Försvarsminister Sten Tolgfors har tillsammans med moderaternas partisekreterare Per Schlingmann presenterat en rapport med namnet ”Rädda Sveriges försvar”.
I vanlig plikttrogen entusiasm och väl påläst kunde försvarsministern förklara vilka konsekvenserna skulle bli för det svenska försvaret om olyckan är framme och de rödgröna skulle vinna valet i september. Det vill säga hur den röd-gröna ekonomin skulle slå mot försvaret med ytterligare skatter och avgifter till staten. Detta kombinerat med de miljardnedskärningar man redan aviserat på försvarsområdet skulle då resultera i ännu mindre pengar till försvaret än de utlovade neddragningarna.
Uppgifterna är säkert helt korrekta och det blir mycket sämre för försvaret om de röd-gröns skulle ta över. Men det är ju inte bara för försvaret det blir sämre – allt blir sämre med nya skatter, nya pålagor och nya avgifter. Alla verksamheter med arbetsgivaransvar drabbas.
Mina partifränder får ursäkta – men det här var ett osedvanligt dåligt utspel om tanken är att det ska locka väljare. När partisekreteraren och försvarsministern för en gångs skull går ut gemensamt och det med rubriken ”Rädda Sveriges försvar” då hade jag hoppats på något mer. Det här var ett utspel för revisorer och bokhållare, för tabelltuggare och decimalflyttare.
När Ryssland i dagarna har kommit med beskedet att man ska höja försvarsanslagen med 60 procent de närmaste åren, när den estniska regeringen för någon vecka sedan uttalade oro för de nyligen utplacerade ryska Iskanderrobotarna vid den estniska gränsen, ja då trixar och fixar moderaterna med rödgröna skatte- och pålagskonsekvenser för det svenska försvaret.
Uppgifterna och konsekvenserna är riktiga. Men det blir fel fokus på försvaret och vad som verkligen är det svenska försvarets uppgifter. Det handlar inte om koldioxidskatter eller ungdomsskatter som slår mot arbetsgivaren. Det handlar om soldater, om flygplan, om stridsvagnar, om fartyg och om tillräckliga satsningar för ett försvar som kan försvara Sverige och göra internationella insatser.
Innan det blev klart med alliansregeringen 2006 tvingades moderaterna för att nå enighet med övriga allianspartier sänka sina krav på hur mycket som skulle satsas på försvaret. Jag tycker det var en beklaglig kompromiss. Dessa miljarder hade behövts.
Om de röd-gröna kommer till makten med de försvarsintentioner de för med sig är det en tillräcklig katastrof för att ytterligare skatter och pålagor skulle betyda speciellt mycket. Inte ens utan de röd-gröna extrakostnaderna får vi ett tillfredställande försvar.
Skillnaden mellan alliansregeringens försvarspolitik och de röd-grönas är stor. Men problemet som jag ser det är att inte ens alliansens satsningar ät tillräckliga. Under denna mandatperiod har det byggts en grund och förutsättningarna är lagda för att det ska kunna bli något riktigt bra. Men låt oss inte lura oss själva med att tro att vi är i mål.
Jag har med en dåres envishet tjatat om att försvarsberedningen bör läggas ner och att det borde ske en kontinuerlig omvärldsanalys som ska leda till uppdateringar av svensk försvarspolitik varje år. De beslut som har tagit i den svenska riksdagen för den kommande mandatperioden var rätta då. Men sedan dess har uppgifterna om en rysk ökning med 60 procent på försvarsanslagen kommit. Vi kan inte vänta till 2014 för att reagera på detta.
ROLF K NILSSON
