Dagligen får vi nu ta del av allt mer information som finns i de över en kvarts miljon dokument som kommit i händerna på wikileaks. Dokument som rör kriget i Afghanistan och USA:s förhållande till främmande makter.
Offentliggörandet har fått igång debatter på en rad olika plan. Det handlar om uppgifterna som sådana, där debatten bara sett sin början. Det handlar om hur det kan ha gått till - varför tar en amerikansk militär och kopierar alla dessa dokument för att offentliggöra dem? Och hur har han kunnat göra det utan att något säkerhetssystem slagit till? Och den övergripande frågan som redan har ställts åtskilliga gånger: är det bra eller dåligt att alla dessa dokument blir offentliga?
Jag är kluven när det gäller dessa dokument. Hade jag suttit som ansvarig politiker i USA hade jag gjort allt som legat i min kraft för att få stopp på läckaget och hitta den landsförrädare som tar sig för att sprida hemlig information vital för landets säkerhet. Men som journalist och samhällsmedborgare blir jag nyfiken och vill veta mer om hur det går till bakom de stängda dörrarna. Hur stora är skillnaderna mellan vad som sägs offentligt och vad som säges öga mot öga? Vem är vän och vem är fiende?
USA och socialdemokraterna
För våra svenska socialdemokrater måste avslöjandena vara minst sagt pinsamma. Mona Sahlins och Urban Ahlins samtal med amerikanska ambassaden har nu blivit tillgängliga för den som är intresserad.
Mona Sahlin ville ha (och ser ut att ha fått det) amerikansk hjälp för att snygga till socialdemokraternas dåliga opinionssiffror. Budskapet från såväl Sahlin som Ahlin till amerikanerna har varit ett helt annat än vad de låtit det svenska folket få ta del av. Här har man ställt sig positiv till den svenska insatsen, och den amerikanska, i Afghanistan. Urban Ahlin ska till och med ha varit så tillmötesgående att han beskrivit sig själv som socialdemokrat till höger och att han skulle kunna påverka och underlätta förbindelserna mellan Sverige och NATO.
Intressant i sammanhanget var också de rapporter som gick vidare till Washington efter samtal med förre ordföranden i Riksdagens utrikesutskott, moderaten Göran Lennmarker. Korrekta samtal, utan vidlyftiga löften eller pinsamma förtroenden.
Mina tankar går direkt till Olof Palme och det dubbelspel han förde när det gällde förhållandet mellan USA och Sverige och i förlängningen mellan Sverige och NATO. Den svenska, då starka, vänsteropinionen fick sitt i hans öppet antivästliga och antiamerikanska utspel – detta samtidigt som han i hemlighet gjorde upp med dem han annars i hårda ordalag såväl tog avstånd ifrån och fördömde. Men vad tyckte han egentligen? Hade han en uppfattning? Eller var allt bara politik? Att med alla medel se till att makten inte gick ur socialdemokratins händer?
USA och omvärlden
Mycket intressant – och beklagligt – är den syn som den amerikanska diplomatiska kåren har på länderna i sin omvärld och deras ledare. Någon större finess eller omskrivningar förekommer inte i de offentliggjorda dokumenten. Här får världens ledare utstå en brutalt ärlig granskning som rapporteras hem till Washington.
Många av beskrivningarna är säkert korrekta och välförtjänta. Men det kanske borde finnas lite känsla av takt och ton, något uns av respekt för andra länders demokratiska val?
Väldigt intressant är hur man från amerikansk sida ser på Europa och de europeiska ländernas ledare. Den svenska vänsterns och den politiskt korrekta borgerlighetens favoritpresident Obama framstår som vilken överlägset ignorant karikatyramerikan som helst när det gäller förhållandet till Europa och de europeiska ledarna. Det finns anledning att be om ursäkt – flera gånger.
Sverige och NATO
Att Sverige är positivt till NATO och ett utökat samarbete är bra och inte något problem överhuvudtaget. Säkerligen kommer vänsterpartiet och åsiktsmässigt jämförliga med detta parti att använda informationen för att motverka fortsatt svenskt NATO-samarbete. För egen del ser jag att Sverige snarast söker om fullt medlemskap i NATO när vi har en folkopinion för det. Men då gälle det också att arbeta för att få till stånd en sådan opinion. Då gäller det inte minst för moderaterna att gå från ord till handling för vad man en gång beslutat – svenskt medlemskap i NATO.
Det skulle i alla våra fördömanden av den amerikanska diplomatiska tonen vara intressant att se hur det ser ut i våra utlandsbeskickningars information till UD…
