Efter den svenska regeringens ja till Nord Streams/Gazproms planerade gasledning är förmodligen de formella hindren för byggandet borta.
I december 2007 när Nord Streams första ansökan lämnades in konstaterade Dirk van Ameln, som då var ansvarig för tillståndsprocessen, att det inte fanns några rättsliga skäl för Sverige att säga nej och att man inte heller räknade med det eftersom man ville tro att Sverige var en ”rättsstat”. Och när regeringen i torsdags kom med sitt besked kunde miljöminister Andreas Carlgren ge ett direkt svar till van Ameln, då han förklarade att det inte fanns något skäl inom internationell rätt för Sverige att säga nej. ”Sverige är en rättsstat”, förklarade Carlgren, varför det måste bli ett ja.
Vi får nu inrätta oss för en framtid med en ryskkontrollerad gasledning som skär rakt ner genom Östersjön och allt vad det innebär. Att det blir en förändring mot det som varit torde det inte råda någon tvekan om.
De baltiska ländernas försvarsministrar har i ett gemensamt uttalande efter det svenska svaret just varnat för en ökad militarisering av Östersjön. Och det är inga uppgifter tagna ur luften, eller någon gammal ”rysskräck” som ligger bakom.
Redan i början på 2000-talet kunde vi från dåvarande presidenten Vladimir Putin få vet att med gasledningen skulle den ryska Östersjöflottan få nya och utökade uppgifter. Dåvarande försvarsministern Sergei Ivanov, numera vice premiärminister, förklarade att den ryska intressesfären i och med gasledningens tillkomst skulle öka västerut politiskt, ekonomiskt och militärt. Och det är precis där vi befinner oss. Att det inte bara var ord, eller propaganda för inhemskt bruk kunde vi se för drygt en månad sedan då Ryssland genomförde de största militära övningarna i och kring Östersjön sedan den ryska statens nybildande. Inte sedan Sovjetunionen genomförde sina övningar 1981 har vi sett en sådan militär koncentration i våra farvatten.
I övningarna ingick att skydda och försvara gasledningen. Något man till mångas förvåning gjorde med landstigningsövningar och luftlandsättningar av pansarfordon. Beskedet från rysk sida var tydligt. Med Zapad 09 och Ladoga 09 uppfyller man Putins och Ivanovs löften från tidigt 2000-tal. Militariseringen av Östersjön är ett faktum.
I Sverige har debatten runt gasledningen koncentrerats till att handla om miljön och vilka miljökonsekvenserna blir om/när ledningen blir verklighet. Detta har fått många att tro att ledningens dragning har handlat om miljö och inte något annat. Mer fel går det knappast att ha.
Den ryskkontrollerade gasledningen är i första hand ett politiskt bygge med militära inslag.
I Rysslands planer att axla Sovjetunionens roll som stormakt ingår att med energin som vapen utöva politisk makt.
I första etappen kan Ryssland när ledningen blir färdig stänga av gasleveranserna till de baltiska länderna, Ukraina och det övriga sovjetstyrda Östeuropa. Detta utan att tillförseln till Västeuropa hotas. Idag har vidaretransporterna till väst varit en garanti för att också Östeuropa ska få ta del av den ryska energin.
Som ett övergripande mål svävar Putins förkunnelse om att använda all energiexport för att öka Rysslands inflytande. Det kan också uttalas i klartext: att göra Västeuropa beroende av rysk energi.
Från svensk sida måste vi nu analysera den nya situation som blivit realitet och anpassa den svenska försvars- och utrikespolitiken efter detta. Och det kan än en gång konstateras att gasledningen inte ligger i svenskt intresse.
Rolf K Nilsson
