Efter att ha blivit uppringd av PM Nilsson på Newsmill och ombedd att skriva en artikel om vad prinsessan Madeleine betytt för det svenska kungahuset gjorde jag det (http://newsmill.se/artikel/2009/08/11/madeleine-har-forankrat-monarkin-hos-ungdomarna). Ett ämne jag själv inte skulle valt att debattera, så jag såg det som en utmaning. Jag försökte göra en objektiv analys av prinsessan Madeleine utefter vad hon gjort och detta i förhållande till övriga delar av kungahuset. Jag kom fram till en ganska positiv bild, och förmedlade också denna.
Detta har resulterat i de mest föraktfulla, nedsättande, ointelligenta, fördomsfulla och intoleranta inlägg jag läst på mycket, mycket länge.
Att kungahuset kan röra upp känslor vet jag. Men så mörka, så negativa och så brutalt intoleranta inför vad andra tycker förvånar mig. Många av de tillmälen jag fått slängt över mig missar faktiskt helt. Kritikerna drar slutsatser om mina åsikter och landar helt fel. Men man gör det med sådan övertygelse och så fördömande att yttrandefriheten i dessa sammanhang har ett mycket litet värde. Skrämmande låg nivå på en tänkt seriös debatt. Att vi som individer inte kan ha, eller har, lika åsikter är bra. Men vad som känns olustigt är att man för att hävda sin egen uppfattning måste idiotförklara eller förlöjliga de som inte delar denna.
Ännu märkligare i sammanhanget blir kommentarerna när jag i min artikel – faktiskt - inte tar ställning till monarkin. Vare sig för eller emot. Jag gör en betraktelse utifrån mitt sett att se det över prinsessan Madeleine och hennes roll i det svenska kungahuset. Det är onekligen intressant att se vilka krafter detta har släppt loss. Skrämmande!
