fredag, december 21, 2007

Gasledningsdebatt i Riksdagen

Det var ingen upplyftande debatt att ta del av när gasledningen i Östersjön debatterades på fredagsförmiddagen i Sveriges Riksdag.
Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet hade begärt en särskild debatt om gasledningen. Och eftersom vare sig regeringen eller oppositionen vill ha en diskussion om gasledningen sett ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv handlade det till största delen om miljön och miljöfrågorna. Men då samtliga partier är skeptiska till gasledningen just av miljöskäl så hamnade man i en position där det bråkades om vem som tyckt vad när och om man ändrat sig i denna uppfattning. Politik när den är som sämst.

Miljöminister Andreas Carlgren (c) var mycket tydlig och redogjorde för de möjliga juridiska konsekvenserna vid en felhantering av ärendet. Dvs att rådande lagar och konventioner på miljöområdet inte får verka fullt ut.

Att diskutera gasledningen och göra det enbart utifrån miljöhänseende är att amputera debatten. Gasledningen och vad den betyder för framtiden kan inte diskuteras på ett relevant sätt om inte säkerhetsaspekten kommer in. Och om det nu är så att regeringen och dess företrädare inte vill diskutera gasledningen eftersom lagar och konventioner på miljöområdet hindrar dem från att göra det borde det inte vara omöjligt att diskutera frågan utifrån säkerhetsskäl.

Jag hyser stor respekt för Ola Sundell(m), en erfaren och mycket kompetent politiker. Men när han nuddade vid risken för rysk militär närvaro i den svenska ekonomiska zonen och hänvisade till försvarsberedningens rapport blev jag beklämd.
Sundell menade att det idag inte finns något som hindrar rysk marin närvaro i den svenska ekonomiska zonen och att gasledningen inte skulle förändra bilden mot hur det ser ut idag. Som ett "bevis" på riktigheten i sin argumentering hänvisade han till försvarsberedningens rapport.
Försvarsberedningen tar gasledningen och Gazproms dotterföretag Nord Streams aktiviteter med ro och det tycker uppenbarligen Ola Sundell att vi andra också ska göra. Jag håller inte med.

Försvarsberedningens rapport är inget facit. Det är sju personers sammanfattande uppfattningar. Sju personer som med helt olika förutsättningar och förankringar för sina åsikter. Jag har påtalat det tidigare och jag kan göra det igen. Försvarsberedningen borde ha krävt en säkerhetsanalys med anledning av Nord Stream, Gazprom och gasledningen. Med skälet att Nord Stream är dotterföretag till Gazprom som i sin tur är en del av den verkställande ryska makten och förverkligar intentionerna i den ryska utrikespolitiken.

Ola Sundell tror, om jag tolkar honom rätt i hans debattinlägg, inte att gasledningen skulle innebära ökad rysk militär närvaro. Fel, fel, fel. Allting tyder på en ökad rysk militär närvaro under såväl konstruktionsfasen som under driften. Inte minst uttalanden från president Putin och förre försvarsministern Ivanov pekar på detta. Enligt Putin får den ryska Östersjöflottan nya uppgifter med gasledningen tillblivelse. Enligt Ivanov utökas den ryska intressesfären västerut politiskt, militärt och ekonomiskt med gasledningen. Ryssarna har beställt nya, supermoderna ubåtar som ska placeras i Östersjön. Den ryska militära närvaron kommer att öka drastiskt under såväl byggandet av gasledningen som när den är i drift! Låt oss inte hysa någon tvekan om detta.

Gasledningen i Östersjön är ett politiskt projekt. Ett politiskt projekt som ryska staten dessutom tjänar pengar på. Den ryska planen är tydlig och nästan så öppet offentlig den kan

tisdag, december 04, 2007

Försvarsberedningen - Ryssland och Östersjön

Om man ser försvarsberedningens rapport som ett debattinlägg, så behöver man kanske inte vara så besviken över vad som saknas. Då hade man kunnat slänga sig in i debatten och tillföra de bitar som borde vara med och sedan fortsatt diskussionen utifrån detta. Skulle det däremot visa sig att försvarsberedningens rapport blir ett styrdokument för försvarsdepartementet och för regeringen är det illa. Riktigt illa.

Försvarsberedningen har bestått av Göran Lennmarker (m), Håkan Juholt (s), Staffan Danielsson (c), Allan Widman (fp), Gunilla Wahlén (v), Else-Marie Lindgren (kd) , samtliga riksdagsledamöter, samt förre riksdagsledamoten Annika Nordgren Christensen (mp).

Försvarsberedningens rapport är ett tvärpolitiskt dokument och den enighet man uppnått har prisats under tisdagen. Jag ställer mig dock avvisande till en försvarsberedning som instrument att forma svensk försvarspolitik och jag ställer mig inte i hyllningskören till enigheten som kan visa sig bedövande för fortsatt svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Risken med den till stora delar eniga rapporten är att den blir facit för inom vilka ramar man ”får tycka och ha åsikter när det gäller svensk försvars- och säkerhetspolitik. Försvarsberedningens rapport blir det politiskt korrekta som direkt misstänkliggör eller förringar den som har avvikande uppfattning.

Knyter inte ihop slutsatserna
Det är tisdagseftermiddag. Jag har läst försvarsberedningens rapport och även hunnit med en stor del av bilagorna. Läsningen är både bättre och värre än vad jag hoppats på. Och det här med att vara både bättre och värre beskriver på ett ganska bra sätt vad beredningen kommit fram till när det gäller kapitel 8 och 10. Kapitel 8 tar upp Ryssland och kapitel 10 Norden och Östersjöregionen.

När det gäller Ryssland kommer beredningen fram till många både bra och enligt min uppfattning logiska slutsatser. Men samtidigt vågar/vill/mäktar man inte knyta ihop de slutsatser man själv kommit fram. Vilket får anses som en brist i analysen.

När det gäller Ryssland menar beredningen att den ryska statsledningen gärna ser Ryssland som en stormakt. Och att man med detta som motiv strävar för att Ryssland ska stärka sitt ekonomiska och politiska inflytande, såväl globalt som i sitt närområde. I rapporten tycker beredningen att Ryssland med sina stora energitillgångar har ett användbart påtryckningsmedel i utrikespolitiken. Nog så riktigt. Att den planerade gasledningen är en del av denna politik vill beredningen dock inte sätta ut i skrift - vilket för mig är milt uttryckt märkligt.
För att återgå till rapporten så slås det i alla fall fast att den planerade gasledningen genom Östersjön ökar det ryska intresset i regionen. Det tackar vi för. Det hade ju varit svårt att räkna ut på egen hand.

Oroad över utvecklingen
Begripligt nog är beredningen oroad över den politiska utvecklingen i Ryssland som man beskriver har auktoritära drag. Det har blivit svårare för den politiska oppositionen att verka och flera personer som har vågat kritisera regimen har omkommit under oklara omständigheter. Det officiella Ryssland lägger ökad vikt vid patriotism och nationalism. Beredningen oroar sig för utlänningsfientlighet och rasistiska tendenser som förekommer i Ryssland.

Inte heller ser försvarsberedningen med positiva ögon på hur det ryska näringslivets ägarstruktur ser ut då den i rapporten skriver att det är den politiska eliten i Ryssland som kontrollerar en stor del av näringslivet. Korruptionen i det ryska samhället är en fråga som tas upp och här varnas för risken att ryska aktörer genom mutor försöker påverka beslutsfattare i andra länder. Något som enligt försvarsberedningen idag är en realitet.

Flest kärnvapen
Beredningen slår fast att den tyska militära operativa förmågan ökar. Men att det finns en begränsning till konventionella militär aktioner. Det är nog ett riktigt konstaterande. Men för att en gång för alla slå fast: Det är ingen som i det läge Ryssland i dag befinner sig, som hävdar att vi ska frukta en rysk invasion av Sverige. Det är inte invasionen som utgör ett möjligt ryskt militärt hot. Det finns så mycket mer man kan göra med militära medel. Allt från att med sin blotta närvaro irritera till att blockera, försvåra, bestraffa mm. Det är egentligen bara uppfinningsrikedomen som sätter gränser. I sammanhanget får man inte heller glömma att Ryssland idag är det land i världen med klart flest kärnvapen.

När Försvarsberedningen i kapitel 10 slår fast att Östersjöregionen är av de stabilaste och säkraste i världen kan man med fog undra varifrån dessa uppgifter är hämtade. Ryssland kan med sin kortsiktiga politik inte betraktas som stabilt. Och så länge Ryssland saknar denna stabilitet är inte heller Östersjöregionen stabil – hur gärna man än vill att det ska vara så.
Samtidigt vill försvarsberedningen att vi ska ta till oss informationen att Östersjön och dess utlopp utgör vitala intressen för alla Östersjöstater. Dessa intressen är ekonomiska, miljömässiga och säkerhetspolitiska, slås fast.

"Behöver övervägas..."
Det mest kritiska beredningen kommer fram till när det gäller gasledningen är att: ”Frågan har emellertid flera dimensioner som noga behöver övervägas.” Jo, tack. Här behövs åtskilligt med övervägningar. Vad som bland annat behöver övervägas svarar beredningen själv på när den konstaterar att ryska staten genom sitt majoritetsägande i Gazprom får ett betydande inflytande över ledningen som därmed blir politiskt styrd. Jo, så är det ju. Vidare skriver man ”Det ligger i svenskt intresse att övervakning och skydd av sjötransporter och eventuella gasledningar kan ske i samarbete mellan Östersjöstaterna.”
Beredningen tycker också att Sverige bör ta initiativet till en gemensam civil övervakning av Östersjön, typ den svenska kustbevakningen. Redan förra året förklarade den dåvarande ryske försvarsministern, nuvarande vice premiärminister, Sergei Ivanov att den ryska Östersjöflottan i och med gasledningen får helt nya uppgifter i Östersjön. Det är samme man som likaså förklarat att med gasledningen flyttar Ryssland sin intressesfär västerut; ekonomiskt, politiskt och militärt.

Det skulle vara intressant att veta hur bland annat dessa uttalanden viftats bort av Försvarsberedningen.

Säkerhetsanalys efterlyses
En öppen fråga är ryska statens och den politiska ledningens inflytande över och syfte med Nord Stream vilket i sin tur väcker en rad principiella frågor. En minsta åtgärd vore att miljöprövningen av projektet kompletteras med en analys av olika säkerhetsaspekter på en gasledning i Östersjön.

Den del som behandlar Östersjöregionen i Försvarsberedningens rapport, kapitel 10, saknar betydande delar som hade kunna göra analysen trovärdigare och mer politisk i fas med hur verkligheten ser ut, som till exempel den i stycket ovan föreslagna säkerhetsanalysen.

Försvarsberedningens rapport och gasledningen

Har som många andra nu på tisdagsförmiddagen sett på presskonferensen där Försvarsberedningen presenterade sin rapport till försvarsministern. I skrivande stund håller jag på att printa ut hela rapporten för att försöka hinna ta mig igenom den idag.

För att gå rakt på sak när det gäller en fråga som för mig är mycket angelägen: Gasledningen genom Östersjön.
Efter att ha använt mig av datorns sökfunktioner och letat mig fram genom texten på "Gazprom" och "Nord stream" så är jag mycket besviken.
Försvarsberedningen hukar och hukade gjorde man också på presskonferensen när frågorna om gasledningen och rysk militär närvaro i närheten av denna kom upp. Positivt är dock att gasledningen nämns och att man konstaterar att ledningen genom Gazproms ägande blir politiskt styrd. Alltid något. Det finns anledning att återkomma i frågan.

Nu ska jag sätta mig ner och läsa de 162 sidorna. Efter den inledande presskonferensen gör jag det med viss skepsis.

onsdag, november 28, 2007

Ryssland, gas - än en gång

Det pågår en valrörelse i Ryssland. Sittande makt tvekar inte att med, för våra ögon, ganska brutala medel gå till angrepp mot oppositionen och försvåra för dem att göra sig hörda. Detta sker i ett grannland till Sverige. Och från officiellt svenskt håll är det väldigt svaga invändningar som kommer. Låt oss leka med tanken att liknande händelser skett i Tyskland, i Storbritannien eller i något av våra skandinaviska grannländer. Då hade tystnaden nog inte varit lika omfattande.

Med den valrörelse som pågår i Ryssland, med de krafter som har makt och efter valet får än mer makt är steget inte långt till att ta upp frågan om den planerade gasledningen i Östersjön.
Nord Stream, till 51 procent ägt av det ryska statskontrollerade Gazprom, gör allt vad man kan för att frasmtå som ofarligt, menlöst och otroligt generöst. De senste dagarna har det i riksmedia skrivits om den generositet som visats bland annat Gotland.

Från regeringen vill man bara se på de möjligheter vi har att stoppa eller påverka gasledningen när det gäller miljön. Med de fakta jag har till hands anser jag att man också borde lyfta in säkerhetsaspekterna i denna bedömning.
Det är möjligt att vi, Sverige som stat, inte kan påverka gasledningen och dess sträckning om vi häbnvisar till säkerhetsskäl. Men det borde inte hindra oss från att uttala en åsikt.

Den ryska gasledningen utvidgar den ryska intressesfären västerut politiskt, ekonomiskt och militärt. Det har den ryske försvarsministern själv förklarat så sent som 2006. Med gasledningen får vi en ökad rysk militär närvaro i Östersjön och allt vad detta för med sig.

I sammanhanget får vi inte ignorera vad man tycker i Estland, Lettland, Litauen och Polen. Dessa länders åsikter borde spela stor roll i ett svenskt ställningstagande.

Den diskussion som åter tagit fart genom riksmedias intresse när det gäller beslutet på Gotland att upplåta hamnen i Slite åt Nord stream visar med all tydlighet att den politiska makten på gotland har hoppat i galen tunna.
Det tekniska nämnden gjort, uppenbarligen med bred förankring över partigränserna i kommunstyrelsen (dock utan någon formell bahandling av ärendet), är att ge sitt indirekta stöd åt den politiska linje Ryssland har slagit in på. Detta beslut borde inte ha legat på så låg nivå i beslutskedjan. Och med tanke på dess utrikespolitiska koppliongar är det synnerligen tveksamt om det skulle ligga på en kommunal eller regional nivå. Sista ordet i frågan lär inte vara sagt.

onsdag, november 21, 2007

Ideologiska nätverk

Det finns ett liberalt nätverk i riksdagen. Ett liberalt nätverk med tydliga tendenser åt det nyliberala hållet. Man har inga medlemsavgifter och det finns inga stadgar. Gruppen träffas med den minsta gemensamma nämnaren att de är ”liberala”. Intressant med gruppen är att den drar intresserade med denna gemensamma värdering från en rad partier. Har man varit med i politiken i några årtionden blir man överraskad hur saker och ting förändras med tiden. Ledande nyliberala krafter i detta nätverk är unga centerpartister – CUF:are. Tiderna är sannerligen föränderliga.

Att det finns en ideologisk grupp som diskuterar olika politiska frågor tycker jag är bra. Till och med mycket bra.
Det borde finnas fler grupper av denna typ i riksdagen.
Själv hade jag gärna sett att det fanns ett konservativt nätverk, där man utifrån en konservativ grundsyn kunde diskutera politiska frågor och samhällsföreteelser.

Jag har inte så där extremt mycket till övers för bröderna Robert och John Kennedy. Men en regel som följde dem hela livet var att ”någon borde göra det – varför inte vi?” Något jag har försökt ta med mig. Kräv inte att andra ska göra det – försök istället själv. Ibland lyckas det – ibland lyckas det inte alls.
Så vi får väl se – det kanske blir ett möte med konservativa riksdagsledamöter vad tiden lider.

Nord Stream och Medeltidsveckan
Efter att ha läst på gotlandstidningarnas hemsida och den debatt som pågår där borde jag lägga mig i såväl debatten om Nord Stream som om kommunala pengar till Medeltidsveckan. Men det får bli en uppgift att ta sig an i helgen.
Nord Streams planer för hamnen i Slite och Gazproms för Östersjöområdet finns det mycket mer att säga om. Och det kommer mer. När det gäller Medeltidsveckan på Gotland finns så mycket missuppfattningar och fel att det är beklämmande.
Vad som är intressant just nu är att kommunen för detta enorma marknadsföringsevenemang för Gotland bidrar med 425 000 kronor i tjänster och 25 000 i kontanter.
För detta levererar organisationen Medeltidsveckan ett arrangemang som resulterar i att det konsumeras för minst 185 miljoner kronor med direkt anknytning till denna festival. Ganska bra utdelning för kommunen med tanke på investeringen.
Men det är frågor som jag ska ta mig an i helgen.

måndag, oktober 29, 2007

Partistämma, gårdsförsäljning och traditionella värderingar

Jag skäms för mitt dåliga bloggande. Måste få lite mer disciplin på det området.
Just kommen tillbaka från dem moderata partistämman i Gävle. Kommer hem med delade känslor. Vissa beslut var bra, andra till och med mycket bra och en del var sådana som inte alls föll inom den ram där mina åsikter befinner sig. Men så är det i ett demokratiskt parti. Där finns åsikter som man står mer eller mindre nära.

Jag har sedan jag fått förtroendet att representera Gotland och moderaterna i riksdagen fått frågan hur jag kan sitta kvar när en hel del frågor som röstats igenom av den nya regeringen inte riktigt stämmer in med de uppfattningar som jag har gjort mig känd för. Och det är något jag har funderat på själv också.
Men en sak måste man utgå ifrån och det är att det inte finns något parti där man håller med om allt. Vi är 97 ledamöter i den moderata riskdagsgruppen. Ingen människa tror väl att vi har exakt samma uppfattning i alla frågor? Och det har vi inte heller. Något vi ska vara djupt tacksamma för.

Jag ser moderata samlingspartiet och medlemskapet i partiet som ett paket. Antingen tar man emot paketet eller så lämnar man tillbaka det. Så länge paketet innehåller en majoritet av åsikter som jag håller med om är det inte svårt att vara medlem. Men skulle den dagen komma – vilket jag innerligt hoppas att den inte gör - då där finns fler åsikter i paketet jag har en annan uppfattning i än de jag håller med om – då är det dags att gå. Winston Churchill förklarade på sin tid att han var en sådan person som bytte parti efter åsikt och inte en sådan som bytte åsikt efter parti. Och jag håller med.

Vad var det då jag tyckte gick mindre min väg? Jo, det könsneutrala äktenskapet. Jag tror det är fel och oriktigt av många skäl. För mig är äktenskapet något som är förbehållet man och kvinna. Andra parrelationer är något annat – men inte äktenskap.

Jag sticker inte under stol med att jag är konservativ. Och som konservativ står jag för traditionella värderingar. En av de mesta och viktigaste traditionella värderingarna är tron på äktenskapet mellan man och kvinna. Äktenskapet är inte bara en parrelation, det är ett fundament i det civiliserade västerländska samhället. Jag återkommer och utvecklar dessa tankar vid ett senare tillfälle.
Samtidigt måste sägas att jag inte vill försämra för eller diskriminera samkönade par eller förändra de rättigheter som ges idag.

Jag är besviken att partiledningen och därefter stämman satte ner foten när det gäller den ryskkontrollerade gasledningen som planeras genom Östersjön. Men en liten ljusning fanns dock i Gunilla Carlsson svar när hon lovade att alla aspekter skulle ses över när Nord Stream kommer med sin ansökan. Även de säkerhetsmässiga. Och det är bra. Tidigare har man bara pratat om miljö.

Stor framgång var partiets ställningstagande när det gäller gårdsförsäljning av vin. Stämman inte bara biföll vårt önskemål från Gotland om vår ö skulle bli ett försöksområde för gårdsföljning. Man tyckte att hela Sverige skulle bli ett Gott Land, på detta område. Så det är bara att tacka och bocka. Nu kan vi bara hoppas att regeringens utredare i frågan kommer med ett snabbt och enkelt svar på hur gårdsförsäljning i Sverige ska kunna gå till.

Återkommer om det där med traditionella värderingar. Det känns som det behövs just nu.

torsdag, augusti 30, 2007

Sommar, Gas och Försvar

Vi skriver idag den 30 augusti och enligt vissa är sommaren slut. Jag vägrar dock erkänna detta påstående som riktigt och tar som exempel det år jag flyttade till Gotland – 1997. Då satt jag som nybliven redaktionschef på Gotlands Allehanda tillsammans med dåvarande, nu bortgångne, chefredaktören på tidningen Göran Mattsson, på restaurang Rosengården i Visby. Det var den 22 september, klockan var 22 och det var 22 grader varmt.
Tiden flyger iväg. På lördag den 1 oktober är det tio år sedan jag tillträdde som redaktionschef på Gotlands Allehanda. Så mycket – och så litet - som förändras på tio år… Det skulle kunna bli en hel bok om upplevelser, förhoppningar, glädjeämnen och tillkortakommanden. Vi får se. Får jag lite tid över så, vem vet.
Däremot måste erkännas att sommarens ledighet hastigt närmar sig slutet.
För min del har årets sommar till mycket stor del inneburit politik. Någon riktig ledighet mellan det att riksdagen åkte hem och Almedalsveckan körde igång hann det aldrig bli.

Almedalsveckan
Almedalsveckan visade sig var tämligen intressant också i år, trots att vi hade val förra året och intresset då verkligen var på topp. Almedalen är ett säkert årligen återkommande arrangemang. Det ger bra reklam för Gotland och det öppnar möjligheter för politiker och opinionsbildare att träffas under lediga former.

Själv sprang jag på en rad kollegor från riksdagen men också människor som jag inte träffat på rysligt många år.
Min politiska bakgrund har jag i Moderata Ungdomsförbundet på 1970-talet och i början av 1980-talet. Då var det en tid som ungdomsförbunden hade medlemmar och aktiviteter. Som ombudsman för Moderata Ungdomsförbundet i Malmöhus län kunde jag räkna in fler medlemmar i länet än vad MUF idag har i hela landet. Det var andra tider. Så att en del av dessa skulle fortsätta med politiken på något sätt var kanske inte så svårt att räkna ut. I vilket fall – många fanns i Almedalen i år och lär finnas med där också i framtiden.

Borgs försvarsuttalande
Finansminister Anders Borgs uttalande om nedskärningar i försvaret går inte att undvika. Jag tycker han har fel och ännu har inget övertygat mig om motsatsen.
Den turbulens som uppstod när jag och några moderata kollegor i försvarsutskottet gjorde ett uttalande som inte gick i Borgs tankebanor visar vilket känsligt ämne försvaret är. Men de reaktioner vi har fått ta del av visar också med mycket klar tydlighet att svenskarna bryr sig om sitt försvar. Inte minst moderata väljare och sympatisörer. Stödet för vårt uttalande har varit massivt och det kommer fortfarande mail och telefonsamtal från människor som ställer sig frågande till Borgs uttalande och samtidigt positiva till vårt klarläggande.
Det finns mycket att göra inom svensk försvarspolitik.

En gotländsk sommar med gas
Gazprom, Nord Stream och gasledningen har upptagit en stor del av min tid. Så sent som igår fattade tekniska nämnden på Gotland sitt beslut om att tillåta det Gazpromkontrollerade företaget Nord Stream att bygga en hamn i Slite och få ett stort markområde till sitt förfogande. Hela tekniska nämnden var överens, förutom en miljöpartist som ställde sig avvisande.
Från vännerna av Nord Stream har hela tiden hävdats att hamnen är en fråga och den planerade gasledningen genom Östersjön en annan. Ett resonemang jag varken kan förstå eller på något vis ställa mig bakom. Eftersom frågan inte heller ska upp i kommunfullmäktige kan jag inte reservera mig mot det fattade beslutet.
Synnerligen en märklig ordning att en facknämnd kan fatta ett beslut som kan få såväl säkerhets- som utrikespolitiska konsekvenser.
Genom beslutet att ta emot ”gåvan” från Nord Stream (uppförandet av en ny kaj) och att låta företaget disponera hamnen under tre år tillsammans med ett stort markområde har tekniska nämnden gjort Gotland till en bricka i Rysslands utrikespolitik. Det är ett tungt ansvar som ligger på nämnden med det beslut som fattats.

Enligt kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius är beslutet väl förankrat i kommunledningen. Märkligt enligt min mening eftersom jag inte kan hitta att frågan varit uppe på kommunstyrelsens bord för diskussion eller beslutsfattande. Jag kan förvisso ha missat något i en dagordning. För det kan väl inte vara så illa att kommunledningen genom korridorsnack eller vid prat runt kaffebordet gett tekniska nämnden sitt ”godkännande”?

Kanske är det så att kommunallagen ger tekniska nämnden rätten att fatta det beslut man nu har gjort. I så fall finns det all anledning att se över lagen. För det kan inte vara meningen att en enskild facknämnd med ett enkelt beslut ska kunna överlåta hamn och markområde till en främmande makt under längre eller kortare perioder. För det är precis vad man gjort. Det är ryska staten som får hamnen och marken i Slite till sitt förfogande under tre år genom sitt dotterdotterföretag Nord Stream. Frågan är om det ens ska vara kommunfullmäktige som fattar beslut i en fråga av denna natur.
Än lär inte sista ordet vara sagt i denna fråga.

Riksdagen tar sin början igen den 18 september. Men arbetet har redan kört igång. Det blir en mycket intressant höst vi har framför oss. Många intressanta frågor kommer upp i riksdagen och i slutet på oktober är det dags för den moderata partistämman i Gävle.

lördag, juni 23, 2007

All anledning vara tveksam till utlåning av Slite hamn

Matias Lundström och Stefaan De Maecker, båda mp, oroar sig bland annat i en insändare över den planerade tysk-ryska gasledningen genom Östersjön och företaget Nordstreams planer på att göra Slite till ”hemmahamn” för bygget. Jag förstår oron – och jag delar den till fullo.
Min kritik mot gasledningen är gammal och den har på intet sätt mattats av. Tvärtom. Ju mer man studerar planerna desto större anledning till att vara skeptisk finns det.
Uppenbarligen pågår diskussioner mellan tekniska förvaltningen i Gotlands kommun och företaget Nordstream om en hamnupplåtelse i Slite under tre år; från 2009 till 2011. Nordstream ska också ha erbjudit sig att bygga en kaj som uppfyller de krav man ställer från företagets sida.

Om man får tro de medisuppgifter som framkommit i fallet så har den borgerliga alliansen inget att erinra mot att det rysk-tyska företaget lägger beslag på hamnen i Slite. Man ser det som en ”ren hamnfråga”.
Jag har föga förståelse för en sådan inställning. Och i sak håller jag med de båda miljöpartisterna i den uppfattning som framkommer i deras insändare. Det är inte lämpligt att tekniska förvaltningen, i denna mycket känsliga och politiskt brännbara fråga, förhandlar med Nordstream utan att det är politiskt förankrat. Och någon politisk förankring kan jag inte se att det – ännu – finns.
Frågan har inte varit uppe i kommunfullmäktige och den har inte diskuterats i vår moderata fullmäktiggrupp. Någon avsiktsförklaring känner jag inte till. Skulle en sådan redan finnas är det mycket olyckligt.

Redan miljöskälen, där Sveriges röst har betydelse, är tillräckliga för att säga nej till gasledningen. Om vi sedan ser på de säkerhetsmässiga skälen finns ytterliga minst lika många goda skäl för att säga nej.
Från svensk sida borde mycket klart markeras att det inte ligger i Sveriges intresse att det byggs en gasledning; av såväl miljö- som säkerhetspolitiska skäl.
Att företaget Nordstream gör vad dom kan för att få så bra marknadsfördelar som möjligt förvånar inte. Nordstream och deras personal ska göra vad som är bäst för det egna företaget. Sådana är marknadsekonomins regler. Problemet är inte Nordstream. Problemet är att företagets majoritetsägare heter Gazprom, med den ryska staten som huvudägare.

Att hänvisa till många arbetstillfällen – under en begränsad tid – en etablering i Slite skulle innebära är att se allt för snävt på frågan. Det finns många verksamheter som ger arbetstillfällen.
Det finns all anledning att sätta upp ett varnande finger för att Slite ska bli en stödpunkt för rysk utrikespolitik när det gäller export av energi.

tisdag, juni 19, 2007

Är socialdemokraterna förmer än andra?

Det var partiledardebatt i riksdagen i förra veckan. Jag borde ha skrivit om det. Men – av någon anledning blev det inte av.
Partiledardebatter är inte lika spännande som de var förr. Eller minns jag fel?
Fokus i debatten hamnade direkt på meningsutbytet mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Tyvärr inget nytt. Och den förnyelse som Mona Sahlin har lovat för socialdemokratin låter vänta på sig. Det var samma gamla argument som vi alltid hört från socialdemokraterna – ”ni är onda – vi är goda” i olika variationer. Så här någon vecka senare minns jag ärligt inte mycket av det som sades. Förutom en mening från Mona Sahlin som i sin simpelhet är allt för avslöjande för att man ska känna sig tillfreds. Mona Sahlin förklarade med stor övertygelse att ”Fredrik Reinfeldt är moderat – därför vet han inte vad rättvisa är”. Så sa hon – socialdemokraternas nya partiledare i sin första partiledardebatt. Det hemska är att jag tror hon verkligen själv tror på det hon sa.
Mona Sahlin representerar en kategori socialdemokrater som ser på sitt parti och sin politiska hemvisst som mer än ett politiskt ställningstagande.
När det gäller Mona Sahlin så har vi hört liknande vittnesmål tidigare om hur hon upplever och ser på det egna partiet.
Vi kan återvända till yttrandet om Fredrik Reinfeldt, att han är moderat och att han därför inte förstår vad rättvisa är.

Vem tror Mona Sahlin att hon är? Att hon har ensamrätt på vad som är rättvisa? Att hon, för att hon är socialdemokrat, vet bättre än alla som inte är socialdemokrat vad som är rättvisa? Givetvis är det struntprat från Sahlins sida. Men det avslöjar en självbild som är synnerligen intressant och det avslöjar ett förakt för andra människor som inte delar Sahlins uppfattning och har insett storheten i att vara socialdemokrat och därför inte förstår vad som menas med rättvisa.
För Mona Sahlin är det uppenbarligen något andligt med att vara socialdemokrat. Att vara något mer än alla andra som inte förstår vad rättvisa är. Bara om man är socialdemokrat och har nått den själsliga höjd som bara socialdemokrater kan har man förmågan att se vad som är verkig rättvisa.
Jag kan driva tesen om andligt högtstående socialdemokrater mycket längre. Men jag ska inte göra det.
Vad Mona Sahlin sa under partiledardebatten bekräftar den bild många socialdemokrater har där allt som har värde och betydelse flyttats över till det socialdemokratiska partiet. Det förklarar att partisekreteraren Marita Ulvskog tycker det är en statskupp när borgerligheten vunnit ett demokratiskt val.
Socialdemokraterna ser ner på andra som inte är socialdemokrater. På något annat sätt går det inte att tolka Monas Sahlins uttalande. Och det är mycket intressant för en person som har så lätt att stämpla begreppet ”rasist” på andra som inte delar hennes uppfattning.

Egentligen borde jag skrivit några rader om det könsneutrala äktenskapet efter att den moderata partistyrelsen uttalat sig för detta första skede i nedmonteringen av familjen. Som tur var fanns där en ledamot som reserverade sig – Hans Wallmark. Go Wallmark!

måndag, juni 11, 2007

Dåligt ställt med toleransen

Då har åtta moderata riksdagsledamöter skrivit ett inlägg till Dagens Nyheter som publicerats på DN-debatt.
Åtta moderater som läser lusen av alla som inte delar deras uppfattning om så kallade könsneutrala äktenskap.
Man tar ställning för en uppfattning som finns med i förslaget till nytt handlingsprogram för moderaterna. Förslaget har varit ute på remiss och ska diskuteras och beslutas på den kommande partistämman i höst.
De åtta ställer ultimatum och kräver att vi andra moderater som finns med i riksdagsgruppen ska ställa oss bakom deras åsikter – blir det inte så är de beredda att överge en moderat linje, om den går emot deras uppfattning, och röstar med socialdemokraterna i frågan. Ultimatum, hot, oförsonlighet, åsiktsintolerans. Det är dåligt ställt med toleransen.

Debatten saknar nyanser
Jag har kommenterat förslaget om att införa ett könsneutralt äktenskap på den här bloggen tidigare. Med de åttas inlägg och de intervjuer och minidebatter som arrangerats i radio och TV är jag väl om möjligt än mer säker i min uppfattning och i mitt nej till ett könsneutralt äktenskap.

Det finns inga nyanser i debatten. Är man inte villig att säga ja till samkönade äktenskap är man mörkerman, grottmänniska och allt vad som hittills slungats ut i fördömanden från de politiskt korrekta. Och för att hamna i de fördömdas gäng räcker det med att man är av uppfattningen att äktenskapet är förbehållet en man och en kvinna.
Märk väl att det handlar inte om att införa diskriminerande lagar eller ta bort partnerskapet som idag finns. Några sådana uppfattningar har det inte ens viskats om.

Jag är kränkt politiskt, kulturellt och religiöst
Man kan onekligen ställa sig frågan vad dessa människor egentligen tycker om åsiktsfrihet som princip. I den här frågan har man naket avslöjat sin uppfattning; ”tyck som vi eller bli fördömd”.
Vi har också fått ta del av vittnesmål om hur människor som är för könsneutrala äktenskap säger sig ha blivit kränkta av artikeln som undertecknats av bland andra Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson och moderaternas Hans Wallmark.
Personligen är jag kränkt av de åttas artikel; politiskt, kulturellt och religiöst.

onsdag, juni 06, 2007

Många hör av sig...

Omständigheterna har gjort att jag varit utan mobiltelefon några dagar. Irriterade, samtidigt som det varit mycket lugnt och skönt.
Konstaterade att det fanns väldigt många obesvarade samtal när jag återfick telefonen. Det är väldigt många människor som ringer till mig. Om man räknar bort vänkretsen som ibland undrar var jag befinner mig så är det många som ringer av anledningen att jag sitter i riksdagen. Det handlar om stora saker och det handlar om små.

Tyvärr har jag inte den makt i mina händer att få saker och ting att hända snabbt och precis som de vill som ringer.
Tillgången till regeringens ledamöter är inte heller så snabb och så enkel som man gärna vill tro. Varken det egna partiets ministrar eller övriga allianspartiers står till ständigt förfogande för oss som är ledamöter. Och det är ganska begripligt – även om det kan vara nog så irriterande.
Vi är många som söker kontakt med regeringen och försöker framlägga ”våra” frågor. Till sist kommer vi fram – för det mesta – men det kan ta tid.
Att vara minister är mer än en heltidssysselsättning. Uppdrag både i Sverige och utomlands. Och samtidigt nästan 180 ledamöter från riksdagen som tycker att den egna regeringen borde lyssna – med en gång, när en viktig fråga i den egna valkretsen dyker upp.

Jag önskar jag hade haft mer tid till mitt förfogande. Kanske att man tjänstgjort hemma varannan vecka och i riksdagen varannan. Den tid som man befinner sig i riksdagen är oftast väldigt inrutad av möten och genomgångar. Kalendern är intecknad flera veckor i förväg.
Vi går mot sommaren och det blir uppehåll i riksdagen. Jag hoppas, och tror, att mina rutiner till nästa ”säsong” är bättre och mer slipade – så att jag hinner med mer av det jag anser jag borde göra.
Hade det bara varit en eller två som ringt, berättat och velat ha uppföljning för sina saker hade det inte varit några större problem. Men det är så många fler… Jag tror jag har 14-15 personer som just nu ringer mig mer eller mindre regelbundet. Alla lika viktiga. Men tyvärr så kan jag inte finnas på plats varje gång det kommer ett samtal. Även om jag försöker svara och återkomma så ofta det finns en möjlighet.
Jag är väldigt glad för dessa samtal. Jag har fått kontakt med människor som berättar om sin verklighet, en verklighet som gäller på Gotland. Det är nästan uteslutande trevliga och vänliga personer som hör av sig. Och jag känner att jag skulle vilja ägan var och en mer tid än vad jag har möjlighet till.

Rikstrafiken och Gotland
Kommenterade i ett pressmeddelande Rikstrafikens brev till Oskarshamns kommun där man kunde utläsa en hel del otydligheter vad gäller färjetrafikens framtid för Gotlands del.
Jag vill ha tvåhamnsalternativ, jag vill ha snabba färjor, jag vill ha en långsiktigt trafiklösning som gör att såväl företag som privatpersoner kan planera för ett överskådlig framtid.

Reaktionerna har varit positiva och många. Och alla undrar vad som jag ska göra härnäst, såväl ledarskribenter som privatpersoner. Det intressanta – och lite märkliga - är att inte en enda kommunpolitiker spontant hört av sig. Jag arbetar med frågan och återkommer i ärendet. Den kan bland annat, när det blir dags, resultera i någon motion till riksdagen. Det kan också bli motioner i frågan till Gotlands kommunfullmäktige. Men – som sagt – jag hoppas återkomma ganska snart i ämnet.

Radiodebatt mot Thage G Peterson på torsdag, 7 juni
I måndags var jag på Radio Gotland och spelade in en debatt mot förre försvarsministern och Gotlandsvännen Thage G Peterson.
Jag hyser stor respekt för Thage G och blir därför ganska besviken när han uttrycker de åsikter han gör när det gäller den planerade ryska gasledningen i Östersjön. Nu har jag ingen aning om hur debatten blir när den väl är redigerad. Men det brukar bli bra och jag var helt nöjd med det jag fick sagt.
Det finns anledning att återkomma med en kommentar i morgon efter att den är sänd. Någon gång mellan klockan 15 och 17 lär det bli.

söndag, juni 03, 2007

Inte mycket bevänt med åsiktsfriheten

Det blev precis så mycket storm som man kunde förutse efter debattartikeln i Dagens Nyheter i fredags om samkönade äktenskap. Förutsägbara och fördomsfulla.
Vi tror att vi i Sverige har ett öppet debattklimat, att rätten att få uttrycka våra åsikter är allmänt accepterade och att denna rätt tas till försvar av alla som vill kalla sig demokrater. Icke! Alls icke så.
Vi ”får” tänka fritt bara så länge det håller sig inom vissa ramar. Vissa områden kan man ”få” tycka vad man vill inom andra är det endast en mycket snäv portal att passera igenom. Allt annat får inte tyckas, ska inte tyckas, accepteras inte att tyckas.
Jag har satt ”får” inom citat. För det finns ju ingen myndighet som ger sitt godkännande om vad som tillåts och vad som inte tillåts. Däremot finns det inom politiken och inom media grupper som med utfall och pekpinnar mycket tydligt talar om vad som är korrekt och vad som inte är korrekt. Och detta är tyvärr något som är väldigt betecknande på det liberala och vidsynta Sverige. Ha vilka åsikter som helst – så länge de är korrekta. Det är inte så mycket bevänt med åsiktsfriheten när man väljer att inte vara politiskt korrekt.
Vad är det då för reaktioner som har kommit med debattartikeln i Dagens Nyheter? Jo –väntade. ”Mörkermän”, ”dinosaurier”, ”gamla”, ”äldre generation”… Jag blir trött – och besviken på hur annars förnuftiga och kloka människor rycks med i en uppiskad stämning och i en rädsla för att inte befinna sig i det korrekta facket slungar ur sig den ena orimligheten efter den andra. Mona Sahlin har fördömt och låtit sig chockeras av åsikterna. Expressens ledarsida går på i samma stil.
En av få som gett uttryck för en sansad åsikt är statsrådet Andreas Carlgren (c), (själv öppet homosexuell och i partnerskap med en man). Han förklarade att han inte höll med om åsikterna i debattartikeln – men – att det var en åsikt som måste respekteras. Precis så bör det vara. Man håller inte med om varandras åsikter men respekterar likväl att någon annan har dem.

Att tycka att det är fel att två människor av samma kön ingår äktenskap betyder inte att man vill bränna homosexuella personer på bål - vilket man lätt får intryck av då man lyssnar på de allt annat än nyanserade reaktionerna på debattartikeln i DN. Debattörerna vill inte ens förbjuda samkönade relationer. Man är till och med (nu är jag ironisk vilket förmodligen är bäst att påpeka) för att homosexuella personer inte ska få diskrimineras på något område på grund av deras sexuella läggning.
Man är däremot av den uppfattningen att äktenskapet är något unikt och att det är förbehållet personer av olika kön. En man och en kvinna. Och sedan kommer hela barnaspekten in. Att barn har rätt till såväl en far som en mor.

Jag står helt bakom linjen att äktenskapet är biologiskt. Ett förhållande mellan man och kvinna. Ett samkönat förhållande är något annat.

Och när jag ändå är igång och får på mig alla politiskt korrekta så kan jag berätta att jag tycker innerligt illa om allt vad prideparader heter. Ja, då var det sagt.
Jag är så gammalmodig att jag tycker att människors sexuella läggning är en privatsak. Inte något man måste förevisa i parader med flaggviftande trosfränder längs gatorna.
Hade heterosexuella människor ”levt ut” på samma sätt som ”HBT”-personer gör i prideparaderna hade anklagelserna om pornografi inte låtit vänta på sig. Men nu är det inte heterosexuella som visar upp sin läggning. Och då är det helt plötsligt fint, livsbejakande och på alla vis berömvärt. Tala om dubbelmoral!

fredag, juni 01, 2007

Afghanistan och rysk gasledning

De har varit en lång och ganska sammanträdesspäckad vecka. Måndagen började med den (fysiskt) plågsamma interpellationsdebatten om Tibet. Tisdagen; Försvarsutskott, gruppmöte och vårfest på kvällen med riksdagsgruppen, Onsdagen; Alliansgruppmöte (FöU), Kommittémöte (FöU) och votering. Sen debatt i kammaren på kvällen om de svenska fredsinsatserna i Afghanistan. Vänstern och miljöpartiet har bestämt sig att vara mer än kritiska för att svenska trupper finns på plats för att stärka upp möjligheterna för det civila samhället där de mänskliga rättigheterna accepteras.
Det är uppenbarligen denna linje man nu kommer att föra vidare. ”Sverige befinner sig i krig”, ”Sverige slåss i USA:s krig”. Många mycket märkliga argument finns nu i debatten.
Men så längre alliansregeringen och socialdemokraterna är eniga om vikten av det finns en svensk truppnärvaro som kan bistå och göra nytta så lär den förvisso få finnas kvar.

Oro inger emellertid den grupp som nu vid ett par tillfällen fört fram blanda andra förre försvarsministern Thage G Peterson som frontfigur tillsammans med bland andra Maj-Britt Theorin.
Det är både sorgligt och märkligt att man tycker att Sverige inte ska bistå med trupper i Afghanistan. Det förtryck talibanerna utövade och det förtryck som hotar om de skulle återta makten i landet är inget man kan känna sig neutral inför.
Tron att brutalt våld, direkta övergrepp och konstant terrorvälde ska kunna mötas med samtal och konferenser för att det ska upphöra är väl naivt. Om det nu är vad man tror.

För moderaterna i Försvarsutskottet var det Isabella Jernbeck som tog debatten. Och det gjorde hon på ett alldeles utmärkt sätt. Hon fick också vänsterpartiets Hans Lidne att blekna när hon förklarade att hon tyckte det var bra att USA hade tagit på sig ansvaret för att bekämpa terrorismen.

På torsdagen var det dags för nytt möte med Försvarsutskottet som föregicks av ett alliansgruppmöte. Votering klockan 12, partigruppmöte på eftermiddagen och votering igen klockan 17. Debatten i kammaren fortsatte med bland annat frågan om de svenska trupperna i Afghanistan som inte hann färdigdebatteras på onsdagskvällen. Fredagen började med debatt och ”votering efter avslutad debatt”. Klockan 11 trodde man det skulle bli votering, men det blev inte förrän 12.40. Många pratglada ville framföra sina åsikter.

Ryska gasledningen
Efter min debattartikel i Svenska Dagbladet i söndags har jag fått enorm respons från människor som läst den och håller med mig. Också i riksdagen har ett mycket stort antal partikamrater kommit med glada tillrop.
Det är hög tid att vi på allvar börjar diskutera gasledningen. Och nu gäller det verkligen att ta itu med de rent politiska skäl varför man från rysk sida är så intresserad av att placera ledningen i Östersjön ganska så nära Gotland.
Miljöskälen till att säga nej till gasledningen är viktiga. Tidigare har jag sagt att enbart dessa räcker för att säga nej. Och så är det nog. Men – de politiska skälen, de säkerhetspolitiska skälen blir fler och fler.

Företaget som ska lägga ner och administrera ledningen är inne i en charmoffensiv när de gäller förhållandet till Sverige. Förutom ledningen vill man också ha logistikcentrum någonstans på svenskt fastland. Oxelösund, Slite och Karlskrona är möjliga platser. Svenska kommuner har uppvaktats. Också Gotland. Men på Gotlands kommun nekar man till att där finns någon skriftlig förfrågan. Låter märkligt.
Gotländska tjänstemän har ställt sig intresserade och ska träffa företaget den 8 juni. Som det ser ut idag utan några politiker. Argumentet att det ger arbetskraft under tiden som centrumet byggs upp får inte blända beslutsfattarna. Också ett fängelsebygge genererar arbete. Men om man placeras där efter man byggt det känns det säkert inte lika positivt.

Spontant vill jag inte att ett företag som till över hälften ägs av Gazprom ska ha ett stort markområde i Slite för att kunna färdigställa plattform och gasledning. Gazproms förbindelser med den ryska statsledningen och tvärtom är svåra att bena ut. En Rysslandskännare jag hört hävdar att Gazprom i praktiken är lika med det ryska utrikesdepartementet.

Gazproms och Nordstreams kontakter med den gamla politiska makten i Ryssland och DDR är inte tilltalande. VD för Nordstream är den förre Stasi-majoren och av högste stasi-chefen medaljerade Mattias Warnig.
Warnig fick under sin tid som stasiofficer en god vän i den sovjetiske kollegan KGB-översten Aleksander Putin. Kopplingarna till de gamla kommunistiska säkerhetstjänsterna är många.

Jag vill inte ha något logistikcentrum på svensk mark och jag vill inte ha en rysk gasledning i Östersjön.

Förnedrings-TV
Förnedrings-TV är uppenbarligen vad som ska locka till sig nya och fler tittare i framtiden. Robert Aschbergs bolags skämtprogram framstår allt mer som föraktvärda. Att förnedra, skrämma och lura sina medmänniskor och sedan göra humor av det är inte något SVT, eller någon annan, ska syssla med.
I Holland har man nått längre i förakt och mänsklig förnedring. Nu ska dödssjuka människor få tävla om vem som ska få ett donerat organ som alla är i behov av för att överleva. Vidrigt!

måndag, maj 28, 2007

I talarstolen med knivar i knät

Så stod jag då där som talare nummer tre i en interpellationsdebatt initierad av Sven Bergström (c) rörande Tibet.
Jag har haft problem med ett knä i några veckor nu. Det blir bättre för var dag som går. Men ibland är det inte alls bra. Då gör det vansinnigt ont och det ända som hjälper är att sätta sig ner några minuter. Nu är det två veckor sedan det hände senast. Det blir som sagt bättre för var dag, men så slog det till – idag – av alla dagar. Precis när jag reste mig och gick bort till talarstolen.
Efter ett tag fick jag svårt att koncentrera mig på mitt manus. Det stack som knivar i knät. Svetten började tränga fram i pannan. Ögonen började rinna. Det gjorde ont och Carl Bildt – som interpellationen var riktad till – lyssnade och undrade nog varför jag var så känslosam att tårarna rann ner för kinden när jag pratade om Tibet. Egentligen hade jag bara velat sluta mitt anförande, sätta mig ner och ”leda” om knät så det blev ok igen. Men det gick ju inte. Inte i riksdagens talarstol! Inte heller kunde jag begära fram en pall.
Så med våt panna, fuktiga ögon, blöta kinder, dålig koncentration och sprängande värk i knät slutförde jag det mesta vad jag tänkte säga och retirerade tillbaka till min plast.
Carl Bildt höll väl inte riktigt med mig. Men, det mesta som han sa angående Tibet och Kina var bra. Jag strök mig från min replik. Ville inte utmana ödet en gång till.
Nu har det gått några timmar sedan debatten och knät fungerar alldeles utmärkt. Tidpunkten för knäont kunde varit lite bättre vald.

Ljudliga sekreterare
Riksdagen en måndag händer inte så mycket. Vi var under tio i kammaren när Tibet-interpellationen diskuterades. Det borde ha varit fler.
På min våning där jag har mitt kontor, 9:e våningen i Riksdagshuset Östra är jag den ende ledamoten som är på plats idag. Måndagarna är förvisso de dagar som är lämpliga att utnyttja för att jobba hemifrån, göra studiebesök etc. Däremot finns alla politiska sekreterare, som ska vara här, också här. Vissa mer högljudda än andra – men mycket bestämda i sina åsikter.

Behövs försvarsberedningen?
Försvarsutskott i morgon. Diskussion om signalspaningsprop och de svenska trupperna i Afghanistan. Finns anledning att återkomma till båda.
Försvarsberedningen, dess syfte och existens har börjat diskuteras lite varstans. Själv är jag synnerligen tveksam till dess berättigande.
Behöver vi en försvarsberedning när vi har ett Försvarsutskott? Nej, det tycker jag inte. Försvarsberedningen som ska vara någon sorts uttolkare av framtiden har överlevt sig själv. Med den snabba utveckling vi har idag är det spekulationer man kan syssla med. Varken försvarsberedningen eller någon annan vet hur framtiden ser ut. På några månader, ja, rent av på några dagar kan förutsättningarna man utgått ifrån vara helt förändrade.

Jag vidhåller vad jag sagt tidigare. Att det extremt nedbantade försvar vi har idag bygger på hur vår omvärld såg ut i mitten av 90-talet. Idag ser vår omgivning annorlunda ut. Ett svenskt försvar för 2007 och för de närmast kommande åren skulle kunna se ut på ett annat sätt än det gör idag. Men det är också en fråga att återkomma till.

Interpellation om Tibet

Natt till måndag. Klockan närmar sig ett på natten. Borde sova vid denna tid. Ska upp tidigt i morgon. Carl Bildt ska svar på en interpellation angående Tibet under måndagseftermiddagen. Hade tänkt mig vara med i den debatten.
Tibet är en glömd plats på vår jord som sedan 1950 ockuperas av Kommunist-Kina. Återkommer efter debatten mer om denna.

Mycket i tidningarna
Har haft förmånen att förekomma en hel del i pressen de senaste dagarna. Fanns med på sidan 3 i söndagens Svenska Dagbladet. Än en gång tog jag upp den planerade ryska gasledningen i Östersjön. En fråga där jag personligen tycker regeringen ligger allt för lågt.
Skälet till att jag skrev var ett inlägg från förre försvarsministern Thage G Peterson som tyckte att det var gammal rysskräck som gjorde att man var skeptisk till gasledningen. Jag vill inte ha någon gasledning och jag vill inte se Östersjön som en intern rysk säkerhetszon.

I Fredags hade jag en debattartikel i Helsingforstidningen Hufvudstadsbladet. Tog upp frågan om Sverige gav tillräckligt stöd åt den svenskspråkiga minoriteten i Finland och att vi i Sverige är dåliga på att ge utrymme åt svenskspråkiga författare från Finland. Jag tyckte också att det var hög tid att vi fick en finlandssvensk författare i Svenska Akademien.
Men det här var en debattartikel som vållade en del ont blod i vårt östra grannland. Har fått mail om att jag inte ska lägga mig i finlandssvenskarnas situation, att jag inte har mandat för det, att svenska språket i Finland inte behöver något stöd och att jag istället borde arbeta för det finska språket i Sverige. Nu vill jag inte tro att de mail jag fått är representativa för majoriteten av invånarna i Finland - som inte är finlandssvenskar. Skulle det vara så illa finns all anledning att vi från svensk sida ställer upp för den svensktalande befolkningen.

Janssonska dumheter
Fick äntligen in mitt svar till socialdemokraternas kommunalråd i opposition – Björn Jansson – här på Gotland. Nu handlad edet om Gotlands framtida status. Jansson hade kommit fram till den något märkliga slutsatsen att efter som jag är motståndare till att Gotland uppgår i en stockholmsregion så är jag också föraktfull mot stockholmare. Rena dumheterna från Janssons sida.

onsdag, maj 23, 2007

Oacceptabel "underhållning"

Igår var statsminister Fredrik Reinfeldt på bio med sina söner. Ett TV-team från Strix var på plasts för att göra en inspelning till sitt program. I detta ingår att genera kända människor med practical jokes.
Denna gång hade man klätt ut en av medarbetarna till reporter från SVT. Reportern hade en mikrofon som när den kördes upp i ansiktet på offret sprutade vatten. En ganska rejäl dusch på såväl offer som den närmste omgivningen.
Statsministern var en av dem som drabbades av ”skämtet”. På SVT har man bett om ursäkt. TV-teamets chef på Strix - Robert Aschberg - vill dock inte ta avstånd från sina medarbetare. Det är skandalöst.

Vattenattacken på Sveriges statsminister är ytterligare ett utslag av den dekadens som TV-underhållningen nu allt mer representerar och som kvällspressen litar på för att klara sina upplagor.
Såpor, ”verlighets-TV” och allt vad det kallas spelar på TV-publikens lägsta instinkter. Vi lever i en tid då förnedring av människor har blivit högsta underhållning. Att då landets regeringschef utsätts för ett ”skämt” och blir sprutad med vatten i ansiktet ska kanske inte förvåna. Men det ska absolut fördömas med kraft.

Respekten för varandra, respekten för sina medmänniskor måste återupprättas i det här landet. Den form av ”underhållning” som nu väller över oss i närmst samtliga TV-kanaler arbetar åt motsatt håll.

Att politiker ska förlöjligas och tramsas med i TV har blivit mer regel än undantag. Jag förstår inte att politikerna ställer upp på allehanda trams och fjams i sändning. Hjälp till och få bort eländet – vägra!
Det finns anledning för SVT att se över vilka produktionsbolag man arbetar med. Och Strix inställning till sina medarbetare borde göra beslutet lät.

Personligen hoppas jag att statsministern kommer fram till att en polisanmälan för ofredande är enda vägen man kan gå. Det finns en gräns – och den är överskriden.

måndag, maj 21, 2007

En ny vecka...

Måndag morgon och en ny vecka. Börjar dagen med ett sammanträde med styrelsen för Östersjöns Översättar- och författarcentrum i Visby.
Öppnande Gotlandstidningarna och läste ledarna. Inga direkta kioskvältare denna dag. Men både GA:s huvudledare om ungdomens okunskap när det gäller kommunismen och Eleonora Johanssons kolumn till försvar för värnplikten och folkförsvaret var bra.
Det här med ungdomens okunskap om kommunismen finns anledning at återkomma till. Vi har en snedvridning i det svenska samhället där vi gör skillnad på diktatursvärmare och diktatursvärmare. Nazismens anhängare har vi distans till och tagit avstånd ifrån medan kommunisterna får härja fritt.

Okunskapen om kommunismens brott mot mänskligheten är en faktor för detta förhållande. Att ungdomar, och övervintrade 68:or, gärna stoltserar med tröjor som pryds av Che Guevara är ett exempel på okunskapens offer. Che Guevara var en mördare och alls icke någon frihetens apostel.
T-shirts med Che Guevaras bild är jämförbart med om det såldes tröjor med Himmlers eller Goebbels nuna. Men det skulle inte förekomma. Det skulle fördömas av en mycket stor majoritet av det svenska folket. Än en gång – kunskap kontra bristen på densamma.
Det är hög tid att informera om kommunismen på samma sätt som vi under flera årtionden efter andra världskriget informerat om nazismens följder.

Oppositionsrådets anklagelse
På Gotland har vi ett socialdemokratiskt kommunalråd i opposition som heter Björn Jansson. Han har tagit sin roll på allvar och opponerar mot det mesta. Även om där inte finns något att opponera emot. Då tolkar han sina politiska motståndares inlägg som en viss hornbeprydd potentat läser Bibeln. Björn Jansson har i enlighet med detta anklagat mig för att förakta stockholmare. Trams, dumheter, lögn.
Anklagelsen bygger på min uppfattning att Gotland som region ska bestå, att vi inte ska lämna ifrån oss den politiska makten till en Stor-Stockholmregion. Men att vi – givetvis – ska samarbeta med andra (kommuner såväl som regioner) även i framtiden. Detta är en tillräcklig intäkt för Jansson för att hävda att jag föraktar stockholmare.
Jag önskar jag kunde begripa de kommunpolitiker på Gotland som med berått mod är beredda att sälja ut den beslutanderätt Gotland har idag för att uppgå i en Stor-Stockholmregion.
Om Gotland skulle hamna i en större region innebär det att en rad beslut som idag beslutas lokalt i kommunfullmäktige skulle flytta härifrån. Det finns det anledning att fundera vidare på.

Jag har skrivit en debattartikel som förhoppningsvis publiceras de närmaste dagarna.

Elitistisk vänsterprotest
Denna vecka i riksdagen ser ut att kunna bli ganska lugn när det gäller politiska debatter. Veckan därpå är det sedan dags för en debatt om de svenska truppernas framtida engagemang i Afghanistan. Jag står helt fast vid att Sverige även i framtiden ska bistå med militär personal för att trygga framtiden för människorna i Afghanistan. Demokrati, mänskliga fri- och rättigheter är ingen självklarhet i detta land.
Den elitistiska, intellektuella vänsterprotesten mot de svenska trupperna i Afghanistan tycker att svenskarna ska dra sig tillbaka. Det är en inställning jag har synnerligen svårt att förstå. Civilbefolkningen behöver skydd, de demokratiska institutionerna behöver skydd. Någon måste göra det. Och vi har resurserna. Vi kan inte ha en uppfattning som går ut på andra alltid ska göra vad som borde och måste göras. Som medmänniskor har vi också en skyldighet att ställa upp när det behövs.
Vi får inte heller i sammanhanget glömma bort att de svenska män och kvinnor som ställer upp för utlandstjänst gör det frivilligt. Det är ingen som tvingas till dessa i många fall ganska farliga insatser.

onsdag, maj 16, 2007

Göran Persson "på andra sidan"

Av någon anledning har jag glömt att kommentera Göran Perssons ”övergång” från politiken till lobbyisternas krets. Vad att säga? Det mesta är nog redan sagt. Kommentarerna har varierat. Allt från ”osmakligt” till ganska gillande omdömen. Ett av de mer positiva inläggen kom från vänsterpartiets informationschef Jenny Lindahl som tycker att det var bra att det kom in folk från vänster i denna bransch. Hon önskade Persson lycka till och delade med sig några råd från sin egen tid i branschen.

Att ha en tidigare statsminister och socialdemokratisk partiledare som ”senior advisor” är väl inte fel. Om man har kunder som efterfrågar en sådan kompetens.
Att Göran Persson kan tillföra ett lobbyföretag en hel del är väl ganska så säkert. Men frågan är hur slugt det egentligen är att anställa Göran Persson. Förmodligen är han mer gångbar i förhållande till utländska kunder än till svenska. Och är det den marknaden man riktar in sig på – så varför inte.

Jag kan inte tycka det är fel att Göran Persson tar anställning, eller erbjuder sina tjänster, till fria företag.
Däremot tycker jag inte man kan säga att Göran Persson nu går över till näringslivet.
Näringslivet kan förvisso vara mycket, och definitionsmässigt har jag säkert fel. Men för mig är ”näringsliv” något mer än ett informations- och kommunikationsföretag. Utan ett annat näringsliv hade dess företag inte existerat. Hela informations- och kommunikationsbranschen bygger på att det finns andra företag – och en offentlig sektor - som man kan erbjuda sina tjänster.
Göran Persson går över till den privata sektorn, det är sant men för att få näringslivserfarenhet inifrån krävs något mer.

Hotad av kommunister
Moderate riksdagsledamoten Göran Lindblad ska i nästa vecka hålla ett anförande i Bryssel i samband med en demokratikonferens. Det tycker inte Pekingregimen i Kina om. Förstesekreteraren på den kinesiska ambassaden i Stockholm ringde upp Göran Lindblad och tyckte att de borde träffas och avrådde samtidigt den moderate riksdagsledamoten från att åka till Bryssel.
Göran Lindblad är inte förvånad över påtryckningen från Kina – det är så en diktatur agerar. Nej, inte heller jag är förvånad, varken över Göran Lindblads reaktion eller kinesernas beteende. Däremot är jag förvånad över dem som blir förvånade.

Helgen närmar sig
Helgen närmar sig. Röd dag på torsdag och ”klämdag” på fredag.
Hade tänkt ägna delar av helgen att ge ett remissvar på moderaternas förslag till nytt handlingsprogram. Eller åtminstone de delar där jag inte delar författarnas idéer och tankar.

tisdag, maj 15, 2007

Hansedagar, diktaturer och försvar

Under ett antal år har jag varit med och representerat Visby (och Gotland) vid de så kallade internationella Hansedagarna. Så också i år. Förra året – 2006 - var det i Osnabrück, året dessförinnan Tartu.
Denna gång genomfördes dessa dagar i Lippstadt i Tyskland.
De internationella Hansedagarna genomförs av ”Den Nya Hansan”. En organisation där alla gamla, ursprungliga, Hansestäder får vara medlemmar. Ett mindre antal städer i det som nu är Sverige får vara med – men just nu är det bara Visby och Kalmar som utnyttjar denna möjlighet. Också Skanör/Falsterbo (Vellinge) och Nyköping har möjlighet att få delta.
I år var det runt 110 städer som var representerade.
Städer från Tyskland, Belgien, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Norge, Ryssland, Sverige, Nederländerna, Polen, Vitryssland, Frankrike, Island och Storbritannien deltar aktivt.
På grund av deltagandet i Hansedgarna var jag utkvittad i riksdagen under onsdagen och torsdagen i förra veckan. Kom tillbaka till den svenska verkligheten igår (måndag). Hann tyvärr inte kommentera en del händelser innan jag begav mig söderut varför jag tar tillfället att göra det nu.

Besök från diktaturer
Vi har nyligen haft besök från en diktatur i Sverige. Det var den iranske utrikesministern Manouchahr Motaki som under sitt besök fick träffa vicestatsminister Maud Olofsson, utrikesminister Carl Bildt och en rad andra höga potentater.
Under mötet med Maud Olofsson vägrade den iranske utrikesministern skaka hand med Maud Olofsson. Ett beteende som kan ifrågasättas.
Motaki fick också möjlighet att prata på försvarshögskolan. Det är inte utan man undrar varför.

Från regeringen försvarar man mottagningen av Irans utrikesminister. Och ställer frågan till sina kritiker hur man ska kunna påverka varandra om man inte träffas.
Att det var en markering att låta Maud Olofsson som vice statsminister träffa honom istället för statsministern är helt tydligt och det nekar inte heller regeringen till. Men var det en tillräcklig markering? Jag tror tyvärr inte det.

Och det dröjde inte heller länge förrän man från Iran kablade ut hur lyckade överläggningarna med den svenska regeringens representanter hade varit och vilka framtidsprojekt som nu skulle inledas. Något som Maud Olofsson vid en förfrågan från media ställde sig helt frågande till.
Det är så en diktatur fungerar. Det är så en diktatur använder en utsträckt hand.
Var det rätt eller var det fel att ta emot Irans utrikesminister? Personligen tycker jag det var fel.

Frågan blir aktuell igen i juni när Kinas president Hu Jintao kommer på statsbesök till Sverige. Den kommunistiska diktaturen Kinas president kommer till Sverige och äras med de högsta hedersbetygelser. Är det rätt att vi tar emot statschefen i världens största och mäktigaste diktatur? Jag tycker inte det är det. Jag vet samtidigt - beklagligt nog - att jag är ganska ensam i min uppfattning.
President Jintao ska besöka såväl Stockholm som Göteborg. I Göteborg hoppas man att han ska vara med ombord på ostindiefararen Götheborg när den lägger till i Göteborgs hamn den 9 juni. Ett jippo med diktaturens främste företrädare som extra kuttersmycke. Rart så det förslår.

Men tyvärr en typ av jippo som upprepas gång efter annan när det gäller Sveriges och inte minst de svenska kommunernas förhållande till den kinesiska diktaturen.
Svenska kommuner står i kö för att få göra resan till det stora landet i öster, för att fotograferas med kommunistpartiets företrädare och sedan komma hem med ett kontrakt som innebär att företag i kommunen – eller kanske till och med kommunala förvaltningar – kan tjäna pengar på att sälja produkter och/eller tjänster.

De svenska officiella förbindelserna med den kommunistiska diktaturen Kina är inte något att skryta med. Tyvärr innebär de att vi genom att spela med ger ett stöd till den sittande regimen och det system den representerar.

Vi har en tradition i svensk utrikespolitik att sätta hårt mot diktaturer när de är små, ofarliga för oss eller ligger långt ifrån den svenska fosterjorden. Kan vi ha nytta av dem eller de ligger i vår närhet är vi skrämmande undfallande. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan vi har ändrat denna politiska linje.

Allmän eller inte allmän värnplikt?
Försvarsminister Mikael Odenberg har i en intervju i Svenska Dagbladet sagt att systemet med allmän värnplikt föråldrat och att man istället kan ha ett system där plikten ska kunna aktiveras i ett hotfullt läge. Jag delar inte försvarsministerns tankespekulationer i denna fråga.
Jag har länge, under många år på Gotlands Allehandas ledarsida förespråkat en fortsatt allmän värnplikt. Och det av många skäl.
När vårt gamla försvar monterades ner tog vi bort många positiva och nödvändiga beståndsdelar i det civila samhället. Det viktigaste är fortfarande att om vi inte har den allmänna värnplikten tar vi bort en resurs som vi kanske behöver i framtiden för att försvar vårt lands oberoende och frihet.
Det bör inte bara ses som en skyldighet att göra värnplikten, det bör också betraktas som en medborgerlig rättighet.
Jag ser det mycket positivt att försvarsministern vill reformera värnpliktssystemet –för det behövs. Men att avskaffa den aktiva allmänna värnplikten tror jag skulle vara till stor skada för landet.

Vi behöver lika mycket idag som igår tillgång till personal som kan ställa upp vid stora olyckor, naturkatastrofer, stora bränder, elavbrott och vid tillfällen då det som inte får gå snett gör det. Värnpliktiga har under hela 1900-talet ställt upp och haft en avgörande betydelse vid tillfällen som dessa för att det civila samhället ska fortsätta fungera. Idag har vi inget som ersätter dessa värnplikta under tjänstgöring.
Kan vi få ett reformerat värnpliktssystem där utbildningen sker nära hemorten och där, förutom den rent militära utbildningen, även ingår utbildning i allmän räddningstjänst, livräddning, sjuktransporter mm skulle vi ha nått långt.

Jag är dessutom fullkomligt övertygad om att den allmänna värnplikten för unga män haft en socialt fostrande funktion att fylla. Att man vid en mycket avgörande tid i sitt liv, om inte förr, fått lära sig respektera och ta hänsyn till andra, att arbeta i grupp och i allt större omfattnign ta ansvar och därmed inse att vad man gör har betydelse och dessutom kan påverka andra både på ett positiv toch negativt sätt.
Jag är helt övertygad om att värnplikten, när den var allmän, fyllde en stor funktion i att få invandrare och andra generationens invandrare att bli en del av det svensak samhället. Värnplikten var och är ett effektivt sätt att förhindra utanförskap.

måndag, maj 07, 2007

Ny president i Frankrike

Nicolas Sarkozy blir ny president i Frankrike. Jag ska erkänna att jag inte har känt till speciellt mycket om denne omstridde person i fransk politik. Men ju mer jag har läst om honom under valkampanjen desto bättre tycker jag om honom.
Där finns en hel del i hans politik som man som svensk kanske har svårt att förstå. Sarkozy beskrivs som konservativ, men också som marknadsliberal. Och det stämmer säkert. Han är lite av varje – också är han fransman. Detta präglar och har alltid präglat högern i Frankrike.
Det kanske skulle underlätta för alla, journalister såväl som skribenter, att inte med en gång dra alla konservativa över en kam. Konservatismen kan inte jämföras med socialismen som ideologi. Medan socialismen är en cementerad samling idéer är konservatismen levande.
Amerikansk konservatism är inte som svensk, svensk är inte som brittisk, brittisk konservatism är varken som fransk eller tysk. Det finns många gemensamma nämnare men det finns också nationella särdrag, frammejslade genom år av erfarenhet och tradition med kulturella skillnader. Och det är bra. Det visar att konservatismen är levande och flexibel i förhållande till den verklighet den existerar. Inte som socialismen, dogmatisk, stel och styrande.

Nicolas Sarkozy som president i Frankrike kan betyda att Frankrike får en mer framträdande roll i såväl i världspolitiken som i EU. Sarkozy skiljer sig från sina föregångare bland annat genom att han inte är anti-amerikansk. Han har en europeisk bakgrund genom att hans far var flykting från Ungern. Han kombinerar det franska med europeiska. Förhoppningsvis kan detta ge positiv effekter på EU.


Statyn i Tallinn
Rysarna i såväl Estland som i Ryssland blir allt mer aggressiva mot Estland och den estniska regeringens beslut att flytta på det sovjetiska segermonumentet.
Aftonbladet hade för några dagar sedan en lysande analys av Ryssland och det ryska agerandet. Det är inte ofta jag håller med om varje rad i en Aftonbladetledare, men den 5 maj så var det faktiskt så. Rubriken var ”Mullret från Moskva” – ledaren rekommenderas!

Vi har i svensk radio också fått höra hur ryssar boende i Sverige tar den ryska befolkningens parti och menar att det var ryssarna som befriade Estland från Nazi-Tyskland och att esterna borde skämmas som skymfar sina befriare på detta vis.
Hade det varit så att Sovjet befriat Estland från Nazi-Tyskland och sedan lämnat Estland hade säkert statyn fått stå kvar. Men nu avlöstes en ockupation av en annan mycket längre sådan. Statyn symboliserar för esterna inte någon frihet eller befrielse. Den symboliserar en nästan 50-årig ockupation och ett lika långt förtryck.

Förvarning om höjd bensinskatt
Vår ärade finansminister har gått ut med tankarna att det kanske blir en höjning av bensinskatten – av miljöskäl.
Det ska mycket argumentering till för att jag ska omfamna ett sådant beslut.
Ja, vi ska göra vad vi kan för att förbättra miljön. Inte minst när det gäller utsläpp från bilar. Men då ska kraven vara bättre avgasrening och miljövänligare motorer.
Att höja bensinskatten drabbar alla i det här landet som är beroende av bilen. Och det är väldigt, väldigt många.
Som vanligt när något blir dyrare är det de som tjänar minst som drabbas hårdast.
Vi bor i ett land som har en stor geografisk yta. De flesta av oss är utspridda över hela landet. Avstånden är långa. Bilen gör oss mindre känsliga för detta, och gör det möjligt för många att arbeta på andra ställen än där bostaden finns.
Bilen behövs vid inköp och vid sociala aktiviteter. Kort sagt – bilen behövs.
Det krävs mycket goda argument för att jag ska gilla ett beslut som innebär höjd bensinskatt. Så här finns anledning att mana till besinning.

fredag, maj 04, 2007

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna

Jag har alltid tvivlat på vänsterpartiets demokratisyn och den uppgörelse man gjort med sitt förflutna. Där finns säkert de i vänsterpartiet som anser sig vara demokratiska socialister och inte vill kallas eller betraktas som kommunister. Men där finns också de uttalade kommunisterna.

Vi har nog alla kunnat notera vänsterledaren Lars Ohly upprördhet över att moderaterna, socialdemokraterna och folkpartiet har tagit upp debatten mot sverigedemokraterna. Nu senast uppmärksammat den 1 maj. Ohly tycker att partiet ska isoleras och ställas utanför det demokratiska systemet – trots att partiet (vad man än tycker om det) är representerat i ett stort antal kommuner. Dessa åsikter kommer alltså från Lars Ohly - som själv är kommunist (även om han, enligt honom själv, inte tänker säga det högt i fortsättningen även om han står fast vid åsikterna).

Skulle vi följa Lars Ohlys uppfattning när det gäller Sverigedemokraterna borde vi i konsekvens också ställa vänsterpartiet utanför den demokratiska gemenskapen.
Jag tror det har varit fel att inte ta debatten med sverigedemokraterna. Det borde ha gjorts för länge sedan. Men det är lätt att vara efterklok.

Inte rätt stänga ute
Jag tror varken det är rätt att stänga ute eller förhindra för partier som vänsterpartiet och sverigedemokraterna att delta i det demokratiska arbeta som de blivit valda till. Hur illa vi än tycker om dessa partiers åsikter måste vi acceptera att de med folkligt stöd sitter i våra beslutande församlingar; i kommunfullmäktige, i landstingen och i riksdagen. Detta ska ju givetvis inte hindra oss från att i vårt politiska arbeta både varna - och där vi har möjlighet - avslöja dessa partier och vad deras politik leder till. Men vad vi inte får glömma är att det finns ett stort antal människor i Sverige som lägger sina röster på partier som sverigedemokraterna och vänsterpartiet (och andra alternativ bra mycket värre än dessa). Vi är skyldiga att lyssna också på dessa människor – även om vi inte håller med dem och gör allt vad vi kan för att motverka att deras åsikter ska få ytterligare anhängare. Demokratins styrka samtidigt som det är dess svaghet är att alla människor ska få göra sina åsikter hörda – även om vi avskyr dessa. Nekar vi människor att arbeta inom det demokratiska systemet så länge de håller sig till de lagar och regler vi har i vårt samhälle är det vi som begår våld på demokratin.

Vänsterpartiet på Gotland är ute och jagar övriga politiska partier för att få med dem i en gemensam programpunkt som riktar sig mot sverigedemokraterna.
Idén som sådan – att lära sig mer om sverigedemokraterna och hur detta parti arbetar – är inte fel. Men det är fel när vänsterpartiet står med som avsändare. Vänsterpartiet har inte gjort upp med sitt förflutna. Det skulle finnas anledning att ha en liknande programpunkt om vänsterpartiet och vad det innebär att ha ett parti verksamt inom det demokratiska systemet som innehåller kommunister.

Ryssland visar rätta ansiktet?
Det ryska missnöjet med den estniska regeringens agerande har tagit sig nya uttryck. Den estniska ambassaden blockeras av ungdomar från en Putin-trogen organisation. Polisen på plats agerar lamt när ungdomarna hindrar besökande och attackerar ambassaden.
Den svenske ambassadören och hans bil blev attackerade av ungdomarna på väg till den estniska ambassaden. Bilen fick skador och den svenska flaggan revs av. Detta är oacceptabelt. Lika oacceptabelt som den stenkastning den ryska ambassaden i Stockholm blev utsatt för efter händelserna i Moskva.

Den ryska regeringen gör nu vad den kan för att straffa esterna och Estland. Exporten av olja och kol stoppas, estniska fordon hindras vid gränsen mellan Estland och Ryssland. Allt detta för att den estniska regeringen fattade ett beslut att flytta en staty som påminde om den ryska ockupationen. Undrar hur man från rysk sida agerar om något grannland har åsikter om den planerade gasledningen i Östersjön?

Mycket att göra en ”ledig” vecka

Att riksdagen är plenifri betyder inte att vi som ledamöter är lediga från det politiska arbetet. Tvärtom. Under de plenifria veckorna är då vi kan agera på hemmaplan, träffa väljare och fullgöra de politiska uppdrag vi har fått förtroende att ha på våra hemorter.
Idag är det fredag. Efter att jag på måndagskvällen hållit mitt lilla anförande i samband med valborgsmässofirandet i Stenkyrka har jag hunnit med att göra en hel del.
I onsdags hade jag möte med länsteaterchefen på teatern i Visby (jag är tämligen nyvald ordförande i länsteaterns styrelse). På eftermiddagen var det sammanträde med styrelsen för Stiftelsen Medeltidsveckan på Gotland (är ordförande i styrelsen). Jag hann med en debatt i Radio Gotland mot vänsterpartiets Carina Lindberg som vill att de svenska trupperna i Afghanistan ska dras bort innan jag på kvällen gick och hörde på ”Vislust” - en visafton med länsteaterns fasta ensemble dvs Lena Bogegård och Lennart Bäck.
Det var visor av alla de slag med ”nedslag i tangons och jazzens värld”. För musiken svarade Kalle Jacobsson och Anders Alm med stor förtjänst. Många skådespelare har ju ovanan att sjunga hellre än bra. Länsteatern på Gotland kan glädja sig att fallet inte är så med Bogegård och Bäck. De sjunger både gärna och bra.

Att svar på mail tar sin tid. Och med anledning av debatten med Carina Lindberg i onsdags har jag känt mig tvingad att skriva en debattartikel till ortspressen.
Fick dessutom en hel del papper av länsteaterchefen som jag håller på att läsa in. Till detta kommer då det kuvert som i dag damp ner i brevlådan från försvarsutskottet med handlingar inför nästa veckas sammanträde. Trots att det är mycket att göra kan jag bara konstatera att det är skönt att vara hemma på Gotland!

tisdag, maj 01, 2007

Medlemsval istället för valberedning?

Läste en intressant artikel i Expressen från den 30 april. Chefen för Institutet för Danmarksstudier vid Lunds universitet - Hanne Sander – kommenterade skillnaderna mellan det demokratiska Danmark och det valberedningsstyrda Sverige. I stort ger jag henne rätt. Men valberedningar är inte fel i alla lägen.
Hanne Sander beskriver hur man i dansk partipolitik låter medlemmarna rösta fram vem som ska vara partiledare. Och hur vi i Sverige låter en valberedning genom en lång process i praktiken kora en ledare.
I sin artikel konstaterar hon ”I Danmark väljer medlemmarna, i Sverige väljer valberedningar” samt ”Det värsta är emellertid att med en valberedning får man en demokrati utan val”. Provocerande? Möjligen, men icke desto mindre innehåller artikeln en hel del sanningar.
Som vanlig partimedlem i ett svenskt parti har man begränsade möjligheter att göra sin röst hör. Idén med direktvald partiledare är lockande. Men hur ska den övriga partistyrelsen väljas? Också med direktval eller på ett speciellt och traditionellt möte?
Svensk partiverksamhet måste få någon injektion. Sviktande medlemsunderlag, allt färre aktiva talar sitt tydliga språk.
Men det är kanske inte alls partierna och deras medlemmar som ska stärkas. Det kanske ska vara precis tvärt om? Att politiskt intresserade inte ska behöva bli partiaktivister för att vara politiskt aktiva.
Frågan är om vi kan ha ett mycket annorlunda system än det vi har idag – med det valsystem vi har. Jag tror inte det. Hade vi däremot haft enmansvalkretsar i alla våra val, då hade det kunnat bli mycket annorlunda och partiernas kanske alltför starka makt hade kunnat brytas.

Carl Bernstein
Ena halvan av Watergateavslöjarna – Carl Bernstein – kommer den 19 juni ut med en biografi om Hillary Clinton. En hel del avslöjanden utlovas, inte minst om personen Hillary Clinton. Tillräckligt många för att sätta stoppa för hennes färd mot Vita Huset? Vissa fruktar det, andra hoppas på det. Boken heter i alla fall ”The Life of Hillary Rodham Clinton”. Själv har jag beställt den och ser framåt leveransen.

Talet till våren
Då stod jag då där, på Valborgsmässoafton, vid hembygdsgården i Stenkyrka och skulle hålla mitt tal till våren.
Första gången jag fått äran att hålla ett tal till våren i min egen hemsocken. Skoj. Mycket folk, vårsånger med en duktig kör och ett riktigt rejält bål. Och precis som det ska vara – ganska kallt.
Som ämne hade jag valt att prata om hur hela Valborgsfirandet är en blandning av kristen helgondyrkan, hednisk välkomstshälsning av våren och lite fruktbarhetsdyrkan. En ganska spännande kompott.

måndag, april 30, 2007

Oroväckande händelser i Estland

I förra veckan deltog jag i ett seminarium om dagens Ryssland arrangerat av moderaterna och Folk och Försvar. Ett mycket intressant seminarium som gav en ganska heltäckande bild av vår store granne i öster. Kanske jag blev något mer förhoppningsfull inför Rysslands framtid än jag varit tidigare. Förhoppningsfull på det viset att det finns många människor i Ryssland som verkligen vill att landet ska reformeras, att det ska bli en demokrati med yttrandefrihet och allt det som vi anser krävs för att ett land ska betraktas som demokratiskt. Förhoppningsfull för att dessa människor sträcker ut sina händer till omvärlden för att bli en del av den och inte isolera sig i gammal sovjetisk stormaktsnostalgi.
Men samtidigt har vi en kapitalism i Ryssland som är rå och brutal och som har mer gemensamt med det gamla Sovjet än med ett framtida demokratiskt Ryssland.
Denna kombination av rå kapitalism och kvarlevorna av Sovjetunionen när det gäller synen på yttrandefrihet, medborgerliga rättigheter och hur man ser på sina grannländer inger inte direkt något lugn.

Förakt för Estland
Händelserna i den estniska huvudstaden den senaste veckan visar med skrämmande tydlighet hur man från Moskva ser på de små baltiska länderna.
Att flyttande av en staty som minner om andra världskriget och den långa sovjetiska ockupationen av Estland och de övriga baltiska länderna skulle orsaka kravaller och politiska utfall från högsta rysk nivå kanske inte förvånar.
Rysk media har underblåst de anti-estniska stämningarna bland den rysktalande befolkningen i Estland. Allt för höga politiska företrädare i Ryssland – för att det ska vara sunt – har uttryckt sitt förakt för Estland och den estniska regimen.

Har inte gjort upp med diktaturen
Ett stort problem för dagens Ryssland är att man utan att ha kunnat göra så mycket har fått ta över arvet efter Sovjetunionen. Och detta utan att ha gjort upp med den långa diktaturen.
Ryssland idag är allt för mycket Sovjet av igår för att omvärlden ska kunna känna lugn.
En maktposition i det gamla Sovjet på kommunistpartiets uppdrag är inte något som diskvalificerar för höga befattningar i dagens Ryssland.

Rövarkapitalism
Jag hade hoppats att den värsta tiden av rövarkapitalism hade försvunnit i dagens Ryssland. Men på förra veckans Rysslandsseminarium fick vi höra från ett antal experter är så inte är fallet. Det är pengarna som styr i Ryssland. Och det är mycket pengar det handlar om. Det har blivit en sammanblandning av politiska målsättningar och kapitalistiska. För såväl den ryska politiken som den ryska ekonomin gäller det att samla marknadsandelar i världen. Och det ta gör man med de medel som står till buds och med de kunskaper man förvärvat under senare år men också de som man ärvt från det nu icke längre existerande Sovjetunionen.

Anledning till oro
President Putins senare uttalanden om västvärlden och avhoppet från de gemensamma nedrustningsavtalen ger anledning till oro.
Ingen vinner på ett isolerat Ryssland. I takt med avståndstagandet från väst ökar de ryska kontakterna med Kina.
Två länder, vars befolkningar lidit under kommunistiska diktaturer, som nu har tagit till sig de utrensade avarterna av det marknadsekonomiska systemet – kapitalismen. Vad betyder detta för framtiden? Det är tveksamt att det skulle vara positivt.


Hälsar våren i Stenkyrka
Klockan springer iväg. Det är valborgsmässoafton och jag har fått äran att hålla talet till våren i min hemsocken Stenkyrka. Klockan 20.30 ska elden tändas och jag ska hålla mitt anförande. Därför är det nu hög tid att jag förbereder detta. Vad det ska handla om återstår att se, men det blir nog lite om eldens tradition i svenskt firande av vårens ankomst och en tillbakablick på vem denna Valborg egentligen var.

söndag, april 29, 2007

”Godmorgon världen” den 29 april

”Godmorgon världen” – är ett av Sveriges Radios absolut bästa program. Jag är en trogen lyssnare sedan otäckt många år.
En av höjdpunkterna i programmet är ”Panelen” där ett antal opinionsbildare får möjlighet att svara på aktuella frågor och ge en liten fingervisning om åt vilket håll åsikterna i svensk media blåser.
Som vanligt gör man ett val av debattörer så att företrädare med konservativ uppfattning nekas tillträde. Däremot dansar nyliberala företrädare ganska så ofta på denna arena tillsammans med socialister och vänsterföreträdare av skiftande röd nyans. Uppenbarligen är det okänt för inbjudarna att det finns politiskt konservativa företrädare på landets ledarsidor. Varför får (nästan) aldrig Smålandsposten, Nya Wermlandstidningen, Barometern eller Svenska Nyhetsbyrån(för att nämna några) tillträde till detta program?

Men om vi ser på söndagens program – vad att säga om det? Ganska förutsägbart, faktiskt. Panelister denna gång var
Niklas Ekdahl från DN, Lotta Gröning från Aftonbladet och Carl Rudbeck som nu tydligen förekommer på Sydsvenska Dagbladets ledarsida. En liberal, en socialist och en nyliberal.

Spekulationer
Spekulationer i vem som ska efterträda Lars Leijonborg. Inga sensationella förslag. Helt väntat tyckte Lotta Gröning att det borde vara en kvinna – vem hade väntat något annat? Annars var det Jan Björklund som tippades bli efterträdaren.
Man kom också in på de goda opinionssiffrorna för socialdemokraterna och de inte allt för ljusa siffrorna för alliansregeringen.
En teori som luftades var att ju längre ifrån regeringsmakten ett parti är, desto populärare bland väljarna. Detta skulle alltså förklara socialdemokraternas goda siffror - Det har precis varit ett val och det dröjer fram till 2010 innan socialdemokraterna under sin nya partiledare rimligtvis har chansen att ta över. Det är möjligt det är så.
Men jag skulle ljuga om att jag sa att jag inte brydde mig om de låga siffrorna för alliansen. Det starka stödet för socialdemokraterna och det låga för alliansen i jämförelse med valresultatet är inte tillfredställande.

Synas, höras och ta initiativ
För oss borgerliga politiker betyder det att vi måste synas mer, höras mer och ta initiativet i debatten.
Även om våra ministrar arbetar mycket och finns där de bör vara så skulle man kunna önska att det nådde ut mer i media än vad som är fallet. Jag tror att förståelsen bland väljarna för politiken då skulle öka.
Kanske är det så att vi på den borgerliga sidan är ovana i kontakterna med media när vi har den politiska makten. Precis som media behöver träna upp nya ingångar och skapa nya kontakter med en regerings och dess förgreningar som ännu bara suttit i ett halvår. För att ett förtroende ska fungera måste det fungera från två håll. Och det tar tid innan ett sådant förhållande är etablerat.

lördag, april 28, 2007

Taiwans flagga på Högskolan

Efter en ganska tät och händelserik vecka i riksdagen avslutades den inte mindre intressant på Gotland.

Taiwans flagga vajade i fredags (27 april) utanför Högskolan.
Tillsammans med Högskolan på Gotland, Svenskt Näringsliv och Gotlands Turistförening har jag tagit initiativet till att arrangera en temadag om Taiwan.
Representanter från Taiwan Mission i Stockholm (Taiwans Handelsrepresentation) kom till Gotland för att föra direkta diskussioner med Svenskt Näringsliv, Högskolan och Turistföreningen om handelsutbyte, student- och forskningsutbyte samt ett ömsesidigt turistutbyte mellan de båda öarna. Dessa diskussioner genomfördes på förmiddagen och på eftermiddagen inbjöds till ett möte öppet för intresserade.

På eftermiddagen hedrade landshövding Marianne Samuelsson och kommunalrådet Gustaf Hoffstedt (m) seminariet med att närvara.

Samtliga involverade var nöjda och konstaterade efter mötet att det fanns all anledning att fortsätta diskussionerna och hålla kontakterna vid liv.

Lokalradion på Gotland uppmärksammade sammankomsten med ett längre inslag men de båda dagstidningarna GA och GT gjorde beklagligt nog en annan nyhetsprioritering.

Det danska kulturella och historiska arvet
Det nybildade Svensk-Danska Parlamentarikerförbundet, som jag fått förtroendet att vara ordförande för, planerar ett seminarium i riksdagen om hur man från dansk respektive svenskt sida tar vara på det danska kulturella och historiska arvet i de gamla danska landskapen Skåne, Halland, Bleking och Gotland.
I Sverige har man glömt att dessa delar av riket (tillsammans med Bohuslän och Jämtland) inte har samma historia som Mälardalen. Något som tål att påminna om.
Hur vårdar man arvet i Danmark? Bland annat detta hoppas vi få reda på.

a href="http://fnul.se/sajt/0d71/rolf-k-nilsson"