Det pågår en valrörelse i Ryssland. Sittande makt tvekar inte att med, för våra ögon, ganska brutala medel gå till angrepp mot oppositionen och försvåra för dem att göra sig hörda. Detta sker i ett grannland till Sverige. Och från officiellt svenskt håll är det väldigt svaga invändningar som kommer. Låt oss leka med tanken att liknande händelser skett i Tyskland, i Storbritannien eller i något av våra skandinaviska grannländer. Då hade tystnaden nog inte varit lika omfattande.
Med den valrörelse som pågår i Ryssland, med de krafter som har makt och efter valet får än mer makt är steget inte långt till att ta upp frågan om den planerade gasledningen i Östersjön.
Nord Stream, till 51 procent ägt av det ryska statskontrollerade Gazprom, gör allt vad man kan för att frasmtå som ofarligt, menlöst och otroligt generöst. De senste dagarna har det i riksmedia skrivits om den generositet som visats bland annat Gotland.
Från regeringen vill man bara se på de möjligheter vi har att stoppa eller påverka gasledningen när det gäller miljön. Med de fakta jag har till hands anser jag att man också borde lyfta in säkerhetsaspekterna i denna bedömning.
Det är möjligt att vi, Sverige som stat, inte kan påverka gasledningen och dess sträckning om vi häbnvisar till säkerhetsskäl. Men det borde inte hindra oss från att uttala en åsikt.
Den ryska gasledningen utvidgar den ryska intressesfären västerut politiskt, ekonomiskt och militärt. Det har den ryske försvarsministern själv förklarat så sent som 2006. Med gasledningen får vi en ökad rysk militär närvaro i Östersjön och allt vad detta för med sig.
I sammanhanget får vi inte ignorera vad man tycker i Estland, Lettland, Litauen och Polen. Dessa länders åsikter borde spela stor roll i ett svenskt ställningstagande.
Den diskussion som åter tagit fart genom riksmedias intresse när det gäller beslutet på Gotland att upplåta hamnen i Slite åt Nord stream visar med all tydlighet att den politiska makten på gotland har hoppat i galen tunna.
Det tekniska nämnden gjort, uppenbarligen med bred förankring över partigränserna i kommunstyrelsen (dock utan någon formell bahandling av ärendet), är att ge sitt indirekta stöd åt den politiska linje Ryssland har slagit in på. Detta beslut borde inte ha legat på så låg nivå i beslutskedjan. Och med tanke på dess utrikespolitiska koppliongar är det synnerligen tveksamt om det skulle ligga på en kommunal eller regional nivå. Sista ordet i frågan lär inte vara sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar