torsdag, oktober 22, 2009

Pressmeddelande Nord Stream Gasledningen

PRESSMEDDELANDE



ROLF K NILSSON (M):
- Inget seriöst försök från oppositionen att stoppa gasledningen!

Rolf K Nilsson, moderat riksdagsledamot från Gotland är kritisk till oppositionens reservation i frågan om EU:s Östersjöstrategi som riksdagen idag röstat om.

- Det rör sig inte om ett seriöst försök från oppositionen att försöka stoppa gasledningen, endast skaffa PR-poäng och skapa oro bland regeringspartierna. Vad man gör nu är att med så mycket buller som möjligt slå in öppna dörrar, säger Rolf K Nilsson. Miljöinvändningarna mot gasledningen torde inte vara obekanta för regeringen, snarare tvärtom. Min uppfattning är att regeringen verkligen tar miljön i Östersjön på stort allvar.

Riksdagen röstade på torsdagen om Utrikesutskottet utlåtande när det gäller EU:s strategi för Östersjöområdet. Oppositionspartierna i utrikesutskottet hade reserverat sig med hänvisning till Nord Streams gasledningsprojekt.

- Det känns förvisso bra att kritiken mot Nord Streams planer är väl förankrade i oppositionen. Men nu är det inte Riksdagen som äger frågan om gasledningen. Frågan bereds på regeringskansliet, vilket oppositionen mycket väl känner till, säger Rolf K Nilsson. Och ska man nu, som oppositionen gör, passa på tillfället att markera sitt motstånd när det gäller den planerade gasledningen så bör man inte inskränka protesterna till miljöskälen, det är politiskt tämligen okontroversiellt. Oppositionen undviker medvetet att ta upp de politiska aspekterna; säkerhetspolitiken och det faktum att Europa blir allt mer energiberoende av Ryssland.

- Det finns många skäl att säga nej till gasledningen. Regeringen har valt att sikta in sig på miljöskälen innan man fattar sitt beslut. På miljösidan finns avtal och konventioner som de berörda länderna lovat att följa. När det gäller de säkerhetspolitiska skälen kan vi bara markera en uppfattning och se till att ha en sådan säkerhetspolitik som kan stå upp mot de förhållanden som blir verklighet om gasledningen byggs, säger Rolf K Nilsson.

- Jag hoppas regeringen säger nej. Men jag tror tyvärr inte det spelar någon roll. Jag tror gasledningen byggs oavsett vad Sverige tycker.

Mer eller mindre i Afghanistan?

Har precis hört gamle Castrobeundraren Pierre Schori på radion. Han är kritisk till Sveriges deltagande i Afghanistan. Det ska vara FN! Och inte någon annan som leder operationer Sverige deltar i, är Schoris budskap. Schori öppnar nu munnen i en aktuell debatt och ansluter sig till andra förre detta socialdemokratiska toppolitiker. Tidigare är det väl Thage G Peterson som varit affischnamnet för dessa isolationistiska socialdemokraterna. Nu har dom fått försträkning inför den socialdemokratiskak kongressen nästa vecka där det finns krafter som vill avsluta det svenska engagemanget i Afghanistan. Den socialdemokratiska partiledningen håller inte med.
Schori har som så många andra på vänsterkanten en romantisk bild av vad FN kan göra. Här finns också den devota inställningen till röda diktaturer i tredje världen som är så betecknande för den socialdemokratiska vänstern. Att FN till stor del besår av länder som är diktaturer och där mänskliga rättigheter kommer mycket långt ner på vad som är angeläget att prioritera tycks inte bekymra. Men det har det ju aldrig gjort så varför skulle det göra det nu?

Idag kommer besked från regeringen om den svenska styrkan i Afghanistan ska utökas med drygt 50 man, som försvarsmakten anser behövs, eller om vi ska fortsätta med nuvarande antal.
Själv ser jag andra problem som vi måste ta upp till diskussion. Sak Sverige vara kvar i Afghanistan och stödja en president, en regim, som bygger sitt maktinnehav på ett omfattande valfusk? Ska vi ha svensk militär i Afghanistan som bistår en ”laglig” regim som för att få deras stöd samarbetar med lokala krigsherrar och islamistiska grupper?
Hur står det till med det civila samhället i Afghanistan? Får flickor gå i skola? Garanteras kvinnorna mänskliga rättigheter?

Kan vi med de svenska trupperna i Afghanistan bidra till ett mer mänskligt samhälle där medborgarna garanteras sitt människovärde även om regimen sett ur ett demokratiskt perspektiv inte är den bästa man skulle kunna önska sig?

Jag tror att det är dags för NATO och alla de länder som nu finns i landet att ställa krav på regimen. Inget mer samarbete med krigsherrar och islamistiska grupper som förnekar medborgarna sina mänskliga rättigheter. Inget mer dagtingande med krafter som vill närma sig talibanernas syn på hur kvinnor ska betraktas.
Men sedan kommer vi till frågan om NATO med flera ska lämna Afghanistan väl medvetna om att situationen för människorna blir mycket besvärligare, att de mänskliga rättigheterna kommer att kränkas på ett systematiskt sätt? Ska de trupper som finns där ignorera en korrupt regering och fortsätta sitt uppdrag?
Det är sällan lyckligt att ett annat land eller andra länder går in och tillsätter regimer som man sedan hoppas ska få medborgarnas förtroende.

Jag ger mitt fulla stöd åt de svenska truppernas närvaro i Afghanistan. Jag hade bara hoppats att de svenska insatserna tillsammans med övriga närvarande länders styrkor hade kunnat göra en ännu större skillnad. En sak torde stå klar; vi kan inte länge till fortsätta som nu.

söndag, oktober 11, 2009

"Välvillig" rasism bakom Obamas pris

Alfred Nobels tanke var säkerligen god – att det var i Norge som fredspriset skulle delas ut med tanke på att Sverige och Norge vid denna tid var det Förenade Konungariket. Synd bara att man gång efter annan från norsk sida sviker denna förmån och utser en pristagare av skäl som turligt nog kanske aldrig kommer fram. Barack Obama - vänsterns favorit och liberalernas gullgosse! Den första frågan man ställer sig är: Vad har han gjort för att förtjäna ett fredspris? Och svaret är enkelt – absolut ingenting.
Sedan kommer då den där tanken smygande att han fick det – därför att han är någon annan än George W Bush och därför att han är någon annan än John McCain som besegrades i presidentvalet. Han är inte republikan utan allt det som det vänstervridna Europa tycks älska med USA. Någon som står den europeiska vänstern nära.
Men jag undrar om det verkligen är dessa tankar som fått den norska Nobelkommittén att fatta sitt beslut? Jag tror det inte. Jag tror förvisso att norrmännen har svepts med i en allmän eufori över att den liberale och av politik hittills obefläckade Obama vann det amerikanska presidentvalet. Alla, om än haltande, jämförelserna med John F Kennedy tror jag också påverkat. Men framför allt så tror jag det beror på att han är svart. Det handlar om vad som i det närmaste kan betraktas som rasism, om dock en ”välvillig” rasism, – även om man i Nobelkommittén säkerligen är övertygade att man är så långt ifrån rasismen man kan komma. Obama fick priset därför att han är den förste svarte presidenten i USA. Förvisso en prestation i sig. Men skäl för ett fredspris? Den enda som skulle ha kunnat uppfylla liknande krav hade varit om en kvinna vunnit det amerikanska presidentvalet. Då hade hon av samma (felaktiga?) anledning varit meriterad.

Det är historiskt att en svart medborgare valts till president i USA. Det är bra att svart kandidat kan få folkets förtroende i USA. Det bevisar demokratins styrka. Det visar att hudfärgen som skäl för möjligheten att bli politiker förhoppningsvis för evigt är borta.
Men om den norska Nobelkommittén valt Obama som fredspristagare för att han är svart, så är detta minst lika fel som att säga nej till honom som president av samma skäl.

Priset är säkert, tyvärr, utdelat i en stor anda av välvillighet och med tydliga etiketter på kommittén som antirasistisk och tolerant. Men det blir ingen belöning. Det blir inget pris som beskriver Obamas gärning. Det är ett pris som kan jämföras med en klapp på huvudet, egentligen ett ganska nedsättande pris till en man som ännu inte har bevisat sig på den position han har. Än en gång - inte för att jag tror att detta varit tanken, men jag tror att det undermedvetna har styrt fram till Nobelkommitténs olyckliga beslut. Ett beslut i välvilja, fattat i en allmän hysteri över vad denne man med sin presidentur ska kunna utföra. Jag tror inte Obama kommer att klara vad han föresatt satt sig. Därför blir priset snarare ett sänke han nu tvingas motta och bära under resten av sin tid som president.

Politiskt har Obama redan gjort saker som snarare riskerar freden, accepterar förtrycket i världen och gör friheten till en handelsvara. Det finns många politiska skäl att säga nej till Obama. Fortsätter han på sin inslagna linje blir det fler likheter med Jimmy Carter än med John F Kennedy (som egentligen misslyckades också han) när hans ämbetsperiod ska summeras.

torsdag, oktober 08, 2009

Jag missade skriva en motion - illa!

Gotlands Allehanda gör idag ett nummer av att jag inte lämnat in en motion, vilket jag sagt att jag ämnade göra, om att Gotland ska ha en egen länsrätt.
Den journalistiska bedömningen av att lägga ner så mycket tid på en motion jag inte producerat och bara nämna vid namn de jag lämnat in kan jag som gammal nyhetschef tycka vara en smula märkligt.

Jag vidhåller vad jag sagt tidigare i frågan att jag tycker det är en självklarhet att Gotland som region ska ha en egen länsrätt. Att vara region betyder att regionen får ett större självbestämmande i en rad frågor. Att de statliga myndigheter som verkar runt om i länet också ska finnas i en region är av betydelse för den regionala statusen.

Jo, jag ämnade, precis som GA skriver, lämna en motion i frågan. Men nu missade jag detta vilket alls inte var meningen och jag grämer mig verkligen. Emellertid kan jag konstatera att min socialdemokratiske riksdagskollega från Gotland Christer Engelhardt (s) inte heller motionerat i denna fråga.

Hade riksdagsledamöternas motionsskrivande verkligen betytt något så hade jag varit än mer irriterad på min miss. Men tyvärr är det ju så att motionerna, som det fungerar i dagens riskdagspraxis, till nästan hundra procent avslås. Vad man hoppas på med en motion är givetvis att den ska gå igenom i Riksdagen, men det är ungefär som att hoppas på en miljonvinst på lotto, men framför allt att man ska skapa opinion i frågan och få till stånd en debatt. Nu får jag lägga in ett extra kol för att Gotland som region inte utarmas utan har alla de statliga myndigheter och funktioner som krävs för att vi verkligen ska uppfylla de krav som ställs på en region.

fredag, oktober 02, 2009

Bra artikel i Svensk Tidskrift

http://www.svensktidskrift.se/?p=986

"Därför slutar de
Av Maria Eriksson | 2 oktober 2009

Vilken makt har riksdagen egentligen? Är ledamöterna “statister i ett välregisserat skådespel”? Eller handlar det bara om att lära sig spelets regler? Svensk Tidskrift har intervjuat några av de moderata riksdagsledamöter som valt att inte kandidera igen i nästa val. Fyra ledamöter, fyra olika skäl. Varför slutar de? Hur ser de på sina uppdrag? Och håller de med om att riksdagen är ett transportkompani?"
Så lyder ingressen till en mycket bra artikel i Svesnk Tidskrift som tar upp ett problem som vi säkert kommer att diskutera mer. De som intervjuas är Inger Renée, Bertil Kjellberg, Kent Olsson och undertecknad.

Riksdagen är en av grundpelarna i den svenska demokratin. Riksdagens makt och inflytande är en förutsättning för att grundpelaren inte ska vittra sönder.

ROLF K NILSSON