Carl Bildts beslut att upphöja PLO:s representant i Sverige till
ambassadör ger anledning till ett antal frågor och invändningar. Vill man göra en mild tolkning av det inträffade kan det vara att utrikesministern rusat iväg i frustande iver för att få något gjort. Men det hindrar inte att konstatera att beslutet är dåligt förankrat såväl bland moderater som i den egna regeringen. Beslutet kommer helt fel och skickar fel signaler till omvärlden.
Dessutom bryter det mor svensk praxis. När och om vi kommer till en tvåstatslösning i konflikten mellan Israel och de beväpnade palestinska grupperna så vore det naturligt att ta emot en palestinsk ambassadör.
Idag känns det som ett onödigt och felaktigt ställningstagande i den pågående konflikten. Att dessutom när inte de palestinska grupperna själva är enade ta det här steget känns än märkligare. Dubbelfel, om inte trippelfel av Carl Bildt!
Hur beslutet gick till återstår att se då uppenbarligen varken folkpartiet eller kristdemokraterna ställer sig bakom, eller ens var informerade om upphöjelsen. en ganska märklig ordning för en regering med fyra partier. Inte minst med tanke på frågans dignitet.
Folkpartiets talesperson i utrikespolitiska frågor Fredrik Malm har också,med rätta, protesterat.
Märkligt
Det känns sannerligen märkligt att Sverige som i sina stunder har varit extremt protokollsbundet när det gäller erkännandet av regimer ("vi erkänner inte regimer, vi erkänner länder") nu går bakvägen och erkänner en regim utan land.
Enligt UD innebär ambassadörskapet för Palestina inte att Sverige erkänner Palestina som stat (!) utan som ett sätt att uttrycka att Sverige är för en tvåstatslösning i den israelisk-palestinska konflikten.
Att erkänna en ambassadör i Stockholm som formellt inte representerar någon stat öppnar dörrarna för många spännande upphöjningar i framtiden.
Hur långt kan det gå?
För mig som mångårig moderat känns det inte bra när man från folkpartiet och kristdemokraterna säger att man inte känner sig delaktiga i beslutet eftersom det är en moderat uppfattning. Jag tror inte den är moderat. Vad jag vet har den inte diskuterats i partiorganisationen. Jag tror inte diskuterats i den moderata riksdagsgruppen och det skulle förvåna mig om man kommit fram till denna lösning i den moderata utrikeskommittén i riksdagens utrikesutskott.
Det finns en stark inre solidaritet inom moderaterna. När det blåser sluter man upp ring ledningen. Men man måste ställa sig frågan hur långt denna solidaritet ska få sträcka sig. Ett parti består av dess medlemmar. Och det är hos medlemmarna politiken ska vara förankrad.
Dessutom bryter det mor svensk praxis. När och om vi kommer till en tvåstatslösning i konflikten mellan Israel och de beväpnade palestinska grupperna så vore det naturligt att ta emot en palestinsk ambassadör.
Idag känns det som ett onödigt och felaktigt ställningstagande i den pågående konflikten. Att dessutom när inte de palestinska grupperna själva är enade ta det här steget känns än märkligare. Dubbelfel, om inte trippelfel av Carl Bildt!
Hur beslutet gick till återstår att se då uppenbarligen varken folkpartiet eller kristdemokraterna ställer sig bakom, eller ens var informerade om upphöjelsen. en ganska märklig ordning för en regering med fyra partier. Inte minst med tanke på frågans dignitet.
Folkpartiets talesperson i utrikespolitiska frågor Fredrik Malm har också,med rätta, protesterat.
Märkligt
Det känns sannerligen märkligt att Sverige som i sina stunder har varit extremt protokollsbundet när det gäller erkännandet av regimer ("vi erkänner inte regimer, vi erkänner länder") nu går bakvägen och erkänner en regim utan land.
Enligt UD innebär ambassadörskapet för Palestina inte att Sverige erkänner Palestina som stat (!) utan som ett sätt att uttrycka att Sverige är för en tvåstatslösning i den israelisk-palestinska konflikten.
Att erkänna en ambassadör i Stockholm som formellt inte representerar någon stat öppnar dörrarna för många spännande upphöjningar i framtiden.
Hur långt kan det gå?
För mig som mångårig moderat känns det inte bra när man från folkpartiet och kristdemokraterna säger att man inte känner sig delaktiga i beslutet eftersom det är en moderat uppfattning. Jag tror inte den är moderat. Vad jag vet har den inte diskuterats i partiorganisationen. Jag tror inte diskuterats i den moderata riksdagsgruppen och det skulle förvåna mig om man kommit fram till denna lösning i den moderata utrikeskommittén i riksdagens utrikesutskott.
Det finns en stark inre solidaritet inom moderaterna. När det blåser sluter man upp ring ledningen. Men man måste ställa sig frågan hur långt denna solidaritet ska få sträcka sig. Ett parti består av dess medlemmar. Och det är hos medlemmarna politiken ska vara förankrad.
