lördag, januari 31, 2009

Ökning - men från vad?

Försvarsmakten har kommit med sin rapport till försvarsdepartementet. Intressant
läsning med mängder av ord som gör dokumentet lite svårt att greppa.
Det finns de som nästan jublar när ÖB kom med sina tankar och visst, det kan se mycket ut om man jämför med vad vi hade att utgå ifrån. Men i reella tal är det inte direkt imponerande.

Vad vi inte får glömma just nu är att detta är ett förslag från försvarsmakten – det är inte den slutgiltiga propositionen. Den kommer den 17 mars och där ska försvarsdepartementet väga in alla uppgifter, åsikter och yttranden som man fått in.

Jag tror inte att nedskärningarna av hemvärnet är något som så många andra är intresserade av. Och ser man på numerären ett antal år ini framtiden är den oacceptabelt låg.

Idén med bataljonstridsgrupper tycker jag är bra. Jag tror det är vad som behövs i ett modernt samhälle. Försvarsmaktens förslag om åtta stycken sådana tycker jag personligen är allt för klent tilltaget. Jag tror vi behöver betydligt fler – och att en av dessa bataljonstridsgrupper, förstärkt med marina resurser, bör ligga på Gotland. Men det är min personliga uppfattning som jag söker anhängare till var jag än får möjlighet.

Tidningarna har nu slagit fast att vi får ett yrkesförsvar, att vi går mot en professionalisering med yrkessoldater. Det är inte heller något som är klart. Själv sitter jag i Pliktutredningen som har fått till uppgift att se hur vi kan gå över till ett frivilligt bemannat försvar. Ett så kallat AVF (All Volontary Forces) försvar. Alltså inte, vilket många tror, komma fram till om vi ska ha ett frivilligt eller ett värnpliktsförsvar. Det finns säkert många uppfattningar bland ledamöterna om vi ska ha värnplikt eller ej – men det är inte det vårt uppdrag handlar om. Vår slutrapport kommer i början av juni. Än så länge har vi varit eniga, men viss signaler från socialdemokraterna utanför utredningen tyder på att vi kan stöta på patrull. Bland annat har Anders Karlsson (s), som är ordförande i Försvarsutskottet uttalat sig kraftfullt för ett bevarande av värnplikten.
Innan vi i Sverige ändrar systemet med värnplikt så måste det godkännas av riksdagen. Och personligen tror jag inte att regeringen väljer att driva igenom en så omfattande förändring som slopandet av värnplikten utan en bred förankring i Riksdagen. Och en bred förankring kräver att socialdemokraterna är med.

Det blir mycket försvarsdiskussioner de kommande veckorna. Och det är bra. Vårt svenska försvar måste diskuteras bland med än politiker. Försvaret är en fråga som rör alla medborgare i Sverige.

ROLF K NILSSON

onsdag, januari 28, 2009

Gotland Region!

Då kom beskedet som jag nästan gett upp hoppet om: Gotland som region permanentas. Vi blir inte den sista utposten i Stockholms skärgård!
Nu får vi även i framtiden själva beslutat om det som vi tidigare beslutat om. Och det tycker jag känns mycket, mycket bra.
Vi kan nu fortsätta agera med större självständighet än vad som hade varit möjligt som kommun i en stor Mälardalsregion. Vi blir en del av det regionala kontaktnätet inom EU och kan i en rad frågor i samarbete med andra EU-regioner driva en egen gotländsk ”utrikespolitik”.
Nu hänger det till mycket stor del på oss själva att vi lever upp till vår regionidentitet och inte förminskar oss själva i kontakten med övriga regioner, i kontakten med staten och i kontakterna med EU och alla dess regioner.

ROLF K NILSSON

tisdag, januari 27, 2009

En dag präglad av upprördhet

Lång dags färd mot kväll. Dagen började med Svenska Dagbladets braskande rubriker om att armén ska skäras ner med en tredjedel. Detta lär vara en del av försvarsmaktens svar till försvarsdepartementet som lämnas nu på fredag.
Tidningar har ringt, väljare har ringt, militärer har ringt, förbannade moderater har ringt, helilskna hemvärnssoldater har ringt. Upprördheten är stor. Och för mig helt begriplig.
Precis som mina moderata kollegor i försvarsutskottet har vi valt att vänta kommentera försvarsmaktens åsikter tills vi har fått ta del av förstahandsuppgifter. Men skulle det stämma som framgår i dagens Svenska Dagbladet är det inte bra - lindrigt uttryckt.

Att jag vill ha ett starkt försvar är ingen hemlighet och inte heller att jag gärna ser en utbyggnad på i princip alla områden. Men precis som alla andra får jag finna mig i demokratiskt fattade beslut och fortsätta driva den linje som jag anser vara den bästa inom systemet.
Personligen tror jag det är mycket olyckligt och i grunden fel att göra de nedskärningar som försvarsmakten uppges förespråka. Men på fredag kommer Försvarsmaktens uppfattning och då ska jag ta del av det.
Det talas mycket om förmåga. Och den moderna varianten ”förmågor” när det gäller försvaret. Ett ord som tycks vara helt ute är numerär, det vill säga antal. Jag tycker numerären är mycket viktig. Bara numerären när det gäller militära fordon, flygplan mm kan vara avskräckande för en angripare.

När det gäller antalet soldater i armén, antalet stridsvagnar mm som förekommer i debatten så är siffrorna så låga att man får några år sedan skulle betraktat det som ett dåligt skämt.

Vi lever i ett till ytan stort land. Och då har numerären betydelse såväl när det gäller utbildade och beredda soldater som fordon, stridsvagnar och flygplan.

ROLF K NILSSON

måndag, januari 26, 2009

Götiska tongångar i försvarsdebatten!

Moderata kommunalrådet på Gotland Gustaf Hoffstedt tar till storsläggan i söndagens Expressen när han nu ger sig in i försvarsdebatten. Budskapet är tydligt: vi behöver ett försvar på Gotland och Ryssland är ett hot.
Hoffstedt vädjar till försvarsminister Tolgfors att hellre lyssna på folkpartiledaren Jan Björklund än vår egen moderate finansminister Anders Borg.
Jag håller med Gustaf Hoffstedt i mycket av det han för fram. Även om jag kanske inte uttryckt mig på riktigt samma sätt. Jag tror inte alla uppskattar tonen och ordvalet som osökt får mig att tänka på Götiska förbundets storvulna prisande av fosterlandet i 1800-talets salonger. Men strunt i det. Precis som jag gjort efter Jan Björklunds utspel i Sälen så välkomnar Hoffstedt debatten. Och debatt kommer säkerligen kommunalrådets inspel att ge upphov till. Debatten om vårt framtida försvar, och försvaret på Gotland, har kommit sent – men bättre sent än att den aldrig blir av.

Jag tror inte jag gissar fel om jag säger att en förkrossande majoritet av moderaterna på Gotland vill att vi ska ha militär fast stationerad på ön. Jag tror inte heller jag gissar fel om jag säger att majoriteten av Gotlands befolkning, oavsett partifärg, delar denna uppfattning även om det finns högljudda motståndare till allt vad försvar heter. Gotlands Folkblad lever i sin värd i självvald isolering där man vägrar lyfta blicken från fastlagda partidoktriner. Men nog blev Folkbladets chefredaktör lite orolig när en partikoryfé som Björn von Sydow ställer krav på ett starkare försvar?

Att vi som bor på Gotland, mitt i Östersjön, vill ha ett försvar på ön borde inte göra någon förvånad än mindre upprörd. Under den debatt som varit de senaste veckorna har jag fått många åsikter från människor som bor på fastlandet och delar vår gotländska uppfattning om att Gotland är värt att försvara.

Det är bra att fler gotlänningar ger sig in i försvarsdebatten och det är bra att Gustaf Hoffstedt nu blir en av dessa. Det är bra att han ser de risker utvecklingen i Ryssland kan föra med sig.
Hoffstedt är drastisk och mycket målande i sin beskrivning. Men jag är inte beredd att helt ställa upp på beskrivningen hur illa ställt det är med försvarsförmågan på Gotland. Det är illa, men helt utan försvar är vi inte. Vi har kvar flygvapnets utpost och vi har ett modernt hemvärn som blir allt mer effektivt och bättre utrustat. Det finns möjligheter att tillföra kapacitet till Gotland i ett skarpt läge. Men nu är min uppfattning, och har alltid varit, att vi ska ha militär stationerad på Gotland. Det är en försäkring som vi behöver och det är en politisk signal till omvärlden.
Försvarsministerns tankar om bataljonstridsgrupper med olika vapenslagsförmågor kombinerade ser jag som en positiv utveckling av det svenska försvaret. Och jag vill gärna se en sådan bataljonstridsgrupp fast stationerad på Gotland.

Kanske kan man till sist hoppas att Gustaf Hoffstedt, för att fullborda sin försvarsentusiasm, nu också inser riskerna den planerade Nord Stream-ledningen i Östersjön för med sig. Och därmed också Gotlands kommuns beslut att upplåta hamnen i Slite till ryska statens dotterbolag som ett rejält misstag?

ROLF K NILSSON

söndag, januari 18, 2009

Partieliterna får allt för mycket makt

Alla måste få lov att ställa upp i val. Oavsett om man är på god fot med den sittande partiledningen eller inte.
Händelserna runt kd och Lennart Sacredeus får en att tänka och fundera hur det egentligen är ställt med demokratin i Sverige. Både inom som utom de politiska partierna.

Lennart Sacredeus vann kristdemokraternas provval. Det val medlemmarna gör innan som en rekommendation hur listorna bör se ut, i viken ordning kandidaterna bör placeras. Men nu är Sacredeus inte den alltid lojale och partiledningsföljande företrädaren. Han har egna åsikter i vissa frågor där han inte hamnar på samma linje som partiledningen. Men det är inte något han är ensam om i kd. Där finns många som delar hans uppfattningar och står ganska starka mot den egna partiledningen.
Där finns många åsikter som jag också delar med Sacredeus och där finns andra som jag helt tar avstånd ifrån. Men sättet att göra sig av med honom från listan till Europaparlamentet ligger i tiden. Det är dåligt ställt med den interna demokratin inom partierna. Och det är dåligt ställt med att lyssna på vad ”de vanliga” människorna, det vill säga väljarna tycker.
Det håller på att utvecklas en elitism inom partierna i ungefär samma takt som de tappar i antalet medlemmar.
Medlemmarna är inte längre att lita till. Mer eller mindre självutnämnda grupper tycker sig vara bättre på att tolka vad folket vill ha och kanske framför allt vad folket behöver, eftersom folket inte har vett att begripa bättre själv.

Inom moderaterna pågår på några platser i landet förberedelserna för att ta bort medlemmarnas provval eftersom medlemmarna inte är tillräckligt bra på att plocka fram acceptabelt differentierade listor. Det vill säga blandning av kön, ålder och yrken. Det finns en oroväckande tendens att demokratin ska få ge vika för statistiken. Statistiskt sammansatta listor anses av många vara bättre än de som är framröstade av medlemmarna, än de listor som medlemmar och sympatisörer vill ska spegla partimedlemmarnas vilja.
Det är dags för en gräsrotsrevolt inom de demokratiska partierna. Inte en revolt där man kastar ut och med kuppliknande metoder förändrar och ställer till problem. Nej, en revolt där man helt enkelt kräver att bli betraktade som fullvärdiga partimedlemmar. Och det enklaste sättet att göra detta är att utnyttja den röst man har på årsmöten, distriktsstämmor och riksomfattande årsmöten.

Men för att återvända till inledningsmeningen: ”Alla måste få lov att ställa upp i val”. Idag kan inte alla medborgare i Sverige ställa upp i val. För att ställa upp i ett val måste man vara medlem i ett parti – och komma överens med partiledningarna på alla nivåer; lokalt, distrikt och på risknivå. Men för den som vill ställa upp i ett val och anser sig ha väljarnas förtroende får i praktiken ingen chans. Hela den svenska demokratin är byggd upp runt partier. Partier som årligen stärker den egna makten med skattemedel. Vi borde ha kommit längre i svensk demokrati där det behövs filter för att sortera bort obekväma och bevärliga företrädare för folket.

Det är inte i många frågor jag håller med förre statsministern Göran Persson. Men när det gäller vårt svenska valsystem gör jag det. Införandet av enmansvalkretsar. Det skulle betyda att varje medborgare som enligt lagen är valbar skulle kunna anmäla sin kandidatur till den valkrets han eller hon ställer upp. Har man inte lyckats bli något partis företrädare kan man ställa upp som oberoende – och bli vald. Det skulle kännas som ett bra mycket bättre och rättvisare valsystem än det vi har idag.

ROLF K NILSSON

lördag, januari 17, 2009

Rysslandsföretag får nya medarbetare i Sverige

Den senaste veckan har jag haft en debatt artikel i några tidningar bland annat på denna adress: http://www.helagotland.se/ga/artikel.aspx?articleid=47218199 om Nord Stream, om Gazprom och syftet med den ryska energipolitiken. Reaktionerna är många. Från alla de som håller med mig till dem som antingen på riktigt inte begriper hur jag resonerar eller som av andra skäl inte vill förstå.

Men nu har den planerade gasledningen börjat diskuteras mer i fastlandsmedia. Och det är bra. Extra intressant blir det om man kan koppla kända ansikten till verksamheten. Och tyvärr, kom ett känt svenskt ansikte i veckan att knytas till Nord Stream. Det är Handelsbankens förre vd och styrelseordförande Lars O Grönstedt som blir ny ”chefsrådgivare” till det ryska dotterbolaget.
Grönstedt förklarar i en intervju med TT skälen till att han accepterat jobbet:
”Jag är övertygad om att det viktigaste sättet att skapa fred och avspänning mellan länder är genom handel. Och något mer långsiktigt för fred och avspänning än att bygga en gasledning med leveransåtaganden i decennier framåt mellan Ryssland och Västeuropa är svårt att se”. Och när det gäller den säkerhetspolitiks biten får vi ta ytterligare del av den Grönstedtska klokskapen: ”Jag tycker att man ändå har kunnat avföra den säkerhetspolitiska, (som en av bromsklossarna för att färdigställa gasledningen) sedan serviceplattformen öster om Gotland inte längre behövs i projektet. Så långt Nord Streams nye chefsrådgivare Lars O Grönstedt i en intervju med TT.

Riktigt bekymrad över Nord Streams värvning av Grönstedt blir man när man ser dennes meritlista. Han är idag viceordförande i Stockholms Handelskammare, ordförande i Nordiska museet och ledamot i styrelserna för bland annat Sveriges Television, Timbro och den ryska banken Pro Businessbank. Kontakter som säkerligen den nye arbetsgivarens huvudägare uppskattar.
Det ska bli intressant att se hur SVT och Timbro behandlar Nord Stream i framtiden.

Den som tidigare anställts av Nord Stream för att lotsa företaget rätt i den svenska opinionen Dan Svanell, tidiagre medarbetare till Anna Lindh, säges nu gå över för att arbeta mer för PR-företaget Hallvarsson & Halvarsson som har Nord Stream som kund.
För inte så länge sedan fick Hallvarsson & Halvarsson Fredrik Reinfeldts förre statssekreterare och närmaste medarbetare Ulrica Schenström på sin lönelista.
Utan att ha sett vare sig anställningsavtal eller vilka medarbetarnas arbetsuppgifter är ser det åtminstone ut som om Nord Stream mobiliserar för att klara kritiken i Sverige och få opinionen med sig.

Nord Stream är och förblir enligt min uppfattning ett redskap för att förverkliga rysk utrikes- och säkerhetspolitik. Framtiden får visa om jag har rätt eller fel.



Svenska vänstern enögd i Mellanöstern-debatten

Partiledardebatten i onsdags kom till mycket stor del att handla om konflikten på Gazaremsan. Det var ganska förutsägbart, vem som skulle säga vad.
Vi har vänstern och miljöpartiet som utan reservation ställer sig på ”det palestinska folkets sida” och fördömer allt som Israel gör.
Att det var Iranstödda Hamas som bröt vapenvilan betyder ingenting. Att Hamas i flera år beskjutit civila mål i Israel med raketer dag efter dag, betyder ingenting. Oavsett vad som händer i Mellersta Östern så är det Israels fel. Så är det givetvis inte.
Det finns inget att förvånas över att Israel kom fram till en punkt då man fick nog och aktiverade sin militär för att en gång för alla slå ut baserna för raketuppskjutningarna på Gazaremsan.
Men nu är det en del av Hamas strategi att befinna sig med beväpnade, med stridande enheter där det finns vanliga människor. Medvetet rör man sig i miljöer varifrån man kan attackera Israel så att israelisk svarseld ska skada och döda civila. Vi har också vittnesmål om Hamas ofta begagnade metod att använda sig av levande sköldar.

Krig är helvete. Krig måste så långt det är möjligt undvikas. Ibland är det omöjligt. Krig skördar alltid offer. Därför har vi också regler, hur absurt det än kan tyckas vara, hur krig ska skötas, vad som man får göra (sic) för att ta död på varandra och vad man inte får göra. Det finns regler om hur fångar och hur civila ska behandlas. Det finns speciella regler om hur barn ska bemötas. Inte minst för att dessa regler finns blir upprördheten stor när det kommer vittnesmål som berättar om hur israeliska soldater hindar hjälparbetare att komma fram till småbarn som sitter vid sina mödrars döda kroppar och gråter. Det finns all anledning till upprördhet – om det är sant. Jag har mycket svårt att tro att den israeliska militären är så korkad att den bjuder sina motståndare på ett sådant uppträdande. Skulle det visa sig att det är sant ska de soldater som hindrat hjälp att nå fram, eller själv avstått från att hjälpa barnen, straffas.

Från Hamasanhängarnas sida vill man gärna utmåla Gazaremsan som ett lugnt och fredligt område vilket Israel hela tiden plågar, terroriserar och på alla tänkbara sätt utövar orättfärdiga maktmedel.
Vad som främst miljö- och vänsterpartister vägrar tala om eller ens vägrar inse är det förhållande att Hamas aldrig vill förhandla med Israel, att Hamas inte vill ha något Israel, att Hamas vill radera ut landet Israel och dess invånare. Och det är ingen hemlighet att många av Hamasanhängarna och Palestinaaktivisterna i Sverige delar uppfattningen. Nu säger jag inte att alla har denna uppfattning, men väldigt många.

I Sverige har konflikten tagit sig många otrevliga uttryck. I demonstrationer till stöd för Hamas har funnits hakkorsflaggor. I Helsingborg och i Malmö har de mosaiska församlingarna utsatts för mordbrand vid flera tillfällen. Var fanns Lars Ohlys (V) och Peter Ericssons (MP) upprördhet över detta?

ROLF K NILSSON

måndag, januari 12, 2009

Ännu en s-åsikt om försvaret

Idag måndag uttalade sig förre försvarsministern Björn von Sydow (s) i Svenska Dagbladet om det svenska försvaret med åsikter som jag till stor del eller helt delar.
Det är i sig inga märkliga uppfattningar, det är sådant både jag och andra moderata försvarspolitiker sagt länge och ofta.
Bland annat att vi ska ha de 100 JAS-plan som beslutet är idag. Och att vi ska ha ett väsentligt antal stridsvagnar. Von Sydow slår fast 100 mot de 120 som finns idag. Personligen vill jag inte ta bort någon stridsvagn.
Det är som sagt inga nya krav Björn von Sydow kommer med. Med det intressanta är att de kommer från socialdemokraterna.
Vi kan med en gång slå fast att den budget socialdemokraterna har lagt så finns där inte pengar till det starka försvar Björn von Sydow värnar om.
Men det känns bra att en, åtminstone tidigare, tung socialdemokrat nu vill slå ett slag för ett starkt försvar. Och det känns bra att han talar klartext om Ryssland. Att han till skillnad mot många andra socialdemokrater både ser och erkänner att Ryssland idag är något som ingen ville att det skulle utvecklas till.
Reaktionerna på Björn von Sydows åsikter har inte låtit vänta på sig. Han får både ris och ros.

Jag tycker det är bra att tidigare aktiva militärer går in i debatten och deltar med sina erfarenheter. Men ibland kan det bli svårt att förstå resonemanget – om man inte känner till i vilket vapenslag dessa oftast mycket kunniga personer tjänstgjort.
Allt för ofta finns en tendens att lägga till när det gäller förmåga och möjligheter för det ”egna” vapenslaget, gärna med slängar till de övriga om deras tillkortakommanden.
Vi tre (undertecknas, Rolf Gunnarsson och Isabella Jernbeck) som skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet om överbemanningen på Högkvarteret har fått många reaktioner på det vi skrev. De positiva kommentarerna har varit totalt dominerande - men också en del negativa reaktioner har vi fått ta del av från officerare som tidigare tjänstgjort på Högkvarteret. Som civilister vet vi inte vad vi talar om, vi har inte analysförmåga som behövs mm, mm. Jag tar kritiken med ro. Det märks när man trampar på ömma tår.
Av alla dem som gett oss sitt stöd så har vi också fått ytterligare bevis på hur en växande byråkrati har fått slå rot på ett icke sunt sätt på HK. Många delger sina egna erfarenheter av Högkvarteret. Både med ögon utifrån och inifrån.

ROLF K NILSSON

söndag, januari 04, 2009

"Banta det militära högkvarteret" - SvD 4 januari

Nedanstående debattartikel finns i SvD idag. Läs och kommentera! www.svd.se/brannpunkt

Banta det militära högkvarteret

Under socialdemokraternas tid vid makten – tolv år – lades ett drygt 50-tal förband och verksamheter ned inom det svenska
försvaret. Och även om det – på den socialdemokratiska
tiden – kom ”order” om nedskärningar av Högkvarteret, så kan vi
nu notera att denna order inte gav något resultat. Bantningen av Högkvarteret kvarstår.
Riksdagens Utredningstjänst (RUT) har, på vårt uppdrag, räknat ut antalet årsanställda på Högkvarteret:

• 2003 fanns totalt 1 258 årsanställda,
både civila och yrkesofficerare.
• 2004 var siffran 1 331.
• 2005 hade siffran sjunkit till 1 281.
• 2006 hade den åter stigit, nu till 1 300.
• 2007 hade den stigit ytterligare, nu till
1 352.

Noterbart är att antalet officerare tydligen minskar, medan antalet civilanställda i Högkvarteret ökar.
Riksdagens Utredningstjänst har också tagit fram siffror på fördelningen – i grader –av officerarna. Då gäller det hela
Försvarsmakten.

2004 fanns det 1 019 officerare med fänriks grad, 2007 var siffran 55. Antalet överstelöjtnanter 2004 var 1 041 och sjönk till 998 år 2007.
2004 fanns det 40 generaler i landet. Tre år senare hade antalet sjunkit till 39 – en general mindre. Detta som en jämförelse.
Samtidigt som Högkvarteret sväller saknas det folk ute på förbanden, eller som fackordföranden skriver i Officersförbundets
tidning: ”På nästan alla förband råder det i dag brist på officerare”.
Generalmajoren Berndt Grundevik har överraskande meddelat att ”hemvärnet kommer att minska från cirka 35 000 till
13 000”.
1. Vem har givit order om denna dramatiska minskning av hemvärnet (i varje fall har riksdagen inte givit en sådan inriktning)?
2. Grundevik borde snarast sätta sig ned med sina generalskamrater i Högkvarteret och i stället fundera på hur Högkvarteret ska effektiviseras? Men det kanske är enklare att ta en röd penna och minska antalet hemvärnssoldater.

Det är dags att peka med hela handen i riktning mot Högkvarteret. Så här får det inte fortsätta. Det är dags att ge en
order om en rejäl minskning där. Varför inte sätta en siffra så att inga oklarheter föreligger?
I samma fundering bör ingå hur Högkvarteret ska klara den ekonomiska styrningen. Vi känner till den bistra och negativa
rapport som finns från Ekonomistyrningsverket. Kritiken mot Högkvarteret var mycket hård. Och vi vet att den typ av ”rotation” som finns i Högkvarteret ifrågasätts från effektivitetssynpunkt. Det finns alltså en del att
göra. Kanske behövs det en Högkvartersberedning?
En person, just anställd på Högkvarteret, sa så här då vi undrade varför Högkvarteret sväller och inte minskar, enligt den parlamentariska order som givits redan i Peter Lagerblads utredning i början på 2000-talet: ”Svaret är enkelt. Vi militärer är specialister på att utveckla nya arbetsuppgifter,
men också att bevara det som är gammalt och inte så aktuellt”.
Kanske är det så.

I ett betänkande 2007/2008 framhöll riksdagens försvarsutskott: ”Utskottet tillstyrker att kraftfulla åtgärder vidtas för att
genomföra be sparingar inom stabs- och förvaltningsverksamheten”.
Behövs det 41 avdelningschefer, 252 handläggare, 507 stabsofficerare, 41 sekreterare, 30 personalhandläggare eller
32 informatörer – några exempel ur Högkvarterets sammanställning av olika tjänster. Till dettas ska läggas att cirka 200 var
eller är tjänstlediga.

Tänk att ha ett hockeylag med 20 spelare – och minst lika många ledare? Det är inte sunt.

Rolf Gunnarsson (m), viceordförande försvarsutskottet
Isabella Jernbeck (m), ledamot försvarsutskottet
Rolf K Nilsson (m), ledamot försvarsutskottet

fredag, januari 02, 2009

Moderaterna vill ha svenskt NATO-medlemskap

Folkpartiets talesperson i försvarspolitiska frågor Allan Widman är idag ute i Svenska Dagbladet och attackerar Thage G. Petersson och Anders Ferm för deras artikel om Nato och svenskt engagemang i världen. Det gör Widman alldeles rätt i.

Men tyvärr så är Widman allt för ofta frestad att vilja låta påskina att det är folkpartiet, och endast folkpartiet, som har svaren på frågorna hur det svenska försvaret bör skötas och hur det ska se ut i framtiden. Så är inte är fallet.

Allan Widman skriver att det endast är folkpartiet som öppet och aktivt arbetar för ett svenskt medlemskap i Nato. Där har han rätt – så är det, just nu. Men det är inte bara folkpartiet som vill att Sverige ska bli medlem i Nato – vilket man lätt får intryck av när Widman uttalar sig i frågan. Det vill också moderaterna – när det finns ett folkligt stöd för ett sådant medlemskap. Och tyvärr så gör det inte det just nu.
Däremot tycker jag att alla vi som är för ett svenskt medlemskap i Nato aktivt ska arbeta för det så att folkopinionen hamnar där att ett medlemskap kan förverkligas inom en inte allt för avlägsen framtid.

ROLF K NILSSON