måndag, december 29, 2008

Dubbelfel av Thage G.

Det finns – faktiskt - mycket gott att säga om Thage G Peterson, och det har jag också tidigare gjort, inte minst som ledarskribent och chefredaktör på oberoende moderata Gotlands Allehanda.
Men nu går den tidigare socialdemokratiske försvarsministern och talmannen gå från oklarhet till oklarhet, från det ena märkliga ställningstagandet till det ännu märkligare.
Som den rödaste kommunist svingar han vilt argumenten mot de internationella insatserna i Afghanistan i allmänhet och mot de svenska i synnerhet. Och i söndags var det dags igen, denna gång i Svenska Dagbladet där USA och Nato var målet, denna gång tillsammans med Anders Ferm.

Egentligen känns det sorgligt att läsa Thage G. Peterson och Anders Ferms inlägg i SvD, en blandning av hat mot Nato och USA och en obegriplig idolisering av Olof Palme.
Jag vet inte om Olof Palme fungerar inom socialdemokratin som ett politiskt rättesnöre eller vägvisare, att han inom det egna partiet skulle kunna användas för att få en hårdare och mer avvisande attityd mot Nato och USA. Det är möjligt – men inlägget känns gammalt, minst 20 år för sent.
Olof Palmes utrikespolitik var fel då han var socialdemokratisk partiledare och statsminister - och den är ännu mer fel idag.
Olof Palmes tredje väg mellan det demokratiska USA och diktaturen Sovjet var fel väg att gå. Det var Sovjet som i grunden var fel och det var USA som hade rätt. Och det var till mycket stor del Ronald Reagans förtjänst att Sovjetunionen och därmed hela det kommunistiska östblocket föll. Möjligen skulle vi kunna se Olof Palme och hans gelikar som skyldiga till att diktaturen levde så länge som den gjorde.

Olof Palme-beundrarna kommer nog aldrig att acceptera den förändring i världen som har skett. Det är uppenbarligen fortfarande Olof Palmes tredje väg som fortfarande gäller; att hitta en väg mellan socialism och kapitalism, vilket påstås ha varit Palmes mål. Tyvärr drabbade detta Sverige och att vi gick stadigt mot socialismen under Palme. Löntagarfonderna hör ihop med Olof Palme. Hade dessa fått utvecklas hade vi varit ett socialistiskt land idag.

Utrikespolitiskt kom Sverige också att hamna emellan. Denna gång starkt lutande sig mot kommunistiska och socialistiska regimer runt om i världen. I FN betraktades Sverige under Palmes tid som en del av den antivästliga koalitionen. Nej, Olfo Palme har inte heller idag något att tillföra politiken som skulle vara till godo för Sverige eller för svenskarna.

Thage G Petersons och Anders Ferms inlägg i Svenska Dagbladet får nog snarare betraktas som en nostalgisk längtan tillbaka till en tid som inte längre finns. Och för min egen del säger jag ”Tack och lov för det”.

ROLF K NILSSON

söndag, december 28, 2008

Lyxlägenheterna och Folkbladet

När jag för en tid sedan skickade in en debattartikel om Gotlandshems lyxhusplanering vid Galgberget i Visby jämförde jag med Folkbladets uppfattning om att vi på Gotland skulle satsa våra resurser på att få hit rika och välbemedlade turister.
Och i lördagens tidning kunde Folkbladet konstatera att det var fel - som några moderater tycker - att det inte är upp till Gotlandshem att bygga lyxlägenheter.
Att Folkbladet hyllar och heroiserar kommunalt och statligt ägda bolag är förvisso inget nytt. Men att det ska gå så långt att ett man anser att ett företag som av socialdemokraterna själva till inte allt för länge sedan kallades ”allmännyttan” ska bygga hus och erbjuda lägenheter till endast en mycket liten inkomstgrupp tycker jag är märkligt. Strider det inte mot hela den socialdemokratiska grundtanken, åtminstone som man tidigare har velat att den skulle uppfattas?

I princip anser jag att en kommun inte ska äga och driva bostadsföretag – om det inte finns alldeles speciella skäl för det. Om en kommun nu ska göra det kan jag tänka mig ett skäl och det är att alltid kunna ha ett visst antal lägenheter att anvisa vid behov. Ett annat skäl skulle kunna vara att bygga bort en akut bostadskö som den privata marknaden av olika skäl inte mäktar med.(För att därefter sälja bolaget.)

Jag tycker att det finns för mycket av lagar, regler, avgifter/skatter som styr bostadsbyggandet. Och att det är upp till oss politiker, som har möjlighet att påverka, att göra vad vi kan och söka stöd för att få bort mycket av detta onödiga.

Jag kan bara upprepa vad jag sagt tidigare. Jag tycker det är fel att ett kommunalt bolag, ägt av gotlänningarna, satsar på lyxlägenheter som vänder sig till bara en liten del av invånarna. Det borde inte vara upp till ett kommunalt bostadsbolag att uppföra denna typ av lägenheter. Om det nu finns ett bostadsbolag som ägs av kommunen så är det viktigt att det konkurrerar på den öppna marknaden, att det lägger hyror som är rimliga (utan några kommunala subventioner).
Det kommunala bostadsföretaget borde ha som uppgift att visa att det går att bygga både bra och kunna ge hyresgästen en rimlig hyra. Låt de privata bolagen bygga lyxhus och lyxlägenheter, det finns ingen anledning att kommunen ska gå in och konkurrera med dessa.
Med den brist på bostäder vi har i Visby och byggandet inte ökar så är vi inne i en ond cirkel där det inte är konsumenternas behov som styr marknaden. Det som styr är ett allt för litet utbud där den som bjuder högst går segrande med kontraktet i handen. Hyror och bostadspriser trissas upp till oacceptabla höjder.

Jag tycker det är tråkigt att Folkbladet väljer den feta plånbokens ägare framför vanliga människors intressen och möjligheter.

ROLF K NILSSON

onsdag, december 24, 2008

Försvar, Nord Stream, Svenska Spel och GOD JUL

Riksdagen avslutade sina övningar i fredags. Trots risken för att det hela skulle kunna ta mycket lång tid blev vi klara vid 15-tiden. Alla icke-stockholmare kunde andas ut. Nu kunde de flesta som planerat resa hem för lite julledighet. Den 13 januari är det meningen vi ska vara på plats i Stockholm igen – men då har de flesta av oss hunnit med både möten och förberedelser på hemmaplan.

Jag är tidsoptimist. Jag tror att jag ska hinna med mycket mer än vad jag verkligen gör. Så därför var det kanske inte så klokt att ägna både lördagen och söndagen åt att sova ut efter ett mycket jäktigt december – men det gjorde jag. Och det straffar sig nu. Klockan 11.05 landar systerskapet med flyg från Stockholm och då ska jag vara klar – med de sista inköpen – tror jag.

Det är skönt att verksamheten stannar upp även om det är för en kort tid. Det behövs tid för reflektion, eftertanke och även tid för att fundera på hur vårens verksamhet ska läggas upp.
För min egen del blir det mycket försvar. Inte bara de ”vanliga” frågorna i försvarsutskottet. Den utlovade inriktningspropositionen kommer och Pliktutredningen, där jag sitter, har blivit förlängd till juni.

Jag tror att våren kommer att handla mycket om Ryssland och inte minst om Nord Stream. Och därmed en hel del om de ryska intressen som håller på att förberedas i Slite.
Om jag var bekymrad när frågan om hamnbygget i Slite var uppe i kommunfullmäktige så är jag inte mindre oroad nu. Jag är rädd för att det är många i den högsta beslutande politiska församlingen på Gotland som får anledning att ångra sitt ställningstagande. Och då tror jag inte att det är någon av oss 19 som röstade emot att bistå Ryssland i förverkligandet av gasledningen genom Östersjön.

En fråga som vi måste diskutera och ta aktivt del i är om Svenska Spels framtid på ön. Utifrån ett gotländskt perspektiv ser jag inga fördelar i att verksamheten säljs ut eller privatiseras. Varken för Gotland eller för Sverige. Jag tycker systemet med Svenska Spel är väldigt, väldigt bra. Här har vi en verksamhet som alltid har varit statlig, en verksamhet där människor frivilligt satsar pengar som till stor del hamnar i statskassan. Frivillig skatt – med glädje! Ganska otroligt. Varför avhända oss denna möjlighet?
Skulle stora delar av Svenska Spel knoppas av är risken stor att Gotland drabbas. Att verksamheten krymper eller i värsta fall helt försvinner från ön. Att tro att utländsk spelbolag skulle etablera sig på Gotland finner jag inte troligt, det är mer sannolikt att tomten finns.

För intressant julläsning rekommenderar jag den konservativa bloggen www.traditionochfason.se En ”ideologisk” blogg där skribenterna endast svarar för åsikterna i sina egna alster. Det vill säga att bara för att Du medverkar i den behöver Du inte sympatisera med övriga författares inlägg – även om man i många fall gör det.

Innan jag kastar mig ut i kompletteringshandlandet vill jag önska alla en riktigt GOD JUL!

ROLF K NILSSON

fredag, december 12, 2008

Försvarsdebatt i Riksdagen (och i SvD)

Torsdag kväll i Riksdagen ägnads åt debatt om den föreslagna försvarsbudgeten. Någon direkt kioskvältare var det knappast, men de skiljelinjer som finns inom svensk försvarspolitik demonstrerades tydligt.
Från socialdemokraterna gick endast en företrädare upp i talarstolen – försvarsutskottets ordförande. Socialdemokraterna tog inga repliker mer än på Rolf Gunnarsson (m) som är viceordförande i försvarsutskottet och på försvarsminister Sten Tolgfors (m). I övrigt lämnade man alliansföreträdarnas inlägg utan kommentarer.
Socialdemokraternas beteende avslöjar en hel del hur det står till inom socialdemokratin just nu. Det pågår uppenbarligen en maktkamp mellan Anders Karlsson och Håkan Juholt. Övriga socialdemokrater vågar inte ta ställning i den offentliga debatten och väljer att ligga lågt, att inte säga något som i framtiden kan tolkas som man valt den ena eller den andra sidan.

Socialdemokraterna vill nu ge mindre pengar till försvaret än vänsterpartiet vilket i sig är en mycket märklig situation som partiet har satt sig i. Man lovar mycket men det finns inget i den socialdemokratiska budgeten som visar att löftena skulle kunna infrias.
Det tråkigaste i den socialdemokratiska budgeten är att man inte längre är intresserat av att Sverige ska spela en viktig roll vid internationella insatser. Så vill s att Sverige inte ska ha någon ledande roll vid den nästa NBG (Nordic Battle Group) som ska sättas upp 2011. Idag är det tänkt att Sverige ska vara den ledande nationen då precis som var fallet första halvåret i år. Socialdemokraterna vill att Sverige ska ha några hundra man med i NBG 2011 och lämna över ansvaret till någon annan. Det är en tråkig och beklaglig inställning.
Vänsterpartiet vill inte att Sverige ska vara med i några internationella sammanhang. Varken Nato eller EU. Beröringsskräcken med Nato lever stark och när det gäller EU agerar vänsterpartiet som Sverige fortfarande inte var medlem. För vänstern är EU fortfarande ”dom andra”. Det har inte gått upp för vänstern att Sverige är en del av EU, att EU är ”vi”.

Miljöpartiets talesman Peter Rådberg som är en trevlig och synnerligen sympatisk person blir något av en mr Hyde när han äntrar talarstolen och ska prata försvarspolitik. Han gillar inte JAS. Han säger att han inte förstår vad den ska användas till eftersom det inte finns någon hotbild. Därför ska vi inte heller ha JAS. Men att Peter Rådberg som miljöpartist har denna uppfattning förvånar inte. I detta sammanhang kan man inte gå runt om den debattartikel folkpartisten Allan Widman hade i Svenska Dagbladet i måndags. Någon värre nedgörning av JAS och dess förmåga från en svensk borgerlig politiker har jag aldrig sett. Allan Widman säger att han inte förvånades av att Norge valde det amerikanska alternativet. Jag är inte förvånad över Allan Widmans uppfattning om JAS. Det är inte första gången han ventilerar sitt missnöje med detta svenska stridsplan. Han har tidigare varit ute på eget korståg för att få ner antalet i det svenska försvaret från 100 till 60, och då är 100 redan en mycket stor neddragning i sig. Widman har också i sin nedrustningsiver föreslagit en neddragning av antalet svenska stridsvagnar till ett rent symboliskt antal.

Jag beklagar Allan Widmans frifräsarlinje när det gäller nedmonteringen. Det är möjligt att han har rätt att vi inte behöver vare sig fler stridsplan eller stridsvagnar i fredstid när allt går enligt uppgjorda rutiner. Men kvantitet inom försvaret är av lika stor vikt som kvalitet. Resonemanget av hur litet antal vi behöver av varje enhet är naivt och bottnar i en uppfattning att det inte kommer att hända våra flygplan eller stridsvagnar något om vi hamnar i en krigssituation. Kan en motståndare vara så jäklig att han eller hon förstör våra vapen? Ja, det får man nog räkna med.

Och så var det då det här med miljöpartiets saknad av hotbild. Jag vet inte var Peter Rådberg har befunnit sig de senaste åren. Men vi har i vår direkta nordiska närhet ett Ryssland som vi inte har någon aning om vart det är på väg. Vi har ett Ryssland som håller på att rusta upp sitt försvar och som har en vapenindustri som nu åter förser samtliga länder som Sovjetunionen försåg, med vapen. Vi har ett Ryssland där ledarna drömmer stormaktsdrömmar och där man anser sig att unika rättigheter att ingripa militärt om grannländerna inte uppför sig som det passat Kreml.
Vi behöver ett starkt (starkare) försvar för vår egen skull och för att kunna ingripa och bidra i internationella sammanhang. Och som en gammal krigsteoretiker hävdade: det enda man kan planera för är att det inte blir som man planerat.

ROLF K NILSSON

tisdag, december 09, 2008

Pressmeddelande och artikel

ROLF K NILSSON:
-Visa solidaritet med Island, erbjud svenska JAS-plan och piloter för bevakning av Islands luftrum!

- Det har under senare år talats allt mer om ett ökat nordiskt försvarssamarbete. För inte så länge sedan på Bornholm skrev de fem nordiska ländernas försvarsministrar på ett dokument som talar om framtida samarbete på en rad försvarsområden. Överenskommelsen fick också mycket beröm. Men det nordiska samarbetet tog ett långt steg tillbaka när Norge valde bort JAS och hur man agerade, säger Rolf K Nilsson.

- Just nu finns ett ypperligt tillfälle att visa nordiskt samarbete på försvarssidan också i praktiken och inte enbart i högtidliga utfästelser. I oktober 2006 åkte amerikanerna hem från flygbasen i Keflavik, som nu står tom. Nu är det NATO-länder som avlöser varandra i flygövervakningen av Island.

- Svenska försvaret har fortfarande ett stort antal JAS-plan och vi har piloter som behöver flygtimmar. Varför inte erbjuda Island, och NATO, ett avtal som låter svenska JAS-plan bevaka det isländska luftrummet? undrar Rolf K Nilsson.

- Island, som inte har någon egen försvarsmakt, har idag avtal med Norge som gör att isländska medborgare kan få militär utbildning i Norge och få anställning i det norska försvaret. Kanske något för det svenska försvaret att ta efter?


DEBATTARTIKEL:
Låt svenska JAS-plan bevaka Islands luftrum

Det har under senare år talats allt mer om ett ökat nordiskt samarbete, inte minst när det gäller försvarspolitiken. Det tycket jag är bra. Jag tror på ett ökat nordiskt samarbete på många plan och inom många områden.
Vi talar ofta om hur nära de nordiska länderna står varandra och hur bra ”vi här i Norden” kommer överens. Men i mångt och mycket verkar det tyvärr inte vara mer än vackra ord vid högtidliga tillfällen.

Just nu har vi ett nordiskt broderland som befinner sig i kris. Island har råkat rejält illa ut i den pågående internationella finanskrisen. Så illa att om man inte får tillräckligt med lån från utlandet riskerar landet att gå i konkurs.
Island har vänt sig till såväl USA som Storbritannien för hjälp – men nekats. I detta läge har Ryssland öppnat sina armar för den lilla nordiska Nato-medlemmen och erbjuder ett lån på 40 miljarder kronor. Island tvingas mer eller mindre att acceptera erbjudandet från Ryssland för att överleva som nation. Det känns inte bra.

Dagens nationalistiska Ryssland är inte känt för sin filantropi eller vilja att bistå utan att få något tillbaka.
Just nu pågår en rysk charmoffensiv i såväl Afrika som i Latinamerika. Ryssland bistår med vapenleveranser, vapensystem och förmånliga avbetalningsplaner mot tillgång och/eller ensamrätt på naturtillgångar och utvinning av dessa.
Vad vill Ryssland ha från Island förutom räntan på de utlånade pengarna?

Vi ska nu inte glömma att vi befinner oss i ett läge där USA inte längre har någon militärbas på ön. I oktober 2006 åkte amerikanerna hem. Sedan dess har de ryska överflygningarna med militärplan ökat drastiskt över isländskt territorium.
Freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell har i en tidningsintervju för en tid sedan förklarat att han är av uppfattningen att Ryssland har en baktanke med sin långivning, att det finns en strategisk kalkyl. Jag tror att Wilhelm Agrell har helt rätt.

Precis som Ryssland håller på att binda upp flera av EU:s medlemsländer till ryska energileveranser så har man fått en möjlighet att göra Island beroende av ryska miljardlån.
Någon gång ska Ryssland ha tillbaka sina pengar. Och det finns inget som säger att man inte använder samma metod som i Afrika; att få återbetalningen genom utnyttjande av andra tillgångar än pengar – som till exempel den av amerikanerna övergivna Keflavikbasen.
Rysslands ökade intresse för Norden och planer för Arktis gör Island mycket intressant för Ryssland – geopolitiskt, ekonomiskt och militärt.

Det är olyckligt av många skäl om omvärldens ovilja att bistå Island tvingar landet att gå till Ryssland för att överleva.
Det borde ligga i Nato-ländernas intresse att bistå Island. Och det borde ligga i vårt intresse som ett nordiskt grannland att göra det. Inte minst på den försvarspolitiska sidan.
Island har idag avtal med Norge som gör att isländska medborgare kan få militär utbildning i Norge och få anställning i det norska försvaret. Kanske något för det svenska försvaret att ta efter? Norge svarar också för en del av Islands luftövervakning.

Svenska försvaret har fortfarande ett stort antal JAS-plan. Vi har piloter som behöver fler flygtimmar. Varför inte erbjuda Island, och Nato, ett avtal som låter svenska JAS-plan bevaka det isländska luftrummet? Kanske tillsammans med Norge?
Det har sagts en hel del att om något nordiskt grannland blev angripet av någon främmande makt skulle vi inte stå overksamma i Sverige utan bistå detta land. Varför vänta tills dess? Vore det inte bättre att bistå innan, så att det aldrig kommer till ”skarpt läge”?
Vi skulle kunna ha sett en gemensam nordisk aktion för att bidra med lån till Island. Och vi skulle med de resurser vi har kunna föreslå ett försvarssamarbete på längre sikt.
Det finns inget nordiskt intresse av att Ryssland etablerar sig på Island eller att den isländska staten hamnar i ett ekonomiskt beroende av Ryssland. Att med öppna ögon låta Ryssland få tillgång till Island är lika dumt som att låta Ryssland få fri tillgång till svenska hamnar í Östersjön.

ROLF K NILSSON

lördag, december 06, 2008

Nord Stream vill komma närmare Gotland

Blev i fredags eftermiddag intervjuad av några högskolestudenter om Nord Stream. Samtidigt kan vi läsa hur företaget nu vill undersöka sjöbotten ännu närmare den gotländska kusten.
Projektet med gasledningen genom Östersjön blir allt märkligare. Tiden tycks arbeta för oss som är motståndare och tyvärr verkar vi få rätt i våra farhågor.
Jag är mycket nöjd med att jag i Gotlands kommunfullmäktige reserverade mig mot beslutet att låta Nord Stream finansiera ombyggnaden av Slite hamn för att kunna använda den som omlastningshamn för sina rör. Blir gasledningen verklighet och hamnen används för att förverkliga projektet har Gotland blivit en bricka i de ryska ambitionerna att återfå stormaktsstatus.

Tiden springer iväg, möten inte bara avlöser varandra just nu, de går in i varandra.
Många möten den gångna veckan, men inte så många voteringar. Själv var jag utkvittad vid voteringen i onsdags morse. Det kan bli så i det system som nu fungerar i riksdagen. Sedan kan man mycket väl ha uppfattningar om det är rätt eller fel.
Jag hade/har skrivit en motion om att Forum för levande historia borde läggas över på universitet/högskola eftersom det inte är en statlig angelägenhet. De enda som höll med mig var vänsterpartiet. alltså hade mitt eget parti i utskottet, och i gruppen, demokratiskt kommit fram till att min motion skulle röstas avslås. Normalt är det enighet i en sådan fråga i utskottet. Det är väldigt sällan ett annat parti går in och stöder en motion från ett annat parti, när inte ens motionärens parti gör det. Denna gång stödde vänsterpartiet min motion. Jag hade alltså, i demokratisk ordning, varit "tvingad" att rösta emot min egen motion medan vänsterpartiet röstade för den. Nu slapp jag det. I sak har jag inte ändrat uppfattning i frågan.

I tisdags förmöten och utskottssammanträde. På eftermiddagen på försvarsdepartementet. Därefer gruppmöte, som höll på länge... Fildelningen stod på programmet. Det är en tekniskt komplicerad fråga, om man nu vill gå in på detaljer. Själv tycker jag principen är enkel. Om någon laddar ner på nätet en film, en bok eller något som jag har producerat för att andra ska kunna kopiera den så är det stöld. Det är lika mycket stöld att ladda hem en kopia om jag som upphovsman inte har gått med på det. Nu tycker inte alla det. Det finns en nästan anarkistisk uppfattning om att allt som ligger på nätet är "gratis" och fritt att använda precis som man vill. Och det är kanske en angenäm tanke - om alla upphovsmän gett sitt tillstånd. Men genom att olagligen möjliggöra masskopiering på nätet stjäl man andras inkomster. Och det tycker i alla fall inte jag om.

Ytterligare votering på onsdageftermiddag och på kvällen möte med försvarsindustriföretag; Kockums, BAE Systems och SAAB. Mycket intressant. Sverige ligger långt framme i den tekniska utvecklingen när det gälle försvarsindustriprodukter. Det finns all anledning att hitta en försvarsindustrilösning som passar såväl det svensk försvaret som den svenska försvarsindustrin. Det finns ingen anledning att Sverige ska kapitulera som framstående försvarsindustrination. Framför allt inte när det inte finns någon anledning till det.