måndag, maj 28, 2007

I talarstolen med knivar i knät

Så stod jag då där som talare nummer tre i en interpellationsdebatt initierad av Sven Bergström (c) rörande Tibet.
Jag har haft problem med ett knä i några veckor nu. Det blir bättre för var dag som går. Men ibland är det inte alls bra. Då gör det vansinnigt ont och det ända som hjälper är att sätta sig ner några minuter. Nu är det två veckor sedan det hände senast. Det blir som sagt bättre för var dag, men så slog det till – idag – av alla dagar. Precis när jag reste mig och gick bort till talarstolen.
Efter ett tag fick jag svårt att koncentrera mig på mitt manus. Det stack som knivar i knät. Svetten började tränga fram i pannan. Ögonen började rinna. Det gjorde ont och Carl Bildt – som interpellationen var riktad till – lyssnade och undrade nog varför jag var så känslosam att tårarna rann ner för kinden när jag pratade om Tibet. Egentligen hade jag bara velat sluta mitt anförande, sätta mig ner och ”leda” om knät så det blev ok igen. Men det gick ju inte. Inte i riksdagens talarstol! Inte heller kunde jag begära fram en pall.
Så med våt panna, fuktiga ögon, blöta kinder, dålig koncentration och sprängande värk i knät slutförde jag det mesta vad jag tänkte säga och retirerade tillbaka till min plast.
Carl Bildt höll väl inte riktigt med mig. Men, det mesta som han sa angående Tibet och Kina var bra. Jag strök mig från min replik. Ville inte utmana ödet en gång till.
Nu har det gått några timmar sedan debatten och knät fungerar alldeles utmärkt. Tidpunkten för knäont kunde varit lite bättre vald.

Ljudliga sekreterare
Riksdagen en måndag händer inte så mycket. Vi var under tio i kammaren när Tibet-interpellationen diskuterades. Det borde ha varit fler.
På min våning där jag har mitt kontor, 9:e våningen i Riksdagshuset Östra är jag den ende ledamoten som är på plats idag. Måndagarna är förvisso de dagar som är lämpliga att utnyttja för att jobba hemifrån, göra studiebesök etc. Däremot finns alla politiska sekreterare, som ska vara här, också här. Vissa mer högljudda än andra – men mycket bestämda i sina åsikter.

Behövs försvarsberedningen?
Försvarsutskott i morgon. Diskussion om signalspaningsprop och de svenska trupperna i Afghanistan. Finns anledning att återkomma till båda.
Försvarsberedningen, dess syfte och existens har börjat diskuteras lite varstans. Själv är jag synnerligen tveksam till dess berättigande.
Behöver vi en försvarsberedning när vi har ett Försvarsutskott? Nej, det tycker jag inte. Försvarsberedningen som ska vara någon sorts uttolkare av framtiden har överlevt sig själv. Med den snabba utveckling vi har idag är det spekulationer man kan syssla med. Varken försvarsberedningen eller någon annan vet hur framtiden ser ut. På några månader, ja, rent av på några dagar kan förutsättningarna man utgått ifrån vara helt förändrade.

Jag vidhåller vad jag sagt tidigare. Att det extremt nedbantade försvar vi har idag bygger på hur vår omvärld såg ut i mitten av 90-talet. Idag ser vår omgivning annorlunda ut. Ett svenskt försvar för 2007 och för de närmast kommande åren skulle kunna se ut på ett annat sätt än det gör idag. Men det är också en fråga att återkomma till.

Interpellation om Tibet

Natt till måndag. Klockan närmar sig ett på natten. Borde sova vid denna tid. Ska upp tidigt i morgon. Carl Bildt ska svar på en interpellation angående Tibet under måndagseftermiddagen. Hade tänkt mig vara med i den debatten.
Tibet är en glömd plats på vår jord som sedan 1950 ockuperas av Kommunist-Kina. Återkommer efter debatten mer om denna.

Mycket i tidningarna
Har haft förmånen att förekomma en hel del i pressen de senaste dagarna. Fanns med på sidan 3 i söndagens Svenska Dagbladet. Än en gång tog jag upp den planerade ryska gasledningen i Östersjön. En fråga där jag personligen tycker regeringen ligger allt för lågt.
Skälet till att jag skrev var ett inlägg från förre försvarsministern Thage G Peterson som tyckte att det var gammal rysskräck som gjorde att man var skeptisk till gasledningen. Jag vill inte ha någon gasledning och jag vill inte se Östersjön som en intern rysk säkerhetszon.

I Fredags hade jag en debattartikel i Helsingforstidningen Hufvudstadsbladet. Tog upp frågan om Sverige gav tillräckligt stöd åt den svenskspråkiga minoriteten i Finland och att vi i Sverige är dåliga på att ge utrymme åt svenskspråkiga författare från Finland. Jag tyckte också att det var hög tid att vi fick en finlandssvensk författare i Svenska Akademien.
Men det här var en debattartikel som vållade en del ont blod i vårt östra grannland. Har fått mail om att jag inte ska lägga mig i finlandssvenskarnas situation, att jag inte har mandat för det, att svenska språket i Finland inte behöver något stöd och att jag istället borde arbeta för det finska språket i Sverige. Nu vill jag inte tro att de mail jag fått är representativa för majoriteten av invånarna i Finland - som inte är finlandssvenskar. Skulle det vara så illa finns all anledning att vi från svensk sida ställer upp för den svensktalande befolkningen.

Janssonska dumheter
Fick äntligen in mitt svar till socialdemokraternas kommunalråd i opposition – Björn Jansson – här på Gotland. Nu handlad edet om Gotlands framtida status. Jansson hade kommit fram till den något märkliga slutsatsen att efter som jag är motståndare till att Gotland uppgår i en stockholmsregion så är jag också föraktfull mot stockholmare. Rena dumheterna från Janssons sida.

onsdag, maj 23, 2007

Oacceptabel "underhållning"

Igår var statsminister Fredrik Reinfeldt på bio med sina söner. Ett TV-team från Strix var på plasts för att göra en inspelning till sitt program. I detta ingår att genera kända människor med practical jokes.
Denna gång hade man klätt ut en av medarbetarna till reporter från SVT. Reportern hade en mikrofon som när den kördes upp i ansiktet på offret sprutade vatten. En ganska rejäl dusch på såväl offer som den närmste omgivningen.
Statsministern var en av dem som drabbades av ”skämtet”. På SVT har man bett om ursäkt. TV-teamets chef på Strix - Robert Aschberg - vill dock inte ta avstånd från sina medarbetare. Det är skandalöst.

Vattenattacken på Sveriges statsminister är ytterligare ett utslag av den dekadens som TV-underhållningen nu allt mer representerar och som kvällspressen litar på för att klara sina upplagor.
Såpor, ”verlighets-TV” och allt vad det kallas spelar på TV-publikens lägsta instinkter. Vi lever i en tid då förnedring av människor har blivit högsta underhållning. Att då landets regeringschef utsätts för ett ”skämt” och blir sprutad med vatten i ansiktet ska kanske inte förvåna. Men det ska absolut fördömas med kraft.

Respekten för varandra, respekten för sina medmänniskor måste återupprättas i det här landet. Den form av ”underhållning” som nu väller över oss i närmst samtliga TV-kanaler arbetar åt motsatt håll.

Att politiker ska förlöjligas och tramsas med i TV har blivit mer regel än undantag. Jag förstår inte att politikerna ställer upp på allehanda trams och fjams i sändning. Hjälp till och få bort eländet – vägra!
Det finns anledning för SVT att se över vilka produktionsbolag man arbetar med. Och Strix inställning till sina medarbetare borde göra beslutet lät.

Personligen hoppas jag att statsministern kommer fram till att en polisanmälan för ofredande är enda vägen man kan gå. Det finns en gräns – och den är överskriden.

måndag, maj 21, 2007

En ny vecka...

Måndag morgon och en ny vecka. Börjar dagen med ett sammanträde med styrelsen för Östersjöns Översättar- och författarcentrum i Visby.
Öppnande Gotlandstidningarna och läste ledarna. Inga direkta kioskvältare denna dag. Men både GA:s huvudledare om ungdomens okunskap när det gäller kommunismen och Eleonora Johanssons kolumn till försvar för värnplikten och folkförsvaret var bra.
Det här med ungdomens okunskap om kommunismen finns anledning at återkomma till. Vi har en snedvridning i det svenska samhället där vi gör skillnad på diktatursvärmare och diktatursvärmare. Nazismens anhängare har vi distans till och tagit avstånd ifrån medan kommunisterna får härja fritt.

Okunskapen om kommunismens brott mot mänskligheten är en faktor för detta förhållande. Att ungdomar, och övervintrade 68:or, gärna stoltserar med tröjor som pryds av Che Guevara är ett exempel på okunskapens offer. Che Guevara var en mördare och alls icke någon frihetens apostel.
T-shirts med Che Guevaras bild är jämförbart med om det såldes tröjor med Himmlers eller Goebbels nuna. Men det skulle inte förekomma. Det skulle fördömas av en mycket stor majoritet av det svenska folket. Än en gång – kunskap kontra bristen på densamma.
Det är hög tid att informera om kommunismen på samma sätt som vi under flera årtionden efter andra världskriget informerat om nazismens följder.

Oppositionsrådets anklagelse
På Gotland har vi ett socialdemokratiskt kommunalråd i opposition som heter Björn Jansson. Han har tagit sin roll på allvar och opponerar mot det mesta. Även om där inte finns något att opponera emot. Då tolkar han sina politiska motståndares inlägg som en viss hornbeprydd potentat läser Bibeln. Björn Jansson har i enlighet med detta anklagat mig för att förakta stockholmare. Trams, dumheter, lögn.
Anklagelsen bygger på min uppfattning att Gotland som region ska bestå, att vi inte ska lämna ifrån oss den politiska makten till en Stor-Stockholmregion. Men att vi – givetvis – ska samarbeta med andra (kommuner såväl som regioner) även i framtiden. Detta är en tillräcklig intäkt för Jansson för att hävda att jag föraktar stockholmare.
Jag önskar jag kunde begripa de kommunpolitiker på Gotland som med berått mod är beredda att sälja ut den beslutanderätt Gotland har idag för att uppgå i en Stor-Stockholmregion.
Om Gotland skulle hamna i en större region innebär det att en rad beslut som idag beslutas lokalt i kommunfullmäktige skulle flytta härifrån. Det finns det anledning att fundera vidare på.

Jag har skrivit en debattartikel som förhoppningsvis publiceras de närmaste dagarna.

Elitistisk vänsterprotest
Denna vecka i riksdagen ser ut att kunna bli ganska lugn när det gäller politiska debatter. Veckan därpå är det sedan dags för en debatt om de svenska truppernas framtida engagemang i Afghanistan. Jag står helt fast vid att Sverige även i framtiden ska bistå med militär personal för att trygga framtiden för människorna i Afghanistan. Demokrati, mänskliga fri- och rättigheter är ingen självklarhet i detta land.
Den elitistiska, intellektuella vänsterprotesten mot de svenska trupperna i Afghanistan tycker att svenskarna ska dra sig tillbaka. Det är en inställning jag har synnerligen svårt att förstå. Civilbefolkningen behöver skydd, de demokratiska institutionerna behöver skydd. Någon måste göra det. Och vi har resurserna. Vi kan inte ha en uppfattning som går ut på andra alltid ska göra vad som borde och måste göras. Som medmänniskor har vi också en skyldighet att ställa upp när det behövs.
Vi får inte heller i sammanhanget glömma bort att de svenska män och kvinnor som ställer upp för utlandstjänst gör det frivilligt. Det är ingen som tvingas till dessa i många fall ganska farliga insatser.

onsdag, maj 16, 2007

Göran Persson "på andra sidan"

Av någon anledning har jag glömt att kommentera Göran Perssons ”övergång” från politiken till lobbyisternas krets. Vad att säga? Det mesta är nog redan sagt. Kommentarerna har varierat. Allt från ”osmakligt” till ganska gillande omdömen. Ett av de mer positiva inläggen kom från vänsterpartiets informationschef Jenny Lindahl som tycker att det var bra att det kom in folk från vänster i denna bransch. Hon önskade Persson lycka till och delade med sig några råd från sin egen tid i branschen.

Att ha en tidigare statsminister och socialdemokratisk partiledare som ”senior advisor” är väl inte fel. Om man har kunder som efterfrågar en sådan kompetens.
Att Göran Persson kan tillföra ett lobbyföretag en hel del är väl ganska så säkert. Men frågan är hur slugt det egentligen är att anställa Göran Persson. Förmodligen är han mer gångbar i förhållande till utländska kunder än till svenska. Och är det den marknaden man riktar in sig på – så varför inte.

Jag kan inte tycka det är fel att Göran Persson tar anställning, eller erbjuder sina tjänster, till fria företag.
Däremot tycker jag inte man kan säga att Göran Persson nu går över till näringslivet.
Näringslivet kan förvisso vara mycket, och definitionsmässigt har jag säkert fel. Men för mig är ”näringsliv” något mer än ett informations- och kommunikationsföretag. Utan ett annat näringsliv hade dess företag inte existerat. Hela informations- och kommunikationsbranschen bygger på att det finns andra företag – och en offentlig sektor - som man kan erbjuda sina tjänster.
Göran Persson går över till den privata sektorn, det är sant men för att få näringslivserfarenhet inifrån krävs något mer.

Hotad av kommunister
Moderate riksdagsledamoten Göran Lindblad ska i nästa vecka hålla ett anförande i Bryssel i samband med en demokratikonferens. Det tycker inte Pekingregimen i Kina om. Förstesekreteraren på den kinesiska ambassaden i Stockholm ringde upp Göran Lindblad och tyckte att de borde träffas och avrådde samtidigt den moderate riksdagsledamoten från att åka till Bryssel.
Göran Lindblad är inte förvånad över påtryckningen från Kina – det är så en diktatur agerar. Nej, inte heller jag är förvånad, varken över Göran Lindblads reaktion eller kinesernas beteende. Däremot är jag förvånad över dem som blir förvånade.

Helgen närmar sig
Helgen närmar sig. Röd dag på torsdag och ”klämdag” på fredag.
Hade tänkt ägna delar av helgen att ge ett remissvar på moderaternas förslag till nytt handlingsprogram. Eller åtminstone de delar där jag inte delar författarnas idéer och tankar.

tisdag, maj 15, 2007

Hansedagar, diktaturer och försvar

Under ett antal år har jag varit med och representerat Visby (och Gotland) vid de så kallade internationella Hansedagarna. Så också i år. Förra året – 2006 - var det i Osnabrück, året dessförinnan Tartu.
Denna gång genomfördes dessa dagar i Lippstadt i Tyskland.
De internationella Hansedagarna genomförs av ”Den Nya Hansan”. En organisation där alla gamla, ursprungliga, Hansestäder får vara medlemmar. Ett mindre antal städer i det som nu är Sverige får vara med – men just nu är det bara Visby och Kalmar som utnyttjar denna möjlighet. Också Skanör/Falsterbo (Vellinge) och Nyköping har möjlighet att få delta.
I år var det runt 110 städer som var representerade.
Städer från Tyskland, Belgien, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Norge, Ryssland, Sverige, Nederländerna, Polen, Vitryssland, Frankrike, Island och Storbritannien deltar aktivt.
På grund av deltagandet i Hansedgarna var jag utkvittad i riksdagen under onsdagen och torsdagen i förra veckan. Kom tillbaka till den svenska verkligheten igår (måndag). Hann tyvärr inte kommentera en del händelser innan jag begav mig söderut varför jag tar tillfället att göra det nu.

Besök från diktaturer
Vi har nyligen haft besök från en diktatur i Sverige. Det var den iranske utrikesministern Manouchahr Motaki som under sitt besök fick träffa vicestatsminister Maud Olofsson, utrikesminister Carl Bildt och en rad andra höga potentater.
Under mötet med Maud Olofsson vägrade den iranske utrikesministern skaka hand med Maud Olofsson. Ett beteende som kan ifrågasättas.
Motaki fick också möjlighet att prata på försvarshögskolan. Det är inte utan man undrar varför.

Från regeringen försvarar man mottagningen av Irans utrikesminister. Och ställer frågan till sina kritiker hur man ska kunna påverka varandra om man inte träffas.
Att det var en markering att låta Maud Olofsson som vice statsminister träffa honom istället för statsministern är helt tydligt och det nekar inte heller regeringen till. Men var det en tillräcklig markering? Jag tror tyvärr inte det.

Och det dröjde inte heller länge förrän man från Iran kablade ut hur lyckade överläggningarna med den svenska regeringens representanter hade varit och vilka framtidsprojekt som nu skulle inledas. Något som Maud Olofsson vid en förfrågan från media ställde sig helt frågande till.
Det är så en diktatur fungerar. Det är så en diktatur använder en utsträckt hand.
Var det rätt eller var det fel att ta emot Irans utrikesminister? Personligen tycker jag det var fel.

Frågan blir aktuell igen i juni när Kinas president Hu Jintao kommer på statsbesök till Sverige. Den kommunistiska diktaturen Kinas president kommer till Sverige och äras med de högsta hedersbetygelser. Är det rätt att vi tar emot statschefen i världens största och mäktigaste diktatur? Jag tycker inte det är det. Jag vet samtidigt - beklagligt nog - att jag är ganska ensam i min uppfattning.
President Jintao ska besöka såväl Stockholm som Göteborg. I Göteborg hoppas man att han ska vara med ombord på ostindiefararen Götheborg när den lägger till i Göteborgs hamn den 9 juni. Ett jippo med diktaturens främste företrädare som extra kuttersmycke. Rart så det förslår.

Men tyvärr en typ av jippo som upprepas gång efter annan när det gäller Sveriges och inte minst de svenska kommunernas förhållande till den kinesiska diktaturen.
Svenska kommuner står i kö för att få göra resan till det stora landet i öster, för att fotograferas med kommunistpartiets företrädare och sedan komma hem med ett kontrakt som innebär att företag i kommunen – eller kanske till och med kommunala förvaltningar – kan tjäna pengar på att sälja produkter och/eller tjänster.

De svenska officiella förbindelserna med den kommunistiska diktaturen Kina är inte något att skryta med. Tyvärr innebär de att vi genom att spela med ger ett stöd till den sittande regimen och det system den representerar.

Vi har en tradition i svensk utrikespolitik att sätta hårt mot diktaturer när de är små, ofarliga för oss eller ligger långt ifrån den svenska fosterjorden. Kan vi ha nytta av dem eller de ligger i vår närhet är vi skrämmande undfallande. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan vi har ändrat denna politiska linje.

Allmän eller inte allmän värnplikt?
Försvarsminister Mikael Odenberg har i en intervju i Svenska Dagbladet sagt att systemet med allmän värnplikt föråldrat och att man istället kan ha ett system där plikten ska kunna aktiveras i ett hotfullt läge. Jag delar inte försvarsministerns tankespekulationer i denna fråga.
Jag har länge, under många år på Gotlands Allehandas ledarsida förespråkat en fortsatt allmän värnplikt. Och det av många skäl.
När vårt gamla försvar monterades ner tog vi bort många positiva och nödvändiga beståndsdelar i det civila samhället. Det viktigaste är fortfarande att om vi inte har den allmänna värnplikten tar vi bort en resurs som vi kanske behöver i framtiden för att försvar vårt lands oberoende och frihet.
Det bör inte bara ses som en skyldighet att göra värnplikten, det bör också betraktas som en medborgerlig rättighet.
Jag ser det mycket positivt att försvarsministern vill reformera värnpliktssystemet –för det behövs. Men att avskaffa den aktiva allmänna värnplikten tror jag skulle vara till stor skada för landet.

Vi behöver lika mycket idag som igår tillgång till personal som kan ställa upp vid stora olyckor, naturkatastrofer, stora bränder, elavbrott och vid tillfällen då det som inte får gå snett gör det. Värnpliktiga har under hela 1900-talet ställt upp och haft en avgörande betydelse vid tillfällen som dessa för att det civila samhället ska fortsätta fungera. Idag har vi inget som ersätter dessa värnplikta under tjänstgöring.
Kan vi få ett reformerat värnpliktssystem där utbildningen sker nära hemorten och där, förutom den rent militära utbildningen, även ingår utbildning i allmän räddningstjänst, livräddning, sjuktransporter mm skulle vi ha nått långt.

Jag är dessutom fullkomligt övertygad om att den allmänna värnplikten för unga män haft en socialt fostrande funktion att fylla. Att man vid en mycket avgörande tid i sitt liv, om inte förr, fått lära sig respektera och ta hänsyn till andra, att arbeta i grupp och i allt större omfattnign ta ansvar och därmed inse att vad man gör har betydelse och dessutom kan påverka andra både på ett positiv toch negativt sätt.
Jag är helt övertygad om att värnplikten, när den var allmän, fyllde en stor funktion i att få invandrare och andra generationens invandrare att bli en del av det svensak samhället. Värnplikten var och är ett effektivt sätt att förhindra utanförskap.

måndag, maj 07, 2007

Ny president i Frankrike

Nicolas Sarkozy blir ny president i Frankrike. Jag ska erkänna att jag inte har känt till speciellt mycket om denne omstridde person i fransk politik. Men ju mer jag har läst om honom under valkampanjen desto bättre tycker jag om honom.
Där finns en hel del i hans politik som man som svensk kanske har svårt att förstå. Sarkozy beskrivs som konservativ, men också som marknadsliberal. Och det stämmer säkert. Han är lite av varje – också är han fransman. Detta präglar och har alltid präglat högern i Frankrike.
Det kanske skulle underlätta för alla, journalister såväl som skribenter, att inte med en gång dra alla konservativa över en kam. Konservatismen kan inte jämföras med socialismen som ideologi. Medan socialismen är en cementerad samling idéer är konservatismen levande.
Amerikansk konservatism är inte som svensk, svensk är inte som brittisk, brittisk konservatism är varken som fransk eller tysk. Det finns många gemensamma nämnare men det finns också nationella särdrag, frammejslade genom år av erfarenhet och tradition med kulturella skillnader. Och det är bra. Det visar att konservatismen är levande och flexibel i förhållande till den verklighet den existerar. Inte som socialismen, dogmatisk, stel och styrande.

Nicolas Sarkozy som president i Frankrike kan betyda att Frankrike får en mer framträdande roll i såväl i världspolitiken som i EU. Sarkozy skiljer sig från sina föregångare bland annat genom att han inte är anti-amerikansk. Han har en europeisk bakgrund genom att hans far var flykting från Ungern. Han kombinerar det franska med europeiska. Förhoppningsvis kan detta ge positiv effekter på EU.


Statyn i Tallinn
Rysarna i såväl Estland som i Ryssland blir allt mer aggressiva mot Estland och den estniska regeringens beslut att flytta på det sovjetiska segermonumentet.
Aftonbladet hade för några dagar sedan en lysande analys av Ryssland och det ryska agerandet. Det är inte ofta jag håller med om varje rad i en Aftonbladetledare, men den 5 maj så var det faktiskt så. Rubriken var ”Mullret från Moskva” – ledaren rekommenderas!

Vi har i svensk radio också fått höra hur ryssar boende i Sverige tar den ryska befolkningens parti och menar att det var ryssarna som befriade Estland från Nazi-Tyskland och att esterna borde skämmas som skymfar sina befriare på detta vis.
Hade det varit så att Sovjet befriat Estland från Nazi-Tyskland och sedan lämnat Estland hade säkert statyn fått stå kvar. Men nu avlöstes en ockupation av en annan mycket längre sådan. Statyn symboliserar för esterna inte någon frihet eller befrielse. Den symboliserar en nästan 50-årig ockupation och ett lika långt förtryck.

Förvarning om höjd bensinskatt
Vår ärade finansminister har gått ut med tankarna att det kanske blir en höjning av bensinskatten – av miljöskäl.
Det ska mycket argumentering till för att jag ska omfamna ett sådant beslut.
Ja, vi ska göra vad vi kan för att förbättra miljön. Inte minst när det gäller utsläpp från bilar. Men då ska kraven vara bättre avgasrening och miljövänligare motorer.
Att höja bensinskatten drabbar alla i det här landet som är beroende av bilen. Och det är väldigt, väldigt många.
Som vanligt när något blir dyrare är det de som tjänar minst som drabbas hårdast.
Vi bor i ett land som har en stor geografisk yta. De flesta av oss är utspridda över hela landet. Avstånden är långa. Bilen gör oss mindre känsliga för detta, och gör det möjligt för många att arbeta på andra ställen än där bostaden finns.
Bilen behövs vid inköp och vid sociala aktiviteter. Kort sagt – bilen behövs.
Det krävs mycket goda argument för att jag ska gilla ett beslut som innebär höjd bensinskatt. Så här finns anledning att mana till besinning.

fredag, maj 04, 2007

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna

Jag har alltid tvivlat på vänsterpartiets demokratisyn och den uppgörelse man gjort med sitt förflutna. Där finns säkert de i vänsterpartiet som anser sig vara demokratiska socialister och inte vill kallas eller betraktas som kommunister. Men där finns också de uttalade kommunisterna.

Vi har nog alla kunnat notera vänsterledaren Lars Ohly upprördhet över att moderaterna, socialdemokraterna och folkpartiet har tagit upp debatten mot sverigedemokraterna. Nu senast uppmärksammat den 1 maj. Ohly tycker att partiet ska isoleras och ställas utanför det demokratiska systemet – trots att partiet (vad man än tycker om det) är representerat i ett stort antal kommuner. Dessa åsikter kommer alltså från Lars Ohly - som själv är kommunist (även om han, enligt honom själv, inte tänker säga det högt i fortsättningen även om han står fast vid åsikterna).

Skulle vi följa Lars Ohlys uppfattning när det gäller Sverigedemokraterna borde vi i konsekvens också ställa vänsterpartiet utanför den demokratiska gemenskapen.
Jag tror det har varit fel att inte ta debatten med sverigedemokraterna. Det borde ha gjorts för länge sedan. Men det är lätt att vara efterklok.

Inte rätt stänga ute
Jag tror varken det är rätt att stänga ute eller förhindra för partier som vänsterpartiet och sverigedemokraterna att delta i det demokratiska arbeta som de blivit valda till. Hur illa vi än tycker om dessa partiers åsikter måste vi acceptera att de med folkligt stöd sitter i våra beslutande församlingar; i kommunfullmäktige, i landstingen och i riksdagen. Detta ska ju givetvis inte hindra oss från att i vårt politiska arbeta både varna - och där vi har möjlighet - avslöja dessa partier och vad deras politik leder till. Men vad vi inte får glömma är att det finns ett stort antal människor i Sverige som lägger sina röster på partier som sverigedemokraterna och vänsterpartiet (och andra alternativ bra mycket värre än dessa). Vi är skyldiga att lyssna också på dessa människor – även om vi inte håller med dem och gör allt vad vi kan för att motverka att deras åsikter ska få ytterligare anhängare. Demokratins styrka samtidigt som det är dess svaghet är att alla människor ska få göra sina åsikter hörda – även om vi avskyr dessa. Nekar vi människor att arbeta inom det demokratiska systemet så länge de håller sig till de lagar och regler vi har i vårt samhälle är det vi som begår våld på demokratin.

Vänsterpartiet på Gotland är ute och jagar övriga politiska partier för att få med dem i en gemensam programpunkt som riktar sig mot sverigedemokraterna.
Idén som sådan – att lära sig mer om sverigedemokraterna och hur detta parti arbetar – är inte fel. Men det är fel när vänsterpartiet står med som avsändare. Vänsterpartiet har inte gjort upp med sitt förflutna. Det skulle finnas anledning att ha en liknande programpunkt om vänsterpartiet och vad det innebär att ha ett parti verksamt inom det demokratiska systemet som innehåller kommunister.

Ryssland visar rätta ansiktet?
Det ryska missnöjet med den estniska regeringens agerande har tagit sig nya uttryck. Den estniska ambassaden blockeras av ungdomar från en Putin-trogen organisation. Polisen på plats agerar lamt när ungdomarna hindrar besökande och attackerar ambassaden.
Den svenske ambassadören och hans bil blev attackerade av ungdomarna på väg till den estniska ambassaden. Bilen fick skador och den svenska flaggan revs av. Detta är oacceptabelt. Lika oacceptabelt som den stenkastning den ryska ambassaden i Stockholm blev utsatt för efter händelserna i Moskva.

Den ryska regeringen gör nu vad den kan för att straffa esterna och Estland. Exporten av olja och kol stoppas, estniska fordon hindras vid gränsen mellan Estland och Ryssland. Allt detta för att den estniska regeringen fattade ett beslut att flytta en staty som påminde om den ryska ockupationen. Undrar hur man från rysk sida agerar om något grannland har åsikter om den planerade gasledningen i Östersjön?

Mycket att göra en ”ledig” vecka

Att riksdagen är plenifri betyder inte att vi som ledamöter är lediga från det politiska arbetet. Tvärtom. Under de plenifria veckorna är då vi kan agera på hemmaplan, träffa väljare och fullgöra de politiska uppdrag vi har fått förtroende att ha på våra hemorter.
Idag är det fredag. Efter att jag på måndagskvällen hållit mitt lilla anförande i samband med valborgsmässofirandet i Stenkyrka har jag hunnit med att göra en hel del.
I onsdags hade jag möte med länsteaterchefen på teatern i Visby (jag är tämligen nyvald ordförande i länsteaterns styrelse). På eftermiddagen var det sammanträde med styrelsen för Stiftelsen Medeltidsveckan på Gotland (är ordförande i styrelsen). Jag hann med en debatt i Radio Gotland mot vänsterpartiets Carina Lindberg som vill att de svenska trupperna i Afghanistan ska dras bort innan jag på kvällen gick och hörde på ”Vislust” - en visafton med länsteaterns fasta ensemble dvs Lena Bogegård och Lennart Bäck.
Det var visor av alla de slag med ”nedslag i tangons och jazzens värld”. För musiken svarade Kalle Jacobsson och Anders Alm med stor förtjänst. Många skådespelare har ju ovanan att sjunga hellre än bra. Länsteatern på Gotland kan glädja sig att fallet inte är så med Bogegård och Bäck. De sjunger både gärna och bra.

Att svar på mail tar sin tid. Och med anledning av debatten med Carina Lindberg i onsdags har jag känt mig tvingad att skriva en debattartikel till ortspressen.
Fick dessutom en hel del papper av länsteaterchefen som jag håller på att läsa in. Till detta kommer då det kuvert som i dag damp ner i brevlådan från försvarsutskottet med handlingar inför nästa veckas sammanträde. Trots att det är mycket att göra kan jag bara konstatera att det är skönt att vara hemma på Gotland!

tisdag, maj 01, 2007

Medlemsval istället för valberedning?

Läste en intressant artikel i Expressen från den 30 april. Chefen för Institutet för Danmarksstudier vid Lunds universitet - Hanne Sander – kommenterade skillnaderna mellan det demokratiska Danmark och det valberedningsstyrda Sverige. I stort ger jag henne rätt. Men valberedningar är inte fel i alla lägen.
Hanne Sander beskriver hur man i dansk partipolitik låter medlemmarna rösta fram vem som ska vara partiledare. Och hur vi i Sverige låter en valberedning genom en lång process i praktiken kora en ledare.
I sin artikel konstaterar hon ”I Danmark väljer medlemmarna, i Sverige väljer valberedningar” samt ”Det värsta är emellertid att med en valberedning får man en demokrati utan val”. Provocerande? Möjligen, men icke desto mindre innehåller artikeln en hel del sanningar.
Som vanlig partimedlem i ett svenskt parti har man begränsade möjligheter att göra sin röst hör. Idén med direktvald partiledare är lockande. Men hur ska den övriga partistyrelsen väljas? Också med direktval eller på ett speciellt och traditionellt möte?
Svensk partiverksamhet måste få någon injektion. Sviktande medlemsunderlag, allt färre aktiva talar sitt tydliga språk.
Men det är kanske inte alls partierna och deras medlemmar som ska stärkas. Det kanske ska vara precis tvärt om? Att politiskt intresserade inte ska behöva bli partiaktivister för att vara politiskt aktiva.
Frågan är om vi kan ha ett mycket annorlunda system än det vi har idag – med det valsystem vi har. Jag tror inte det. Hade vi däremot haft enmansvalkretsar i alla våra val, då hade det kunnat bli mycket annorlunda och partiernas kanske alltför starka makt hade kunnat brytas.

Carl Bernstein
Ena halvan av Watergateavslöjarna – Carl Bernstein – kommer den 19 juni ut med en biografi om Hillary Clinton. En hel del avslöjanden utlovas, inte minst om personen Hillary Clinton. Tillräckligt många för att sätta stoppa för hennes färd mot Vita Huset? Vissa fruktar det, andra hoppas på det. Boken heter i alla fall ”The Life of Hillary Rodham Clinton”. Själv har jag beställt den och ser framåt leveransen.

Talet till våren
Då stod jag då där, på Valborgsmässoafton, vid hembygdsgården i Stenkyrka och skulle hålla mitt tal till våren.
Första gången jag fått äran att hålla ett tal till våren i min egen hemsocken. Skoj. Mycket folk, vårsånger med en duktig kör och ett riktigt rejält bål. Och precis som det ska vara – ganska kallt.
Som ämne hade jag valt att prata om hur hela Valborgsfirandet är en blandning av kristen helgondyrkan, hednisk välkomstshälsning av våren och lite fruktbarhetsdyrkan. En ganska spännande kompott.