Nog hade många hoppats, men innerst inne inte trott, att statsminister
Fredrik Reinfeldt skulle ge ett klart och tydligt svar till den ryske
generalstabschefen Nikolaj Makarov efter hans hotfulla och ogästvänliga
uttalanden då han för någon vecka sedan besökte Finland. Men istället avfärdar
Reinfeldt hoten från Makarov som uttalade för ”inrikes bruk”. Reinfeldt har
själv träffat ryska ledare på senare tid och de har minsann varit riktigt snälla
mot honom – så det Makarov sa i Finland, det betyder inget.
Reinfeldts senaste uttalande och den attityd han visar mot Ryssland är ännu ett bevis på en överdriven försiktighet – eller möjligen foglighet. Sedan Reinfeldt tillträdde som statsminister har han hukat, vikit och gett med sig när det gäller Rysslands framfart i vår del av världen.
Den ryske generalsstabschefen riskerar inte förbindelserna med utlandet med uttalanden som han gjort om han inte fått det sanktionerat från högsta ort. Under sitt Finlandsbesök förklarade han att Finlands nära samarbete med NATO och det nordiska försvarssamarbetet kan uppfattas som militära hot mot Ryssland. Han ifrågasatte Finlands rätt att ha militärövningar på sitt eget territorium och uppmanade också Finland att samarbeta militärt med Ryssland istället för med NATO. I en karta som visades upp fanns tydligt markerat var den ryska intressesfären i Östersjöområdet gick; hela Finland, hela Baltikum och en del av Sverige.
Efter besöket i Finland stod ett ”artighetsbesök” i Sverige på agendan för den ryske generalen. Och han kom på inbjudan av vår svenske ÖB. På försvarsmaktens hemsida kunde man i samband med besöket läsa något som påminde om en Brasklapp. Torrt meddelades att kontakterna med Ryssland, för militärens del, sker på uppdrag av regeringen.
De ryska hoten i Finland tycker inte statsminister Reinfeldt är något att bry sig om. Enligt den finska notisbyrån förklarade han ”Det finns ingen anledning för mig att göra detta större än vad det är. Särskilt som de möten som jag har haft med ryska ledare på senare tid gått i en mycket mer positiv och öppnare riktning. Jag aktar mig för att bli den typen av politiker där vi jagar varandra med kommentarer som egentligen kanske bara är för inhemskt bruk.”
Statsministern sviker Finland. Stolta solidaritetsförklaringar om svenska militära ingripanden vid attacker utifrån på ett grannland får en betydligt svagare innebörd efter statsministerns senaste uttalanden. Att inte ens muntligen kunna ta avstånd från Nikolaj Makarovs uttalande får ses som svagt. Mycket svagt. Men tyvärr går det helt i linje med statsministerns tidigare agerande, eller brist på detsamma, när det gäller Ryssland. När man från rysk sida, inte utan nationell stolthet, förkunnar att med gasledningen genom Östersjön vidgar den ryska intressesfären västerut militärt, politiskt och ekonomiskt så väljer den svenske statsministern att endast uttala sig om gasledningen när det handlar om miljön. När Sverige senast stod på tur att bli ordförandeland i EU och Putin besökte Stockholm lät han förstå att den dåvarande ryske presidenten Medvedev inte skulle besöka Sverige om den svenska regeringen inte gett miljögodkänt för gasledningen. De ryska önskemålen uppfylldes och Medvedev kom till Stockholm.
Inte heller hörde vi något från statsministern när generalen Makarov den 21 maj förklarade att det kunde bli aktuellt med ett preventivt atombombsangrepp på Europa från rysk sida om man inte får som man vill när det gäller NATO:s missilförsvar. Kanske tror statsministern att han gör Sverige en tjänst i att inte reta upp ryssarna. Men detta tassande blir lätt en björntjänst.
