I gotländsk media odlas en myt om att jag gick till val 2006 på att jag skulle vara ”bråkig”. Politiska motståndare har sedan dess raljerat om detta. ”Vart tog Rolf K:s bråkighet vägen?”, ”Han skulle ju vara bråkig!”, ”Varför bråkar han inte som han lovade?” och en hel del andra varianter på samma tema.
Om klagomålen generellt inte är värre så borde jag kanske tiga i frågan. Men efter mitt uttalande om Gotlands landshövdings tankar om gräddfil för VIP:are så vill jag med anledning av några debattinlägg klarlägga hur det förhåller sig med denna bråkighet.
Jag fick en fråga under en intervju i Radio Gotland som jag svarade på efter bästa förmåga. Intervjuaren kom då med en följdfråga ”är det inte risk Du uppfattas som bråkig i så fall?”. Och på denna fråga svarade jag att det skulle jag inte ha någonting emot.
Jag har alltså aldrig gått till val på att jag skulle vara ”bråkig”. Jag har endast svarat på en fråga att jag inte skulle ha något emot att bli betraktad som bråkig om jag förde fram mina åsikter. Jag tycker det är en väsentlig skillnad. Dessutom är jag tveksam till att det skulle vara en lyckad valparoll: ”Jag ska vara bråkig!”.
Men – jag har aldrig gått till val på att jag skulle vara bråkig. Sedan spelar det inte någon roll hur många gånger denna lögn upprepas i lokalmedias olika publiceringskanaler.
ROLF K NILSSON
