torsdag, november 27, 2008

Pliktutredning och en allt mer påträngande jul

Torsdagkväll, mottagning på polska ambassaden för Svensk-Polska parlamentarikerförbundet och för delegation från den polksa sejman, parlamentet. Tidigare på dagen ett program där polackerna fick möjlighet att ställa frågor om svensk politik på en rad olika områden och där vi svenska parlamentariker fick en möjlighet att höra om uppfattningarna hos våra polska kollegor. Inressant och mycket givande.
Själv var jag givetvis mycket intresserad av polackernas uppfattning om den planerade gasledningen i Östersjön och Nord Stream/Gazproms planer. Jag blev inte besviken och kunde konstatera att de ligger nära mina. Det vill säga starkt kritiska, negativa.
Generellt kan konstateras att Polen och Sverige samarbetar på allt fler områden och att det är ett samarbete som på skt kan ge mycket positiva resultat.
Polen är en stor nation i Europa. Det finns all anledning att vi från svensk sida intensifirerar kontakterna med Polen. Vi har mycket att vinna.

Pliktutredningen

Fredagen inleddes med gruppmöte för allianspartierna i försvarsutskottet och därefter utskottsmöte. Ingen större dramatik. Därefter taxi till Riddersviks Herrgård där Pliktutredningen sammanträder i två dagar. Trevlig miljö, mindre bra konferenslokal, men mycket givande diskussioner.

Läser i broschyren i mitt rum att Carl Jonas Love Almqvist varit anställd som informator på Riddersvik 1820. I ett brev till en god vän skrev han "Jag mår så väl på detta täcka Ställe. Jag just längtar att mina goda vänner skulle få se det." Även om jag inte kan räkna mig som en vän till Almqvist har jag sett Riddersvik - och det är onekligen en pärla.

Bara en knapp månad kvar till jul. Hösten i riksdagen går exremt fort. Och det är en massa sammanträden kvar. Men det brukar fungera och gå jämt ihop när vi närmar oss den 24 december.
Från och med nu blir bevakningen på partierna och hur vi agerar i Riksdagen allt hårdare. Nu är det mindre än två år kvar till nästa val. Vad som är synnerligen intressant att bevittna är den spricka som finns mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet. Ingen människa kan i dagsläget se en möjlighet till att s och v skulle kunna komma överens i samma regering. Att något parti skulle ändra uppfattning i så många frågor som man idag är oense verkar inte troligt.
Mona Sahlin har onekligne problem. Inte bara är de möjliga regeringsmedarbetarna på konforntationskurs. Enligt SIFO lämnar nu också de manliga väljarna socialdemokraterna.

måndag, november 24, 2008

Konservativ panelist efterlyses

Intensiv vecka i Riksdagen. Många möten, många förmöten, mycket att läsa. I torsdagskväll votering om Lissabonfördraget klockan 23.30. Kom hem till Gotland på eftermiddagen klockan 14.30 för att ha ett möte direkt på länsteatern klockan 15. Kvällen ägnades åt förberedelser för lördagens utbildningsdag med Team 2010, presumtiva kandidater, till valet 2010.
Plats för utbildning denna gång den moderata partiexpeditionen. God uppslutning. Första passet om ideologier. Denna gång konservatismen. Jag höll i passet. Bra frågor, bra diskussion. Pass två handlade om insändare. På eftermiddagen var det dags för kommunalrådet och ordföranden i BUN, Lena Celion, att ta kommandot. Utbildningspolitik och hur det i praktiken fungerar på Gotland. Ett uppskattat pass.
Nästa gång Team 2010 träffas är den 6 december som också är sista utbildningstillfället för i år.

Panelen i God morgon världen
Inledde söndagen som vanligt med att lyssna på ”God morgon världen”. Och – som vanligt – retade mig på sammansättningen i åsiktspanelen cirka kvart i tio. Redaktionen har inte upptäckt att det finns olika åsiktsgrupperingar inom borgerligheten. Nyliberaler och vänsterliberaler avlöser varandra som representanter för den högra sidan i svensk politik. Att det finns konservativa uppfattningar är uppenbarligen ett okänt fenomen för Godmorgonvärlden-redaktionen. Hoppas fortfarande att ett ljus också ska tändas där.
Vilka satt i panelen denna gång? Jo, Johan Ehrenberg ETC, Anne Dahlberg, Expressen och Olov Abrahamsson, Norrländska Socialdemokraten.
Denna gång skulle panelen tycka till om post-vd:ns lön, Lissabonfördraget och Maud Olofssons förslag om höjd pensionsålder till 67 år. Det kunde ju varit lite mer spännande. Och har inte Johan Ehrenberg gjort sitt i det här programmet. Till och med B-poeten Göran Greidar framstår ju som en politisk gigant i jämförelse. (Det är inget personligt mot Greidar. Men eftersom han alltid när Ronald Reagan nämns kallar honom för B-skådespelare, i vilket sammanhang det än är, så tycker jag att det inte är mer än rätt att någon återgäldar vänligheten.)
Men, ok. Postchefens lön: grotesk. Men häng inte vd:n. Byt posststyrelse.
Lissabonfördraget: Bra att det händer något inom EU. EU måste få redskapen för att kunna bli något att räkna med. Hittills har EU varit en tandlös tiger.
Jobba till 67: Bra. Gör det möjligt för alla som vill att jobba även efter 67. Men håll kvar den allmänna pensionen vid 65. Detta ska dock inte ses som ett stoppdatum för att arbeta. Det ska vara en möjlighet för dem som anser att de gjort sitt på den öppna arbetsmarknaden.

Klockan är strax efter åtta på måndag morgon och det är dags att bege sig till den moderata fullmäktigegruppens förmöte inför dagens kommunfullmäktigesammanträde som börjar klockan 13 på Wisby hotell. Återkommer om detta.

torsdag, november 20, 2008

Norge valde - tyvärr - amerikanska JSF

I väntan på votering om Lissabon-fördraget kom beskedet att Norge säger nej tack till vårt svenska Jasen-plan och istället väljer det amerikanska JSF.

Det har bara gått några dagar sedan de nordiska försvarsministrarna skrev under en gemensam debattartikel om ökat samarbete på de flesta områden när det gäller försvaret.

Det hade varit bra för Sverige om Norge valt JAS, det hade varit bra för det nordiska försvarssamarbetet och det hade varit bra för Norge. Men nu blev det inte så. Och kanske ska man inte vara förvånad.

Vi befinner oss i en orolig tid då Ryssland bygger upp sin militära förmåga och hela sitt militärkomplex. Bara för någon vecka sedan meddelades det stolt från Moskva att Ryssland nu exporterade vapen till samtliga länder som Sovjetunionen en gång gjorde.

Varför är jag då inte förvånad att Norge valde det amerikanska JAS? Jo, därför att Ryssland rustar. Ryskt bombflyg kränker norskt luftrum nästan på regelbunden basis. Ryssarna skramlar med sina arsenaler för norrmännen. Sverige väljer fortfarande att stå utanför Nato. Ett löfte som de fyra allianspartierna gav inför regeringssamarbetet att det inte skulle bli aktuellt med någon Nato-ansökan under denna mandatperiod.

Om, vilket vi verkligen får hoppas aldrig blir fallet, det skulle hända något i vår del av världen där Ryssland är inblandat och där Norge finns med är det onekligen säkrare för norrmännen att lita på Nato-kollegan USA med avtal om ömsesidigt bistånd än att lita på Sverige som förvisso har uttalat sig för att bistå grannländerna om de skulle bli angripna. Men något avtal finns inte. Norge går på den säkra linjen före den osäkra.
Personligen tror jag situationen varit annorlunda om Sverige varit med i Nato. Då hade chansen ökat att det blivit JAS som norrmännen valt.

Initiativet som den svenska regeringen har tagit till ökat nordiskt försvarssamarbete är bra. Men det är enligt min uppfattning bara ett första steg. Ett riktigt nordiskt försvarssamarbete värt namnet får vi inte förrän både Sverige och Finland är med i Nato. Och det hade inte heller skadat om Norge blivit medlem i EU. Kanske Norge skulle passa på och följa med Island som nu tycks vara på väg in i den Europeiska Unionen.
Jag tror och hoppas på ett framtida nordiskt försvarssamarbete. Men det kan endast ske i full skala om de nordiska länderna är medlemmar i Nato.
Två av regeringens partier är för svenskt medlemskap i Nato; folkpartiet och moderaterna. Nästa mandatperiod måste frågan lyftas.

söndag, november 16, 2008

Stolthet över våra trupper i Afghanistan

För en gång skull har Gomorron världens panel fått mig till att bli riktigt, riktigt arg. För att inte säga förbannad.
Och vem har då gjort mig så intill bristningsgränsen upprörd? Jo, Lotta Gröning, opinionsjournalist och en del av den socialdemokratiska partiadeln.
Jag upptäcker att jag håller med nyliberalen Carl Rudbeck och håller högljutt med honom framför radioapparaten. Hanne Kjöller, tredje panelist, kommer också med förnuftiga åsikter i frågan. Och frågan? Vad handlade den om? Jo, svenska trupper i Afghanistan.
Gröning vill inte ha några svenska trupper i Afghanistan därför att det är ”Bushs” krig. Och därför att de svenska soldaterna står under Nato-befäl. Lotta Gröning avslöjade sådan okunskap och sådana fördomar att det gränsar till det otroliga.
Sverige och våra trupper i Afghanistan gör en skillnad för civilbefolkningen. Skulle de svenska trupperna och den övriga internationella insatsen försvinna från landet lämnas det fritt för talibanerna. Vilket styre det blir i landet då det vet vi. Skulle Afghanistan bli ett talibanstyrt land ökar trycket på Pakistan. Och om Pakistan faller i talibanhänder får vi talibaner med kärnvapen. Kärnvapen som de med sin övertygelse om sitt gudsuppdrag inte skulle tveka att använda.

Lotta Gröning är uppenbarligen helt av uppfattningen att Nato är en förlängning av den amerikanska armén. Att Sverige tillhör undantagen av EU-medlemmar som inte är med i Nato tycks inte finnas med i hennes världsbild.

När Carl Rudbeck säger att Sverige för en gång skull tar ansvaret och inte väljer att ställa sig vid sidan om för att låta andra sköta jobbet så ska vi vara stolta över våra soldaters insatser i Afghanistan. Jag delar helt hans uppfattning.

Lotta Gröning uppvisar en inställning som jag hade hoppats skulle vara begravd. Men uppenbarligen inte. Det finns andra, bland annat Ohly och hans kommunister, ett antal fd socialdemokratiska toppnamn som hamnat helt fel och de vanliga nej-sägarna som protesterar mot allt som västliga demokratier ägnar sig åt som vill återgå till en gammal svensk linje där vi ska ha åsikter om allt men aldrig vara beredda att själva riskera något eller visa praktisk solidaritet. Det är en unken inställning som måste motarbetas.

lördag, november 15, 2008

Dålig blogdisciplin

Håller på att halka tillbaka i gammal dålig blogdisciplinstil. Så får det icke vara. Alltså; en snabb uppdatering vad som sig förehavit sedan sist.

Lördag; kom hem tämligen sent efter en gungig överfart på Östersjöns vågor. Tog det lugnt under dagen, gick igenom veckans post innan det var dags att se länsteaterns uppsättning av ”Nora Schahrazades drömda liv”. Går inte att beskriv ai korta ordalag – bör ses. Bra skådespelarinsatser med en extra eloge till unga Tove Edfeldt som jag tycker gör en berömvärd insats.
Måndag; Började med ”Dialogfrukost”. Ett återkommande månadsarrangemang jag tagit initiativ till där jag träffar människor på Gotland och vi lyssnar på varandra. Klockan 10 var det dags för besök på Svenska Spel. Socialdemokratiske riksdagskollegan Christer Engelhardt och jag träffade under några timmar Svenska Spels tf vd Anders Hägg. Intressant och informativt. Finns en hel del att tänka på, inte minst rörande Gotlands framtid.
Tisdag; på plats i Stockholm. Gruppmöte med alliansgruppen i försvarsutskottet och därefter utskott. Kommittémöte (moderaterna i försvarsutskottet) och klockan 16 riksdagsgruppen där bland annat könsneutrala äktenskapet stod på dagordningen. I denna fråga har jag inte ändrat uppfattning – och jag ser inte heller att jag kommer att göra det.
På kvällen mottagning hos Region Skåne som hyrt ett rum i Kulturhuset i Stockholm. Alla potentater skall ha varit där. Jag så bara en del. Jerker Swanstein (m) ordförande i regionstyrelsen hälsade välkommen.
Kända och okända skåningar i förskingringen blandades med riksdagsledamöter, lobbyfolk, statstjänstemän och en mängd andra. Mingel är inte ett bra sätt att träffas för djupare samtal eller diskussioner. Mingel är tillför att kle, skaka hand, le och lova at återkomma. Efter ett antal handsksakningar, visitkortsutväxlingar och inplanerade möten lämnade jag kulturhuset. Besviken på att jag inte sett en enda skånsk flagga och med lite idéer om hur Gotland skulle kunna lansera sig i Stockholm.
Onsdag; ägnades till stor del åt inläsning och att svara på mail. Votering klockan 16.
Torsdag; ägnade jag åt pliktutredningsarbete, blev intervjuad av elever från Östra Real i Stockholm, Votering klockan 16 och ett hastigt möte med den moderata försvarskommittén innan det var dags att bege sig hemåt.
Fredag; började dagen med den moderata fullmäktigegruppens valberedning. Hann med ett besök på Gotlands Allehanda som fortfarande är min arbetsplats, dock är jag tjänstledig.

Kan konstatera att en vecka då det inte händer något speciellt ändå händer ganska mycket. Har tyvärr inte haft tid att skriva så mycket. Jag har ett antal debattartiklar på gång. Ska försöka komma igång med dessa på söndag, innan det är dags för en ny vecka i Stockholm. Nästa vecka blir intensiv. Ska bland annat på torsdagskväll till Föreningen Heimdal och prata om Ryssland. Spännande. Och på lördag, den 22 nov, har vi Team 2010 utbildning igen.

fredag, november 07, 2008

Estland vill bli nordiskt

Har inte haft möjlighet att skriva de senaste dagarna. Har varit på resa med försvarsutskottet i Tallinn, Estland. Åkte i måndagskväll och kom hem i förmiddags (fredag). Intressant, land, intressant stad, intressant besök.

Från moderaterna var vi Karin Enström, Nils Oskar Nilsson, Isabella Jernbeck och undertecknad. Från socialdemokraterna Michael Haglund, Peter Johnsson och Inger Jarl Beck. Rosita Runegrund från kristdemokraterna, Staffan Danielsson från centern och Peter Rådberg från Miljöpartiet.
Vi besökte bland annat det estländska parlamentet där vi fick möjlighet att diskutera gemensamma frågor med det estniska försvarsutskottet. Vi fick information och möjlighet att ställa frågor på det estländska försvarsministeriet. Vi besökte tankesmedjan RKK, som står för Internationella centret för försvarsstudier. Centret är uppbyggt med stöd av försvarsdepartementet och den estniska regeringen. Centrets chef, Kadri Liik, fick vi innan veta, är en kvinna med bestämda åsikter. Något som inte gjorde socialdemokraterna direkt lugna. Här talades klartext om både Ryssland och om besvikelsen över hur väst reagerade på den ryska krigsinsatsen i Georgien. Jag återkommer till Ryssland om några dagar.

Möten av den här sorten kan bli lätt formella, men det brukar lossna efter ett tag och riktigt intressanta frågor kommer upp till diskussion. Så också här.
För det första kan man konstatera att esterna vill ha kontakt med Sverige och med de övriga nordiska länderna. Ja, man säger också rent ut att man vill bli betraktade som en del av Norden. Och varför inte? Språkligt (och geografiskt) ligger Estland och Finland väldigt nära varandra. Historiskt har inte minst Sverige haft mångåriga förbindelser med Estland och går vi längre tillbaka i tiden så har Estland också ett danskt förflutet. Tallinn betyder ju ”den danska staden” och har det danska riksvapnet som stadsvapen.

Estland ligger betydligt närmare det nordiska fastlandet än vad till exempel Island, Grönland eller Färöarna gör.
Estland vill vara en del av Norden. Jag tycker vi ska välkomna Estland som ett nordiskt grannland och som en del i det nordiska samarbetet.

En av de frågor som kom upp under våra diskussioner var det om ökat nordiskt samarbete när det gäller försvarsmateriel och försvarsutbildning. Jag ställde frågan om Estland var intresserat av att delta i ett sådant samarbete. Det är man. Detta är ett intresse som vi bör ta vara på.

Estland lägger mycket stor vikt vid sitt medlemskap i Nato och den transatlantiska länken. I första hand litar man på Nato, i andra hand på USA och i tredje hand EU. Ett EU som man anser är allt för svagt och som skadat sig själv när det gäller att hålla en enad front mot Ryssland. Jag ger esterna helt rätt. Med ”stormakter” inom EU som driver egen utrikespolitik, så blir det inte en union som talar med en röst. Det blir flera röster med skiftande budskap som sänker EU:s status. Tyskland och Italien gör gärna affärer med Ryssland där det politiska priset inte tycks spela någon roll. Sorgligt!

Det var extra roligt att bland esterna i försvarsutskottet se Trivimi Velliste som jag träffade första gången 1990 när han var huvudtalare på ett konferens i Vänersborg som handlade om Estlands frigörelse från Sovjetunionen. Trivimi Velliste sitter i det estländska parlamentet för moderaternas systerparti och har sedan Estlands återupptagna självständighet bland annat hunnit med att vara estnisk utrikesminister och Estlands FN-ambassadör.

Estland deltager aktivt i internationella insatser. Bland annat finns man i södra Afghanistan där den estniska enheten står under brittiskt befäl.
Estland var en av nationerna som bemannade Nordic Battle Group under första halvåret i år. Och man är helt beredd på att ingå i NBG också 2011.

Det finns många områden där vi kan utveckla förbindelserna med Estland. Och det finns mycket som talar för att vi också ska göra det.

Svenska försvaret
Båten från Tallinn till Stockholm anlände klockan 10 till frihamnen. Strax före 11 var jag tillbaka på mitt kontor i Riksdagen. Och då var det bara att sätta på TV:n och se försvarsministerns presskonferens. Jag återkommer i helgen till vad han sa och om de uppgifter som nu lagts på Försvarsmakten.

söndag, november 02, 2008

Försvar, äktenskap, euro och Nato

Några frågor är extra heta just nu. Inte bara försvarspolitiken som folk ägnar tankemöda och energi åt. Jag ägnade dock några timmar på lördagseftermiddagen åt ett offentligt möte i Visby om Pliktutredningens delrapport om hur man kan bemanna det svenska försvaret på frivillig väg om plikten ligger vilande. Många bra frågor och tankar att ta med mig i det fortsatta arbetet. Ett stort tack till alla som dök upp med kort varsel. (Annons i tidningen på fredagen)

Äktenskap

De flesta riksdagsledamöter har de senaste dagarna fått uppleva en e-mailbombning som i antal påminner om FRA-protesterna. Skillnaden är vad jag kan se att bakom denna ”bombning” ligger inget centralt agerande från Expressen vilket var fallet förra gången. Hade Expressen varit inblandad skulle det varit e-mail för könsneutrala äktenskap.

Det finns frågor där man inte får lova att ha någon annan åsikt än vad som är politiskt korrekt. Formellt får man, men om åsikten inte faller samman med vad det styrande etablissemanget inom politik, media, kultur och i den här frågan till stor del underhållningsbranschen tycker så hamnar man lite vid sidan om, blir betraktad som reaktionär, kuf-aktig och gärna lätt rasistisk. Det handlar alltså om samkönade förhållanden i svensk lagstiftning ska benämnas äktenskap eller inte.
Hur två vuxna människor väljer att leva är upp till dem. Om de är av samma kön eller inte har jag inte med att göra. Men om två män eller två kvinnor väljer att leva ihop så är det enligt min uppfattning inte ett äktenskap det handlar om.
Ett äktenskap är förbehållet en man och en kvinna. Min övertygelse vilar på politiska, kulturella och religiösa grunder.
Detta är inte en fråga som kan förhandlas, för det är en fråga som står över politiken.
Jag vet att vi som har denna uppfattning kommer att få stå ut med spott och spe inte minst i riksmedia. Men det ändrar inte min uppfattning.
Och när jag ändå är på gång så kan jag ju uttrycka min tilltro till kärnfamiljen. Och med detta uttalande betyder det inte att jag dömer ut ensamstående föräldrar, flergenerationsfamiljer etc. Jag tror på familjen som den viktigaste byggstenen i samhället.

När det gäller samkönade samlevnadsformer så har vi kommit långt bort från fängelsestraff, myndighetsfördömanden och lagskyddad diskriminering. Och det är inget vare sig jag eller andra försvarare av äktenskapet som en förbindelse mellan man och kvinna förespråkar, även om vi får höra det leda i debatten.

Euro och Nato
Jag tycker att vi ska ha en ny folkomröstning om svensk anslutning till den gemensamma europeiska valutan euron och jag tycker Sverige ska bli medlem i Nato.
Det finns anledning att återkomma i båda frågorna – vilket jag också tänker göra.