Irans president Mahmoud Ahmadinejad jämför händelserna i Egypten med de i Iran 1979. Förhoppningsvis mer ett önsketänkande från hans sida än en realistisk bedömning.
Tunisiens störtade diktator betraktas av islamisterna som ”anti-islamsk”. Och i samma kategori lär Egyptens Mubarak hamna.
Bland de mer västorienterade oppositionella i arabvärlden hoppas man nu att Tunisien ska gå mot en demokratisk utveckling – men vågar man tro på det? Islamistiska ledare återvänder till landet och hälsas som hjältar vid ankomsten.
Iran hoppas inspirera
Från iranskt håll hoppas man på en islamistisk utveckling i Tunisien men tror mer på att den är möjlig i Egypten. Tunisien har en bred och utbildad medelklass. Egypten har en liten elit i samhället, en liten medelklass och en stor, fattig dåligt utbildad befolkning som är mottaglig för det islamistiska budskapet. I Egypten finns också ett icke obetydligt antal politiskt aktiva muslimer som tagit till sig det pan-islamska budskapet som ayatolla Khomeini en gång drog igång.
På den iranska nyhetsbyrån ISNA:s halvofficiella nyhetswebb gratulerade ayatolla Mohammad-Taghi Mesbah-Yazdi folken i Tunisien och Egypten som hade agerat enligt principerna från Irans Islamiska revolution.
Den fråga som de flesta nu ställer sig, och verkligen har anledning att göra det, är: vad kommer nu? Sprider sig revolterna i Tunisien och Egypten till fler arabländer? Och i så fall vilka?
Aktivt brödraskap
Egypten och så även Tunisien har ansetts vara av det mer västvänliga slaget. Dessa regimer, om än diktaturer, är nu borta. Västvärlden har med sina påtryckningar och handelsförbindelser misslyckats med att påverka i demokratisk riktning. Är det misslyckandets pris som nu får betalas eller har människorna i dessa länder den tillräckliga styrkan att skapa samhällssystem som innefattar demokrati och mänskliga rättigheter? Jag tror inte så. Det land och med de uppgifter som nu nått ut har bäst möjligheter att utvecklas åt ett demokratiskt håll av de båda är Tunisien. För Egypten ser det betydligt mörkare ut. Just nu finns ingen gränsbevakning mellan Gaza och Egypten. Medlemmar ur det Muslimska brödraskapet som befunnit sig i politisk flykt i de palestinskkontrollerade Gaza beger sig till Egypten. Brödraskapet har redan börjat organisera kommittéer runt om i landet i takt med att den gamla regimens administration faller samman.
För en vecka sedan kom uppgifterna från Iran att den iranska flottan förbereder en marin närvaro i Medelhavet, bland annat med jagare. Detta framför allt för att bistå palestinierna i Gazaområdet. Utvecklingen i Egypten lär inte försena en sådan insats som helt plötsligt får en helt ny innebörd.
Kommentarerna från Sverige har varit försiktiga. Det som just nu är mest politiskt inkorrekt är att höja ett varningens finger för att islamister tar över i Egypten. Men just nu ser det ut att vara den utveckling som landet är på väg mot.
Svenska märkligheter
Två saker de senaste dagarna har förvånat mig när det gäller händelseutvecklingen i Nordafrika.
För det första svenska UD:s senfärdighet i att varna svenskar för att bege sig till Egypten. Det behövdes inte någon större utrikespolitisk erfarenhet för att se vad som höll på att hända. Det hade räckt med sunt förnuft.
För det andra den rädsla som finns i det svenska samhället just nu för att nämna islamister som hot eller möjligt hot i något sammanhang. Rädslan för att varna för islamister är nu så stor att detta i sig har blivit till ett hot mot det fria, öppna och demokratiska samhället. Rädslan att av sina politiska motståndare bli sammanbuntade med Sverigedemokraterna får inte ta över och styra vad som är rätt i politiken. Det är att spela Sverigedemokraterna i händerna. Låt inte Sverigedemokraterna få monopol på vissa frågor genom att inte våga ta debatten. Ta tillbaka initiativet!
Världsfreden hotas
Om islamister med Irans aktiva stöd tar över kontrollen i Egypten och vi får se en utveckling som i Iran är detta ett direkt hot mot världsfreden. Utvecklingen i Egypten får en direkt påverkan på Israel. Det påverkar Saudiarabien men även regimerna i länder som Jordanien, Syrien och Marocko.
De mer moderata krafterna i det palestinska ledarskapet blir direkt hotade. Och utvecklingen i Libanon finns det all anledning att oroa sig för.
En seger för islamisterna i Egypten skulle orsaka reaktioner också i länder som Afghanistan och Irak.
En intervju med Abd Al-monem Abo Al-fotouh, medlem i det Muslimska Brödraskapets ledande råd finns idag, måndag, i Svenska Dagbladet. Enligt Al-fotouh skulle det Muslimska brödraskapet vinna en enkel seger om det skulle vara val i Egypten idag. Säkert 80 procent. Men skulle det dröja skulle också stödet till Brödraskapet minska till kanske 20-25 procent. Idag har egyptierna inte mer än det styrande regeringspartiet och Brödraskapet att välja på.
Hur det går i Egypten beror mycket på hur militären och polisen agerar de närmaste dagarna. Ordningen måste återställas och samhällsfunktionerna måste hållas igång. Klarar man inte detta öppnar man för Brödraskapet.
Precis som i de flesta andra arabiska länder går det en våg av islamisering genom Egypten. Den märks, men kan hållas under kontroll om ordningen snabbt återställs, om demokratiska reformer och mänskliga rättigheter får företräde. Skulle detta misslyckas kan vad som helst hända.
För övrigt anser jag det är en skandalöst felaktig politik Sverige står för när man från statens sida inte ställer upp och hämtar hem svenska medborgare som befinner sig i Egypten. Som brukligt nu är hänvisar man till flygbolagen och resebyråerna som ansvariga. Det är en skamlig och orimlig inställning.
