Till och med Sigmund Freud lär ha erkänt att ibland är en cigarr inget annat än en cigarr. Det valresultat som moderaterna nådde i Europavalet var i förhållande till förväntningarna närmast ett fiasko. Allt annat är, om än vällovligt, inget annat än bortförklaringar.
Men nu var det inte bara moderaterna som gjorde dåligt ifrån sig. På vänsterkanten kan man ta socialdemokraterna och vänstern i hand och konstatera faktum – att det gick riktigt, riktigt dåligt i valet.
Piratpartiets framgång är sorgligt. Enfrågepartier är farliga i politiken. Men med de insatser övriga partier satsat på valrörelsen så har dessa sig själv att skylla till mycket stor del.
Vad att säga om inkryssningarna? Egentligen väldigt mycket.
Anna Maria Corazza Bildts andraplats på den moderata listan, efter att ha fått väldigt många kryss, är glädjande och sedelärande.
I det moderata provvalet kom hon på tredje plats men placerades först som nummer åtta. Väljarnas dom kom och slog klart och tydligt fast att provvalsresultatet var det rätta.
Min personliga uppfattning om provval redogjorde jag för på den moderata länsförbundsstämman på Gotland i april i år. Beslutet där var att provvalen skulle försvinna. Ett beslut som betyder att vanliga medlemmars möjlighet att vara med och påverka drastiskt minskar. Anna Maria Corazza Bildts ”seger” var ett slag mot den toppstyrning – på alla nivåer - som olyckligt vis allt mer präglar svensk politik.
Europavalet är viktigt. EU är viktigt. Men det finns ett identifikationsproblem för de flesta medborgarna i den Europeiska Unionens medlemsländer. Det är svårt att på några decennier få människor att lika naturligt identifiera sig med att vara ”europé” som att vara svensk, tysk, grek eller tjeck. Våra nationella identiteter är oftast månghundraåriga. Att samtidigt betrakta sig som europé är möjligen svårt för många. Och därmed känns inte heller Europaparlamentsvalet så angeläget.
Det bristande intresset runt om i EU:s medlemsländer har säkert olika förklaringar från land till land. Men om vi ser på Sverige - vems är ”felet” att svenska folket är så påtagligt ointresserat av vad som händer i EU och lika ointresserat av att vara med och påverka händelseutvecklingen?
Media har ett stort ansvar precis som politiken och de politiska partierna. Media bevakar inte Europavalet på samma noggranna sätt som de nationella valen. Vad som händer i parlamentet mellan valen har usel täckning i svensk media.
De politiska partierna satsar inte ens i närheten på Europavalet i jämförelse vad som läggs på riksdagsvalet. En signal till väljarna, en signal till media att man från partierna inte tar lika allvarligt på detta val som på de nationella. En redan från start motsträvig och bekväm nyhetsbevakning finner då ingen anledning att vare sig kontinuerligt eller i valtid göra några insatser som resulterar i några journalistiska utmärkelser. Politik och media går hand i hand för att hålla den breda allmänheten oinformerad och oengagerad. Givetvis finns det undantag – men de är inte många.
Det är inte heller de främst kända och mest väljarlockande kandidaterna som står på partiernas listor. Kompetensmässigt är det inget B-lag. Men kändisfaktorn är generellt låg. Kändisskapet i sig är knappast meriterande för att stå på en lista. Men väljaren måste kunna veta vem det är som han eller hon röstar på.
Moderaterna måste nu göra en seriös valanalys – på djupet. Valresultatet är en besvikelse – eller rent av ett misslyckande. Allt annat är att måla med allt för ljusa färger och att lura sig själv. Man kan göra det enkelt och lura sig med statistik och jämföra med EU-valsresultatet från 2004. Men vad vi måste jämföra med är valresultatet från 2006 och med de opinionsundersökningar som följt. Här har moderaterna haft fina siffror. Också opinionsundersökningarna inför Europavalet visade på siffror upp mot, och även över 30 procent. Förhoppningarna införlivades inte. Resultatet blev mycket sämre än flesta både räknat med och hoppats på. Det finns ingen anledning att sopa detta under mattan. Men nu gäller det att hitta misstagen och rätta till dem. Att ta lärdom av det inträffade.
Utan en djupare analys tror jag man med en gång kan slå fast att en tydligare profilering av partiet under valrörelsen hade varit bättre. Och att en mer positiv och offensiv syn på EU hade gagnat valresultatet. Men det finns all anledning att återkomma i frågan.
