När jag somnade in till nyheterna natten till lördagen uppfattade jag att någon Benny Andersson hade stött Gudrun Schyman och hennes valkampanj med en stor summa pengar. Att denne Benny Andersson var densamme som ABBA-Benny, densamma som Hep Stars-organisten från 1960-talet som var en av min ungdoms idoler, hade jag då ingen aning om.
När jag nu på morgonen läste igenom några nättidningar bekräftas att just denne Benny Andersson har skänkt en miljon kronor till Schyman och feministiskt initiativ. I ett pressmeddelande berättar musikern om sin beundran för Schyman och hennes arbete för jämställdhet. Och hur han beröres av hur svårt det var att få tag på valsedlar för detta parti.
Rent spontant och orationellt känner jag för att lämna tillbaka mina skivor med ABBA. Till och med mina gamla vinyl med Hep Stars befinner sig i en mental riskzon. Men det har bara med känslor att göra. Det är inte förnuftigt, det är inte logiskt, det är inte rationellt. Men just nu hade det varit skönt att göra en sådan betydelselös markering.
Att vara bra på något betyder inte att man är bra på allt. En fantastisk musiker eller konstnär, vem det än må vara, behöver inte vara en lysande politisk begåvning. Att det skulle vara tvärtom med automatik är det ingen som skulle få för sig. Jag borde vara så pass öppen, tolerant eller till och med likgiltig inför en duktig musikers politiska märkvärdigheter. Den konstnärliga och i det här fallet den musikaliska begåvning Benny Andersson besitter har ju ingenting med hans politiska uppfattningar och agerande att göra. Jag borde inte bli upprörd, men jag blir det.
Vi har en märklig inställning till kändisar och utövande konstnärer. Ofta ska de finnas med i samhälls- och debattprogram och komma med åsikter i ämnen och på områden som ligger helt utanför vad de är duktiga på och som gjort dem kända.
Jag kommer säkert att plocka fram mina ABBA-skivor och mina gamla vinyl med Hep Stars. Men just nu känner jag för att placera dem i karantän för en tid framåt. Man blir alltid besviken när ens ungdomsidoler krackelerar – sedan spelar det ingen roll hur gammal man har hunnit att bli. En miljon till Gudrun Schyman och Fi? Fy!!!
