Värderade kollegan i försvarsutskottet Staffan Danielsson (c) kommenterar på sin blogg mitt föregående inlägg. Ja, vad ska man säga. Inget nytt här. Danielsson har sett på frågan om gasledningen precis som man vill från rysk/tysk sida – enbart på miljöbiten. Därmed blev det en miljödiskussion som fick mest uppmärksamhet. Att regeringen har hanterat detta som myndighet mer än som en politisk instans är regeringens val. Man har gjort vad som förväntats i de internationella avtal och konventioner som vi som land har förbundit oss att följa. Korrekt. Strikt. Odramatiskt. Men nu är gasledningen så mycket mer än en miljöfråga, så mycket mer än en ett miljöskadligt inslag på Östersjöns botten. Jag vet inte varför Danielsson inte vill se på gasledningen utifrån andra aspekter än miljön.
Förr, när Moskva var huvudstad i Sovjetunionen, skulle alla uttalanden från makthavarna bakom Kremls murar tolkas på olika sätt för att förstå vad de egentligen menade. Idag menar många av Putin-Rysslands försvarare att det är ett nytt sätt makten i Moskva utövas. En ny tid, ett nytt Ryssland. Men varför då inte lyssna på vad ryssarna säger om gasledningen, vad den betyder och vad den ska användas till och i vilka syften? Här behövs inga tolkningar eller tydningar. Budskapet är mycket klart och tydligt. Men inte ens Putin-anhängarna vill acceptera det Putin säger som korrekt. En mycket märklig inställning.
Om nu regeringen var av den uppfattningen att man inte hade något val, utifrån avtal och konventioner, hade man ändå kunnat göra ett tillägg i ett uttalande där man förklarade att gasledningen inte ligger i svenskt intresse. Att inte göra några andra kommentarer än de juridiskt/rättsliga får lätt omvärlden att tro att Sverige ställer sig positivt till projektet.
Varningarna och vad vi nu kan vänta oss av framtiden har inte låtit vänta på sig. De estniska, lettiska och litauiska försvarscheferna har i ett gemensamt uttalande varnat för den kommande militariseringen av Östersjön.
Min kritik av försvarsberedningen ligger fast. Jag tycker hela systemet med försvarsberedningar är fel. De frågor de olika försvarsberedningarna tagit upp är sådana som i demokratins namn borde handläggas kontinuerligt av försvarsutskottet.
