Inför EU-valet har det plötsligt blivit debatt om politisk TV-reklam eller inte. Ska vi ha det eller ska vi inte ha det?
Vad är problemet? Dt är viktigt att partierna kommer ut med sin politiska information. Människor tittar mycket på TV. Vi har TV-kanaler som har reklam, så – varför inte?
Det finns en mängd märkliga tabun i Sverige som går ut på att det vi aldrig gjort det förr, det ska vi inte göra nu.
Kristdemokraterna och folkpartiet har fått kritik, inte minst från vänster, för att de nu satsar på TV-reklam. Vilket struntprat! Det finns ingen anledning att vara kritisk mot politisk TV-reklam, möjligen mot ett taffligt innehåll. Men med lite mer erfarenhet och bättre rådgivare kan det npg rättas till.
Medan allt fler, för att inte säga alla, satsar på att nå ut och nå fram i vad som nu uppenbarligen ska kallas för ”sociala medier” så vänder man sig ifrån de platser där de i särklass flesta mottagarna finns – framför TV-apparaterna. Alla är inte uppkopplad på nätet. Nätet används på olika sätt. Att sitta timme efter timmer och snurra runt är inte något som tilltalar alla. Man går in, gör vad man ska och stänger sedan ner apparaten. Det går faktiskt.
Om nu den politiska TV-reklam vi fått se är lite tam, lite amatörmässig så kan man också bli allt för proffsig.
Jag tänker då på socialdemokraternas affisch med partiledare Sahlin och toppkandidaten till EU – Marita Ulvskog. Ulvskog har blivit så retuscherad att för att hitta nåt liknande får vi nog gå tillbaka till Olof Palmes statsministertid då han besökte Sovjetunionen och av slentrian förskönades på samma sätt som de lokala potentaterna när de presenterades på bild.
För övrigt tycker jag att det borde diskuteras med EU i denna EU-valrörelse. Så därför ska mitt nästa inlägg handla om EU och inte slik kuriosa som ovanstående.
