Den senaste veckan har jag haft en debatt artikel i några tidningar bland annat på denna adress: http://www.helagotland.se/ga/artikel.aspx?articleid=47218199 om Nord Stream, om Gazprom och syftet med den ryska energipolitiken. Reaktionerna är många. Från alla de som håller med mig till dem som antingen på riktigt inte begriper hur jag resonerar eller som av andra skäl inte vill förstå.
Men nu har den planerade gasledningen börjat diskuteras mer i fastlandsmedia. Och det är bra. Extra intressant blir det om man kan koppla kända ansikten till verksamheten. Och tyvärr, kom ett känt svenskt ansikte i veckan att knytas till Nord Stream. Det är Handelsbankens förre vd och styrelseordförande Lars O Grönstedt som blir ny ”chefsrådgivare” till det ryska dotterbolaget.
Grönstedt förklarar i en intervju med TT skälen till att han accepterat jobbet:
”Jag är övertygad om att det viktigaste sättet att skapa fred och avspänning mellan länder är genom handel. Och något mer långsiktigt för fred och avspänning än att bygga en gasledning med leveransåtaganden i decennier framåt mellan Ryssland och Västeuropa är svårt att se”. Och när det gäller den säkerhetspolitiks biten får vi ta ytterligare del av den Grönstedtska klokskapen: ”Jag tycker att man ändå har kunnat avföra den säkerhetspolitiska, (som en av bromsklossarna för att färdigställa gasledningen) sedan serviceplattformen öster om Gotland inte längre behövs i projektet. Så långt Nord Streams nye chefsrådgivare Lars O Grönstedt i en intervju med TT.
Riktigt bekymrad över Nord Streams värvning av Grönstedt blir man när man ser dennes meritlista. Han är idag viceordförande i Stockholms Handelskammare, ordförande i Nordiska museet och ledamot i styrelserna för bland annat Sveriges Television, Timbro och den ryska banken Pro Businessbank. Kontakter som säkerligen den nye arbetsgivarens huvudägare uppskattar.
Det ska bli intressant att se hur SVT och Timbro behandlar Nord Stream i framtiden.
Den som tidigare anställts av Nord Stream för att lotsa företaget rätt i den svenska opinionen Dan Svanell, tidiagre medarbetare till Anna Lindh, säges nu gå över för att arbeta mer för PR-företaget Hallvarsson & Halvarsson som har Nord Stream som kund.
För inte så länge sedan fick Hallvarsson & Halvarsson Fredrik Reinfeldts förre statssekreterare och närmaste medarbetare Ulrica Schenström på sin lönelista.
Utan att ha sett vare sig anställningsavtal eller vilka medarbetarnas arbetsuppgifter är ser det åtminstone ut som om Nord Stream mobiliserar för att klara kritiken i Sverige och få opinionen med sig.
Nord Stream är och förblir enligt min uppfattning ett redskap för att förverkliga rysk utrikes- och säkerhetspolitik. Framtiden får visa om jag har rätt eller fel.
Svenska vänstern enögd i Mellanöstern-debatten
Partiledardebatten i onsdags kom till mycket stor del att handla om konflikten på Gazaremsan. Det var ganska förutsägbart, vem som skulle säga vad.
Vi har vänstern och miljöpartiet som utan reservation ställer sig på ”det palestinska folkets sida” och fördömer allt som Israel gör.
Att det var Iranstödda Hamas som bröt vapenvilan betyder ingenting. Att Hamas i flera år beskjutit civila mål i Israel med raketer dag efter dag, betyder ingenting. Oavsett vad som händer i Mellersta Östern så är det Israels fel. Så är det givetvis inte.
Det finns inget att förvånas över att Israel kom fram till en punkt då man fick nog och aktiverade sin militär för att en gång för alla slå ut baserna för raketuppskjutningarna på Gazaremsan.
Men nu är det en del av Hamas strategi att befinna sig med beväpnade, med stridande enheter där det finns vanliga människor. Medvetet rör man sig i miljöer varifrån man kan attackera Israel så att israelisk svarseld ska skada och döda civila. Vi har också vittnesmål om Hamas ofta begagnade metod att använda sig av levande sköldar.
Krig är helvete. Krig måste så långt det är möjligt undvikas. Ibland är det omöjligt. Krig skördar alltid offer. Därför har vi också regler, hur absurt det än kan tyckas vara, hur krig ska skötas, vad som man får göra (sic) för att ta död på varandra och vad man inte får göra. Det finns regler om hur fångar och hur civila ska behandlas. Det finns speciella regler om hur barn ska bemötas. Inte minst för att dessa regler finns blir upprördheten stor när det kommer vittnesmål som berättar om hur israeliska soldater hindar hjälparbetare att komma fram till småbarn som sitter vid sina mödrars döda kroppar och gråter. Det finns all anledning till upprördhet – om det är sant. Jag har mycket svårt att tro att den israeliska militären är så korkad att den bjuder sina motståndare på ett sådant uppträdande. Skulle det visa sig att det är sant ska de soldater som hindrat hjälp att nå fram, eller själv avstått från att hjälpa barnen, straffas.
Från Hamasanhängarnas sida vill man gärna utmåla Gazaremsan som ett lugnt och fredligt område vilket Israel hela tiden plågar, terroriserar och på alla tänkbara sätt utövar orättfärdiga maktmedel.
Vad som främst miljö- och vänsterpartister vägrar tala om eller ens vägrar inse är det förhållande att Hamas aldrig vill förhandla med Israel, att Hamas inte vill ha något Israel, att Hamas vill radera ut landet Israel och dess invånare. Och det är ingen hemlighet att många av Hamasanhängarna och Palestinaaktivisterna i Sverige delar uppfattningen. Nu säger jag inte att alla har denna uppfattning, men väldigt många.
I Sverige har konflikten tagit sig många otrevliga uttryck. I demonstrationer till stöd för Hamas har funnits hakkorsflaggor. I Helsingborg och i Malmö har de mosaiska församlingarna utsatts för mordbrand vid flera tillfällen. Var fanns Lars Ohlys (V) och Peter Ericssons (MP) upprördhet över detta?
ROLF K NILSSON
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar