Beskedet kom för omvärlden helt oväntat på onsdagsmorgonen – Sven-Otto Littorin avgår som arbetsmarknadsminister. Om jag nu har förstått morgontimmarnas nyhetsrapportering rätt så kom en kallelse tidigt i morse till presskonferens och klockan 8.30 på Visby hotell genomfördes den. Littorin berättade att han avgick med omedelbar verkan och att skälet till detta var hans tre barn, att han inte längre kunde leva med att bli uthängd i media som en dålig far och att han inte ville utsätta sina barn för medias allt för närgångna och hänsynslösa arbetsmetoder.
Han har under de tre senaste åren deltagit i en vårdnadstvist med sin fd hustru. Med detta som bakgrund kan beslutet inte ses som annat än hedervärt.
Som minister har Littorin visat en otrolig arbetsiver och optimism. Han har med stor skicklighet kastats sig in i debatterna och klarat sig med beröm godkänd från de flesta försåtliga frågor och insinuationer från oppositionen.
Att Sven-Otto Littorin tillhör den grupp av toppmoderater som ofta uttrycker sitt förakt för journalister som grupp är knappast någon större hemlighet. Så att den samlade journalistkåren får ta en stor del av skulden för hans fattade beslut förvånar inte. Är det sant, det exempel han tar upp med sin åttaåriga dotter där en journalist ringer upp henne och ställer synnerligen olämpliga frågor delar jag hans kritik. Så får det inte gå till. Journalister ska inte ringa små- eller tonårsbarn för att få kommentarer eller svar på frågor om sina föräldrar. Det är inte acceptabelt.
Samtidigt kan jag notera hur denne journalistföraktande minister utan att tveka visar upp sig och sin nya fästmö i pressen och beskriver den otroliga lycka de känner. Jag ska erkänna att jag har mycket svårt för såväl politiker som nöjeskändisar som tycker att pressen endast gör sitt jobb så länge det i princip handlar om textreklam.
Media ska ha en granskande uppgift, men alla journalister är inte lämpade att klara arbetsuppgiften. Det krävs så väl journalistisk skicklighet som kunskap och en känsla för hur långt man ska gå, var gränserna finns och inte överskrida dem.
Det är möjligt jag är allt för cynisk. Men nu med ett över 40-årigt medlemskap i moderaterna och över 25 år som journalist blir man härdad. Man ser, hör och får uppleva saker som man inte trodde kunde hända eller vara verkliga.
Så i rollen som den cyniske journalist jag är ringer samtliga varningsklockor när jag tar del av händelseförloppet på onsdagsförmiddagen. Här är något som inte stämmer. Här är något som inte är sagt. Det ska bli mycket intressant att följa nyhetsflödet de kommande dagarna. Finns där något osagt så kommer det upp till ytan. Det gör det alltid.
Som en politisk kommentar kan jag med tillfredställelse se att Littorin avgick med tanke på hans uttalande om kvotering.
