måndag, januari 24, 2011

Bara några kaffekoppar rysk gas utan pumpstation utanför Gotland

På söndagskvällen den 23 januari innehöll den sena Aktuelltsändningen klockan 21 i SVT ett kortare inslag om Gazprom - den ryska gasjätten med förgreningar i ett flertal branscher och långt upp i statsförvaltningen. Den ryska gasen håller på att ta slut. Det ska kosta runt 200 miljarder dollar att hitta ny gas och exploatera den. Pengar som Gazprom inte har idag. Detta har Gazprom och den politiska ledningen känt till länge. Trots detta har Gazprom som majoritetsägare i Nord Stream pressat gasledningsprojektet i Östersjön framför sig för att få det förverkligat. Gasledningen som ska förse stora delar av Europa med rysk energi och samtidigt göra Europa beroende av Ryssland och vad som beslutas i Kreml.
Vi kunde också i programmet få ta del av de uppgifter som beskriver Gazprom som korrupt, att man saknar visioner och en långsiktig planering. Det låter mycket illa för ett företag som Gazprom, men tyvärr inte osannolikt.
Gazprom är en förlängd arm för den innersta kretsen i den ryska regeringen, deras allierade och grå eminenser. För att uppnå deras politiska, militära och ekonomiska intressen utan att bry sig om den allt mindre betydande demokratiska processen i landet.

Affärsmässig
Den officiella anledningen till att gasledningen genom östersjön bygges är affärsmässiga, företagsekonomiska. Det är vad vi får höra från Nord Stream och det är vad vi får höra från Gazprom. Men allt mer tyder på att det inte är så. Och allt fler börjar tvivla.
Hur kan man affärsmässigt” planera och besluta om en gasledning för ett par hundra miljarder dollar när man vet att gasen som ska transporteras i detta bygge håller på att ta slut och att man inte har klart med någon ny utvinning? Om alla de uppgifter som nu kommer från Ryssland stämmer, vilket finns all anledning att tro, måste man importera gas från Rysslands sydliga grannar och sedan vidareexportera den västerut för att fullfölja avtalen med sina framtida gasköpare. Ingen större vinst, mycket arbete, extremt långa transporter, inte mycket affärsmässighet i detta – men Västeuropa knyts till det ryska gasnätet och ett beroende är etablerat.
Eller kan det faktiskt vara så att det är de politiskt-militära intressena som väger tyngst? Dåvarande presidenten Putin och dåvarande försvarsministern Ivanov förklarade för några år sedan att den ryska östersjöflottan skulle få nya uppgifter och med gasledningens tillkomst därför att den ryska intressesfären – politiskt, militärt och ekonomiskt – skulle utvidgas västerut.

Ingen gas utan pumpstation
Senare i år ska ledningen vara färdig och leveranserna från Ryssland till Tyskland ska bli verklighet. Efter detta, också i år, ska nedläggningen av rörledning nummer två ta sin början. En ledning som ska gå parallellt med den första.
När ryssarna tog intryck av de svenska protesterna och strök den planerade ”pumpstationen” strax utanför Gotland avsade man sig också i praktiken möjligheterna att få fram någon gas i ledningens slut.
Enligt såväl internationell som svensk expertis finns det ingen möjlighet att det ska komma fram någon gas mer än möjligen några kaffekoppar i timmen om man inte har en ”pumpstation” som pressar på. Detta förutsatt att inte Ryssland sitter på någon ny revolutionerande teknik som man lyckats hemlighålla för resten av världen.
Vad vi nu kan vänta på är en förfrågan från Nord Stream, från Gazprom eller direkt från den högsta politiska ledningen till Sverige om att få bygga pumpstationen nära Gotland för att det ska bli någon gas som kommer fram till Greifswald. Och hur ställer sig Sverige då? Vi har tidigare sagt nej till pumpstationen av synnerligen fullgoda skäl. Men när detta miljardprojekt ligger där färdigt, med den ryska majoritetsägaren och de västeuropeiska minoritetsägarna bakom dem som ställer krav på Sverige om att släppa till? Finns styrkan att säga nej? Finns resurserna att kunna försvara detta nej?