”För vad hjälper det ett parti om det vinner hela världen, men förlorar sin själ.”

Försvaret diskuteras nu överallt. Det är bra. Diskussionen på Gotland har varit mycket intressant. En intressant iakttagelse är att de som i hårdast ordalag hånar de stridsvagnar som är föreslagna att placeras på Gotland är samma personer som ivrigast ställer sig bakom Gazproms gasledningsbygge och Rysshamnen i Slite.

Försvarspropositionen visar att vi nu har kommit in ett nytt skede av hur det svenska försvaret ska se ut och hur det ska användas. Personligen hade jag gärna sett ett större försvar, både materiellt och i antal soldater. Men nu sitter vi i en fyrpartiregering och vi har fått kompromissa oss fram för att nå enighet. För försvarets skull och inte minst för Sveriges hade det varit bra om vi lyckas få till stånd en bred försvarsuppgörelse. Det är inte bra om försvaret hamnar i en skolsituation där varje ny regering ska göra om och forma sitt eget system. I skolan är det eleverna som offrats, blir det försvaret som får genomgå samma prövningar utsätter vi riket för stora risker.

Nord Stream åker land och rike runt för att propagera för förträffligheterna med gasledningen och den ryska viljan att förse ett behövande Europa med energi. I morgon fredag och på lördag finns de i Kungsträdgården i Stockholm. Den 22 april är det Gotlands tur att hemsökas.
Det finns anledning att återkomma. Återkommer i morgon och beskriver ett arrangemang som ska genomföras under fredagen.

De nya moderaterna

Hur bra mår moderaterna? Ganska bra om man får se till opinionssiffrorna. Men det diskuteras mycket internt. Den förvandling som partiet tycks befinna sig i är kanske inte vad alla riktigt väntade sig när vi fick höras om de nya moderaterna. Att partiet behövde förnyas var nog nästan alla rörande överens om. Men inte att vårt parti skulle bytas ut och bli något helt annat. Det finns anledning till reflektion och till analys. Något som bör göras på varje nivå inom partiet. Partiet är medlemmarnas, inte styrelsernas eller partiledningens. Det är medlemmarna som är partiet och det är medlemmarnas åsikter som måste få komma fram, även om det opinionsmässigt går bra.

Lars Adaktusson hade i veckan en mycket intressant krönika där han filosoferade runt partiet, vad som hänt och vad som håller på att hända. Jag rekommenderar läsning: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2642113.svd .
Kan inte låta bli att citera avslutningen på krönikan ”För vad hjälper det ett parti om det vinner hela världen, men förlorar sin själ.” Förändringen har gått fort, för fort enligt min uppfattning och vi får inte vara rädda att diskutera det som håller på att ske. Kanske är det bra och det enda rätta eller så är det inte så. Det värsta vi kan göra är att okritiskt överlåta tänkandet och analysen åt andra och bara agera publik som gör vågen medan andra sköter tyckandet. Detta är en fråga som rör alla medlemmar.

Trängda socialdemokrater

Socialdemokraterna är trängda. LO-pamparnas inblandning i bonusarna var något som socialdemokraterna inte räknat med. Det råder en irriterad stämning hos det största oppositionspartiet. Man hugger och hackar var man kommer åt. Att bråka och misstolka har blivit mer regel än undantag.
Vi har nu en regering som kan regera och som inte på något viss uppfyllt de socialdemokratiska profetiorna om hur den borgerliga regeringen skulle rasa ihop. Det borgerliga samarbetet måste för de tre oppositionspartierna se ut som det omöjligas konst om man ser till hur splittrade s,v och mp är i de flesta frågor. Det är bara att se hur Riksdagen röstar för att förstå hur svårt det blir att nå enighet på den kanten.

ROLF K NILSSON