lördag, juni 23, 2007

All anledning vara tveksam till utlåning av Slite hamn

Matias Lundström och Stefaan De Maecker, båda mp, oroar sig bland annat i en insändare över den planerade tysk-ryska gasledningen genom Östersjön och företaget Nordstreams planer på att göra Slite till ”hemmahamn” för bygget. Jag förstår oron – och jag delar den till fullo.
Min kritik mot gasledningen är gammal och den har på intet sätt mattats av. Tvärtom. Ju mer man studerar planerna desto större anledning till att vara skeptisk finns det.
Uppenbarligen pågår diskussioner mellan tekniska förvaltningen i Gotlands kommun och företaget Nordstream om en hamnupplåtelse i Slite under tre år; från 2009 till 2011. Nordstream ska också ha erbjudit sig att bygga en kaj som uppfyller de krav man ställer från företagets sida.

Om man får tro de medisuppgifter som framkommit i fallet så har den borgerliga alliansen inget att erinra mot att det rysk-tyska företaget lägger beslag på hamnen i Slite. Man ser det som en ”ren hamnfråga”.
Jag har föga förståelse för en sådan inställning. Och i sak håller jag med de båda miljöpartisterna i den uppfattning som framkommer i deras insändare. Det är inte lämpligt att tekniska förvaltningen, i denna mycket känsliga och politiskt brännbara fråga, förhandlar med Nordstream utan att det är politiskt förankrat. Och någon politisk förankring kan jag inte se att det – ännu – finns.
Frågan har inte varit uppe i kommunfullmäktige och den har inte diskuterats i vår moderata fullmäktiggrupp. Någon avsiktsförklaring känner jag inte till. Skulle en sådan redan finnas är det mycket olyckligt.

Redan miljöskälen, där Sveriges röst har betydelse, är tillräckliga för att säga nej till gasledningen. Om vi sedan ser på de säkerhetsmässiga skälen finns ytterliga minst lika många goda skäl för att säga nej.
Från svensk sida borde mycket klart markeras att det inte ligger i Sveriges intresse att det byggs en gasledning; av såväl miljö- som säkerhetspolitiska skäl.
Att företaget Nordstream gör vad dom kan för att få så bra marknadsfördelar som möjligt förvånar inte. Nordstream och deras personal ska göra vad som är bäst för det egna företaget. Sådana är marknadsekonomins regler. Problemet är inte Nordstream. Problemet är att företagets majoritetsägare heter Gazprom, med den ryska staten som huvudägare.

Att hänvisa till många arbetstillfällen – under en begränsad tid – en etablering i Slite skulle innebära är att se allt för snävt på frågan. Det finns många verksamheter som ger arbetstillfällen.
Det finns all anledning att sätta upp ett varnande finger för att Slite ska bli en stödpunkt för rysk utrikespolitik när det gäller export av energi.

tisdag, juni 19, 2007

Är socialdemokraterna förmer än andra?

Det var partiledardebatt i riksdagen i förra veckan. Jag borde ha skrivit om det. Men – av någon anledning blev det inte av.
Partiledardebatter är inte lika spännande som de var förr. Eller minns jag fel?
Fokus i debatten hamnade direkt på meningsutbytet mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Tyvärr inget nytt. Och den förnyelse som Mona Sahlin har lovat för socialdemokratin låter vänta på sig. Det var samma gamla argument som vi alltid hört från socialdemokraterna – ”ni är onda – vi är goda” i olika variationer. Så här någon vecka senare minns jag ärligt inte mycket av det som sades. Förutom en mening från Mona Sahlin som i sin simpelhet är allt för avslöjande för att man ska känna sig tillfreds. Mona Sahlin förklarade med stor övertygelse att ”Fredrik Reinfeldt är moderat – därför vet han inte vad rättvisa är”. Så sa hon – socialdemokraternas nya partiledare i sin första partiledardebatt. Det hemska är att jag tror hon verkligen själv tror på det hon sa.
Mona Sahlin representerar en kategori socialdemokrater som ser på sitt parti och sin politiska hemvisst som mer än ett politiskt ställningstagande.
När det gäller Mona Sahlin så har vi hört liknande vittnesmål tidigare om hur hon upplever och ser på det egna partiet.
Vi kan återvända till yttrandet om Fredrik Reinfeldt, att han är moderat och att han därför inte förstår vad rättvisa är.

Vem tror Mona Sahlin att hon är? Att hon har ensamrätt på vad som är rättvisa? Att hon, för att hon är socialdemokrat, vet bättre än alla som inte är socialdemokrat vad som är rättvisa? Givetvis är det struntprat från Sahlins sida. Men det avslöjar en självbild som är synnerligen intressant och det avslöjar ett förakt för andra människor som inte delar Sahlins uppfattning och har insett storheten i att vara socialdemokrat och därför inte förstår vad som menas med rättvisa.
För Mona Sahlin är det uppenbarligen något andligt med att vara socialdemokrat. Att vara något mer än alla andra som inte förstår vad rättvisa är. Bara om man är socialdemokrat och har nått den själsliga höjd som bara socialdemokrater kan har man förmågan att se vad som är verkig rättvisa.
Jag kan driva tesen om andligt högtstående socialdemokrater mycket längre. Men jag ska inte göra det.
Vad Mona Sahlin sa under partiledardebatten bekräftar den bild många socialdemokrater har där allt som har värde och betydelse flyttats över till det socialdemokratiska partiet. Det förklarar att partisekreteraren Marita Ulvskog tycker det är en statskupp när borgerligheten vunnit ett demokratiskt val.
Socialdemokraterna ser ner på andra som inte är socialdemokrater. På något annat sätt går det inte att tolka Monas Sahlins uttalande. Och det är mycket intressant för en person som har så lätt att stämpla begreppet ”rasist” på andra som inte delar hennes uppfattning.

Egentligen borde jag skrivit några rader om det könsneutrala äktenskapet efter att den moderata partistyrelsen uttalat sig för detta första skede i nedmonteringen av familjen. Som tur var fanns där en ledamot som reserverade sig – Hans Wallmark. Go Wallmark!

måndag, juni 11, 2007

Dåligt ställt med toleransen

Då har åtta moderata riksdagsledamöter skrivit ett inlägg till Dagens Nyheter som publicerats på DN-debatt.
Åtta moderater som läser lusen av alla som inte delar deras uppfattning om så kallade könsneutrala äktenskap.
Man tar ställning för en uppfattning som finns med i förslaget till nytt handlingsprogram för moderaterna. Förslaget har varit ute på remiss och ska diskuteras och beslutas på den kommande partistämman i höst.
De åtta ställer ultimatum och kräver att vi andra moderater som finns med i riksdagsgruppen ska ställa oss bakom deras åsikter – blir det inte så är de beredda att överge en moderat linje, om den går emot deras uppfattning, och röstar med socialdemokraterna i frågan. Ultimatum, hot, oförsonlighet, åsiktsintolerans. Det är dåligt ställt med toleransen.

Debatten saknar nyanser
Jag har kommenterat förslaget om att införa ett könsneutralt äktenskap på den här bloggen tidigare. Med de åttas inlägg och de intervjuer och minidebatter som arrangerats i radio och TV är jag väl om möjligt än mer säker i min uppfattning och i mitt nej till ett könsneutralt äktenskap.

Det finns inga nyanser i debatten. Är man inte villig att säga ja till samkönade äktenskap är man mörkerman, grottmänniska och allt vad som hittills slungats ut i fördömanden från de politiskt korrekta. Och för att hamna i de fördömdas gäng räcker det med att man är av uppfattningen att äktenskapet är förbehållet en man och en kvinna.
Märk väl att det handlar inte om att införa diskriminerande lagar eller ta bort partnerskapet som idag finns. Några sådana uppfattningar har det inte ens viskats om.

Jag är kränkt politiskt, kulturellt och religiöst
Man kan onekligen ställa sig frågan vad dessa människor egentligen tycker om åsiktsfrihet som princip. I den här frågan har man naket avslöjat sin uppfattning; ”tyck som vi eller bli fördömd”.
Vi har också fått ta del av vittnesmål om hur människor som är för könsneutrala äktenskap säger sig ha blivit kränkta av artikeln som undertecknats av bland andra Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson och moderaternas Hans Wallmark.
Personligen är jag kränkt av de åttas artikel; politiskt, kulturellt och religiöst.

onsdag, juni 06, 2007

Många hör av sig...

Omständigheterna har gjort att jag varit utan mobiltelefon några dagar. Irriterade, samtidigt som det varit mycket lugnt och skönt.
Konstaterade att det fanns väldigt många obesvarade samtal när jag återfick telefonen. Det är väldigt många människor som ringer till mig. Om man räknar bort vänkretsen som ibland undrar var jag befinner mig så är det många som ringer av anledningen att jag sitter i riksdagen. Det handlar om stora saker och det handlar om små.

Tyvärr har jag inte den makt i mina händer att få saker och ting att hända snabbt och precis som de vill som ringer.
Tillgången till regeringens ledamöter är inte heller så snabb och så enkel som man gärna vill tro. Varken det egna partiets ministrar eller övriga allianspartiers står till ständigt förfogande för oss som är ledamöter. Och det är ganska begripligt – även om det kan vara nog så irriterande.
Vi är många som söker kontakt med regeringen och försöker framlägga ”våra” frågor. Till sist kommer vi fram – för det mesta – men det kan ta tid.
Att vara minister är mer än en heltidssysselsättning. Uppdrag både i Sverige och utomlands. Och samtidigt nästan 180 ledamöter från riksdagen som tycker att den egna regeringen borde lyssna – med en gång, när en viktig fråga i den egna valkretsen dyker upp.

Jag önskar jag hade haft mer tid till mitt förfogande. Kanske att man tjänstgjort hemma varannan vecka och i riksdagen varannan. Den tid som man befinner sig i riksdagen är oftast väldigt inrutad av möten och genomgångar. Kalendern är intecknad flera veckor i förväg.
Vi går mot sommaren och det blir uppehåll i riksdagen. Jag hoppas, och tror, att mina rutiner till nästa ”säsong” är bättre och mer slipade – så att jag hinner med mer av det jag anser jag borde göra.
Hade det bara varit en eller två som ringt, berättat och velat ha uppföljning för sina saker hade det inte varit några större problem. Men det är så många fler… Jag tror jag har 14-15 personer som just nu ringer mig mer eller mindre regelbundet. Alla lika viktiga. Men tyvärr så kan jag inte finnas på plats varje gång det kommer ett samtal. Även om jag försöker svara och återkomma så ofta det finns en möjlighet.
Jag är väldigt glad för dessa samtal. Jag har fått kontakt med människor som berättar om sin verklighet, en verklighet som gäller på Gotland. Det är nästan uteslutande trevliga och vänliga personer som hör av sig. Och jag känner att jag skulle vilja ägan var och en mer tid än vad jag har möjlighet till.

Rikstrafiken och Gotland
Kommenterade i ett pressmeddelande Rikstrafikens brev till Oskarshamns kommun där man kunde utläsa en hel del otydligheter vad gäller färjetrafikens framtid för Gotlands del.
Jag vill ha tvåhamnsalternativ, jag vill ha snabba färjor, jag vill ha en långsiktigt trafiklösning som gör att såväl företag som privatpersoner kan planera för ett överskådlig framtid.

Reaktionerna har varit positiva och många. Och alla undrar vad som jag ska göra härnäst, såväl ledarskribenter som privatpersoner. Det intressanta – och lite märkliga - är att inte en enda kommunpolitiker spontant hört av sig. Jag arbetar med frågan och återkommer i ärendet. Den kan bland annat, när det blir dags, resultera i någon motion till riksdagen. Det kan också bli motioner i frågan till Gotlands kommunfullmäktige. Men – som sagt – jag hoppas återkomma ganska snart i ämnet.

Radiodebatt mot Thage G Peterson på torsdag, 7 juni
I måndags var jag på Radio Gotland och spelade in en debatt mot förre försvarsministern och Gotlandsvännen Thage G Peterson.
Jag hyser stor respekt för Thage G och blir därför ganska besviken när han uttrycker de åsikter han gör när det gäller den planerade ryska gasledningen i Östersjön. Nu har jag ingen aning om hur debatten blir när den väl är redigerad. Men det brukar bli bra och jag var helt nöjd med det jag fick sagt.
Det finns anledning att återkomma med en kommentar i morgon efter att den är sänd. Någon gång mellan klockan 15 och 17 lär det bli.

söndag, juni 03, 2007

Inte mycket bevänt med åsiktsfriheten

Det blev precis så mycket storm som man kunde förutse efter debattartikeln i Dagens Nyheter i fredags om samkönade äktenskap. Förutsägbara och fördomsfulla.
Vi tror att vi i Sverige har ett öppet debattklimat, att rätten att få uttrycka våra åsikter är allmänt accepterade och att denna rätt tas till försvar av alla som vill kalla sig demokrater. Icke! Alls icke så.
Vi ”får” tänka fritt bara så länge det håller sig inom vissa ramar. Vissa områden kan man ”få” tycka vad man vill inom andra är det endast en mycket snäv portal att passera igenom. Allt annat får inte tyckas, ska inte tyckas, accepteras inte att tyckas.
Jag har satt ”får” inom citat. För det finns ju ingen myndighet som ger sitt godkännande om vad som tillåts och vad som inte tillåts. Däremot finns det inom politiken och inom media grupper som med utfall och pekpinnar mycket tydligt talar om vad som är korrekt och vad som inte är korrekt. Och detta är tyvärr något som är väldigt betecknande på det liberala och vidsynta Sverige. Ha vilka åsikter som helst – så länge de är korrekta. Det är inte så mycket bevänt med åsiktsfriheten när man väljer att inte vara politiskt korrekt.
Vad är det då för reaktioner som har kommit med debattartikeln i Dagens Nyheter? Jo –väntade. ”Mörkermän”, ”dinosaurier”, ”gamla”, ”äldre generation”… Jag blir trött – och besviken på hur annars förnuftiga och kloka människor rycks med i en uppiskad stämning och i en rädsla för att inte befinna sig i det korrekta facket slungar ur sig den ena orimligheten efter den andra. Mona Sahlin har fördömt och låtit sig chockeras av åsikterna. Expressens ledarsida går på i samma stil.
En av få som gett uttryck för en sansad åsikt är statsrådet Andreas Carlgren (c), (själv öppet homosexuell och i partnerskap med en man). Han förklarade att han inte höll med om åsikterna i debattartikeln – men – att det var en åsikt som måste respekteras. Precis så bör det vara. Man håller inte med om varandras åsikter men respekterar likväl att någon annan har dem.

Att tycka att det är fel att två människor av samma kön ingår äktenskap betyder inte att man vill bränna homosexuella personer på bål - vilket man lätt får intryck av då man lyssnar på de allt annat än nyanserade reaktionerna på debattartikeln i DN. Debattörerna vill inte ens förbjuda samkönade relationer. Man är till och med (nu är jag ironisk vilket förmodligen är bäst att påpeka) för att homosexuella personer inte ska få diskrimineras på något område på grund av deras sexuella läggning.
Man är däremot av den uppfattningen att äktenskapet är något unikt och att det är förbehållet personer av olika kön. En man och en kvinna. Och sedan kommer hela barnaspekten in. Att barn har rätt till såväl en far som en mor.

Jag står helt bakom linjen att äktenskapet är biologiskt. Ett förhållande mellan man och kvinna. Ett samkönat förhållande är något annat.

Och när jag ändå är igång och får på mig alla politiskt korrekta så kan jag berätta att jag tycker innerligt illa om allt vad prideparader heter. Ja, då var det sagt.
Jag är så gammalmodig att jag tycker att människors sexuella läggning är en privatsak. Inte något man måste förevisa i parader med flaggviftande trosfränder längs gatorna.
Hade heterosexuella människor ”levt ut” på samma sätt som ”HBT”-personer gör i prideparaderna hade anklagelserna om pornografi inte låtit vänta på sig. Men nu är det inte heterosexuella som visar upp sin läggning. Och då är det helt plötsligt fint, livsbejakande och på alla vis berömvärt. Tala om dubbelmoral!

fredag, juni 01, 2007

Afghanistan och rysk gasledning

De har varit en lång och ganska sammanträdesspäckad vecka. Måndagen började med den (fysiskt) plågsamma interpellationsdebatten om Tibet. Tisdagen; Försvarsutskott, gruppmöte och vårfest på kvällen med riksdagsgruppen, Onsdagen; Alliansgruppmöte (FöU), Kommittémöte (FöU) och votering. Sen debatt i kammaren på kvällen om de svenska fredsinsatserna i Afghanistan. Vänstern och miljöpartiet har bestämt sig att vara mer än kritiska för att svenska trupper finns på plats för att stärka upp möjligheterna för det civila samhället där de mänskliga rättigheterna accepteras.
Det är uppenbarligen denna linje man nu kommer att föra vidare. ”Sverige befinner sig i krig”, ”Sverige slåss i USA:s krig”. Många mycket märkliga argument finns nu i debatten.
Men så längre alliansregeringen och socialdemokraterna är eniga om vikten av det finns en svensk truppnärvaro som kan bistå och göra nytta så lär den förvisso få finnas kvar.

Oro inger emellertid den grupp som nu vid ett par tillfällen fört fram blanda andra förre försvarsministern Thage G Peterson som frontfigur tillsammans med bland andra Maj-Britt Theorin.
Det är både sorgligt och märkligt att man tycker att Sverige inte ska bistå med trupper i Afghanistan. Det förtryck talibanerna utövade och det förtryck som hotar om de skulle återta makten i landet är inget man kan känna sig neutral inför.
Tron att brutalt våld, direkta övergrepp och konstant terrorvälde ska kunna mötas med samtal och konferenser för att det ska upphöra är väl naivt. Om det nu är vad man tror.

För moderaterna i Försvarsutskottet var det Isabella Jernbeck som tog debatten. Och det gjorde hon på ett alldeles utmärkt sätt. Hon fick också vänsterpartiets Hans Lidne att blekna när hon förklarade att hon tyckte det var bra att USA hade tagit på sig ansvaret för att bekämpa terrorismen.

På torsdagen var det dags för nytt möte med Försvarsutskottet som föregicks av ett alliansgruppmöte. Votering klockan 12, partigruppmöte på eftermiddagen och votering igen klockan 17. Debatten i kammaren fortsatte med bland annat frågan om de svenska trupperna i Afghanistan som inte hann färdigdebatteras på onsdagskvällen. Fredagen började med debatt och ”votering efter avslutad debatt”. Klockan 11 trodde man det skulle bli votering, men det blev inte förrän 12.40. Många pratglada ville framföra sina åsikter.

Ryska gasledningen
Efter min debattartikel i Svenska Dagbladet i söndags har jag fått enorm respons från människor som läst den och håller med mig. Också i riksdagen har ett mycket stort antal partikamrater kommit med glada tillrop.
Det är hög tid att vi på allvar börjar diskutera gasledningen. Och nu gäller det verkligen att ta itu med de rent politiska skäl varför man från rysk sida är så intresserad av att placera ledningen i Östersjön ganska så nära Gotland.
Miljöskälen till att säga nej till gasledningen är viktiga. Tidigare har jag sagt att enbart dessa räcker för att säga nej. Och så är det nog. Men – de politiska skälen, de säkerhetspolitiska skälen blir fler och fler.

Företaget som ska lägga ner och administrera ledningen är inne i en charmoffensiv när de gäller förhållandet till Sverige. Förutom ledningen vill man också ha logistikcentrum någonstans på svenskt fastland. Oxelösund, Slite och Karlskrona är möjliga platser. Svenska kommuner har uppvaktats. Också Gotland. Men på Gotlands kommun nekar man till att där finns någon skriftlig förfrågan. Låter märkligt.
Gotländska tjänstemän har ställt sig intresserade och ska träffa företaget den 8 juni. Som det ser ut idag utan några politiker. Argumentet att det ger arbetskraft under tiden som centrumet byggs upp får inte blända beslutsfattarna. Också ett fängelsebygge genererar arbete. Men om man placeras där efter man byggt det känns det säkert inte lika positivt.

Spontant vill jag inte att ett företag som till över hälften ägs av Gazprom ska ha ett stort markområde i Slite för att kunna färdigställa plattform och gasledning. Gazproms förbindelser med den ryska statsledningen och tvärtom är svåra att bena ut. En Rysslandskännare jag hört hävdar att Gazprom i praktiken är lika med det ryska utrikesdepartementet.

Gazproms och Nordstreams kontakter med den gamla politiska makten i Ryssland och DDR är inte tilltalande. VD för Nordstream är den förre Stasi-majoren och av högste stasi-chefen medaljerade Mattias Warnig.
Warnig fick under sin tid som stasiofficer en god vän i den sovjetiske kollegan KGB-översten Aleksander Putin. Kopplingarna till de gamla kommunistiska säkerhetstjänsterna är många.

Jag vill inte ha något logistikcentrum på svensk mark och jag vill inte ha en rysk gasledning i Östersjön.

Förnedrings-TV
Förnedrings-TV är uppenbarligen vad som ska locka till sig nya och fler tittare i framtiden. Robert Aschbergs bolags skämtprogram framstår allt mer som föraktvärda. Att förnedra, skrämma och lura sina medmänniskor och sedan göra humor av det är inte något SVT, eller någon annan, ska syssla med.
I Holland har man nått längre i förakt och mänsklig förnedring. Nu ska dödssjuka människor få tävla om vem som ska få ett donerat organ som alla är i behov av för att överleva. Vidrigt!