 |
| En tegelsten... |
Håller på att läsa Tony Blairs memoarer ”Mitt liv, min resa”. Har hunnit med de första hundra sidorna i denna över 800 sidor tjocka tegelsten. Jag har läst många memoarböcker av politiker. Men jag kan inte minnas att jag någonsin läst något så uppblåst, självgott och totalt i avsaknad av självkritik. Kanske, och et hoppas jag sannerligen, att det bättrar sig i de sju åttondelar jag har kvar av boken.
Jag har tidigare läst en bok av Tony Blair, i början av hans karriär. Och den tyckte jag väldigt mycket om. Jag tyckte Blair framstod som en både klok och sympatisk person. Men memoarerna… Jag hade inte blivit ett dugg förvånad om han jämfört sig själv med Jesus. Men det kanske kommer. Med den självbild han har och det uppdrag han uppenbarligen ser sig fått från vad som närmast kan beskrivas en högre makt så är jag djupt tacksam att denne man inte längre befinner sig på posten som Storbritanniens premiärminister. - Jag återkommer i ämnet om ytterligare 700 sidor, om inte självgodheten dryper allt för mycket läms sidorna.
