Ett anfall mot vietnamesiska och filipinska intressen skulle samtidigt innebära en varning till andra länder med liknande ambitioner att inte bråka med Kina. Long jämför med de amerikanska aktionerna i Irak, Afghanistan och Libyen och menar att de kinesiska erfarenheterna inte behöver bli desamma. ”Detta är ett krig som vi definitivt skulle vinna.” Han beskriver den önskade militära insatsen som en moralisk utbildningsexpedition.
Kinas roll i världen
Både oroande och intressant är att läsa artikelförfattarens uppfattning om Kinas roll i sin del av världen. Och värre blir det när han i sitt fortsatta resonemang slår fast att Kina måste hålla fast vid sina principer och att Kina har rätt att välja mellan krig och fred också för andra länder. Det finns de som hävdar att Kinas första hangarfartyg som nyligen sjösattes efter flera års modernisering och upprustning får sitt första uppdrag bland Spratly-öarna. Vid sida om Longs artikel i Global Times fanns en artikel av Sun Peisong, chef för ett statligt forskningsinstitut i Jiangsu. Han kritiserar Longs uppfattning och menar att ett krig som det Long föreslår skulle få USA att motsätta sig Kinas ökande globala inflytande.
Vad är syftet?
Den fråga som man absolut måste ställa sig är vad syftet med Logs krigshetsande artikel är? Och vad var syftet med den dämpande texten från Sun Peisong? Läsarreaktionerna uteblev inte. De flesta utpekade Sun som ”landsförrädare”. Är det en folkopinion för ett krig som man från det kommunistiska partiet försöker piska upp? Många kinesiska experter med anknytning till folkets befrielsearmé ville inte kommentera Longs artikel med motivationen att det var ett känsligt ämne och att man spelade med Kinas fredliga utvecklingspolitik. Artikeln i Global Times är ovanlig. Och att den speglar åsikter som finns i den högsta kinesiska ledningen är helt klart. Är det ett försök från en falang inom partiet att få stöd för sin linje? Att ett krig skulle vara nära förestående är det inte många som tror. Men om Vietnam och Filipinerna vägrar ta hänsyn till Kina och börjar utvinna olja och gas i det omstridda området, har Kina inget val. Då blir det krig.
Obebodda kobbar
Vad konflikten, än en gång, handlar om är en grupp öar – Spratlyöarna (fyrkanten längst ner på kartbilden), cirka 750, obebodda och med en sammanlagd yta av runt fem kvadratkilometer. De är spridda i ett havsområde på 400 000 kvadratkilometer mellan det asiatiska fastlandet Filippinerna och Borneo. Ser man på kartan ligger öarna inte närmast Kina, men Kina gör anspråk på dem. Något kineserna inte är ensamma om. En rad andra länder göra samma anspråk på ögruppen eller på delar av den; Filippinerna, Vietnam, Malaysia, Brunei och Taiwan. Varför då denna iver efter kontrollen över ett stort antal obebodda kobbar? Jo, förutom öarnas strategiska läge så utgår man ifrån att det finns olja och naturgas i området. Dessutom är vattnen runt öarna ovanligt rika på fisk, inte minst tonfisk. Endast en av alla öar har fast mark och växtlighet. Det är Ita Abu som Taiwan har haft kontroll över sedan 1955. Taiwan har byggt ett flygfält på ön. I kraven på öarna sammanfaller Kinas och Taiwans krav då båda hävdar äganderätten utifrån att det är kinesiskt territorium. Såväl från Peking som från Taipei hävdas att Spratlyöarna tillhör Kina. Historiska dokument ska bevisa detta. Några sådana dokument har dock aldrig presenterats.
ROLF K NILSSON
