Idag måndag uttalade sig förre försvarsministern Björn von Sydow (s) i Svenska Dagbladet om det svenska försvaret med åsikter som jag till stor del eller helt delar.
Det är i sig inga märkliga uppfattningar, det är sådant både jag och andra moderata försvarspolitiker sagt länge och ofta.
Bland annat att vi ska ha de 100 JAS-plan som beslutet är idag. Och att vi ska ha ett väsentligt antal stridsvagnar. Von Sydow slår fast 100 mot de 120 som finns idag. Personligen vill jag inte ta bort någon stridsvagn.
Det är som sagt inga nya krav Björn von Sydow kommer med. Med det intressanta är att de kommer från socialdemokraterna.
Vi kan med en gång slå fast att den budget socialdemokraterna har lagt så finns där inte pengar till det starka försvar Björn von Sydow värnar om.
Men det känns bra att en, åtminstone tidigare, tung socialdemokrat nu vill slå ett slag för ett starkt försvar. Och det känns bra att han talar klartext om Ryssland. Att han till skillnad mot många andra socialdemokrater både ser och erkänner att Ryssland idag är något som ingen ville att det skulle utvecklas till.
Reaktionerna på Björn von Sydows åsikter har inte låtit vänta på sig. Han får både ris och ros.
Jag tycker det är bra att tidigare aktiva militärer går in i debatten och deltar med sina erfarenheter. Men ibland kan det bli svårt att förstå resonemanget – om man inte känner till i vilket vapenslag dessa oftast mycket kunniga personer tjänstgjort.
Allt för ofta finns en tendens att lägga till när det gäller förmåga och möjligheter för det ”egna” vapenslaget, gärna med slängar till de övriga om deras tillkortakommanden.
Vi tre (undertecknas, Rolf Gunnarsson och Isabella Jernbeck) som skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet om överbemanningen på Högkvarteret har fått många reaktioner på det vi skrev. De positiva kommentarerna har varit totalt dominerande - men också en del negativa reaktioner har vi fått ta del av från officerare som tidigare tjänstgjort på Högkvarteret. Som civilister vet vi inte vad vi talar om, vi har inte analysförmåga som behövs mm, mm. Jag tar kritiken med ro. Det märks när man trampar på ömma tår.
Av alla dem som gett oss sitt stöd så har vi också fått ytterligare bevis på hur en växande byråkrati har fått slå rot på ett icke sunt sätt på HK. Många delger sina egna erfarenheter av Högkvarteret. Både med ögon utifrån och inifrån.
ROLF K NILSSON
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar