torsdag, september 29, 2011

Stasi - en diktaturs underrättelsetjänst


Tre av de fyra forskarna bakom Gotlandsmanifestet. Fr.v
Thomas Wegener Friis, Helmut Müller-Enbergs och Birgitta Almgren.


Med anmärkningsvärt liten medieuppmärksamhet genomfördes på Högskolan i Visby ett synnerligen intressant forskarseminarium den 26-27 september med rubriken "Stasi i Norden". Forskare från Sverige, Danmark, Finland och Tyskland deltog tillsammans med ett antal övriga experter på området. Den idag mest kända Stasiforskaren i Sverige - Birgitta Almgren - fanns på plats och vittnade om Stasi-infiltrationen i Sverige under kalla kriget.

Vi som var på plats fick också höra hennes kamp mot hemligstämplingar och sekretess för att i sin forskning få tillgång till de Stasi-handlingar som finns i Sverige i säkerhetspolisens förvar. Efter överklaganden och besvär fick till sist Birgitta Almgren ta del av handlingarna där hon kunde läsa vilka svenskar som i högre eller lägre grad samarbetade med den östtyska diktaturens underrättelsetjänst. Dock med totalt krav på att inte avslöja namnen eller ta kontakt med dem.
Stora delar av vad som en gång utgjorde Stasis arkiv finns idag i Berlin och fungerar som en egen myndighet i Tyskland. Men Stasis arkiv var byråkratiskt, kryptiskt och fördelat enligt olika sorteringsregler. I den del av arkivet som går under namnet Rosenholtz-dokumenten finns i klartext namnen på Stasis medarbetare. Rosenholtz-dokumenten finns emellertid inte i Berlin utan i USA. Efter Berlinmurens fall var det CIA som lade beslag på arkivet. Uppgifter ur arkivet som behandlar svenska medborgare finns hos SÄPO och det är här Birgitta Almgren fått ta del av det. Hemligstämpeln är svensk. Hade dokumenten funnits i Tyskland hade helt andra regler gällt.

SÄPO gallrade
Tilläggas ska att SÄPO gjorde en gallring 2005 i de uppgifter de fått från USA. Alltså saknades vissa filer bland dem som Birgitta Almgren fick tillgång till.
Seminariet utmynnade i ett manifest underskrivit av Birgitta Almgren (Södertörns högskola), Thomas Wegener Friis (Syddansk Universitet), Kimmo Elo (Jyväskylä universitetet) och Helmut Müller-Enberg (gästprofessor vid Högskolan på Gotland, forskare vid Stasiarkivet i Berlin) som vädjar till de nordiska regeringarna att agera för att Stasidokumenten som rör nordiska medborgare ska finnas tillgängliga för forskning i Berlin tillsammans med det övriga arkivet.

För oss som bor på Gotland och var närvarande på seminariet var uppgifterna om Stasis intresse för vår ö extra intressant. Här togs som exempel upp den östtyske Stasiagenten Günter Lanitzki som i skydd av sina kamouflageyrken - marinarkeolog, journalist, författare - gjorde besök på bl.a Fornsalen i Visby. I november 1966 besökte han förutom Visby också Stockholm och Malmö. En man som trots han stod under SÄPO:s bevakning tilldelades Nordstjerneorden. Märkligt! Vi fick också veta att många av Stasiagenternas resor i Sverige bekostades av Svenska Institutet. Hur naivt var det offentliga Sverige under denna tid?

Någon närvarande?
Michael F Scholz på Högskolan Gotland fungerade som moderator utlovade också att de båda dagarnas föreläsningar skulle resultera i skriftlig dokumentation för intresserade att ta del av.
Ett högkvalitativt seminarium med internationellt kända experter. Bra jobbat av Högskolan på Gotland!

Extra krydda i att närvara vid ett seminarie som detta ger det givetvis när man vet att vid dylika öppna sammankomster har tidigare medarbetare till Stasi en tendens att dyka upp – för att lyssna och lära hur nära forskningen har nått.

 ROLF K NILSSON