tisdag, januari 26, 2010

Nej till kvoteringspolitik

Moderate partisekreterarens utspel om kvotering i bolagsstyrelser förra veckan får mothugg lite överallt. Inte minst bland förtroendevalda moderata kvinnor.
Att inte acceptera kvotering är en moderat grundbult. Det går inte att lossa på den utan att det blir konsekvenser.
Jag tillhör inte direkt nyliberalen Johan Norbergs fanclub. Men det betyder inte att också han kan ha sina förtjänster. Idag blev jag riktigt glad av att läsa hans krönika i Dagens Industri. Rubrik: ”Med könskvotering sviker M väljarna”. Krönikan börjar så här: ”Så kom Moderaterna till slut på ett fiffigt sätt att hjälpa alliansens småpartier att få fler väljare – genom att ta ställning för könskvotering till
företagsstyrelser. Det finns nämligen få förslag som har samma potential att få kärnväljarna att överge Moderaterna.” Så långt Johan Norberg.

Jag har sällan varit med om så många aktiva moderater som spontant tar avstånd från partisekreterarens utspel. Och jag är övertygad om att detta speglar vad den moderate väljaren tycker och tänker.

Vem är det som byter politik? Vem är det som kastar ut det gamla och inför det nya? Vem är det som omvärderar gamla sanningar och kommer ut med helt nya? Jag vet vem eller vilka det borde vara. Men uppenbarligen är detta inte modellen längre.

Att sitta som största parti i en fyrpartiregering är inte enkelt. Men det rättfärdigar inte att vända upp och ner på stora delar av den politik som varit partiets adelsmärke. Det ska inte vara så enkelt att utan förankring kasta ut och göra om. Hade det funnits ett starkt tryck underifrån, från medlemmarna, från medlemsorganisationerna så hade jag kunnat förstå det. Men inte som det ser ut idag.

Att byta politik, för det är var det handlar om, utan förankring, utan debatt, utan ett brett medgivande, är inte sättet att förbereda en valrörelse. Risken är att många som gärna deltagit i valarbetet och aktivt gått in för att värva röster till partiet står över därför att man känner sig främmande för det som partiet går till val på. Risken är att det man tycker är både bra och nödvändigt för Sverige inte väger upp det som inte känns rätt, det som var fel bara för en kort tid sedan.

Det går att vända skeppet innan det är för sent.