Pressmeddelande och artikel

ROLF K NILSSON:
-Visa solidaritet med Island, erbjud svenska JAS-plan och piloter för bevakning av Islands luftrum!

- Det har under senare år talats allt mer om ett ökat nordiskt försvarssamarbete. För inte så länge sedan på Bornholm skrev de fem nordiska ländernas försvarsministrar på ett dokument som talar om framtida samarbete på en rad försvarsområden. Överenskommelsen fick också mycket beröm. Men det nordiska samarbetet tog ett långt steg tillbaka när Norge valde bort JAS och hur man agerade, säger Rolf K Nilsson.

- Just nu finns ett ypperligt tillfälle att visa nordiskt samarbete på försvarssidan också i praktiken och inte enbart i högtidliga utfästelser. I oktober 2006 åkte amerikanerna hem från flygbasen i Keflavik, som nu står tom. Nu är det NATO-länder som avlöser varandra i flygövervakningen av Island.

- Svenska försvaret har fortfarande ett stort antal JAS-plan och vi har piloter som behöver flygtimmar. Varför inte erbjuda Island, och NATO, ett avtal som låter svenska JAS-plan bevaka det isländska luftrummet? undrar Rolf K Nilsson.

- Island, som inte har någon egen försvarsmakt, har idag avtal med Norge som gör att isländska medborgare kan få militär utbildning i Norge och få anställning i det norska försvaret. Kanske något för det svenska försvaret att ta efter?


DEBATTARTIKEL:
Låt svenska JAS-plan bevaka Islands luftrum

Det har under senare år talats allt mer om ett ökat nordiskt samarbete, inte minst när det gäller försvarspolitiken. Det tycket jag är bra. Jag tror på ett ökat nordiskt samarbete på många plan och inom många områden.
Vi talar ofta om hur nära de nordiska länderna står varandra och hur bra ”vi här i Norden” kommer överens. Men i mångt och mycket verkar det tyvärr inte vara mer än vackra ord vid högtidliga tillfällen.

Just nu har vi ett nordiskt broderland som befinner sig i kris. Island har råkat rejält illa ut i den pågående internationella finanskrisen. Så illa att om man inte får tillräckligt med lån från utlandet riskerar landet att gå i konkurs.
Island har vänt sig till såväl USA som Storbritannien för hjälp – men nekats. I detta läge har Ryssland öppnat sina armar för den lilla nordiska Nato-medlemmen och erbjuder ett lån på 40 miljarder kronor. Island tvingas mer eller mindre att acceptera erbjudandet från Ryssland för att överleva som nation. Det känns inte bra.

Dagens nationalistiska Ryssland är inte känt för sin filantropi eller vilja att bistå utan att få något tillbaka.
Just nu pågår en rysk charmoffensiv i såväl Afrika som i Latinamerika. Ryssland bistår med vapenleveranser, vapensystem och förmånliga avbetalningsplaner mot tillgång och/eller ensamrätt på naturtillgångar och utvinning av dessa.
Vad vill Ryssland ha från Island förutom räntan på de utlånade pengarna?

Vi ska nu inte glömma att vi befinner oss i ett läge där USA inte längre har någon militärbas på ön. I oktober 2006 åkte amerikanerna hem. Sedan dess har de ryska överflygningarna med militärplan ökat drastiskt över isländskt territorium.
Freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell har i en tidningsintervju för en tid sedan förklarat att han är av uppfattningen att Ryssland har en baktanke med sin långivning, att det finns en strategisk kalkyl. Jag tror att Wilhelm Agrell har helt rätt.

Precis som Ryssland håller på att binda upp flera av EU:s medlemsländer till ryska energileveranser så har man fått en möjlighet att göra Island beroende av ryska miljardlån.
Någon gång ska Ryssland ha tillbaka sina pengar. Och det finns inget som säger att man inte använder samma metod som i Afrika; att få återbetalningen genom utnyttjande av andra tillgångar än pengar – som till exempel den av amerikanerna övergivna Keflavikbasen.
Rysslands ökade intresse för Norden och planer för Arktis gör Island mycket intressant för Ryssland – geopolitiskt, ekonomiskt och militärt.

Det är olyckligt av många skäl om omvärldens ovilja att bistå Island tvingar landet att gå till Ryssland för att överleva.
Det borde ligga i Nato-ländernas intresse att bistå Island. Och det borde ligga i vårt intresse som ett nordiskt grannland att göra det. Inte minst på den försvarspolitiska sidan.
Island har idag avtal med Norge som gör att isländska medborgare kan få militär utbildning i Norge och få anställning i det norska försvaret. Kanske något för det svenska försvaret att ta efter? Norge svarar också för en del av Islands luftövervakning.

Svenska försvaret har fortfarande ett stort antal JAS-plan. Vi har piloter som behöver fler flygtimmar. Varför inte erbjuda Island, och Nato, ett avtal som låter svenska JAS-plan bevaka det isländska luftrummet? Kanske tillsammans med Norge?
Det har sagts en hel del att om något nordiskt grannland blev angripet av någon främmande makt skulle vi inte stå overksamma i Sverige utan bistå detta land. Varför vänta tills dess? Vore det inte bättre att bistå innan, så att det aldrig kommer till ”skarpt läge”?
Vi skulle kunna ha sett en gemensam nordisk aktion för att bidra med lån till Island. Och vi skulle med de resurser vi har kunna föreslå ett försvarssamarbete på längre sikt.
Det finns inget nordiskt intresse av att Ryssland etablerar sig på Island eller att den isländska staten hamnar i ett ekonomiskt beroende av Ryssland. Att med öppna ögon låta Ryssland få tillgång till Island är lika dumt som att låta Ryssland få fri tillgång till svenska hamnar í Östersjön.

ROLF K NILSSON