lördag, oktober 29, 2011

Ryssland förlorar miljarder i Libyen och fruktar väst

Störtandet av Khadaffis diktatur i Libyen har inte varit populär överallt. För många regimer har den varit minst sagt bekymmersam – inte minst i Moskva.
Från Kreml ser man det som nu hänt i delar av den arabiska världen som en fortsättning den ukrainska ”revolutionen i organge”. En rörelse som styrde bort Georgien, Ukraina och Kirgizistan från den ryska omsorgen. I Ryssland har man aldrig sett dessa händelser som resultat av inhemska händelser eller protester utan som manipulerade och styrda från väst.

Den ryske försvarsanalytikern Alexander Golts har för Radio Liberty förklarat att det finns en form av i det närmaste paranoia hos det ryska ledarskapet som är övertygade om att västvärlden förbereder ett liknande folkligt uppror i Ryssland som i de nämnda länderna. Denna ”paranoia” förstärktes ytterligare när senatorn och förre presidentkandidaten John McCain för BBC slog fast att Khadaffis död skulle ses som en varning till världens diktatorer och anspelade då även på Vladimir Putin men framför allt Bashar al-Assad.

Det ryska sändebudet i NATO Dimitrij Rogazin är en man som ofta säger vad han, eller hans chefer, tycker utan att försköna. På twitter den 21 oktober skrev han att ansiktena på de globala demokratiernas ledare påminde om någon som mindes sin barndom då han hängde hemlösa katter i sin källare.

Det finns siffror på att Ryssland som en direkt följd av Kahadaffis fall från makten förlorar kontrakt värda tio miljarder dollar. De flesta bedömare menar att den ryska regeringens erkännande av det nationella övergångsrådet i Libyen i september var ett försök att rädda vad som man kunde för att få så fördelaktiga avtal som möjligt med det nya libyska styret och för att kunna behålla den tidigare fördelaktiga positionen i landet.


Tre partier i det ryska parlamentet – duman - kommunisterna, Zjirinovskijs liberaldemokrater och Ett Rättvist Ryssland ville att man från rysk sida skulle skicka kondoleanser till Libyen i samband med Khadaffis död. Med röstsiffrorna 153 – 98 röstades förslaget ner.

Gazprom utökar i Nordsjön


Samtidigt som det i Ryssland planeras för en tredje gasledning genom Östersjön gör Gazprom bytesaffärer med sina tyska allierade i Nordsjön.
Gazprom har skrivit avtal med tyska Wintershall om att byta gasfält i nordvästra Sibirien mot hälften av Wintershalls tillgångar i Nordsjön. Tillsammans ska de båda bolagen utveckla gasfälten i Sibirien.  I Nordsjön tar Gazprom tar över hälften av Wintershalls verksamhet; såväl pågående produktion som prospekterade områden.

Gazprom och Wintershall äger sedan tidigare gemensamt  Wingas - en av de största gasleverantörerna i Europa.

För någon vecka sedan kunde vi ta del av nyheten att Wintershall och Gazprom hade återupptagit den gemensamma oljeutvinningen i den libyska öknen. Verksamheten har legat nere sedan i februari då oroligheterna i Libyen tog sin början. Före uppehållet utvann Wintershall 100 000 fat olja om dagen. Företaget har varit verksamt i landet sedan 1958. 









fredag, oktober 21, 2011

Nya fartyg till ryska Östersjöflottan medan Gazprom planerar för ett tredje gasledningsrör

Än en gång kommer uppgifterna om att Gazprom planerar för ett tredje gasrör för Nord Stream genom Östersjön. Förra gången var det premiärminister Putin som avslöjade planerna för de gasrörstillverkande stålverksarbetarna i Smolensk. Denna gång är det Gazproms viceordförande Alexander Medvedev som låter meddela att Gazprom ”överväger möjligheterna” för ett tredje rör parallellt med de båda andra. ”Det finns en sådan idé”, ska han enligt TASS ha förklarat.
Förhoppningarna om större tyskt gasbehov efter beslutet om att stänga kärnkraftverken finns hos Gazprom och dess ägare

55 miljarder kubik
Han förtydligade med att det ännu bara är ”preliminära” diskussioner men att Ryssland är berett att leverera så mycket gas som Europa behöver.
Just nu provkörs Nord Streams första rörledning, den andra är under produktion. Den första gasen ska enligt den officiella planeringen pumpas fram den 8 november i år. Varje rör är 1 224 km långt. När de båda rören är i full verksamhet ska 55 miljarder kubikmeter gas pumpas igenom dem varje år.

Ny korvett för ledningsförsvar
Den ryska flottan i Östersjön har nyligen tagit emot en ny stealth-korvett. Fartyget har en rad nya tekniska lösningar när det gäller skrov, beväpning, kommunikation och elektronik.
Den nya korvetten är den andre i sitt slag. I oktober 2008 fick den baltiska flottan den första korvetten av samma typ.
Sammanlagt 30 korvetter är planerade för den ryska flottan. Korvetterna ska användas för att säkerställa ryska kustvatten och för att säkra olje- och gastransportleder med ryskt intresse i Svarta havet och Östersjön.

tisdag, oktober 18, 2011

Indien trotsar Kina

Kina och Indien är två mäktiga länder i Asien som har kommit att stå emot varandra. Två länder med mycket gemensamt men ändå så mycket olika.
För många i väst har Indien blivit ett bättre alternativ att satsa på än den kinesiska diktaturen. I bakgrunden finns en konflikt direkt mellan de båda länderna. Ett allt närmare samarbete mellan Indien och Vietnam har också fått Kina att protestera.
Indien har nyligen beslutat placera ut en division av den gemensamma indisk/ryska roboten BrahMos på gränsen till Kina. Skälet anges vara för att neutralisera ett möjligt krigshot från Kina.
Samtidigt moderniseras i Ryssland hangarfartyget Vikramaditja (tidigare Amiral Gorsjkov) för att nästa år levereras till Indien. Fartyget ska då vara moderniserat för 2,3 miljarder dollar.
Kina har nyligen sjösatt sitt första hangarfartyg. Efter många år vid varv har fartyget moderniserats, utrustats och provkörts.Fartyget byggdes från början för den sovjetiska flottan och köptes från Ukraina 1998.
Enligt Kinaexperten Rick Fisher pågår i Kina just nu bygget av ytterligare en eller två hangarfartyg. Fisher tror att Kina år 2020 har sex hangarfartyg, tre av dessa atomdrivna.

Indien och Sydkinesiska sjön
Det har under senare tid hettat till i Sydkinesiska sjön när det gäller äganderätten till öarna i havet.
Under senare år har Vietnam genomfört en rad aktiviteter  i det omstridda havsområdet vilka man från kinesiskt håll anses hota den kinesiska suveräniteten. Från Kina gör man anspråk på 29 öar området.                                                      
Trots protester från Peking har Vietnam tidigare i år inlett ett samarbete med Indien när det gäller gas- oh oljeutvinning i området. De båda länderna har också inlett ett mlitärt samarbete.
Från kinesisk sida har man hel tiden uppmanat Indien att undvika inblandning i konflikten om öarna i Sydkinesiska sjön.

Indien investerar i Sydkinesiska sjön
Men trots dessa varningar har indiska oljeföretag arbetat tillsammans med vietnamesiska intressen. Så har det indiska företaget ONGC Videsh Ltd investerat 2 250 miljoner dollar för olje och gasutvinning i Sydkinesiska sjön. De indiska och vietnamesiska regeringarna har också förklarat att de ska öka sitt samarbete när det gäller militär, handel och investeringar. Som en del i avtalet ska Indien hjälpa Vietnam i träningen av deras ubåtsstyrkor.
Från Vietnam hävdar man att det indisk-vietnamesiska samarbetet inte strider mot några internationella överenskommelser och att de kinesiska protesterna inte har någon laglig grund.


söndag, oktober 16, 2011

Ryska bombplan över Nordsjön och förstärkningar på Kurilerna

I onsdags genomförde två ryska strategiska bombplan av typen Tu-95MS patrullering av vad som man beskriver ”neutrala vatten i Nordsjön” i den ryska statliga nättidningen Rysslands Röst. Båda planen ska fått ”eskort!” av Tyfon och F-16 plan från Storbritannien, Nederländerna och Danmark. 
Patrulleringen varade i 17 timmar då besättningarna tränades i ”navigering över sjölandskap utan landmärken”. De båda planen tankades också i luften.
Som extra bonus berättar Rysslands Röst att man från rysk sida regelbundet genomför patrulleringar av Arktis, Atlantens, Svarta havets och Stilla havets neutrala vatten.

Nya luftvärnsrobotar till Kurilerna
Samtidigt som nyheten om patrulleringen över Nordsjön kunde man i den engelskspråkiga versionen av Pravda läsa om ryska förstärkningar på Kurilerna. Bland annat har det ryska luftvärnsrobotsystemet Buk-M1 installerats och en bataljon stridsvagnar av modellen T-80 har tillsammans med modern kommunikationsutrustning anlänt ögruppen. Man har tidigare från den ryska statsledningen förklarat att inom några år så ska det finnas ett kraftfullt ryskt försvarssystem på ögruppen.
Pravda: ”Tokyos hysteri med anledning av den ryske presidents besök på Kurilerna i slutet av förra året har visat Moskva att regionen måste ha mer övertygande argument än nedgrävda lätta stridsvagnar. Riktigheten i detta förstärktes då det amerikanska utrikesdepartementet i Washington förklarade att USA såg de södra Kurilerna som japanskt territorium.”

Två nya baser
Pravda berättar att I maj I år så godkändes det ryska försvarsdepartementets planer på att stärka beväpningen för de styrkor som finns placerade på Kurilerna. Helt klart med upprustningen ska det vara inom fyra till fem år.
Enligt planen ska två nya militärbaser byggas. En för luftvärnsrobotar och en för stridsvagnar. Renoveringsarbetet och utbyggnaden av den redan befintliga flygplatsen har börjat. 
De ryska trupperna på Kurilerna ska också förses med ett mobilt kustrobotsystem ”Bastion” som ska hantera missiler av typen ”Yakhont”.
2014, absolut senast 2015, ska de militära anläggningarna ha fått ett helt nytt utseende och trupperna ska ha moderna vapen och modern utrustning och beväpningen av trupperna ha fått ett helt annat ansikte än det har idag. Håller den materiella upprustningsplanen blir det inte ytterligare truppförstärkningar, skriver Pravda..


måndag, oktober 10, 2011

Den nya ryska geopolitiken

KOMMENTAR| En ledare i måndagens Hufvudstadsbladet i Helsingfors pekar på Rysslands geopolitiska mål och förberedelser. Ledaren inleder med att referera till vad som nyligen sagts i den geopolitiska debatten i Finland. Förre statsministern och presidentkandidaten Paavo Lipponen har förklarat att ”Geopolitiken är tillbaka”. En grupp av tidigare militärer och forskare hade bara några dagar tidigare kommit fram till att geopolitiken är tillbaka när man ser på Rysslands militära utveckling och Finland.
I sin ledare skriver Yrsa Grüne att geopolitiken ”…omfattar också rågrannen och Natomedlemmen Norge, det formellt icke militärt allierade Sverige samt Natoländerna Danmark och Island.”


Presidentkandidaten för Finlands gröna, Pekka Haavsto, har vid ett seminarium om svenska lärdomar för Finland konstaterat att en massinvasion över östgränsen är osannolik. Något som nog de flesta håller med om. Så ock Hufvudstadsbladets Yrsa Grüne som skriver: ”Det har han alldeles rätt i. Det mest troliga är inte stöveltramp över en landsgräns, utan fallskärmsjägarskor från luften, oberoende från vilket håll ett anfall kan tänkas komma. Till och med pansarvagnarna rullar antagligen in i ett transportplan innan de börjar knäcka träd på finländsk mark.”
Och hon fortsätter: ”Men då han drar fram exemplet med det norsk-ryska avtalet om en länge omstridd gräns utan att samtidigt nämna att Ryssland planerar två nya brigader i Arktis och att gasledningen Nord Stream antagligen är orsaken till en rysk militär förskjutning mot Europa, undrar man om han inte känner till fakta eller om han vill dölja dem.”  Jag ställer mig i kön till de frågande.
Yrsa Grüne gör sedan det raka konstaterandet att Ryssland står beredda att försvara sina ekonomiska intressen med militära medel och att det finns alla skäl att tro att man från ryskt håll också menar detta. 


När det gäller det finska försvarets framtid kommer Yrsa Grüne med en sanning som vi borde kunna ta till oss också i Sverige. Hon konstaterar att försvara ett territorium inte enbart innebär att slå tillbaka angrepp. Det innebär också att manmåste bygga upp ett försvar som har förmågan att bemöta överraskningsangrepp med motangrepp som den presumtive fienden inte kunnat vänta sig. ”Det är förmågan att överraska som ger en trovärdighet som avskräcker.”
För några veckor sedan fanns en annan artikel Hufvudstadsbladet som berättade om en rapport från bland andra den pensionerade översten Heikki Hult om Rysslands militära utveckling. I rapporten slås fast att Ryssland med sina nyvaknade stormaktsambitioner inte skulle möta mycket motstånd i Europa. EU har inget gemensamt försvar och Nato utan USA väger lätt mot Ryssland. När rapporten presenterades på den finska försvarshögskolan förklarade Heikki Hult:
”Västeuropa har i praktiken avväpnat sig självt. Storbritannien, Frankrike och Tyskland har fortfarande något slags regionalt försvar. Men Norden och Baltikum utgör ett militärt vakuum”.


Medan västvärlden med finanskris och strategiska omvärderingar av hotbilderna skär ner i sina försvarsbudgetar och satsar på snabbinsatsstyrkor spenderar Ryssland hundratals miljoner euro för att modernisera sina väpnade styrkor. Ryssland har flyttat sin strategiska tyngdpunkt närmare Centraleuropa. Det nya västra militärområdet, med St Petersburg, förfogar idag över en tredjedel av den totala militära kapaciteten i Ryssland. Till sitt förfogande har militärområdet bland annat 24 armébrigader, tre luftburna eller marina infanteribrigader. Styrkor som är i konstant beredskap. Enligt Heikki Hult har flera av dess brigader extremt hög operationsfärdighet inom några timmar. Inget land i Västeuropa har förmågan att reagera lika snabbt. Nato har förvisso gjort upp planer för att försvara Estland, Lettland och Litauen. Men inofficiellt handlar det om att försöka återta dem.


Pensionerade finske brigadgeneralen Lauri Kiianlinna säger till Hufvudstadsbladet att Ryssland inte alls ligger efter när det gäller den militärteknologiska utvecklingen. På vissa områden ligger man till och med före, till exempel när det gäller luftvärnssystem. Skribenterna av rapporten betonar för tidningen att man inte vill måla upp någon direkt hotbild utan på ett enkelt sätt beskriva Rysslands militära kapacitet och ambitioner.
Som en förklaring till den ryska upprustningen pekar rapporten på att man i Kreml tänkt om när det gäller den geopolitiska situationen. Ryssland strävar nu efter att kunna utöva sitt inflytande över vad man betraktar som sin intressesfär – det som förr var Warszawapakten.


”För små alliansfria länder som Finland skapar de geopolitiska förändringarna i vårt närområde en allt djupare osäkerhet”, kan man läsa i rapporten.
Det finns mycket intressant i finska dagstidningar.
ROLF K NILSSON



onsdag, oktober 05, 2011

Ryssland satsar på nytt vapenslag

Ett nytt vapenslag inom det ryska försvaret, ett integrerat system för rymd- och luftförsvar samt rymdunderrättelser ska se dagens ljus före den 1 december i år. Det rapporterar den kombinerade nätradion- och nättidningen Rysslands Röst.
Specialister ska utbildas, den ryska militärakademin ska utbilda ett tillräckligt antal officerare, vapen och yrkessoldater ska förberedas. Förslaget om att bilda ett rymdförsvar har under en längre tid varit vilande, men nu har beslut kommit. Och fort ska det gå. Enheten ska vara igång den 1 december men sedan tar det minst två år innan beslutet träder fullt ikraft.
Som bakgrund till beslutet pekas på att förhandlingarna med USA om ett gemensamt missilförsvar har ”spårat ur”, att USA vägrar gå med på juridiskt bindande garantier att NATO:s antirobotar inte ska vara riktade mot Ryssland.
Rysslands sändebud vid NATO, Dmitrij Rogozin, har förklarat att skapandet av ett rymdförsvar är ett nödvändigt steg som ger ryssarna en säkerhetskänsla.

tisdag, oktober 04, 2011

"Logiskt" om Kina förklarar Vietnam och Filippinerna krig

Samtidigt som Kina ökar sitt inflytande i USA och i EU genom att låna ut pengar, investera och köpa företag skramlar man med vapen i Sydostasien. För en vecka sedan kunde man i den kinesiska kommunistpartitidningen Global Times läsa en artikel av energiexperten Kong Tao, verksam som strategisk analytiker vid tankesmedjan ”China Energy Fund Committee”. I sin artikel slår Long Tao fast att det skulle vara logiskt, lönsamt och finnas goda skäl varför Kina skulle genomföra ett krig i Sydkinesiska sjön mot Vietnam och Filippinerna. Platsen beskrivs som det ”ideala slagfältet” för ett småskaligt krig att hävda kinesiskt territorium. I sin artikel nämner Long Tai en rad skäl varför det riktiga vore för Kina att gå i krig. Kina skulle inte förlora någonting i ett sådant krig enligt honom.

Ett anfall mot vietnamesiska och filipinska intressen skulle samtidigt innebära en varning till andra länder med liknande ambitioner att inte bråka med Kina. Long jämför med de amerikanska aktionerna i Irak, Afghanistan och Libyen och menar att de kinesiska erfarenheterna inte behöver bli desamma. ”Detta är ett krig som vi definitivt skulle vinna.” Han beskriver den önskade militära insatsen som en moralisk utbildningsexpedition.

Kinas roll i världen
Både oroande och intressant är att läsa artikelförfattarens uppfattning om Kinas roll i sin del av världen. Och värre blir det när han i sitt fortsatta resonemang slår fast att Kina måste hålla fast vid sina principer och att Kina har rätt att välja mellan krig och fred också för andra länder. Det finns de som hävdar att Kinas första hangarfartyg som nyligen sjösattes efter flera års modernisering och upprustning får sitt första uppdrag bland Spratly-öarna. Vid sida om Longs artikel i Global Times fanns en artikel av Sun Peisong, chef för ett statligt forskningsinstitut i Jiangsu. Han kritiserar Longs uppfattning och menar att ett krig som det Long föreslår skulle få USA att motsätta sig Kinas ökande globala inflytande.

Vad är syftet?
Den fråga som man absolut måste ställa sig är vad syftet med Logs krigshetsande artikel är? Och vad var syftet med den dämpande texten från Sun Peisong? Läsarreaktionerna uteblev inte. De flesta utpekade Sun som ”landsförrädare”. Är det en folkopinion för ett krig som man från det kommunistiska partiet försöker piska upp? Många kinesiska experter med anknytning till folkets befrielsearmé ville inte kommentera Longs artikel med motivationen att det var ett känsligt ämne och att man spelade med Kinas fredliga utvecklingspolitik. Artikeln i Global Times är ovanlig. Och att den speglar åsikter som finns i den högsta kinesiska ledningen är helt klart. Är det ett försök från en falang inom partiet att få stöd för sin linje? Att ett krig skulle vara nära förestående är det inte många som tror. Men om Vietnam och Filipinerna vägrar ta hänsyn till Kina och börjar utvinna olja och gas i det omstridda området, har Kina inget val. Då blir det krig.

Obebodda kobbar
Vad konflikten, än en gång, handlar om är en grupp öar – Spratlyöarna (fyrkanten längst ner på kartbilden), cirka 750, obebodda och med en sammanlagd yta av runt fem kvadratkilometer. De är spridda i ett havsområde på 400 000 kvadratkilometer mellan det asiatiska fastlandet Filippinerna och Borneo. Ser man på kartan ligger öarna inte närmast Kina, men Kina gör anspråk på dem. Något kineserna inte är ensamma om. En rad andra länder göra samma anspråk på ögruppen eller på delar av den; Filippinerna, Vietnam, Malaysia, Brunei och Taiwan. Varför då denna iver efter kontrollen över ett stort antal obebodda kobbar? Jo, förutom öarnas strategiska läge så utgår man ifrån att det finns olja och naturgas i området. Dessutom är vattnen runt öarna ovanligt rika på fisk, inte minst tonfisk. Endast en av alla öar har fast mark och växtlighet. Det är Ita Abu som Taiwan har haft kontroll över sedan 1955. Taiwan har byggt ett flygfält på ön. I kraven på öarna sammanfaller Kinas och Taiwans krav då båda hävdar äganderätten utifrån att det är kinesiskt territorium. Såväl från Peking som från Taipei hävdas att Spratlyöarna tillhör Kina. Historiska dokument ska bevisa detta. Några sådana dokument har dock aldrig presenterats.

ROLF K NILSSON