Dubbelfel av Thage G.

Det finns – faktiskt - mycket gott att säga om Thage G Peterson, och det har jag också tidigare gjort, inte minst som ledarskribent och chefredaktör på oberoende moderata Gotlands Allehanda.
Men nu går den tidigare socialdemokratiske försvarsministern och talmannen gå från oklarhet till oklarhet, från det ena märkliga ställningstagandet till det ännu märkligare.
Som den rödaste kommunist svingar han vilt argumenten mot de internationella insatserna i Afghanistan i allmänhet och mot de svenska i synnerhet. Och i söndags var det dags igen, denna gång i Svenska Dagbladet där USA och Nato var målet, denna gång tillsammans med Anders Ferm.

Egentligen känns det sorgligt att läsa Thage G. Peterson och Anders Ferms inlägg i SvD, en blandning av hat mot Nato och USA och en obegriplig idolisering av Olof Palme.
Jag vet inte om Olof Palme fungerar inom socialdemokratin som ett politiskt rättesnöre eller vägvisare, att han inom det egna partiet skulle kunna användas för att få en hårdare och mer avvisande attityd mot Nato och USA. Det är möjligt – men inlägget känns gammalt, minst 20 år för sent.
Olof Palmes utrikespolitik var fel då han var socialdemokratisk partiledare och statsminister - och den är ännu mer fel idag.
Olof Palmes tredje väg mellan det demokratiska USA och diktaturen Sovjet var fel väg att gå. Det var Sovjet som i grunden var fel och det var USA som hade rätt. Och det var till mycket stor del Ronald Reagans förtjänst att Sovjetunionen och därmed hela det kommunistiska östblocket föll. Möjligen skulle vi kunna se Olof Palme och hans gelikar som skyldiga till att diktaturen levde så länge som den gjorde.

Olof Palme-beundrarna kommer nog aldrig att acceptera den förändring i världen som har skett. Det är uppenbarligen fortfarande Olof Palmes tredje väg som fortfarande gäller; att hitta en väg mellan socialism och kapitalism, vilket påstås ha varit Palmes mål. Tyvärr drabbade detta Sverige och att vi gick stadigt mot socialismen under Palme. Löntagarfonderna hör ihop med Olof Palme. Hade dessa fått utvecklas hade vi varit ett socialistiskt land idag.

Utrikespolitiskt kom Sverige också att hamna emellan. Denna gång starkt lutande sig mot kommunistiska och socialistiska regimer runt om i världen. I FN betraktades Sverige under Palmes tid som en del av den antivästliga koalitionen. Nej, Olfo Palme har inte heller idag något att tillföra politiken som skulle vara till godo för Sverige eller för svenskarna.

Thage G Petersons och Anders Ferms inlägg i Svenska Dagbladet får nog snarare betraktas som en nostalgisk längtan tillbaka till en tid som inte längre finns. Och för min egen del säger jag ”Tack och lov för det”.

ROLF K NILSSON