord Stream och gasledningen har upptagit en stor del av min tid. Så sent som igår fattade tekniska nämnden på Gotland sitt beslut om att tillåta det Gazpromkontrollerade företaget Nord Stream att bygga en hamn i Slite och få ett stort markområde till sitt förfogande. Hela tekniska nämnden var överens, förutom en miljöpartist som ställde sig avvisande.
Från vännerna av Nord Stream har hela tiden hävdats att hamnen är en fråga och den planerade gasledningen genom Östersjön en annan. Ett resonemang jag varken kan förstå eller på något vis ställa mig bakom. Eftersom frågan inte heller ska upp i kommunfullmäktige kan jag inte reservera mig mot det fattade beslutet.
Synnerligen en märklig ordning att en facknämnd kan fatta ett beslut som kan få såväl säkerhets- som utrikespolitiska konsekvenser.
Genom beslutet att ta emot ”gåvan” från Nord Stream (uppförandet av en ny kaj) och att låta företaget disponera hamnen under tre år tillsammans med ett stort markområde har tekniska nämnden gjort Gotland till en bricka i Rysslands utrikespolitik. Det är ett tungt ansvar som ligger på nämnden med det beslut som fattats.

Enligt kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius är beslutet väl förankrat i kommunledningen. Märkligt enligt min mening eftersom jag inte kan hitta att frågan varit uppe på kommunstyrelsens bord för diskussion eller beslutsfattande. Jag kan förvisso ha missat något i en dagordning. För det kan väl inte vara så illa att kommunledningen genom korridorsnack eller vid prat runt kaffebordet gett tekniska nämnden sitt ”godkännande”?

Kanske är det så att kommunallagen ger tekniska nämnden rätten att fatta det beslut man nu har gjort. I så fall finns det all anledning att se över lagen. För det kan inte vara meningen att en enskild facknämnd med ett enkelt beslut ska kunna överlåta hamn och markområde till en främmande makt under längre eller kortare perioder. För det är precis vad man gjort. Det är ryska staten som får hamnen och marken i Slite till sitt förfogande under tre år genom sitt dotterdotterföretag Nord Stream. Frågan är om det ens ska vara kommunfullmäktige som fattar beslut i en fråga av denna natur.
Än lär inte sista ordet vara sagt i denna fråga.

Riksdagen tar sin början igen den 18 september. Men arbetet har redan kört igång. Det blir en mycket intressant höst vi har framför oss. Många intressanta frågor kommer upp i riksdagen och i slutet på oktober är det dags för den moderata partistämman i Gävle.