Inte mycket bevänt med åsiktsfriheten

Det blev precis så mycket storm som man kunde förutse efter debattartikeln i Dagens Nyheter i fredags om samkönade äktenskap. Förutsägbara och fördomsfulla.
Vi tror att vi i Sverige har ett öppet debattklimat, att rätten att få uttrycka våra åsikter är allmänt accepterade och att denna rätt tas till försvar av alla som vill kalla sig demokrater. Icke! Alls icke så.
Vi ”får” tänka fritt bara så länge det håller sig inom vissa ramar. Vissa områden kan man ”få” tycka vad man vill inom andra är det endast en mycket snäv portal att passera igenom. Allt annat får inte tyckas, ska inte tyckas, accepteras inte att tyckas.
Jag har satt ”får” inom citat. För det finns ju ingen myndighet som ger sitt godkännande om vad som tillåts och vad som inte tillåts. Däremot finns det inom politiken och inom media grupper som med utfall och pekpinnar mycket tydligt talar om vad som är korrekt och vad som inte är korrekt. Och detta är tyvärr något som är väldigt betecknande på det liberala och vidsynta Sverige. Ha vilka åsikter som helst – så länge de är korrekta. Det är inte så mycket bevänt med åsiktsfriheten när man väljer att inte vara politiskt korrekt.
Vad är det då för reaktioner som har kommit med debattartikeln i Dagens Nyheter? Jo –väntade. ”Mörkermän”, ”dinosaurier”, ”gamla”, ”äldre generation”… Jag blir trött – och besviken på hur annars förnuftiga och kloka människor rycks med i en uppiskad stämning och i en rädsla för att inte befinna sig i det korrekta facket slungar ur sig den ena orimligheten efter den andra. Mona Sahlin har fördömt och låtit sig chockeras av åsikterna. Expressens ledarsida går på i samma stil.
En av få som gett uttryck för en sansad åsikt är statsrådet Andreas Carlgren (c), (själv öppet homosexuell och i partnerskap med en man). Han förklarade att han inte höll med om åsikterna i debattartikeln – men – att det var en åsikt som måste respekteras. Precis så bör det vara. Man håller inte med om varandras åsikter men respekterar likväl att någon annan har dem.

Att tycka att det är fel att två människor av samma kön ingår äktenskap betyder inte att man vill bränna homosexuella personer på bål - vilket man lätt får intryck av då man lyssnar på de allt annat än nyanserade reaktionerna på debattartikeln i DN. Debattörerna vill inte ens förbjuda samkönade relationer. Man är till och med (nu är jag ironisk vilket förmodligen är bäst att påpeka) för att homosexuella personer inte ska få diskrimineras på något område på grund av deras sexuella läggning.
Man är däremot av den uppfattningen att äktenskapet är något unikt och att det är förbehållet personer av olika kön. En man och en kvinna. Och sedan kommer hela barnaspekten in. Att barn har rätt till såväl en far som en mor.

Jag står helt bakom linjen att äktenskapet är biologiskt. Ett förhållande mellan man och kvinna. Ett samkönat förhållande är något annat.

Och när jag ändå är igång och får på mig alla politiskt korrekta så kan jag berätta att jag tycker innerligt illa om allt vad prideparader heter. Ja, då var det sagt.
Jag är så gammalmodig att jag tycker att människors sexuella läggning är en privatsak. Inte något man måste förevisa i parader med flaggviftande trosfränder längs gatorna.
Hade heterosexuella människor ”levt ut” på samma sätt som ”HBT”-personer gör i prideparaderna hade anklagelserna om pornografi inte låtit vänta på sig. Men nu är det inte heterosexuella som visar upp sin läggning. Och då är det helt plötsligt fint, livsbejakande och på alla vis berömvärt. Tala om dubbelmoral!