Valet 2010 är över. Och nu är det hög tid för såväl politiker som media att sluta att agera rädda gråterskor över att Sverigedemokraterna tog sig in riksdagen. Demoniseringen av Sverigedemokraterna håller på att förlora all sans och reson. Det är illa, mycket illa att detta parti nu har tagit steget in i Riksdagen, men det ska inte få paralysera vår svenska demokrati.
Har Riksdagen och våra demokratiska partier kunnat hantera kommunister i vårt parlament i 90 år ska det väl gå att hantera ett parti som Sverigedemokraterna. Genom såväl medias som politikens fixering vid SD gör vi demokratin en björntjänst. SD ägnas ett allt för stort intresse och tillerkänns betydligt större inflytande än vad detta parti får med sina 5,7 procent.
Om man bara tar till sig de uttalanden som gjorts under valrörelsen i debatten och i media om Sverigedemokraterna får man lätt intrycket att detta är essensen av all ondska i Sverige som nu tagit säte i Sveriges riksdag. Men så är det ju inte. Det finns partier som är värre; Nationaldemokraterna och icke att glömma bort Svenskarnas Parti f.d. Nationalsocialistisk Front som nu har kommit in i minst en kommun i landet. Vi har också de rena kommunistpartierna (Kommunistiska Partiet och Sveriges Kommunistiska Parti) som det tack och lov inte gick speciellt bra för. Men de finns där och avvaktar.
Det är dags att minimalisera SD och då gäller det för såväl alliansen som för socialdemokraterna och miljöpartiet att ta sitt ansvar. Alliansen har gjort det genom statsministerns utsträckta hand till miljöpartiet. Miljöpartiets avvisande attityd på valnatten kan förklaras med deras besvikelse och ett allmänt dåligt humör. För sämre och surare förlorare än de röd-grönas representanter på valnatten får man leta långt efter. Olof Palmes utfall mot de borgerliga när han lovade göra livet till ett helvete för den kommande regeringen efter valet 1976 dyker upp i minnet. Men riktigt så långt gick man nu inte på söndagskvällen.
Miljöpartiet hävdade ikapp med socialdemokraterna att alliansen nu skulle styra tillsammans med SD. Samtidigt verkade man inte ha något bekymmer med att till sitt rödgröna block räkna med de 20 sverigedemokraterna i Riksdagen för att kunna fälla regeringens förslag. Tala om dubbelmoral.
Det vore nog inte helt fel för miljöpartiets språkrör att rådfråga sina partikamrater ute i landet som till stor del har en helt annan uppfattning om Alliansen och dess politik.
Vi får inte heller glömma att de båda mp-språkrören inte har så lång tid kvar på sina platser. Nya språkrör ska tillträda – kanske mer villiga till kompromisser.
Vi riskerar stå för en turbulent tid när det gäller svensk rikspolitik. Det hände något historiskt i och med valresultatet 2010. Socialdemokraterna kan inte längre sätta likhetstecken mellan sig själv och staten. Socialdemokraterna är ett parti bland andra. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val på hundra år – moderaterna har aldrig gjort ett bättre val. Mona Sahlin sitter mycket osäkert på posten som partiledare för socialdemokraterna, men frågan är om inte det blir partisekreteraren Baylan som blir det första offret för det socialdemokratiska misslyckandet.
De kommande veckorna blir bland de mest intressanta i svensk politik.
