Försvarsberedningen - Ryssland och Östersjön

Om man ser försvarsberedningens rapport som ett debattinlägg, så behöver man kanske inte vara så besviken över vad som saknas. Då hade man kunnat slänga sig in i debatten och tillföra de bitar som borde vara med och sedan fortsatt diskussionen utifrån detta. Skulle det däremot visa sig att försvarsberedningens rapport blir ett styrdokument för försvarsdepartementet och för regeringen är det illa. Riktigt illa.

Försvarsberedningen har bestått av Göran Lennmarker (m), Håkan Juholt (s), Staffan Danielsson (c), Allan Widman (fp), Gunilla Wahlén (v), Else-Marie Lindgren (kd) , samtliga riksdagsledamöter, samt förre riksdagsledamoten Annika Nordgren Christensen (mp).

Försvarsberedningens rapport är ett tvärpolitiskt dokument och den enighet man uppnått har prisats under tisdagen. Jag ställer mig dock avvisande till en försvarsberedning som instrument att forma svensk försvarspolitik och jag ställer mig inte i hyllningskören till enigheten som kan visa sig bedövande för fortsatt svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Risken med den till stora delar eniga rapporten är att den blir facit för inom vilka ramar man ”får tycka och ha åsikter när det gäller svensk försvars- och säkerhetspolitik. Försvarsberedningens rapport blir det politiskt korrekta som direkt misstänkliggör eller förringar den som har avvikande uppfattning.

Knyter inte ihop slutsatserna
Det är tisdagseftermiddag. Jag har läst försvarsberedningens rapport och även hunnit med en stor del av bilagorna. Läsningen är både bättre och värre än vad jag hoppats på. Och det här med att vara både bättre och värre beskriver på ett ganska bra sätt vad beredningen kommit fram till när det gäller kapitel 8 och 10. Kapitel 8 tar upp Ryssland och kapitel 10 Norden och Östersjöregionen.

När det gäller Ryssland kommer beredningen fram till många både bra och enligt min uppfattning logiska slutsatser. Men samtidigt vågar/vill/mäktar man inte knyta ihop de slutsatser man själv kommit fram. Vilket får anses som en brist i analysen.

När det gäller Ryssland menar beredningen att den ryska statsledningen gärna ser Ryssland som en stormakt. Och att man med detta som motiv strävar för att Ryssland ska stärka sitt ekonomiska och politiska inflytande, såväl globalt som i sitt närområde. I rapporten tycker beredningen att Ryssland med sina stora energitillgångar har ett användbart påtryckningsmedel i utrikespolitiken. Nog så riktigt. Att den planerade gasledningen är en del av denna politik vill beredningen dock inte sätta ut i skrift - vilket för mig är milt uttryckt märkligt.
För att återgå till rapporten så slås det i alla fall fast att den planerade gasledningen genom Östersjön ökar det ryska intresset i regionen. Det tackar vi för. Det hade ju varit svårt att räkna ut på egen hand.

Oroad över utvecklingen
Begripligt nog är beredningen oroad över den politiska utvecklingen i Ryssland som man beskriver har auktoritära drag. Det har blivit svårare för den politiska oppositionen att verka och flera personer som har vågat kritisera regimen har omkommit under oklara omständigheter. Det officiella Ryssland lägger ökad vikt vid patriotism och nationalism. Beredningen oroar sig för utlänningsfientlighet och rasistiska tendenser som förekommer i Ryssland.

Inte heller ser försvarsberedningen med positiva ögon på hur det ryska näringslivets ägarstruktur ser ut då den i rapporten skriver att det är den politiska eliten i Ryssland som kontrollerar en stor del av näringslivet. Korruptionen i det ryska samhället är en fråga som tas upp och här varnas för risken att ryska aktörer genom mutor försöker påverka beslutsfattare i andra länder. Något som enligt försvarsberedningen idag är en realitet.

Flest kärnvapen
Beredningen slår fast att den tyska militära operativa förmågan ökar. Men att det finns en begränsning till konventionella militär aktioner. Det är nog ett riktigt konstaterande. Men för att en gång för alla slå fast: Det är ingen som i det läge Ryssland i dag befinner sig, som hävdar att vi ska frukta en rysk invasion av Sverige. Det är inte invasionen som utgör ett möjligt ryskt militärt hot. Det finns så mycket mer man kan göra med militära medel. Allt från att med sin blotta närvaro irritera till att blockera, försvåra, bestraffa mm. Det är egentligen bara uppfinningsrikedomen som sätter gränser. I sammanhanget får man inte heller glömma att Ryssland idag är det land i världen med klart flest kärnvapen.

När Försvarsberedningen i kapitel 10 slår fast att Östersjöregionen är av de stabilaste och säkraste i världen kan man med fog undra varifrån dessa uppgifter är hämtade. Ryssland kan med sin kortsiktiga politik inte betraktas som stabilt. Och så länge Ryssland saknar denna stabilitet är inte heller Östersjöregionen stabil – hur gärna man än vill att det ska vara så.
Samtidigt vill försvarsberedningen att vi ska ta till oss informationen att Östersjön och dess utlopp utgör vitala intressen för alla Östersjöstater. Dessa intressen är ekonomiska, miljömässiga och säkerhetspolitiska, slås fast.

"Behöver övervägas..."
Det mest kritiska beredningen kommer fram till när det gäller gasledningen är att: ”Frågan har emellertid flera dimensioner som noga behöver övervägas.” Jo, tack. Här behövs åtskilligt med övervägningar. Vad som bland annat behöver övervägas svarar beredningen själv på när den konstaterar att ryska staten genom sitt majoritetsägande i Gazprom får ett betydande inflytande över ledningen som därmed blir politiskt styrd. Jo, så är det ju. Vidare skriver man ”Det ligger i svenskt intresse att övervakning och skydd av sjötransporter och eventuella gasledningar kan ske i samarbete mellan Östersjöstaterna.”
Beredningen tycker också att Sverige bör ta initiativet till en gemensam civil övervakning av Östersjön, typ den svenska kustbevakningen. Redan förra året förklarade den dåvarande ryske försvarsministern, nuvarande vice premiärminister, Sergei Ivanov att den ryska Östersjöflottan i och med gasledningen får helt nya uppgifter i Östersjön. Det är samme man som likaså förklarat att med gasledningen flyttar Ryssland sin intressesfär västerut; ekonomiskt, politiskt och militärt.

Det skulle vara intressant att veta hur bland annat dessa uttalanden viftats bort av Försvarsberedningen.

Säkerhetsanalys efterlyses
En öppen fråga är ryska statens och den politiska ledningens inflytande över och syfte med Nord Stream vilket i sin tur väcker en rad principiella frågor. En minsta åtgärd vore att miljöprövningen av projektet kompletteras med en analys av olika säkerhetsaspekter på en gasledning i Östersjön.

Den del som behandlar Östersjöregionen i Försvarsberedningens rapport, kapitel 10, saknar betydande delar som hade kunna göra analysen trovärdigare och mer politisk i fas med hur verkligheten ser ut, som till exempel den i stycket ovan föreslagna säkerhetsanalysen.