Har precis hört gamle Castrobeundraren Pierre Schori på radion. Han är kritisk till Sveriges deltagande i Afghanistan. Det ska vara FN! Och inte någon annan som leder operationer Sverige deltar i, är Schoris budskap. Schori öppnar nu munnen i en aktuell debatt och ansluter sig till andra förre detta socialdemokratiska toppolitiker. Tidigare är det väl Thage G Peterson som varit affischnamnet för dessa isolationistiska socialdemokraterna. Nu har dom fått försträkning inför den socialdemokratiskak kongressen nästa vecka där det finns krafter som vill avsluta det svenska engagemanget i Afghanistan. Den socialdemokratiska partiledningen håller inte med.
Schori har som så många andra på vänsterkanten en romantisk bild av vad FN kan göra. Här finns också den devota inställningen till röda diktaturer i tredje världen som är så betecknande för den socialdemokratiska vänstern. Att FN till stor del besår av länder som är diktaturer och där mänskliga rättigheter kommer mycket långt ner på vad som är angeläget att prioritera tycks inte bekymra. Men det har det ju aldrig gjort så varför skulle det göra det nu?
Idag kommer besked från regeringen om den svenska styrkan i Afghanistan ska utökas med drygt 50 man, som försvarsmakten anser behövs, eller om vi ska fortsätta med nuvarande antal.
Själv ser jag andra problem som vi måste ta upp till diskussion. Sak Sverige vara kvar i Afghanistan och stödja en president, en regim, som bygger sitt maktinnehav på ett omfattande valfusk? Ska vi ha svensk militär i Afghanistan som bistår en ”laglig” regim som för att få deras stöd samarbetar med lokala krigsherrar och islamistiska grupper?
Hur står det till med det civila samhället i Afghanistan? Får flickor gå i skola? Garanteras kvinnorna mänskliga rättigheter?
Kan vi med de svenska trupperna i Afghanistan bidra till ett mer mänskligt samhälle där medborgarna garanteras sitt människovärde även om regimen sett ur ett demokratiskt perspektiv inte är den bästa man skulle kunna önska sig?
Jag tror att det är dags för NATO och alla de länder som nu finns i landet att ställa krav på regimen. Inget mer samarbete med krigsherrar och islamistiska grupper som förnekar medborgarna sina mänskliga rättigheter. Inget mer dagtingande med krafter som vill närma sig talibanernas syn på hur kvinnor ska betraktas.
Men sedan kommer vi till frågan om NATO med flera ska lämna Afghanistan väl medvetna om att situationen för människorna blir mycket besvärligare, att de mänskliga rättigheterna kommer att kränkas på ett systematiskt sätt? Ska de trupper som finns där ignorera en korrupt regering och fortsätta sitt uppdrag?
Det är sällan lyckligt att ett annat land eller andra länder går in och tillsätter regimer som man sedan hoppas ska få medborgarnas förtroende.
Jag ger mitt fulla stöd åt de svenska truppernas närvaro i Afghanistan. Jag hade bara hoppats att de svenska insatserna tillsammans med övriga närvarande länders styrkor hade kunnat göra en ännu större skillnad. En sak torde stå klar; vi kan inte länge till fortsätta som nu.
